• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Bokrecension: Den jag var av Meg Rosoff

12 juni, 2016 by Rosemari Södergren

denjagvar

Den jag var
Författare: Meg Rosoff
Språk: Svenska
Utgiven: 2016-05
Översättare: Helena Ridelberg
Förlag: Lilla Piratförlaget
ISBN: 9789188279279

En disig morgon på 1960-talet, en strand någonstans utmed den engelska östkusten. En disciplinerad grupp internatskoleelever kommer springande på led. Det unga berättarjaget får nog och sätter sig ner, intill ett fallfärdigt skjul. Högt där ovanifrån hörs fåglars hesa skrin. Så skingras plötsligt hans tankar av en främmande röst: Vad gör du här? Mötet förändrar allt.

”Den jag var” av årets Astrid Lindgrens-pristagare Meg Rosoff är en vacker och fascinerande ungdomsbok, en av de fem av henne som hittills översatts till svenska.

Den unge 16-årige internatskolepojken Hilary har uselt självförtroende och möter Finn, en tystlåten och gåtfull Robinson Crusoe står utanför samhället. Finn verkar vara jämngammal med huvudpersonen, men Finn har lyckats hamna utanför samhällets kontroll, ingen anmälde Finn till myndigheterna och därför lever Finn helt ensam i en liten fiskebod.

Vår huvudkaraktär kommer från övre medelklassen och vantrivs med sitt liv. Han hatar livet på internatskolor och har lyckats bli utkastad från två skolor. Nu har han hamnat på den tredje, S:t Oswalds.

På ett sätt är miljön väldigt långt från det liv svenska ungdomar lever men samtidigt känner nog alla igen sig i vilsenheten inför att bli vuxen och att det finns en mängd underförstådda hierarkier i skolmiljön, även i svenska kommunala skolor, eller svenska friskolor för den delen.

I motiveringen till Astrid Lindgren-priset skriver juryn:
Meg Rosoffs ungdomsböcker talar till både känsla och intellekt. På en gnistrande prosa skriver hon om människans sökande efter mening och identitet i en besynnerlig och bisarr värld. Hon lämnar aldrig läsaren oberörd. Ingen bok är den andra lik i detta modiga och humoristiska författarskap.

Den beskrivningen stämmer in exakt på den här boken. Hon överskrider såväl genrer som normer – och hon gör det bra, mycket bra. Boken går inte att slita sig ifrån, inte heller jag som passerat mina ungdomsår för flera decennier sedan kunde slita mig från boken. Berättelsen kröp in under huden på mig och jag kände med både Hilary och Finn och jag förstår dem båda, så väl.

Meg Rosoff debuterade som författare vid 47 års ålder. Hon ses som en av de främsta att överskrida både genrer och ålderskategorier. ”Den jag var” vänder sig visserligen till ungdomar men passar för de flesta att läsa, oavsett ålder, utan de allra yngsta.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst

Recension Block: En deckare ur balans ur tiden – författare Daniel Hånberg Alonso

26 maj, 2016 by Redaktionen

block

Block
Författare: Daniel Hånberg Alonso
Språk: Svenska
ISBN: 9789187858055
Förlag: Mogwai Bokförlag

Block är en underbar deckare, som knappt släpper greppet om sin läsare. Även om jag inte läst hela boken; två kapitel av sex återstår; så vill jag inte hasta mig igenom läsningen. Det är verkligen en läsupplevelse och ska njutas av sin läsare.

Josef Block är en metatemporal privatdetektiv som reser runt i Stockholm under olika årtal och olika perioder: en tidsanomalist – 1901 eller 1808, 1924 eller 1943, 2007 eller 2012. Som privatdetektiv blir han kontrakterad av släktingar som vill hitta sina släktingar.

I första kapitlet – Humle, malt, jäst, vatten och ond, bråd död – handlar det om Stockholms bryggeriindustri. Josef Block förflyttar sig från 1903 till 2007 i samma kapitel. När Josef Block upptäcker en död man i vattnet vid Riddarfjärden, Stockholm, hjälper två mältare till med att dra upp kroppen. Josef Block konstaterar att den döda kroppen är indränkt i öl och mordet har skett i Münchenbryggeriet. Från 2007 till 2010 – 1903 tillbakaflyttad och får träffa andre stadsläkare P.F. Olsson. Han får reda på att Glasbruket på Kungsholmen – Stadens bårhus – Karl Åkesson, Norr Mälarstrand, nära S:t Eriks bryggeri – kl 22 dog Karl Åkesson 23 april – 1927 plötsligt – Nils Ahlbom är Karl Åkessons mördare. Han arbetade på Münchenbryggeriet.

