Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Bokrecension: Blind vrede av Malin Thunberg Schunke – rätt usel litteratur

by

Blind vrede
Författare Malin Thunberg Schunke
Serie Esther Edh och Fabia Moretti (del 4)
Utgivningsdatum 2022-05-06
Förlag Piratförlaget
ISBN 9789164207708

En våg av våldsbrott i samband med demonstrationer drabbar Europa. På Eurojust i Haag arbetar en internationell utredningsgrupp med den svenska åklagaren Esther Edh i spetsen. Gruppen misstänker att en grupp eller ledare ligger bakom allt trots att de demonstrationer som urartat till våldsamma sammanstötningar med polis och samhälle haft väldigt olika arrangörer. I samband med våldet återfinns nämligen en och samma symbol.

Detta är den fjärde spänningsromanen i serien om den svenska åklagaren Esther Edh och den italienska åklagaren Fabia Moretti, som lever under dödshot från maffian.

Att läsa denna deckare efter att ha upplevt påskupploppen då islamist-jihadister från stora youtubekanaler uppmanade till upplopp i Sverige och bilar fyllda med färgpreparerade stenar kördes till platserna för upploppen känns denna deckare väldigt felplacerad. Den känns feg och svår att alls tro på. Författaren målar fram djurrättsaktivister och EU-kritiker som våldsbenägna och farliga, som att de är redo att med våld attackera vårt samhälle.

Författaren tycks ha syftet att visa att våldsamma grupper finns bland både höger- och vänsterextremister. I berättelsen finns däremot inte en enda våldsam islamist-jihadist. Då berättelsen aldrig går på djupet i skildringen av karaktärerna och dessutom är skrivet med korta, korta kapitel där vi hoppar mellan olika platser och människor har jag svårt att ta denna på allvar. Den är aldrig ens spännande. Däremot kommer den förmodligen att bli en film eller tv-serie av den och det är denna berättelse mer lämpad för. Men som deckare eller spänningsroman – nja, den är ytlig och nästan hånfull när den inte har med en enda jihadist bland de våldsamma.

Dessutom tycks historien om hotet från maffian mot Fabia Moretti hänga helt i luften och vävs inte alls in på något naturligt sätt i handlingen.

Bokrecension: Virusvarning Om högrisklabb, fladdermöss och bioterrorism – en bok varenda journalist bör läsa

by

Virusvarning Om högrisklabb, fladdermöss och bioterrorism
Författare: Henrik Enbart och Gunilla von Hall
Format: Inbunden
Boktyp: Reportage, journalistik och samlade krönikor
Förlag Bookmark
Utgivningsdatum: 20220406
ISBN: 978-91-89393-44-8
ISBN ebok: 978-91-89393-45-5
ISBN Ljudbok: 978-91-89393-99-8

Hur startade covid-19-pandemin? Det är långt ifrån utredd eller fastslaget. Att det kan startat på grund av ett misstag från ett viruslabb i kinesiska Wuhan är inte omöjligt. Den så kallade undersökningen som skulle ”bevisa” att så inte var fallet är underskriven av forskare som har stor ekonomisk vinning av att tysta ned risken med viruslaboratorium och virusforskning. Det är ett av de ämnen som dessa oerhört kunniga och insatta vetenskapsjournalister tar upp i denna faktabaserade undersökande bok.

Boken är välskriven, utstrålar gedigen kunnighet och de två författarna ger underlag till att förstå virus och pandemier. De visar på flera möjliga orsaker och är vederhäftiga hog att inte slå fast vad som är orsaken, eftersom ingen kunnat belägga och bevisa vad som satte igång denna pandemi.

Det är förstås illa att världen inte får veta hur pandemin startade. Men ännu viktigare är att åtgärder tas internationellt och nationellt i alla länder för att förhindra fler för mänskligheten hotande pandemier. För det är uppenbart att det finns flera stora riskfaktorer. Detta tar författarna upp mycket tydligt och väl.

De två författarna är kunniga och skriver mycket tydligt. Henrik Enbart är en flerfaldigt prisbelönta vetenskapsjournalist och har tidigare gett ut flera böcker, bland annat serien Happy Food tillsammans ned Niklas Ekstedt. Gunilla von Hall är utrikeskorrespondent för Svenska Dagbladet med bas i Geneve och har sedan utbrotten av pandemin rapporterat bland annat från WHO och andra internationella hälsoorganisationer.

