Intervju

Kulturbloggen möter Joel Alme

17 januari, 2010 by Rosemari Södergren

Han släppte ett debutalbum som hyllades av musikkritiker. Men istället för att smida medan järnet var varmt, när intresset var stort kring honom åkte han på turné med ett annat band, som basist för Hästpojken – och dessutom träffade han kärleken och bildade familj.
Joel Alme är en artist som går sina egna vägar. Nu släpps uppföljaren ”Waiting For The Bells” och Kulturbloggen fick chansen att sitta ned och prata med Joel Alme, som sedan debutalbumet flyttat till Stockholm.

Debutalbumet ”A Master of Ceremonies ” släpptes 2008, fick betyg 4 i Aftonbladet och betyg 4 i SVD, likadant i DN. Men Istället för att rida på hajpen och åka på egen turné följde han med Hästpojken. Det var inte direkt planerat, berättar Joel Alme. Han berättar att han inte alls var beredd på att skivan skulle tas emot så bra. Han råkade också träffa kärleken i den vevan. Och det gjorde att han flyttade från Göteborg till Stockholm.
– Vi träffades, förlovade oss och gifte oss, berättar han. Allt gick jättesnabbt. Jag springer ikapp det jag skitit i, i så många år.

Nu har han familj. Kvinnan som blev hans fru hade ett barn och nu väntar de ett barn tillsammans i vår också.
– Jag ville inte ha ett distansförhållande och eftersom hon bodde i Stockholm och hade barn var det naturligt att jag flyttade dit, säger också.
Jag tyckte att jag kände igen meningen från en av låtarna på nya kommande albumet: You only get it once. Att den handlar om att ta vara på tillfället när det kommer.
– Nja, den handlar väl också om att det är så lätt att såra någon.

Trots att han nu hittat kärleken och bildat familj tycker han att den nya skivan är mindre lycklig än debutalbumet.
– Den nya är nog mer orolig. Om man skapar ett nytt liv kan man känna oro för att det ska vara en bluff. Det handlar lite om att våga. Det tror jag påverkar en del texter, säger Joel Alme.

Jag har rätt många sidor med anteckningar från vårt möte. Jag skulle kunna göra som journalister gör: välja ut vad ni ska läsa om. Men jag bestämde mig nu för att istället återge de delar av vårt samtal som jag kommer ihåg och så får ni själva skapa er en helhet:

Om musik
De muisker han själv lyssnar mycket på är bland annat Bob Dylan, Van Morrison, Jonathan Richman, Lou Reed, Don Convey och Neil Young.
Joel Alme lyssnar gärna på album i sin helhet, är inte så mycket för enstaka hits.
– Jag lyssnar mer på skivor som kanske är bortglömda med dem, säger han.
Han berättar att han älskar Enwo Morricones musik. Han gör mest filmmusik, som musiken till Sergio Leones filmer.
– Jag får inspiration av stämningen, säger Joel Alme.

Joel Almes musik är svår att placera i ett fack. Han sjunger kanske mer åt indie/alternative-hållet i den stil som kännetecknar flera göteborgsband, men samtidigt är hans komposition av musiken mer avancerat och har också drag som märks att han är inspirerad av Motown.
– Jag gillar musik när det är musik och inte som en genre, säger Joel Alme.

Om texter
– Mina ideal när det gäller texter är nog 50-talstexter. Jag försöker få det ärligt. Nuet är med ganska mycket.
Jag hoppas det är ärliga kärlekstexter, jag försöker inte förklara livet.

Om nya skivan
– Det är lite nervöst, eftersom den första fick sådan hajp. Den här skivan är lite av en fortsättning.
– Jag har väl hittat ett uttryck och det känns igen och det har satt sig.
– Jag tror att mycket av den musik jag lyssnade på när jag var liten har satt sig inne i mig och påverkar mig.

Om kärleken’
– Kärlek är så mycket.
– Jag gör nu det jag alltid längtat efter: jag har alltid haft en längtan efter en egen familj.
– Jag är killen som var kär i dagisfröken, redan som femåring.

Om Joel Alme just nu
– Jag är en rastlös typ, men har levt ett lugnt liv senaste halvåret, jobbat med nya skivan och ägnat tid åt min familj.
– Har inte druckit en droppe alkohol på ett halvår.
– Jag var tvungen att hitta tillbaka, till att hitta känslan av att det är skönt att vara hemma. Jag är inte där ännu.