I andra kapitlet – Lärkan om slutade sjunga – handlar det om Konradsbergs mentalsjukhus, om rasbiologen Otto Nordenfalk som ser en viss sorts människor som degenererade. Otto Nordenfalk kontrakterar en yrkesmördare för att få Josef Block mördad, ovetande om att han kan byta tid.

Hela boken är på 195 sidor. Daniel Hånberg Alonsos bok är svår lägga ifrån sig. Det ger mig en känsla av Millennium-bok, även om det är halv fyra på morgonen så förmår jag knappt lägga den ifrån mig. Verkligheten kallar dock på uppmärksamhet. Samtidigt som rekonstruktionen av Stampen, med flaggskeppet Göteborgs-Posten som mest pågår; kan jag inte låta bli att tänka att massmedia och författarare har ett gemensamt intresse och det är att skildra sin verklighet, som en själv uppfattar den. Jag hoppas innerligt att Stampen och dess medieindustri klarar av sin rekonstruktion och fortsätter sin mediamångfald i det Göteborg som är mitt och Blocks Stockholm är en förströelse med många bottnar, framför allt historiska.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst

Skarv av Lina Josefina Lindqvist – Imponerande bildspråk i en berättelse som inte engagerar

24 maj, 2016 by Redaktionen

skarv_bokrec

Skarv
Författare: Lina Josefina Lindqvist
ISBN: 9789113072050
Förlag: Norstedts

Jag har länge studerat mytologi och folktro från Storbritannien och Irland. En återkommande aspekt av sagda mytologi är en ö – oavsett vad den kallas; Avalon, Isle of Glass, Lemuria, Isle of The Blessed eller den faktiska ön Sena- som en plats mellan världar. En plats på gränsen mellan det kända och okända, livet och döden, människornas värld och den värld som befolkas av de Andra- de som kom före, de som lever parallellt. Jag har alltid tänkt att det är en logisk sak; när dimmorna sänker sig eller solen blandar ihop himmel och hav till ett, när vågorna är höga , höga nog att närapå dölja kustlinjen om man ser den från en annan landmassa, i skymningen när allt blir suddigt, i hettan när ön i sig skulle kunna vara en hägring- det är inte svårt då att föreställa sig en tid när människor såg ut över vattnen och trodde sig se den andra världen genom sådana stunder, eller att ön försvann då, att hela ön gick in i den andra världen bortom vår. Att varje ö, verklig eller ej, var en skarv.

Detta ger mig förväntningar som inte går att uppfylla. Men jag är medveten om det, därmed så blir det snarare så att jag reagerar på den potential som Lindqvist inte utnyttjar. Och titeln syftar på fågeln skarv, men däri ligger ironin lite grann över vad denna bok hade kunnat vara men inte är, redan i början av boken så introduceras vi till skarven på två sätt simultant genom att få veta att turistnäringen i stort är tack vare skarven- människor åker ut för att se dem häcka på en mindre ö, bortom den ö som boken utspelar sig på, och i lobbyn på hotellet står en uppstoppad skarv, dammig och underskattad, med en fjäderdräkt vilken är skenbart enfärgad – men vars blå nyanser syns i vissa ljus. Här sätts en ton som får mig att tänka att, kanske, senare, kommer detta återspeglas i historien.

Det gör det inte. Och det är mycket som förekommer på detta sätt- i förbifarten. Monumentet som skall resas till minne av häxbränningarna, exempelvis, där jag kan se på något sätt vaga trådar dras till berättelsen som sker i nutid, om hur människor dömer och sneglar och gissar, utan att egentligen veta, utan att förstå vad de gör. Inte heller detta utnyttjas, tyvärr, vilket är synd. Skarv hade kunnat vara en mycket bra debut, men sättet den lägger grunden till saker som sedan ej följs upp gör att jag snabbt tappar intresset, för trots att Lindqvist har en vacker och väl flytande prosa (dessvärre en del korrekturfel som stör) så engagerar den inte. Jag är inte en person som vill ha övertydlighet- men jag vill ha tolkningsmöjligheter. Det är en frustrerande sak, att läsa något så lovande som inte riktigt håller vad det lovar. Karaktärerna som beskrivs är komplexa, mänskliga, trovärdiga- men distansen är för stor. Jag tillåts inte förstå eller komma nära någon, inte ens huvudpersonen Maren, vars personlighet är väl beskriven men trots detta saknar ett djup som gör att jag bryr mig om henne.