Wuhans virogiska institut är världens centrum för forskning om coronavirus. Mer än 16.000 prover av virus från fladdermöss finns där. Men de fladdermöss vars virus har mest likheter med covid-19-pandemins virus finns i närområdet till Wuhan utan måste kommit från laboratoriet. Det är näst intill omöjligt att det kommit via djurmarknaden i området, som kinesiska myndigheter vill hävda.

Att hitta ett ärligt svar på vad som orsakade pandemin skulle självklart vara till nytta för framtiden. Men lika viktigt är att förstå de andra stora risken för kommande pandemier som finns, som tas upp i boken. Författarna skriver:
Ju djupare vi trängen in i dessa frågor desto tydligare har det blivit att det inte finns bara ett svar. Nya pandemier kommer utan tvekan att uppstå och det kan ske på flera olika sätt. I samtliga fall verkar riskerna ha ökat.

Hoten som tas upp i boken beror ofta på att människan tränger allt djupare in i naturen. Vild natur exploateras för att få mark att odla och bygga bostäder och därmed kommer människor i kontakt med nya okända virus.

Livsmedelsindustrin är också ett stort hot med en intensiv uppfödning av djur som behandlas inte som levande varelser utan som växter. Dessa kycklingfabriker (och ko, gris och lamm också) utgör ett utmärkt miljö för virus att utvecklas och ta steget till människor.

Också biologisk forskning kan leda till katastrofala virusutbrott. Hur hög säkerheten än är på viruslaboratorier runt om i världen händer olyckor och misstag på grund av den mänskliga faktorn. I vissa biologiska laboratorier manipuleras dessutom virus för att forskarna vill de hur de utvecklas och hur de kan bli mer smittsamma och farligare. Forskningen görs förhoppningsvis för att kunna hitta motmedel, men risken för misstag finns alltid.

De pekar också på ett skäl till varför redaktioner världen över inte … många journalister har inte vetenskaplig bakgrund nog för att kunna förstå och vetenskapsjournalister har en tendens att vara mindre kritiska till sin ”överhet”. Vetenskapsjournalisterna är gärna fyllda av beundran för vetenskapsmännen och forskarna och ifrågasätter inte deras motiv. Forskare och vetenskapsmän är givetvis också fyllda av hänsyn till ekonomiska frågor och att kunna få tillgång till resurser för att kunna forska. Kanske vill forskare/vetenskapsmän dessutom tona ned de eventuella farliga risker som finns med deras forskning.

Denna bok är mer än viktig att läsa. När denna recension skrivs tycks åtminstone svenska redaktioner helt glömt bort att det nyligen varit en pandemi. Varenda journalist borde läsa denna bok. Ja egentligen varenda medborgare i världen borde känna till detta så vi gemensamt kan ta beslut världen över som gör att risken minskar för en ny världsomfattande pandemi. Nästa gång kanske blir den ännu farligare? Vem vet?

Från beskrivning av boken:
I Virusvarning synliggör journalisterna Henrik Ennart och Gunilla von Hall den okända världen av biologiska högrisklabb och granskar hur människans intrång i naturen kan orsaka framtida pandemier. Längs vägen får vi möta allt från hästskofladdermöss och bristfälliga skyddsrutiner till en nedsläckt databas och ett ödesdigert politiskt maktspel. Med frågan om virusets ursprung i centrum följer vi covid-19:s framfart och ser hur den mänskliga faktorn, mörkläggning och geopolitisk kamp kan få förödande konsekvenser.

Bokrecension: Rebell av Rahaf Mohammed – ärlig berättelse om flykten från ett av världens mest kvinnoförtryckande länder

by

Rebell
Författare Bokrecension: Rebell av Rahaf Mohammed
Utgivningsdatum 2022-03-08
Förlag Bokförlaget Forum
Översättare Manne Svensson
Originaltitel Rebel
E-bok
ISBN 9789137157160

Tänk redan i nio-årsåldern bli tvungen att dölja sig i en klädnad som döljer hela kroppen. Om du är flicka. Och som kvinna får du inte gå utomhus utan att ha en man med dig. Det går bra med en son eller en bror eller manlig släkting. Ja som kvinna kan du bli slagen och uppfostrad av dina söner, utan att någon protesterar. I Saudi-Arabien har kvinnor nästan inga rättigheter och ingen frihet.