Efter skivsläppet
Det kommer att bli en turné i de större städerna i Sverige i vår och Joel Alme kommer att spela på några festivaler. Programmet är inte helt klart än.

Recension av nya skivan i Expressen, Sydsvenskan och Aftonbladet.

Joel Alme – You Will Only Get it Once (Live Musikhjälpen 2009)

Joel Alme – No Luck To Give (Live Musikhjälpen 2009)

Joel Alme – Snart skiner Poseidon

Joel Alme -The Queen’s Corner

Relaterade artiklar:

Intervju med Joel Alme i DN:s webb-tv.
Intervju i Expressen.
Intervju i SVD efter första albumet.
Dagens skiva recension av första albumet.

Joel Alme i Wikipedia.
Joel Alme gjorde låt för blåvitt.

Läs även andra bloggares åsikter om musik, intervjuer, indie, Joel Alme, skivnytt, kärlek

Intervju med Enter Shikari

12 januari, 2010 by Jonatan Södergren

Enter Shikari var det näst första osignerade bandet att sälja ut London Astoria. De spenderade stora delar av förra året åt att vara förband åt The Prodigy och hann dessutom med att släppa sin andra fullängdare Common Dreads. Nu är de aktuella med två spelningar i Sverige.

10 januari Bryggeriet (Göteborg)
11 januari Debaser (Stockholm)

När jag kommer till Debaser verkar allting en smula förvirrat. Bandet soundcheckar fortfarande när ena roadien frågar mig vilket land vi är i och vilken valuta vi använder.

Till sist får jag träffa Rory, bandets gitarrist, i ett nedsläckt rum men romantiskt nog får vi låna en ljusstake från baren.

Jag får veta att bandet är döpt efter ett sjunkande skepp och att de lyckats bli osams med sina idoler.

Vad är Enter Shikari och hur kom ni på namnet?
Sångarens farbror hade en båt som sjunk samma dag som bandet bildades. Båten hette Shikari så namnet är en hyllning till den. Dessutom betyder Shikari jägare i jag vet inte hur många indiska språk.

Tycker du att er musik har förändrats sedan ni först började spela tillsammans?
Ja, framför allt så har vi utvecklats. Den största skillnaden med nya skivan är produktionen som är mycket bättre. Första skivan spelades in på två veckor men nu hade vi fyra månader på oss så vi hade gott om tid att experimentera med olika ljud och bygga på flera lager.

Det kanske är lite tidigt att fråga men har ni några planer på en ny skiva och, i sådana fall, kommer ni att låta annorlunda?
Hur vi kommer att låta i framtiden går egentligen inte att förutse. Senare i år släpps en EP med två nyskrivna låtar, åtta remixer och livematerial. Tanken är att vi ska släppa en ny skiva till sommaren 2011. Vi har inte skrivit låtarna ännu men vi har en bank av riff och texter som vi kan använda.

Hur träffades ni och när bestämde ni er för att bilda Enter Shikari?
I grundskolan och gymnasiet. Rou och Chris har varit vänner sedan de var fem år och har alltid gått hem till varandra och skrivit låtar. När de var sju år fick de sina första gitarrer och startade ett band med det geniala namnet The Boos (som i att bua ut någon). Jag gick med i bandet när jag var sjutton vilket var fem år sedan och då blev vi Enter Shikari.

Hur skulle du beskriva er hemstad St Albans?
Det är en historisk stad. En väldigt pittoresk (picturesque) och trevlig stad. Dessutom är det den staden i England med flest pubar per kvadratkilometer. Staden har ett rikt musikliv med band som The Gallows och Friendly Fires.

Har er bakgrund påverkat vad ni gör?
Definitivt. Att vi har kommit från välställda familjer har gett oss möjligheten att köpa musikutrustning redan som unga och för det är vi tacksamma.

Jag uppfattar era texter som politiska. Tycker du att ni är politiska?
Vi är inte politiskt engagerade men försöker vara medvetna. Vi är mer intresserade av frågor som rör hela världen som till exempel global uppvärmning. Vi är emot överkonsumtionssamhället. Kapitalismen gör folk giriga och det enda målet tycks vara att samla på sig så mycket saker som möjligt.

