• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Bokrecension: Torsdagsmordklubben av Richard Osman

18 juli, 2022 by Rosemari Södergren

Torsdagsmordklubben
Författare Richard Osman
Serie Torsdagsmordklubben (del 1)
Utgivningsdatum 2021-04-01
Förlag Albert Bonniers Förlag
Översättare Ing-Britt Björklund
Originaltitel The Thursday Murder Club
ISBN 9789100188559

Gillar du brittiska deckare i Agatha Christies efterföljd, puzzeldeckare i mysiga brittiska miljöer och smarta äldre damer då är det här en spänningsroman för dig. Stephen Spielberg har köpt filmrättigheterna, vilket väl säger det mesta.

Bokförlagets sammanfattning:
Elizabeth, Joyce, Ibrahim och Ron, alla närmare de åttio, bor på Coopers Chase, ett luxuöst äldreboende på den idylliska engelska landsbygden. På torsdagarna träffas de och ägnar sig åt att efter bästa förmåga lösa ännu olösta brott. Tillsammans utgör de den okonventionella och kreativa Torsdagsmordklubben, ständigt diskuterande över en kopp te eller varför inte ett glas gin eller whisky. När ett mordfall blir verklighet och lik dyker upp på de mest oväntade platser ställs Torsdagsmordklubbens mod och kreativitet på sin spets och de bestämmer sig omedelbart för att hitta mördaren och lösa den kniviga mordgåtan.

Det är en mordgåta, eller till och med fler än en mordgåta. Det är så skönt när vi får följa hur såväl poliserna som de äldre medlemmarna i torsdagsmordklubben funderar kring vem som kan ha utfört ett mord eller flera mord. På det sättet är det en verkligt klassisk puzzeldeckare. Miljöerna från den brittiska landsbygden är beskrivna så det känns som att jag är med där. Men det som gör att denna roman sticker ut är beskrivningarna av människor och deras tankar och känslor om livet och existensen. Utan stora åthävor får författaren oss att fundera på vad livet är och vad som gör det värt att leva och hur det är när någon man älskar börjar försvinna in i demens.

Författaren Richard Osman kan sin sak. Trots att vi i berättelsen får följa flera personer blir det ändå inte splittrat.

Richard Osman, född 1970, är en engelsk TV-personlighet, komiker och författare. Han började att arbeta med TV-produktion men hamnade framför kameran när han skapade och började programleda frågesportprogrammet Pointless för BBC One. Därefter har han framträtt som deltagare i flera brittiska panelshower som Would I Lie to You?, Have I Got News for You, QI, och 8 Out of 10 Cats. Han visste hur en berättelse ska framföras för att fånga sin publik innan han skrev den första romanen i serien Torsdagsmordsklubben. Två böcker i serien har hittills gett ut på svenska. Böckerna är tänkta att ingå i en serie om fyra böcker. Den första boken, The Thursday Murder Club gavs ut i september 2020 i Storbritannien och i början av 2021 på svenska. Den andra boken The man Who Died Twice gavs ut 2021. Framgångarna med böckerna gjrode att han lämnade programledarskapet i Pointless våren 2022 för att kunna ge skrivandet mer utrymme.

Uppföljaren Mannen som dog två gånger kom på svenska hösten 2021.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt

Filmrecension: Min sommar i Provence – vacker och helt oemotståndlig

13 juli, 2022 by Rosemari Södergren

Min sommar i Provence
Betyg 4
Svensk biopremiär 15 juli 2022
Regi Christophe Barratier

Så vacker och helt oemotståndlig. En av de finaste och vackraste berättelser om den första kärleken, om vänskap och om att växa upp och upptäcka att de vuxna inte alltid är perfekta och att mamma och pappa inte alltid har det så lätt. En film om klassklyftor och om den begynnande kvinnorörelsen och om livet, helt enkelt. Handlingen utspelas 1905, i en tid då ingen sprang omkring med mobiltelefon och det var inte många som hade bilar.

