Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Bokrecension: Fred Åkerström. Biografin av Lars Nylin – en fantastisk julklapp

by

Fred Åkerström. Biografin
Författare Lars Nylin
Utgivningsdatum 2024-10-14
Förlag Carlsson
ISBN 9789189826427

Om jag skulle sätta betyg på böcker skulle den få allra högsta betyg. Det är en biografi fylld av värme, ärlighet och mycket väl berättat, med flyt och berättarglädje. Som jag tycker en biografi om just Fred Åkerström ska vara.

Svensk musik och kulturvärld har välsignats med flera fantastiska visdiktare varav Fred Åkerström tillhör de bästa.

Boken är vacker, men många fina bilder. Den innehåller personregister, källförteckning och diskografi. Om du fortfarande har julklappar kvar att köpa: ge bort en sådan här bok. Vem som helst blir överlycklig, speciellt musik- och vis-intresserade. Om du läser detta efter jul kanske det finns någon födelsedag att överlämna en bok som denna till gåva. Eller varför inte ge dig en fin gåva?

Jag tänker inte skriva mer om vad som står i boken, för den är värd att läsas och inte sammanfattas av mig. Sammanfattningen från bokförlaget säger tillräckligt mycket:

Fred Åkerström (19371985) var en centralgestalt när svensk visa fick en renässans i början av 1960- talet med namn som Sven-Bertil Taube och Olle Adolphson. Med inspiration från dessa blev Fred Åkerström en banérförare för en hel generation i decennier framåt, det var bland annat han som upptäckte och hjälpte fram Cornelis Vreeswijk. Åkerström blev den stora stjärnan vid visvågens samlingsplats Visfestivalen i Västervik. Från slutet av 1960-talet klev han fram som den ledande tolkaren av Carl Michael Bellman. 1972 översatte han Jag ger dig min morgon och skapade därmed en sång som numera anses som enhörnsten i svensk visa och har spelats mer än 20 miljoner gånger på Spotify.

Han var och förblir mästersångaren från Vasastan i Stockholm. Ändå har Åkerström i dag hamnat i skymundan. Kanske beror det på att han främst tolkade andras visor. Han var en mångbottnad karaktär, både högljudd och komplicerad. I denna rika biografi porträtteras Åkerström i helfigur både som artist, privatperson, äkta make och politiskt engagerad. Det är en skildring av en sammansatt och begåvad människa.

Om författaren:
Lars Nylin är från 1980-talet och framåt en av de flitigaste skildrarna av svensk populärmusik som skribent i tidningar som Schlager, Nöjesguiden, Pop, Slitz och Sonic. Men även i böcker och som producent hos Sveriges Radio och SVT, respektive som involverad i Swedish Music Hall of Fame och Svenskt Rockarkiv. Han har även i omgångar arbetat på olika skivbolag. Sedan 2008 är Nylin redaktör på den branschbevakande sajten Musikindustrin. Som författare har Nylin (född 1958) gett ut ett 20-tal titlar med betoning på musik, populärkultur och sport.

Jag avslutar med ett videoklipp av en av de vackraste visor som någonsin skrivits på svenska.

Bokrecension: Emily Wildes encyklopedi över älvornas liv – en perfekt julklappsbok

by

Emily Wildes encyklopedi över älvornas liv
Författare Heather Fawcett
Serie Emily Wilde (del 1)
Utgivningsdatum 2024-11-20
Förlag Bokförlaget Polaris
Översättare Sofi Rydell
Medarbetare Drmanovski, Vera (form)
ISBN 9789180663335

Tänk dig en bok där du njuter av varje mening. Det var länge sedan jag öppnade en sådan fascinerande berättelse, skriven med sådan glädje till ord och uttryck och av en författare med en sådan enastående förmåga att fängsla mig som läsare. Det är en berättelse som sprakar av fantasi och som drar in mig i denna magiska värld med älvor och oknytt.

Berättelsen utspelas i början av 1900-talet. Forskaren Emily Wilde som har vigt sitt liv och sin karriär åt att förstå och kartlägga älviska väsen runt om i världen och blivit en av de främsta experterna i ämnet vid universitetet Cambridge. Hon har nu anlänt till Hrafnsvik, en vindpinad lite byn i det kalla och ogästvänliga Ljosland, en del i nordligaste Norge. Stugan där hon ska bo är karg och vindhärjad.

Emily må vara en av de duktigaste forskarna men när det gäller att vara social och knyta kontakt med människor är hon trög och vet inte hur hon ska bete sig.

Hon har begett sig till detta ogästvänliga, snöiga vinterland för att kunna skildra ett hemlighetsfullt älvfolk som gäckat forskare i många år. En vetenskaplig artikel om De dolda skulle inte bara vara en fjäder i Emilys akademiska hatt utan även den sista pusselbiten i den encyklopedi som hon arbetat med under flera års tid.