Vad handlar er musik om och vad är det som inspirerar er?
Jag skriver inte texterna men jag tror det handlar om allt möjligt som händer i våra liv. Musikaliskt inspireras vi av banden vi ser live. När vi är hemma brukar vi gå till vår lokala pub The Horn som på måndagar har ett elektroniskt band som spelar. Dessutom brukar punk- och hardcore-band spela där.

Vilken är din favorit Enter Shikari-sång?
Det varierar men för tillfället ”Zzzonked” att lyssna på. Att spela är det nog ”Antwerpen” som vi tyvärr inte kommer att spela ikväll.

Ni släpper er egen musik genom ert eget skivbolag Ambush Reality. Har ni tänkt släppa andras musik också?
Vi har tänkt på det mycket men tiden räcker inte till. Vi har knappt tid att släppa vår egen musik…

Vad gillar du mest med att åka på turné?
Allting. Jag älskar att resa, att uppträda och att träffa nya människor.

Nu har ni varit i Sverige ett antal gånger. Vilka är era intryck hittills?
Kallt. Jag hörde att det var ovanligt varmt idag men ändå är det minus sju grader.

Hur var det att vara förband åt The Prodigy?
Varje gång vi hade en intervju och blev frågade vilket band vi ville vara förband åt svarade vi The Prodigy så det var som en dröm uppfylldes.

Lärde ni känna dem?
Lite… När man turnerar under så lång tid så ”lever man i sin egen bubbla”. Man umgås bara med folk man redan känner. När vi väl lärde känna dem så var de hur trevliga som helst. Bar att se dem varje dag var fantastiskt.

Om du inte var med i Enter Shikari, vilket band skulle du vilja spela i då?
Rage Against the Machine. Det var enkelt, Tom Morello är min stora idol. Vi träffade dem faktiskt en gång men ville inte verka som för stora fans. Pinsamt nog så gav vi motsatta intrycket. De tror nog att vi inte gillar dem…

Efter ett tag börjar konserten. Ljudet är tungt men ändå balanserat så öronproppar behövs inte. Common Dreads är ett bra album och Enter Shikari är ett bra liveband så ingenting kan gå fel. Såväl publiken som bandet stagedivar från scen. Inledande låten Common Dreads är grym liksom resten av spelningen men höjdpunkten är nog ändå avslutande Juggernauts vilket märks på mosh piten.

Här kan du höra en akustisk version av Juggernauts:

Relaterat: Recension av spelning i Dagens Nyheter.

Möte med Josefina Sanner som släpper sitt andra album

9 januari, 2010 by Rosemari Södergren

Under kommande vecka, mer exakt 13 januari, släppet Josefina Sanner, sitt andra album ”Love Case Scenario”.
Hon är en av Sveriges mest produktiva singer/songwriters med över 700 låtar i bagaget. Den 14e januarie spelar hon på Underbara Bar och den 15e kan ni höra henne live hos Annika Lantz i P4.

Kulturbloggen fick en intervju:

Berätta om dig själv med fem meningar.
Artist/låtskrivare,sökande, kreativ,gillar utmaningar och vill hela tiden vidare. Älskar hav och skog. Drivs av att vilja uttrycka mig och dela med mig av det jag skapar.

Är du uppvuxen i Stockholm?
Nej, född i Uppsala uppvuxen i Vämland.

Ser du dig själv som stockholmare?
Både ja och nej. Jag älskar Stockholm men kan också bli oändligt trött på trendhysterin och rädslan för att stå upp för vad man verkligen tycker.

Hur skapar du din musik: kommer melodin först eller texten?
Musiken men fragment av text brukar alltid finnas.

Du fick mycket beröm för debutalbumet: kändes det som en utmaning att göra ännu bättre ifrån dig nu på andra albumet?
Självklart vill man alltid göra bra ifrån sig men jag ser det mer som att jag är en konstnär och den första skivan hade vissa färger och den nya skivan har andra. Dom är som dom är och dom går inte att ändra på men det går alltid att göra en ny skiva och hur den ser ut vet man inte.
Utmaningen ligger mer i att lita på att det som kommer är det som ska komma.:)

Tycker du att din andra album skiljer sig från debutalbumet? Hur i så fall?
Förra skivan hade låtar som var skrivna under 10 års tid den här är skriven under ca 4 års tid. Förra skivan var lite mer traditionell singer-songwriter även produktionsmässigt. Den här har många fler instrument som blås, orglar och olika slagverk lite mer fantasifull men ändå avskalad.
Jag har låtit Andreas Dahlbäck som producerat skivan få fria händer samtidigt som jag kommit med många ideér och spelar flera instrument på skivan.

