Bokrecension

Oanade konsekvenser
Författare:Elizabeth George
Utgiven: 2016-04
Översättare: Annika H Löfvendahl och Hanna Axén
ISBN: 9789113072968
Förlag:
Norstedts
Serie: Thomas Lynley och Barbara Havers (del 19)

Barbara Havers har varit en liten antihjälte för mig i deckarvärlden. ”Oanade konsekvenser” är den nittonde boken i denna deckarserie, skriven av den amerikanska deckarförfattaren Elizabeth George och där handlingen utspelar sig i ett oerhört väl beskrivet England. Barbara Havers som beskrivs om en något överviktig kvinna som röker och gillar att äta godis och onyttig fettrik mat och är usel på att laga mat själv har varit en skön förgrundsgestalt i deckarvärlden. Tidigt bröt Elizabeth George mot den oftast dominerande bilden av den vanliga deckarhjälten, en medelålders man.

Jag har haft mycket roligt av att läsa om Barbara Havers och hennes knöliga relation med sin närmast överordnade chef, överklassmannen Thomas Lynley. När tv-serien kom var jag rätt besviken på att de valde att låta en smal och rätt söt skådespelerska ha rollen som Barbara Havers. Det har varit tryggt att hon ändå i böckerna varit sig lik. Nu, i denna nittonde roman i serien, har Barbara Havers blivit otrevligare, tycker jag. Hon har väl aldrig varit smidig och diplomatisk men nu är hon av och till både fördomsfull och korkad. Jag funderar starkt på att avbryta min relation med henne.

Med ”Oanade konsekvenser” tar Elizabeth George ett stort steg från den vanliga deckaren. Det är fortfarande en roman som utspelar sig i polisvärlden och Havers och Lynley har ett fall att jobba med, men det är inte vad berättelsen handlar om, egentligen. Det tar också flera kapitel innan de dyker upp och tar itu med något polisfall. Ja frågan är från början om det ens är ett polisfall.

Vad berättelsen mest av allt handlar om är relationer och i synnerhet de komplicerade förhållanden som kan råda mellan en man och en kvinna. Alla brottas på något sätt med kärlek och passion och vardagsliv. Alla utom Barbara Havers som verkar vara oskuld och helt ointresserad av sex. Och dessutom är hon oerhört oförstående och fördomsfull om vad en kärleksrelation kan vara. Jag undrar om hon är född på 1800-talet? Med den trångsynthet hon ger uttryck för.

Elizabeth George är skicklig på att berätta, skicklig på att måla fram karaktärer. Ändå har jag lite svårt att smälta det som är orsaken till det eventuella mordet som ska utredas. Det kommer en bra och mer trovärdig tvist mot slutet, det är sant, men jag har ändå svårt att tro på en del av människornas beteenden. Jag tycker också Elizabeth George visar viss oförståelse för hur människor kan reagera och överleva efter en stor sorg.

Jag har läst alla böcker i serien och kommer förstås att läsa nästa också, om det kommer en tjugonde. Elizabeth George är skicklig på att berätta och skildra, även om jag den här gången är mer kritisk och jag börjar tröttna på Barbara Havers.

Själva deckargåtan i romanen handlar om när en brittisk feminist, Clare Abbott, berömd för sin banbrytande essä Livmodersdilemmat, hittas död på sitt hotellrum i Cambridge efter en föreläsning om sin nya bok.
Förlaget beskriver handlingen så här:
Kvällen före dödsfallet har hotellpersonalen hört hur Clare råkat i våldsamt gräl med sin personliga assistent, Caroline Goldacre. Clares kvinnliga förläggare, Rory Statham känner stor tveksamhet inför den yviga och påstridiga Caroline och kontaktar Barbara Havers, som hon mött på en av Clares föreläsningar. Rory misstänker att Caroline har något med Clares död att göra.

När så Rory utsätts för ett förgiftningsförsök och överlever råder det plötsligt ingen tvekan om att en mördare går lös och Barbara Havers arbete med fallet tvingas accelerera. Havers och Winston Nkata kämpar mot klockan för bringa klarhet i härvan av halvsanningar, lögner och familjehemligheter när de kommer i dagen.

Det är förstås en god sammanfattning, men det är ändå inte det romanen handlar om. Den handlar om och utforskar hur en man och en kvinna kan leva tillsammans. Vad gör en relation bra, vad gör att en relation håller, vad tar kål på en relation, vilka fördomar har vi om relationer som gör att saker blir fel, hur kan vi lära oss att leva i en relation och samtidigt känna oss fria som människor?

Flash Boys: Uppror på Wall Street
Originaltitel: Flash Boys: A Wall Street Revolt
Författare: Michael Lewis
Översättning: Gabriel Setterborg
Förlag: Modernista, Stockholm 2016
ISBN: 9789176458518

Jag vet inte mycket om aktiemarknaden och hur den fungerar. Jag har inte heller haft något större intresse av mer kunskaper i ämnet, förutom det rent allmänbildande. Därför var det inte med så särskilt stor entusiasm jag gav mig i kast med boken ”Flash Boys, upproret på Wall Street” av Michael Lewis. I början blir jag förvirrad av alla finansiella termer och förkortningar på banker och börser, men efter att ha läst några kapitel börjar det bli mer begripligt. Boken blir lättläst då författaren lagt in repliker och personnamn och skapat gestaltning genom dialog. Jag inser att den världen är något alldeles eget och speciellt. En värld med klasser och hierarkier och mycket hemligheter. Den är spännande och skrämmande att få ta del av i så lättsmält form.

