Tidsklyften
Författare: Jeanette Winterson
Utgiven: 2016-04
Översättare: Lena Fries-Gedin
ISBN: 9789146229827
Förlag: Wahlström Widstrand
Shadespeare En vintersaga är en av de dramer han skrev på lite äldre dar och även om den handlar om svek, hämnd och svartsjuka har den inte så tragiskt slut som många andra av hans dramer. I Shakespeares drama kretsar handlingen kring kungen Leo vars hustru väntar barn. En totalt obefogad svartsjuka har tagit greppet kring Leos hjärta och hjärna. Han är helt övertygad om att det barn som hans fru väntar inte är hans. Barnets pappa är hans bästa vän Xeno, har Leo fått för sig. Han är helt galen och hans fru försöker vara lugn och tålmodig – men Leo driver allt till sin spets.
När babyn föds blir den bortlämnad och tas om hand av två fattiga män som uppfostrar barnet som deras eget.
Jeanette Winterson har gjort en omarbetning av En vintersaga och lagt handlingen i vår tid. Hon gör Leo till en stenrik finansman och hans vän Xeno till en världsberöm spelutvecklare.
Jeanette Winterson skriver i slutet av romanen att En vintersaga betyder mycket för henne, eftersom hon också är ett hittebarn.
Jag är kluven inför romanen. Dels tycker jag att Shakespeares fantastiska poesi försvinner när dramat och dess versmått görs om till en modern roman med tidens språk. Jag tycker att jag hellre själv gör överföringen och tolkningen av Shakespeares draman till mitt vår tid och mitt och andras liv.
Jeanette Winterson har ett fartfyllt språk som jag ibland kan uppleva som lite ytligt. Fast å andra sidan fångar berättelsen av och till in mig. Fast å tredje sidan är den väldigt medvetet från vår tid, med regnbågsfamiljer och hedgefonder … Lite för tidsplacerat korrekt.
Dagens Nyheters recensent var mer positiv än jag och skrev:
Men vad som vid första anblicken tycks som ett postmodernt tidsfördriv – upphottad Shakespeare där alla klassiska gestalter försetts med Facebookkonton – djupnar snart, … , till berättelser som står på egna ben.
Svenska Dagbladets recensent skriver:
Med risk för att avslöja lite för mycket kan också sägas att ”Tidsklyftan” till slut utvecklas till ystert folklustspel med regnbågsfamiljer där alla älskar alla i en kollektiv new age-gemenskap, samtidigt som den på ett sinnrikt sätt är pjäsen trogen med sina teman hämnd, svartsjuka och förlåtelse.