Vad blir du inspirerad av?
Att sätta mig ner vid pianot och spela, det kommer alltid en låt. Eller att spela live och möta publik, skriver ofta låtar när jag är reser och spelar.
Relationer med människor, alla känslor som inte hittar hem blir ofta låtar.

Du är väldigt produktiv: hur många timmar ägnar du dagligen åt musik?
Det finns alltid inom mig även om jag inte alltid har möjlighet att sitta och skriva. Men drömmen skulle vara att bara få hålla på att skriva och spela!

Skriver du musik för andra artister också?
Ja, periodvis. Jag har skrivit väldigt mycket med artister/låtskrivare från hela världen så jag har spridit min musik på det sättet också. Jag tror inte jag kommer sitta och spotta ur mig idolhits, inte riktigt min grej men gärna annan musik som betyder något mer.

Vilka instrument spelar du?
Gitarr, piano och Cello

När började du sjunga?
Sjöng tidigt i olika körer och sjöng klassiskt på gymnasiet men min sånglärare tyckte jag skulle sjunga jazz istället och då kom jag in på det och så småningom började jag skriva egna låtar. Som liten?säkert mkt tidigt vet att jag älskade att uppträda.

Har du gått musikklass?
Musikgymnasium 3 år

Musikskolor?
Kulturama & Stockholms musikkonservatorium

Är du med i andra musikprojekt än ditt eget soloprojekt?
Sjunger Jazz i ett band ibland.

Hur ser framtiden ut: vilka spelningar har du på gång?
Det blir några spelningar i Stockholm och runtom i Sverige, turné i Danmark, Tyskland och England där jag kommer spela förband till David Berkley (NY).

Vad gör du när du inte sysslar med musik?
Är ute vid skog eller vatten. tänker, filosoferar, träffar vänner, målar, springer, sitter vid datorn, läser eller ser film.

Hur vill du beskriva ditt nya album med några meningar?
Det är självutlämnande, sorgligt och ärligt. Det finns både något trolskt, vackert över det men också skevt och trasigt nästan dekadent.
Kanske krävs det några lyssningar för att försättas i rätt stämning.

Här hittar du Josefina Sanners hemsida.

Här kan du lyssna på Josefina Sanner på MySpace.

Läs även andra bloggares åsikter om musik, singer/songwriter, intervju, Josefina Sanner, skivnytt

Möt Sheri som gjort ledmotivet till Snabba Cash

19 november, 2009 by Rosemari Södergren

FOTO: Mamia Music

Sheri är artisten som är aktuell med ledmotivet till en av Sveriges största filmsatsningar 2009 Snabba Cash.
I mitten av januari släpps Sheris debutalbum. Singlarna HIT AND RUN och First Sign spelas just nu för fullt på radio. Kulturbloggen blev nyfiken och har gjort en intervju med Sheri.

Berätta lite om dig själv i korthet. Vem är du?
Jag är Sheri, 24 år gammal och lever ut min stora dröm. Jag brinner för min största passion vilket är Musiken,
jag är en tjej med stora drömmar och mål. Är lyckligt lottad över att ha fått möjligheten till den stora chansen som jag har fått.

Hur vill du beskriva din musik?
Musiken vi skapar är intressant och fresh, Pop/RnB med starka hittiga melodier.

Vad inspirerar dig när du gör musik?
Allt och alla, känslor, intryck, kärlek – Listan är lång.

Vilken musik lyssnar du själv helst på?
Jag är en allätare, älskar all musik. Hjärtat slår extra hårt för RnB/Pop/Gospel/Soul…

Hur vill du beskriva din kommande skiva?
Mitt debutalbum är en grym platta som jag är väldigt stolt över. Det är resultatet av hårt arbete och många och långa arbetsdagar från alla involverade.

Några av världens främsta producenter samt låtskrivare medverkar och jag är lyckligt lottad. Det är bara en massa tokhits, spännande ljudbild samt något för alla som gillar Pop/RnB!