Att skriva en roman utan att gå in djupt i karaktärerna är inget nytt. Tänk J.D. Salingers Räddaren i Nöden eller Främlingen av Albert Camus – två mästerverk där mycket få saker förklaras eller ens utvecklas långt. Tänk på dem en stund till så greppar du även hur extremt svårt det är att skriva en bok som lyckas med detta. Skarv gör det inte.

Nu låter det som att jag tyckte väldigt illa om denna bok. Så är det inte. Jag tycker Skarv har styrkor som för en debut sätter en mycket lovande ton; omgivningarna är kärleksfullt beskrivna med ett sinne för detaljer som förmedlar tydliga bilder, känslan av hopplöshet ligger likt en våt filt över orden (på ett bra sätt) och förstärker det i boken som jag känner är reellt för många människor som bor på öar där samhället sakta förtvinat- där fabriker lagts ned, fiskenäringen försvagats, där alla drömmer om att ta sig bort men på något sätt lyckas komma tillbaka om de nu ens kommer därifrån. Detta är något jag kan ta till mig, omfamna, förstå. Lindqvist har onekligen en fingertoppskänsla och det är därför jag blir så pass besviken som jag blir- men det leder även till att jag är mycket nyfiken på Linqvists fortsatta författarskap. Skarv är absolut inte en dålig bok, men den stannar ej hos mig. Jag tror dock att Lindqvist har alla möjligheter att skriva en bok som GÖR det, och på grund av detta är även Skarv läsvärd: som introduktionen till vad som kan bli ett fantastiskt författarskap.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst

Bokrecension: Tidsklyftan av Jeanette Winterson

18 maj, 2016 by Rosemari Södergren

tidsklyftan
Tidsklyften
Författare: Jeanette Winterson
Utgiven: 2016-04
Översättare: Lena Fries-Gedin
ISBN: 9789146229827
Förlag: Wahlström Widstrand

Shadespeare En vintersaga är en av de dramer han skrev på lite äldre dar och även om den handlar om svek, hämnd och svartsjuka har den inte så tragiskt slut som många andra av hans dramer. I Shakespeares drama kretsar handlingen kring kungen Leo vars hustru väntar barn. En totalt obefogad svartsjuka har tagit greppet kring Leos hjärta och hjärna. Han är helt övertygad om att det barn som hans fru väntar inte är hans. Barnets pappa är hans bästa vän Xeno, har Leo fått för sig. Han är helt galen och hans fru försöker vara lugn och tålmodig – men Leo driver allt till sin spets.

När babyn föds blir den bortlämnad och tas om hand av två fattiga män som uppfostrar barnet som deras eget.

Jeanette Winterson har gjort en omarbetning av En vintersaga och lagt handlingen i vår tid. Hon gör Leo till en stenrik finansman och hans vän Xeno till en världsberöm spelutvecklare.

Jeanette Winterson skriver i slutet av romanen att En vintersaga betyder mycket för henne, eftersom hon också är ett hittebarn.

Jag är kluven inför romanen. Dels tycker jag att Shakespeares fantastiska poesi försvinner när dramat och dess versmått görs om till en modern roman med tidens språk. Jag tycker att jag hellre själv gör överföringen och tolkningen av Shakespeares draman till mitt vår tid och mitt och andras liv.

Jeanette Winterson har ett fartfyllt språk som jag ibland kan uppleva som lite ytligt. Fast å andra sidan fångar berättelsen av och till in mig. Fast å tredje sidan är den väldigt medvetet från vår tid, med regnbågsfamiljer och hedgefonder … Lite för tidsplacerat korrekt.

Dagens Nyheters recensent var mer positiv än jag och skrev:
Men vad som vid första anblicken tycks som ett postmodernt tidsfördriv – upphottad Shakespeare där alla klassiska gestalter försetts med Facebookkonton – djupnar snart, … , till berättelser som står på egna ben.