Lokalbefolkningen är kärv och inte särskilt förtjust i älvor eller andra magiska varelser. En del älvor är elaka och rövar bort människobarn. Så när Emily inte är särskilt social och lokalbefolkningen inte förtjust i älvor får hon inte mycket hjälp.

Mitt i allt detta krångliga dyker en kollega och konkurrent upp Wendell Bambleby, som vill att de ska samarbeta i forskningen. Wendell Bambleby är social, pratsam, har lätt att få kontakt med folk och blir lätt omtyckt. Emily är inte alls glad över att han dyker upp. Dessutom misstänker hon att han tänker stjäla en del av h hennes forskningsresultat.

Emily Wildes encyklopedi över älvornas liv är första delen i serien om Emily. Denna första roman gick inte att slita sig ifrån så jag ser fram emot nära del. Det är bra språk, väl beskrivet. Det känns som att jag är där och jag känner de kalla vindarna och den blöta snön och dammet som virvlat i huset. Jag ser de magiska varelserna i mitt inre. Författaren skriver fängslande och livfullt.

Bokrecension: När dolda sorger bleknat av Marianne Cedervall

by

När dolda sorger bleknat
Författare Marianne Cedervall
Serie Anki Karlsson (del 7)
Utgivningsdatum 2024-11-04
Förlag Lind & Co
Medarbetare Scheutz, Sofia (form)
ISBN 9789180533386

Serien om mysiga hästälskande Anki Karlsson och hennes goda vän den pensionerade polismannen Tryggve är myspys-deckare med en hel del feelgoodkänsla i sig från Gotland. Detta är den sjunde boken i serien om Anki Karlsson. Om du gillar de tidigare kommer du förstås att uppskatta denna också, men den är inte något stort mästerverk. Den är lättläst, flyt i texten och jag ser personerna inom mig, det är ganska väl beskrivna. Men som deckare är det rätt seg och aldrig direkt spännande. Fast det är nog inte meningen heller.

Författaren Marianne Cedervall får ett stort plus av mig för att hon kan låta två vuxna vara nära vänner utan att nödvändigtvis behöva ha en sexuell relation. Det finns faktiskt människor som kan vara vänner utan att behöva ha sex med varandra.

I denna sjunde bok i serien får vi följa med Anki och Tryggve på en resa till Österrike. Anki får resan av Tryggve i present. En dag när de sitter på kafé och planerar resan träffar de på och börjar prata med familjen Öberg, som blir intresserade – de funderar nämligen också på att göra en liknande resa.

Familjen, eller snarare släkten Öberg, är ganska stor och består av väldigt olika personer som inte alls tycker om varandra, ja som till och med gör varandra illa. Patriarken i familjen är den gamla mannen Gert Öberg som tvingar sin äldste son att sköta gården och lantbruket, fast sonen hatar att vara bonde. Den yngste sonen Thomas är mer eller mindre förskjuten då han dels valt att bli pilot istället för bonde och det som Gert föraktar mest av allt är att Thomas gift sig med en man. Gerts dotter är skild och har en ny man, vilket Gert har svårt att smälta. Den nya mannen är från Slovenien.

Några månader senare är det äntligen dags för Anki och Tryggve att ge sig av på sin tågresa, och döm som deras förvåning när de anländer till byn Altweg och stöter på inga mindre än hela familjen Öberg från Gotland. Det var ingen trevlig överraskning att stöta på familjen Öberg. Både Anki och Tryggve uppfattar familjen som ganska störig.

Det tar några dagar och sedan sker det ett mord som har med familjen Öberg att göra. Anki kan förstås inte låta bli att försöka få kontakt med familjemedlemmarna för att försöka lösa mordet.

Det är inte den mest spännande av böckerna i serien. Men den är intressant att läsa på andra sätt, framför allt beskrivningarna av de olika karaktärerna berättar en del om hur människor kan bete sig och känna sig. Jag uppfattar dock slutet som väl upphaussat och överdrivet och hela mordhistorien är högst orealistisk, faktiskt.

MARIANNE CEDERVALL är författaren bakom böckerna om radarparet Mirjam och Hervor. 2020 inledde hon en ny cosy crime-serie om deckarprästen Samuel. När dolda sorger bleknat är den sjunde boken i hennes populära Gotlandsbaserade serie om mysterielösarduon Anki och Tryggve.

Bokrecension: Den sista festen av Clare Macintosh – lättläst, spännande och klurig

by

Den sista festen
Författare Clare Mackintosh
DC Morgan (del 1)
Utgivningsdatum 2024-04-25
Förlag Modernista
Översättare Ing-Britt Björklund
Originaltitel The Last Party
ISBN 9789180940801

En lättläst, spännande kriminalroman med stort flyt och flera överraskande vändningar. En intrig som inte är lätt att lista ut vem som är mördaren.

Helt klart är sättet att skriva en berättarteknik som är påverkad av dagens mediasamhälle med ett överflöd av polisserier. Denna deckare med kriminalen Ffion Morgan kommer utan tvekan att bli en tv-serie.