Avslöja något du tror att dina fans inte vet om dig?
Love you all very much. Jag är grym på att laga mat, ha haJ

Vad gör du när du inte sysslar med musik?
Mitt arbetschema är hektiskt – Hela 2009 har varit mycket PR fokus, ena dagen fullspäckad med intervjuer, fotograferingar till radio/TV-framträdanden.

Jag försöker konstant hålla mig i form med träning och bra kost. Jag umgås med vänner, nära och kära, jag läser en hel del, jag målar och försöker slappna av.

Var bor du?
Stockholm

Vad har du på gång framöver? Spelningar?
Mycket spännande saker är på gång med signeringar, TV-framträdanden, galor och intervjuer inför nya ”U GOT ME GOOD” singeln som är producerad av Jörgen Elofsson och som är ledmotivet till filmatiseringen av ”SNABBA CASH” som går upp på biograferna i januari och inför mitt debutalbum som släpp den 13 januari vilket känns väldigt spännande och framför allt mäktigt.

Hur har du jobbat med nya skivan?
Via mitt skivbolag Mamia Music har jag fått chansen att arbeta med framstående producenter i både USA och Sverige. Vi har spelat in i allt från Los Angeles med Guns N’ Roses gitarristen Richard Fortus, JC Chasez (former N´sync) till att ha varit i Miami och spelat in med Jack Splash/Rob Waller (Beyoncé, Alicia Keys, Jennifer Hudson) till att ha spelat in här hemma med b la.

Cheiron producenter Jörgen Elofsson (ll Divo, Leona Lewis, Britney Spears, 17 Idol vinnar låtar world wide) och Andreas Carlsson.

Vad betyder musik för dig?
Allt, det är mitt kall i livet

Har du någon drömspelning du vill göra?
MTV VMA’s Radio City Hall NYC och Oscars galan i LA. Det blev tvåJ

Läs även andra bloggares åsikter om rnb, intervjuer, ledmotiv, musik, Snabba Cash, Sheri

Hotade ord: Italien i dag: ”Gandini och Kappelin om Saviano”

19 november, 2009 by Redaktionen

Snart ett år efter sin medverkan i en fullsatt hörsal i Kulturhuset Stockholm ser Roberto Saviano åter ut över en stor publik i salen, nu från ett fotografi. Blicken är ärlig och genomträngande. Själv befinner han sig på hemlig ort, skyddad av livvakter efter dödshoten till följd av sin reportagebok om Camorran, den napolitanska brottsorganisationen.

Hoten som stympar pressfriheten och självständiga medier behöver inte komma från en diktators order och skötas med vapen i hand, varken spärra in eller tortera. Det kan också vara ett tillstånd där den självpåtagna censuren undergräver det fria ordet genom rädsla. För den italienska journalisten Roberto Saviano har modet att rapportera om den organiserade brottsligheten skett till priset av den egna friheten.

I skuggan av porträttet av förde på onsdagen Erik Gandini och Kristina Kappelin ett samtal om tillståndet i Italien. Frilansjournalisten Kristina Kappelin har ställt sina frågor via mejl utan att veta varifrån Roberto Saviano svarat. Men på frågan vad han vill göra är svaret givet: fortsätta att skriva, för att trots allt bekräftiga sin existens och för att driva sin idé – att ge helvetet mindre utrymme.

Det är också ett tillstånd som regissören Erik Gandini speglar i sin aktuella dokumentär ”Videocracy”. Ett samhälle där bilden härskar, där orden förlorat sin kraft och det glättiga, ljusa blivit normen. Där snygga, unga kvinnor med stora bröst har fått en stor och självklar – men för främligen rätt bisarr – roll även i politiska debattprogram. Där en politiker som Silvio Berlusconi till fullo förstått att vikten av att behärska bildmedierna, så väl i sin egen framtoning som i att äga dem. Gandini, själv uppvuxen i Italien, tror att vänstern i landet länge underskattat bildens roll eller inte förmått inse vidden av teve:s genomslagskraft. De intellektuella har varit trygga med sina böcker och magasin.
” Saviano har en fantastisk tro på ord i ett land där ord tyvärr inte spelar så stor roll” sade Erik Gandini och framhöll att, då han talade med italienare var ingången ofta ”La problema”, alltså problemet som ingång i ett samtal: Den desillusionerade hållningen som en latent underström.