Tolvårige Marcel befinner sig i gränslandet mellan barndom och tonår. Han bor i Marseille men tillbringar sommaren ute på landsbygden i Provence tillsammans med sin mamma, pappa, sina syskon och mostrar och morbröder. Ute på landet har han vännen Lili, en bondpojke från granngården. Tillsammans sätter de fällor för smådjur och fåglar och de vandrar han över de lavendeldoftande kullarna och undersöker grottor. En dag under sina strövtåg stöter de två pojkarna på den mystiska flickan Isabelle. Från Marcels håll blir kärlek vid första ögonkastet. När en av två vänner blir förälskad påverkar det vänskapen. Kärleken till Isabelle för med sig flera komplikationer. Hon tycks tillhöra någon slags rik överklass och Marcel slits mellan Isabelles familjs tankar och sin egen pappas socialistiska idéer. Filmen är fylld av livets komplexitet och det berättas i lugn takt och med en hel del som är underförstått. Filmskaparen litar på sina tittare och låter oss känna och förstå situationen på vårt sätt.

Filmen hær så många styrkor. Fotot, ljuset, miljöerna, skådespelarna och att den inte säger allt rent ut och den har flera nivåer i berättelsen. En viktig del i skildringen är Marcels föräldrar som båda tillhörde de människor som under 1900-talets början anammande feministiska och socialistiska tankar. Där är en hel del som sägs mellan raderna. Det är en film som tar sig tid att berätta, på ett lugnt och underbart sätt, som gör att jag känner det som att jag är med.

Filmen på verkliga händelser och är baserad på i en biografi av Le temps de secrets från 1959, den tredje av fyra böcker där filmskaparen och författaren Marcel Pagnol skrev om sin egen barndom. Marcel Pagnol var först med att göra dialogbaserad talfilm på franska och drev sin egen filmstudio utanför Marseille från 1932 och fram till kriget. Han var också den första filmskaparen som blev invald i Franska Akademin. Marcel Pagnols romaner har legat till grund för succéfilmer som Jean de Florette och Jean de Florette del 2 – Manons källa.

Filmer som bygger på verkliga händelser kan ibland bli övertydliga då filmskaparen är rädd för att missa något som alla känner till och anser att det måste finnas med. Dramaturgin får ibland ge vika för det biografiska. Denna film går visserligen fram i lugn takt men den känns inte på något sätt instängd eller påtvingad att ta med något. Den är en helt underbar film om en tid som inte längre finns men dess grundberättelse om den första kärleken, om vänskap, familj och besvikelse är evig.

Arkiverad under: Bokrecension, Film, Filmrecension, Scen, Toppnytt Taggad som: Den första kärleken, Filmkritik, Filmrecension, Provence

Bokrecension: Det elfte manuset av Anne Holt – en riktig sommardeckare, perfekt att läsa i sommar

12 juli, 2022 by Rosemari Södergren

Det elfte manuset
Författare Anne Holt
Serie Hanne Wilhelmsen (del 11)
Antal sidor 452
Utgivningsdatum 2022-06-17
Förlag Piratförlaget
Översättare Barbro Lagergren
ISBN 9789164207845

Det är begripligt att Anne Holt blivit en av de mest kända och lästa norska deckarförfattarna. Denna deckare är hennes 26:e bok och den elfte i serien om Hanne Wilhelmsen. Att tv-serier som blir en succé men sedan dras ut i hur många säsonger som helst för att mjölka pengar är vanligt. Men här, trots att det är bok nummer elva i samma serie märks ingen slentrian i berättelsen. Det är en skickligt sammanvävd spännande spänningsroman som har en hel del av puzzeldeckare i sig. Sakta benas ett mysterium upp utan att vi behöver stå ut med biljakter och action.

Det elfte manuset är lättläst, överraskande och tankeväckande. Det är en perfekt sommardeckare som knappt går att slita sig ifrån.

En pandemi har tagit över världen. Hanne Wilhelmsen, en legend inom polisen, är sedan länge pensionerad. Hon har levt isolerad i åratal. När Norge nu stängs ner vågar hon sig äntligen ut i den folktomma staden igen. Men bara efter mörkrets inbrott. Hanne är en surpuppa och rejält egofixerad och har svårt att visa känslor. En ganska rolig karaktär för bakom den sura råbarkade ytan finns det en intressant karaktär som är fokuserad på att lösa mysterier. Extra kul att den utspelas i Norge under de första månaderna av pandemin. I Norge till skillnad från i Sverige togs det många kraftiga beslut från myndigheter om nedstängning av arbetsplatser och isolering och karaktän.