Mordet inträffat i närheten av några semesterstugor som ligger någonstans på gränsen mellan England och Wales. Ortens kändis, operasångaren Rhys Lloyd har huset fullt av gäster. Vid midnatt hittas han livlös i sjöns iskalla vatten. Kriminalassistent Ffion Morgan, som är uppväxt i bygden och fortfarande bor kvar där, får ansvar för fallet tillsammans med Leo, en kollega från den större engelska polisstationen i närheten.

Det visar sig rätt snart att Rhys Lloyd var på väg utför i sin karriär och han hade många fiender. Listan på möjliga mördare som önskat honom död är lång. Frågan är vem som hade möjlighet att utföra det och en annan gåta är vad som dödade honom, egentligen.

Intrigen är klurig och har flera nivåer. Ffions uppdrag att söka hemligheter bland grannar, vänner och familj är utmanande. Hennes kollega Leo inser också att Ffion också har hemligheter hon försöker dölja kring den mördade.

Deckargåtan är klurig och har mycket inspiration av Agatha Christies stil. och jag tycker också om beskrivningarna av miljön i den walesiska byn och karaktärerna, personligheterna, är levande beskrivna. Jag kan se både miljön och personerna inom mig när jag läser.

Om författaren:
CLARE MACKINTOSH är en brittisk författare och före detta polis, vars romaner har översatts till 35 språk och sålt i över två miljoner exemplar världen över. Den sista festen är den första boken i hennes nya, redan hyllade serie om kriminalassistent Ffion Morgan.

Svag prosa, starkt karaktärsbygge i ”Bärarn” av Linnéa Wikman

by

Titel: Bärarn

Författare: Linnéa Wikman

Förlag: Swedish Zombie

Utgivningsdatum: 2024.05.31

ISBN: 9789189115507

”Bärarn” är egentligen en ganska underlig bok. Jag skriver den här recensionen ett par månader efter att faktiskt ha blivit klar med boken. Det tog ett tag att samla mina tankar kring vad jag läst och känt kring denna bok. Låt oss dela upp det i en del gällande prosan och en annan del gällande karaktärsbygget. 

Å ena sidan var jag inte imponerad av språket i boken. Det flyter inte på. Den taggiga prosan skulle kunna ha finslipats mycket mer och blivit avsevärt mycket mer suverän. Texten är liksom stel, och varken styckena eller ens meningarna verkar riktigt hänga ihop med varandra. Hade prosan flutit på mer hade också min läsupplevelse varit mycket bättre. Samma sak kan man säga om de olika formerna författaren växlar mellan. De är rentav onödiga. De kursiva smått poetiska bitarna här och där i texten framstår som klyschor och inget annat. Det ena hänger helt enkelt inte ihop med det andra. Texten blir kantig, tillkonstlagjord. Här gjorde Wikman inte riktigt rätt. 

Å andra sidan har vi själva berättelsen, upphöjd av dess huvudkaraktär Veira var förstahandsperspektiv vi får följa i boken . Berättelsen är denna boks största styrka. ”Bärarn” är gripande och skräckinjagande. Här har författaren Linnea Wikman gjort ett utomordentligt jobb i att skapa en destruktiv berättelse om en tragisk karaktär som det stundvis går att känna sympati för. Det känslomässiga tillståndet huvudkaraktären går igenom är på samma gång igenkännlig och främmande. Trots att prosan inte bjuder på mycket, är det lätt att dyka in i Veiras känslotillstånd, och fastna där en stund. Veira och hennes känslor blir verkliga, verkligt rysliga till och med. Där har Wikman verkligen gjort rätt. 

Huvudkaraktären Veira är den som räddar berättelsen. Hon är också den som förstör en hel del (minst för sig själv), men om det finns någon anledning till att denna bok har etsat sig fast rätt väl i mitt minne så är det Veiras karaktär. Hon är minst sagt tragisk. Destruktiv. Fylld med trauma som varken hon eller de omkring henne vet hur de ska hantera. I stället för att placera Veira på den moraliska skalan, eller ens rättfärdiggöra (eller döma) hennes beteende finns det kanske en poäng i att bara försöka känna det hon känner, att vara med på hennes resa från och till undergång. Veiras ständiga förstörelse av allt omkring sig, tillsammans med hennes innersta begäran att få vara god skapar en komplex karaktär som fortfarande hemsöker mig då och då i mina tankar.

Under höstsäsongen kan det vara rätt mysigt att läsa liknande skräckinjagande gotiska berättelser inspirerade av folktro. Jag läste en annan gotisk berättelse med liknande teman denna höst. Jag tänker inte säga vilket det andra verket var, men om man jämför de två går det definitivt att säga det följande: ”Bärarn” må ha sina svaga sidor, men räddas av den komplexa karaktärsskildringen, den andra boken däremot har en fin gotisk prosa, men blir tyvärr plattad ner något otroligt av de värdelöst tråkiga karaktärerna utan någon som helst komplexitet. Om jag fick välja mellan de båda skulle jag hundra gånger om välja ”Bärarn”.