Svenska Dagbladets recensent skriver:
Med risk för att avslöja lite för mycket kan också sägas att ”Tidsklyftan” till slut utvecklas till ystert folklustspel med regnbågsfamiljer där alla älskar alla i en kollektiv new age-gemenskap, samtidigt som den på ett sinnrikt sätt är pjäsen trogen med sina teman hämnd, svartsjuka och förlåtelse.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst

Bokrecension av Jill Alexander Essbaums Hausfrau

8 maj, 2016 by Redaktionen

H

hausfrau – en roman
Författare: Jill Alexander Essbaum
Utgiven: 2015, pocketutgåva 2016
Översättning: Inger Johansson
ISBN: 978-91-7337-716-4
Förlag: Brombergs

Skildringen av Anna Benz väg mot vad som tycks som en oundviklig katastrof är oerhört skicklig, inträngande och – rolig, på ett mörkt vis. Författaren och poeten Jill Alexander Essbaum lyckas i sin debutroman med porträttet av den amerikanska kvinnan i en av Zürichs välmående förstäder fånga läsaren direkt.

Anna Benz lever ett till synes lyckat liv tillsammans med sin schweiziske make Bruno och deras tre barn. Men just frågan om vad som är ett lyckat liv, och de egna gränserna, är central också i Annas terapi hos doktor Messerli. Romanens huvudperson lever sitt liv utan verklig kontakt med vare sig de egna känslorna eller med andra människor.

Det finns en exakthet i beskrivningen av Anna Benz liv som är nästan skrämmande, kanske för att den bjuder till identifikation. Hennes tankar är allmängiltiga, inte bundna vid någon viss tid eller plats. Samtidigt är historien konkret knuten till en plats, till det Schweiz där Anna har en utåt sett behaglig tillvaro som hemmafru – hausfrau – med förmodat välavlönad bankman till make, tre friska barn och en svärmor som alltid ställer upp i huset intill.

Terapeutens fråga ”Längtar du hem någon gång?” är svår för Anna, vars förflutna i USA för läsaren är lika dunkelt som hennes handlingar är för henne själv i dag. Svaret är talande: Nej. Anna saknar inget så mycket i hemlandet att hon behövde resa hem. Men Schweiz hade å andra sidan aldrig känts som hemma, och skulle aldrig komma att göra det.

Romanens huvudperson har jämförts med såväl Madame Bovary som Anna Karenina och likheten ligger kanske mest i författarens förmåga att gestalta vägen till undergång. Det fungerar i Essbaums roman också som ett bearbetande av frågan vad som gör en god kvinna, en bra fru och god mor. Och om än i en annan tid, med tillgång till den moderna övre medelklassens alla njutningsmedel, ligger fortfarande samma normer till grund långt efter att de gamla samhällena system vittrat sönder.

Till skillnad från sina medsystrar i tidigare epoker ligger dock inte vägen till undergång i att falla för fel man, möjligen kan det bidra. Men Anna tycks lika alienerad inför möten med sina älskare som med sin äkta man. De har sex, det är fantastiskt ibland och ibland bara vad som kanske kan beskrivas som funktionsenligt knullande. En del samlar på frimärken, Anna samlar på älskare, heter det i boken.

En styrka, av flera, i romanen är att den saknar onda och goda. Det finns inget fördömande i skildringarna av de andra, bara iakttagelser. Människor bara är, sammansatta och intressanta på olika vis. Anna möter dem, goda och intresserade medmänniskor, men utan att själv få någon verklig kontakt.

Månad för månad rullas handlingen upp. Att det handlar om en närmast lagbunden väg mot undergång förstärks av de återkommande övningarna i tysk grammatik. Anna Benz går efter nära tio år i landet på en kurs tillsammans med andra inflyttade. Hennes främlingskap förstärks av att hon inte behärskar språket i Zürich och kursen i tyska ger heller inte några nycklar till schweizertyskan som hennes närmaste talar.

Författaren Jill Alexander Essbaum undervisar i kreativt skrivande vid University of California. Hon har tidigare skrivit flera prisade diktsamlingar. Det är tacksamt att Brombergs nu ger ett hennes debutroman i pocketutgåva.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 71
  • Sida 72
  • Sida 73
  • Sida 74
  • Sida 75
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 203
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in