Michael Lewis är författare till flera storsäljande böcker om den amerikanska finansmarknaden. ”Flash Boys: Uppror på Wall Street” är den tredje boken i en trilogi om spelet på den marknaden. Filmen ”The big short”, som handlade om den ekonomiska krisen i USA 2008 var byggd på Lewis första bok i trilogin där denna är den sista. Där låg fokuset på lånebubblan, nu handlar det om de ofattbara hastigheter med vilka transaktioner äger rum i fiberkablar som dras på optimala vis. Och att de som arbetar med handeln och allt däromkring många gånger inte har en aning om hur det går till. Skrämmande.

Det var några eldsjälar, ledda av förre aktiemäklaren på Royal Bank of Canada, Brad Katsuyama, som började arbeta för att få ihop ett gäng personer med tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att kunna bilda ett eget, hederligare och mer rättvist marknadsfält utanför de stora Wall Street-bankernas kontroll. I boken får vi följa de olika personerna från deras första anställningar tills de börjar förstå spelet bakom de stora vinster som bankerna kammar hem. Det är inte så lätt att få överblick i den världen. Sedan man gick över till elektronisk handel blev det mångdubbelt svårt. Varje anställd hade sitt lilla område som den var expert på och visste inget om de övriga. En datatekniker kunde förstå allt om hur tekniken fungerade, dataprogrammeraren allt om mjukvaran och handlarna hade ingen insyn i någon av de världarna, de ville bara tjäna så mycket pengar som möjligt.

Lewis tes i boken är att övertaget uppnås med snabbhet. När börserna övergick till elektronisk handel, där all handel skedde med datorer i stället för människor rörde det sig om mikrosekunder. Lewis låter bokens olika aktörer redogöra för hur detta går till, från tekniken med raka fiberoptiska kablar mellan finansmarknaderna till dark pools, front running och högfrekvent handel (HTF). Det blir begripligare för den mer oinsatte då han ofta låter de olika personerna förklara sig direkt i dialogform. Det blir subjektiva berättelser, som också gör boken roligare och mer lättläst. Ett kapitel handlar om orättvisan i domen av den ryske förre Goldman Sachs programmeraren Sergey Aleynikov, som fälls för att ha stulit bankens högfrekventa handelskod. Lewis finner en likhet mellan det gamla sovjetiska samhällssystemet och Wall Street. Byråkratiska och komplicerade samhällsfunktioner där det alltid fanns kryphål, som de som visste hur man skulle göra kunde använda. De lärde sig att kringgå systemet.

Jag tyckte det var spännande och lärorikt att läsa boken. Den ger en informativ redogörelse för delar av börshandeln och visar världens snabba förändring de senaste åren på ett lättläst vis.

Ett hål i isen
Författare Carlo Schmidt
ISBN: 9789173377522
Förlag: Brombergs

Oskar är en kille i tjugoårsåldern som bor hemma hos sina föräldrar i Älvsjö och längtar efter att få börja sitt egna, ansvarsfulla vuxenliv. Han spanar efter tillfällen att få visa sin vilja att hjälpa andra och ta ansvar. Han finner ett gyllene sådant när han vid en kvällspromenad över Västerbron tror att han blivit vittne till ett självmord. Hans livliga fantasi sätter dock käppar i hjulet, han är alltför ivrig, vilket leder till en lång rad sanslöst roliga och tragikomiska situationer. Oskar är en sympatisk och välvillig person med goda föresatser, som vill göra gott men lyckas göra det mesta fel.

Här finns många väl beskrivna karaktärer med svårigheter att kommunicera, varför missförstånd lätt uppstår. Den självgode skådespelaren, den vackra lycksökerskan, som förför Oskar i tron att han är någon annan, hennes luggslitne bror, den hotfulle förortsgangstern, Oskars vänliga men självutplånande föräldrar. Och alla sammankopplas på ett smart vis i en skickligt konstruerad, mycket rolig sängkammarfars.

Det var länge sedan jag skrattade så mycket när jag läste en bok. Carlo Schmidt har här i sin debutroman fått till en riktigt klurig intrig, som roade mig rejält. Det märks att han också är manusförfattare. Dialogen flyter på och är emellanåt rasande kul. Gestaltningen är så välgjord att jag ser allt framför mig som i en film. Samtidigt så delges vi också en hel del av Oskars filosofiska tankar om livet och relationer.

Här finns ett upplyftande budskap också. Man ska inte ge upp utan kämpa på så löser sig allt på ett eller annat sätt.

Dagens bok och Kristianstadsbladet har också skrivit om boken.