Snart ett år efter sin medverkan i en fullsatt hörsal i Kulturhuset Stockholm ser Roberto Saviano åter ut över en stor publik i salen, nu från ett fotografi. Blicken är ärlig och genomträngande. Själv befinner han sig på hemlig ort, skyddad av livvakter efter dödshoten till följd av sin reportagebok om Camorran, den napolitanska brottsorganisationen.
Hoten som stympar pressfriheten och självständiga medier behöver inte komma från en diktators order och skötas med vapen i hand, varken spärra in eller tortera. Det kan också vara ett tillstånd där den självpåtagna censuren undergräver det fria ordet genom rädsla. För den italienska journalisten Roberto Saviano har modet att rapportera om den organiserade brottsligheten skett till priset av den egna friheten.
I skuggan av porträttet av förde på onsdagen Erik Gandini och Kristina Kappelin ett samtal om tillståndet i Italien. Frilansjournalisten Kristina Kappelin har ställt sina frågor via mejl utan att veta varifrån Roberto Saviano svarat. Men på frågan vad han vill göra är svaret givet: fortsätta att skriva, för att trots allt bekräftiga sin existens och för att driva sin idé – att ge helvetet mindre utrymme.
Det är också ett tillstånd som regissören Erik Gandini speglar i sin aktuella dokumentär ”Videocracy”. Ett samhälle där bilden härskar, där orden förlorat sin kraft och det glättiga, ljusa blivit normen. Där snygga, unga kvinnor med stora bröst har fått en stor och självklar – men för främligen rätt bisarr – roll även i politiska debattprogram. Där en politiker som Silvio Berlusconi till fullo förstått att vikten av att behärska bildmedierna, så väl i sin egen framtoning som i att äga dem. Gandini, själv uppvuxen i Italien, tror att vänstern i landet länge underskattat bildens roll eller inte förmått inse vidden av teve:s genomslagskraft. De intellektuella har varit trygga med sina böcker och magasin.
” Saviano har en fantastisk tro på ord i ett land där ord tyvärr inte spelar så stor roll” sade Erik Gandini och framhöll att, då han talade med italienare var ingången ofta ”La problema”, alltså problemet som ingång i ett samtal: Den desillusionerade hållningen som en latent underström.
”Hur Roberto Saviano lever i dag säger också något om Italien, där det råder ett slags krigstillstånd. Kampen gäller kontrollen över medierna och Berlusconi stämmer tidningar till höger och till vänster” sade Erik Gandini vidare.
Men han framhöll också att många makthavare inte inser att tiden håller på att rinna ifrån dem. Det är helt enkelt inte möjligt att kontrollera medierna på samma sätt som tidigare när kanaler som Youtube och Facebook har sådant stort genomslag:
”Man kan säga att Italien styrs av gamla män och deras metoder att kontrollera medierna fungerar inte alla som kontroll i praktiken.”
Något Erik Gandini själv upplevt. Trailern för hans film stoppades i Italien inte bara av de Berlusconiägda kanalerna, föga förvånande, utan även av statliga Rai. Kontentan i den – mycket långa – motiveringen var att trailern var ett hot mot balansen: den politiska mångfalden måste respekteras och visas kritiska bilder av Berlusconi så sätts balansen ur spel. Men kort senare blev bilderna ändå tillgängliga, tack vare nya sociala medier som Youtube.
Kristina Kappelin, som är bosatt i Rom och bland annat arbetar för Sveriges Television, framhöll att Roberto Saviano är unik i det italienska mediebruset just genom att vara så ”brinnande förbannad”. Han talade i samband med en stor demonstration till pressfrihetens försvar nyligen och beskrev då Italien som ett land där det råder ett tillstånd av allmän rädsla. Det handlar inte om ett totalitärt styre utan en rädsla för den egna ekonomin och säkerheten, om självcensur, enligt Saviano.
Roberto Saviano medverkar regelbundet i italienska tidningar och skrev nyligen en kritisk artikel om Berlusconis lagförslag för att snabbare kunna genomföra rättegångar. Savianos nya bok ”Skönhet och helvete – om maffia, fotboll och makt” är en samling med utvalda texter från de senaste fem åren. Boken finns nu översatt till svenska.
”Han har riskerat enormt mycket, dödshotet mot honom är ytterst reellt. Men han vill fortfarande förändra med sina ord, han är inte uppgiven” sade Kristina Kappelin under samtalet.
”Italien har ett medieklimat som är så olikt vårt medieklimat” sade hon också och pekade ut tre orsaker till att Italien hamnar så långt ner på pressfrihetsindex: Dels riskerar de som belyser felaktigheter eller brott att själva råka illa ut, som Saviano. Dels är förekomsten av stämningar så omfattande att det blivit ett problem; makthavare drar medierna till domstol under förevändning att de är förtalade. Dessutom har makten i allt högre grad samlats hos en person: Silvio Berlusconi.
Erik Gandini framhöll också att ”en sanning” är ett betydligt mer relativt begrepp – snarare än ”sanningar” finns det ”åsikter”. En politiker som filmas då han begår ett brott kan mycket väl avfärda det som att det bara är motståndarna som vill sätta dit honom.
”Berlusconi till exempel lanserar sig alltid som ett offer, utsatt för konspirationer, om han blir ansatt. Trots alla sina privilegier lyckas han suggestivt framställa det så, det bygger helt på skenet”.
Italien tillhör, i likhet med bland annat Frankrike, de länder som under senare år fått allt sämre plats i Reportrar utan gränser:s, RUG:s, pressfrihetsindex. Senaste placeringen var plats 49, efter länder som Namibia och Hongkong. Högst upp, utan anmärkningar, placerar sig till skandinaviska länderna och Irland.
Text: Lilly Hallberg
Böcker: Roberto Saviano
”Skönhet och helvete – Om maffia, fotboll och ordets makt”
Översättning: Barbro Andersson
Brombergs bokförlag, 2007
ISBN: 978-91-7337-025-7
”Gomorra”
Översättning: Barbro Andersson
Brombergs bokförlag, 2009
ISBN: 978-91-7337-235-0
Hemsida: http://www.robertosaviano.com/
Film: Erik Gandini
”Videocrazy”
2009
Filmtrailer:
Hotade ord: Italien i dag
”Gandini och Kappelin om Saviano”
Hörsalen, Kulturhuset, Stockholm 18.11.09
Läs även andra bloggares åsikter om yttrandefrihet, Italien, Videocracy, Saviano, Gandini, Kappelin