Polisassistent Henrik Holme arbetar med ett mord som ingen annan bryr sig om en kvinna har hittats naken i bagageutrymmet till en bil. Hon är inte anmäld saknad, ingen vet vem hon är. Holme vänder sig till sin gamla mentor Hanne Wilhelmsen för hjälp. Samtidigt som Henrik och Hanne försöker hitta vem kvinnan är får vi följa Ebba Braut som blivit nyanställd på Norges finaste bokförlag där ett mycket värdefullt manuskript försvunnit spårlöst. Ebba från uppgifter att jaga rätt på manuset vilket blir ett mysterium. Samtidigt får vi följa en tredje berättelse om en man
som arbetar med att gräva gravar. Dessa tre olika berättelser löper parallellt och som läsare funderar jag på hur de kommer att visa sig ha något gemensamt. Detta utvecklar författaren Anne Holt på ett skickligt sätt.

Ett extra plus får deckarne för att den har en hel del roliga nutidsreferenser, speciellt om kulturvärlden och med fokus på författare och bokförlag.

Ett riktigt bra deckare att läsa i sommar. Det spelar ingen roll om man läst någon av deckarna tidigare i serien eller ej, den fungerar helt som en egen berättelse.

Fakta om författaren:
Anne Holt är författare och jurist och har utgivit 26 böcker. Det elfte manuset är den elfte boken om Hanne Wilhelmsen
Från 1996 till 1997 var Anne Holt justitieminister i Norge.
Sedan debuten med Blind gudinna har hon sålt 2,3 miljoner böcker bara i Sverige. Hon har mottagit en lång rad priser både i hemlandet Norge och utomlands.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Toppnytt

Bokrecension: Damaskus av Iben Albinus

25 juni, 2022 by Rosemari Södergren

Damaskus
Författare Iben Albinus
Serie Sigrid Melin
Antal sidor 495
Utgivningsdatum 2022-03-01
Förlag Modernista
Översättare Kalle Hedström Gustafsson
ISBN 9789180234450

En spännande roman att läsa under sommaren. Romanen vann Danska Kriminalakademins pris i kategorin Årets debutant.

Huvudpersonen i romanen, Sigrid Melin, tar anställning på ett stort telekombolag och utstationeras på företagets kontor i Damaskus. Händelserna utspelas 2011, då den arabiska våren pågick för fullt. Sigrid Melin är kluven. Hon har en son och en partner hon inte vill lämna men samtidigt har hon ett enormt driv att vara med och förändra diktaturen i Syrien till en demokrati. Hon bär med sig ett djupt dåligt samvete, en skuld för något hon varit medskyldig till som gör att hon på något sätt vill betala av sin skuld till världen. Vad det är som tynger henne får vi reda på först en bra bit in i romanen.

Sigrid Melin blir övertalad att ta jobbet för att tanken är att genom att den syriska befolkningen får tillgång till Internet kan människor förenas och tillsammans få reda på sanningen och kunna kämpa för demokratin. Hon blir dessutom övertalad till att samtidigt jobba för en danska underrättelsetjänsten. Vilket ju verkligen är att utsätta sig själv för fara.

Den syriska regimen tar till brutala medel för att slå ner upproret. På plats i Syrien blir tillvaron både farlig och skrämmande. Medan Sigrid försöker göra det rätta leder hon både sig själv och de hon älskar in i en livsfarlig konspiration – och hon tvingas fråga sig vem som i slutänden är vän och vem som är fiende.

Författaren kan verkligen skriva så det blir spännande och samtidigt känns det som att hon vet vad hon skriver om. Det känns extra aktuellt att läsa om diktaturen i Syrien nu när den ryska diktaturen angripit Ukraina. Turkiet som inte är världens främsta demokrati är också i fokus i svenska nyheter då Turkiets ledare motsätter ett svenska medlemskap i Nato. Syrien har förbundens på olika sätt med både Ryssland och Turkiet.