”Hur Roberto Saviano lever i dag säger också något om Italien, där det råder ett slags krigstillstånd. Kampen gäller kontrollen över medierna och Berlusconi stämmer tidningar till höger och till vänster” sade Erik Gandini vidare.

Men han framhöll också att många makthavare inte inser att tiden håller på att rinna ifrån dem. Det är helt enkelt inte möjligt att kontrollera medierna på samma sätt som tidigare när kanaler som Youtube och Facebook har sådant stort genomslag:
”Man kan säga att Italien styrs av gamla män och deras metoder att kontrollera medierna fungerar inte alla som kontroll i praktiken.”

Något Erik Gandini själv upplevt. Trailern för hans film stoppades i Italien inte bara av de Berlusconiägda kanalerna, föga förvånande, utan även av statliga Rai. Kontentan i den – mycket långa – motiveringen var att trailern var ett hot mot balansen: den politiska mångfalden måste respekteras och visas kritiska bilder av Berlusconi så sätts balansen ur spel. Men kort senare blev bilderna ändå tillgängliga, tack vare nya sociala medier som Youtube.

Kristina Kappelin, som är bosatt i Rom och bland annat arbetar för Sveriges Television, framhöll att Roberto Saviano är unik i det italienska mediebruset just genom att vara så ”brinnande förbannad”. Han talade i samband med en stor demonstration till pressfrihetens försvar nyligen och beskrev då Italien som ett land där det råder ett tillstånd av allmän rädsla. Det handlar inte om ett totalitärt styre utan en rädsla för den egna ekonomin och säkerheten, om självcensur, enligt Saviano.

Roberto Saviano medverkar regelbundet i italienska tidningar och skrev nyligen en kritisk artikel om Berlusconis lagförslag för att snabbare kunna genomföra rättegångar. Savianos nya bok ”Skönhet och helvete – om maffia, fotboll och makt” är en samling med utvalda texter från de senaste fem åren. Boken finns nu översatt till svenska.

”Han har riskerat enormt mycket, dödshotet mot honom är ytterst reellt. Men han vill fortfarande förändra med sina ord, han är inte uppgiven” sade Kristina Kappelin under samtalet.
”Italien har ett medieklimat som är så olikt vårt medieklimat” sade hon också och pekade ut tre orsaker till att Italien hamnar så långt ner på pressfrihetsindex: Dels riskerar de som belyser felaktigheter eller brott att själva råka illa ut, som Saviano. Dels är förekomsten av stämningar så omfattande att det blivit ett problem; makthavare drar medierna till domstol under förevändning att de är förtalade. Dessutom har makten i allt högre grad samlats hos en person: Silvio Berlusconi.

Erik Gandini framhöll också att ”en sanning” är ett betydligt mer relativt begrepp – snarare än ”sanningar” finns det ”åsikter”. En politiker som filmas då han begår ett brott kan mycket väl avfärda det som att det bara är motståndarna som vill sätta dit honom.

”Berlusconi till exempel lanserar sig alltid som ett offer, utsatt för konspirationer, om han blir ansatt. Trots alla sina privilegier lyckas han suggestivt framställa det så, det bygger helt på skenet”.

Italien tillhör, i likhet med bland annat Frankrike, de länder som under senare år fått allt sämre plats i Reportrar utan gränser:s, RUG:s, pressfrihetsindex. Senaste placeringen var plats 49, efter länder som Namibia och Hongkong. Högst upp, utan anmärkningar, placerar sig till skandinaviska länderna och Irland.

Text: Lilly Hallberg

Böcker: Roberto Saviano
”Skönhet och helvete – Om maffia, fotboll och ordets makt”
Översättning: Barbro Andersson
Brombergs bokförlag, 2007
ISBN: 978-91-7337-025-7

”Gomorra”
Översättning: Barbro Andersson
Brombergs bokförlag, 2009
ISBN: 978-91-7337-235-0

Hemsida: http://www.robertosaviano.com/

Film: Erik Gandini
”Videocrazy”
2009
Filmtrailer:

Hotade ord: Italien i dag
”Gandini och Kappelin om Saviano”
Hörsalen, Kulturhuset, Stockholm 18.11.09

Läs även andra bloggares åsikter om yttrandefrihet, Italien, Videocracy, Saviano, Gandini, Kappelin

Intervju

Footer

Om oss