Däremot har jag lite svårt att begripa mig på en karaktär som Sigrid Melin, Jag tycker hon tar en del idiotiska beslut. Men det är en del i att läsa berättelser, att vi kommer nära människor som inte är som vi själva.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt

Värdefull bilddokumentation genomsyras av respekt och leenden – 44 Days On The BLUES Highways av Lindahl & Löfgren

14 juni, 2022 by Mats Hallberg

Pee Wee Crayton foto Erik Lindahl

44 Days On The Blues Highways

Lindahl & Löfgren

Utgiven: 2020-10-01

ISBN: 978-91-87755-13-2

Tid & Rum

Blues handlar om att befinna sig i en djupt rotad känsla vars tillstånd kan uppvisa skiftande schatteringar. Vanligtvis associeras till mer eller mindre tunga tankar, vilka främst yttrar sig i klagosånger. Men blues kan vara så mycket mer. Som en stolt livshållning, mer ödmjuk än kaxig som hängivet omfamnar energin i tillvaron. Starka uttryck i omlopp, innebär att gemene man kanske inte attraheras. Låter nog i mångas öron alltför oputsat Vi andra som förunnats gåvan att ta emot dessa tonala emotioner blir stärkta.

Även inom jazzen och rockmusik förekommer ju en hel del bluesiga inslag, som en formel att arbeta efter i komponerandet. Jag äger ett antal (inte jättemånga) renodlade plattor i genren. Begreppet bluestolva cirkulerar ju ofta när det pratas om främst gitarristers spel. Att få skenbart enkla melodier att svänga maximalt i trovärdiga framföranden, är en konst få behärskar till fulländning. Skulle ändå tippa på att samtliga fotograferade på scen i detta verk hade den förmågan.

Legendariske låtskrivaren Percy Mayfield i L.A

För cirka trettio år sedan hade jag förmånen att live höra flera av tidens största i branschen. Syftar på namn som B.B King, Buddy Guy & Junior Wells, Albert Collins, Jeff Healy, Otis Rush, Lonnie Mack, Etta James, Koko Taylor, John Lee Hooker, Blues Brothers med flera. Av våra egna stjärnor har Roffe Wikström, Totta Näslund, Sven Zetterberg, Louise Hofsten och i viss mån Peps utgjort personliga favoriter. Men pinsamt nog har jag aldrig köpt ett nummer av Jefferson – enda bluestidskriften i Sverige.

Fyra män knutna till tidningen förverkligade i slutet på 1980 sitt drömprojekt, genom att med hyrd bil företa en slags pilgrimsresa från San Fransisco till Chicago. Uppdraget bestod i att intervjua och fotografera personer betydelsefulla för en frodande bluesscen, inbegripet nära musikaliska släktingar som zydeco och cajunmusik. Inriktningen är på den internationella marknaden då förord och bildtexter är på engelska.

Jessie Mae Hamphill (bild på bokens baksida)

Möten med flera kända namn förevigades, varav bekantskapen med somliga kunde återknytas när de befann sig på turné i Sverige. Själv har jag av dem utan att alls vara konnässö, hört talas om / lyssnat på exempelvis Clifon Chenier, Z.Z Hill, Buddy Guy, Big Joe Williams, Flaco Jimenez, R.L Burnside och givetvis Bobby ”Blue” Bland. I övrigt porträtteras mängder av lokala musiker och nationella storheter. Och framför allt interiörer och vyer från de stater man färdas genom och gör nedslag i.

Bobby ”Blue” Bland (fångad i exakt rätt ögonblick, eller hur?)

Utgår från att uttömmande reportage inklusive ingående konsertrecensioner publicerades efter hemkomsten av redaktör Tommy Löfgren. Av för mig okänd anledning fick man hösten 2020 möjlighet att ge ut dokumentationen i form av en påkostad bilderbok i svartvitt. Vi får en god inblick i den välplanerade resan (Löfgren har besökt USA trettiotvå (!) gånger medan fotograf Lindahl å sin sida, företagit sex resor till det stora vidsträckta landet i väster i bluesigt syfte), som inkluderade livemusik från 45 scener och flera avtalade möten i artisters hem eller på lokal. Betänk att detta tilldrog sig åtskilliga decennier före internet eller mobiltelefoner.

från Pioneer Club i Los Angeles

Resenärerna tackar sin lyckliga stjärna för att de fick så stort utbyte av sin investering. Hyrda bilen behövde bara rejäl service en gång. Snöpligaste incidenten var förmodligen då bilnycklarna låstes inne och värsta bör rimligen ha varit när allvarligt bråk blossade upp i klubblokal. Kvinnor var förstås väldigt sällsynta på scen, men de förekom som publik. Överlag vistades de fyra svenskarna i en manlig svart miljö. En miljö som det framgår kände sig hedrad av intresset från exotiska svenskar, vilket resulterar i uppskattande ömsesidiga ömhetsbetygelser. Förhållanden som skiner igenom i fotografierna. Vid ett tillfälle väcker det uppseende att inga andra vita finns i publiken.

Var de genuina utövarna vana vid att umgås med långväga bluesarkeologer, eller var dylika möten sällsynta? Leenden, extas och seriositet präglar Erik Lindahls strålande foton. Man undrar hur omfattande hans råmaterial var. Hur många bilder togs? Inser till fullo varför han kunnat livnära sig som frilansare, fotat för exempelvis landets största kvällstidningar.

Dan Taylor, Andy Williams och Doc Terry i St. Louis

Visst hade jag gärna velat haft mer kött på benen om denna omvälvande upplevelse, fler anekdoter och utrymme för konstnärliga bedömningar. Men nu valde förlaget att satsa på en utsökt dokumentation i bilder, kronologiskt berättad.

Textleverantör och fotograf presenterar sig över ett uppslag vardera jämte att i tre spalter redogöra för bokens förutsättningar. Ska nämnas att de två övriga som var med på den utstakade blå färden inte längre finns i livet. Minnet av dem liksom musikern Paul ”Lil´ Buck” Senegal uppmärksammas på försättsblad. Två inledande sidorna upptas av ett förord utformat som en kärleksförklaring till visuella krönikan ”44 Days On The Blues Highways”. Förordet är skrivet av Mark Naftalin som spelat med tjugofem av artisterna som medverkar och han förekommer själv på bild. Naftalin blev invald i Rock & Roll Hall of Fame som keyboardist i Paul Butterfield Blues Band. Förutom att ha ackompanjerat berömdheter som Etta James, Otis Rush, John Lee Hooker och Van Morrison har han komponerat, varit bandledare , festivalarrangör och radioproducent. Självklart en stor ära att få hans erkännande!

Fans till Bobby ”Blue” Bland i New Orleans

Hög tid att avslöja varför jag ägnar mig åt denna bildberättelse så pass långt efter utgivningsdatum. Beror på att jag lärt känna fotografen Erik Lindahl eftersom vi frekventerat samma högkvalitativa och mysiga nyöppnade jazzkrog i Majorna, nämligen Utopia. Har ett par gånger fått tillgång till hans förnämliga foton därifrån som komplement till recensioner/ betraktelser. Lindahls andra fotobok skänktes mig för att jag skulle tända på idén att skriva om den, därmed sprida ökad kännedom om dess existens. Nu är det gjort!

Fotografierna tillsammans med upplysande bildtexter jämte resans framväxande sträckning som inledning på varje kapitel; förmedlar bortom språkets begränsningar stämningar från vardag och fest, glädje och allvar. Dessutom en övertygelse om att blues som konstform är en angelägenhet väl värd att utforska. Ett lustfyllt arbete som i det här fallet konkret återupptogs, cirka fyrtio år senare efter att den hektiska och omtumlande resan genom tio stater ägt rum.

Charles Brown i Los Angeles

OBS Samtliga bilder tagna av Erik Lindahl

Arkiverad under: Bokrecension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 16
  • Sida 17
  • Sida 18
  • Sida 19
  • Sida 20
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 203
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in