Saudi-Arabien är en diktatur som styrs av en stor kunglig släkt och som i alla diktaturer förtrycks vissa grupper. Kvinnor behandlas som lägre stående varelser enligt den strängt muslimska lagen i det saudi-arabiska samhället. Det finns visserligen en del områden i detta land där kvinnors rättigheter gått framåt, men det är långt till jämställdhet.

Rebell är Rahaf Mohammeds berättelse. Hon växte upp i ett av de mer konservativa delarna av Saudi-Arabien och berättar i denna bok om sin uppväxt och hur hon till slut lyckades fly. Hon berättar om sina första lyckliga år i livet som hon minns som en barndom fylld av skratt. Tills hon blir sju år och hennes värld börjar begränsas, hon får inte längre cykla, simma eller ens gå utomhus för att leka utan sina bröders beskydd. Och det är bara början till hur hennes frihet helt beskars och hennes bröder övervaka allt hon gjorde.

Rahaf Mohammed var ganska rebellisk till sin natur som tonåring. Hon ifrågasätta normerna och fick för det betala ett högt pris, då hon blev slagen och på olika sätt inlåst. Som kvinna är hennes uppgift att visa undergivenhet, enligt det strikta Saudiarabiska samhällets traditioner. Hennes bröder behandlar henne som en slav och slår henne regelbundet, ofta medan mamman till synes oberörd ser på.

Tack vare Internet kunde hon som tonåring hitta likasinnade i ett underjordiskt nätverk av ateister, feminister, homosexuella och andra som ifrågasätter landets styre. Det blir början på tre års planerande av en livsfarlig flykt.

Att läsa denna bok är som att sitta bredvid Rahaf och höra henne berätta. Det är ett enkelt, okomplicerat och rakt berättande språk. Ibland är det upprepningar, hon säger samma sak flera gånger i olika kapitel. Det är väl inte allra högsta nivån som skönlitteratur, men det är ärligt och fängslande och ger precis samma känsla som att sitta tillsammans med henne och höra henne berätta.

Jag upplever henne som oerhört ärlig. Hon berättar också om livet efter att hon lyckats fly. Hur hon, trots att hon lever i ett västerländskt land, inte kan slappna av helt och vara trygg. Hon får ofta hot från konservativa muslimer, både från hennes hemland och andra strängt teokratiska muslimska länder. Hon berättar också om att hon vid flera tillfällen försökt få kontakt med och prata med sina föräldrar och sina syskon, men det är omöjligt. De har i stort sett förkastat henne. Det är en tung börda att bära för en ung kvinna som bara vill få leva i frihet men ändå är känslomässigt bunden vid sin familj.

Det som skrämmer mig är att exempelvis så kallade demokratier som Thailand och Australien inte hjälpte henne då hon försökte fly genom dessa länder. Tvärtom försvårade dessa länders myndigheter hennes flykt. Det är också stor skandal att västvärldens demokratier säljer vapen till Saudi-Arabien som i Jemen för krig mot folkslag som de inte accepterar. Att länder som Sverige alls har handel med ett land så grovt kvinnoförtryckande land som Saudi-Arabien är skamligt.

Bokrecension: Bland hobbyepidemiologer och expertmyndigheter av Lena Einhorn – en bok alla politiker och journalister borde läsa

by

Bland hobbyepidemiologer och expertmyndigheter – En resa genom pandemins Sverige
Författare Lena Einhorn
Utgivningsdatum 2022-01-25
Förlag Norstedts
ISBN 9789113123332

Denna redogörelse och dagbok över hur pandemin drabbade Sverige och hur regeringen lämnade makten över till Folkhälsomyndigheten och hur en stor del av svenska medier tappade all förmåga att granska makten borde läsas av varenda journalist, varenda politiker, varenda anställd inom någon myndighet och för delen egentligen varenda människa i Sverige som vill att vi lär oss av stora misstag.

När häxor brändes i Sverige samlades stora skaror av svensk pöbel och applåderade. Idag säger säger många att de aldrig skulle följa med den stora massan på det sättet. Sorgligt nog har vi under pandemin av covid-19 fått se en stor skara svenska medborgare bete sig på samma sätt. De har försvarat den svenska strategin med näbbar och klor och har också hånat varenda en som framfört kritik, också de har hånats som haft högre utbildning och ner kunskap än Folkhälsomyndighetens två stora representanter Anders Tegnell och Johan Carlson. Det har varit oerhört skrämmande hur svårt det varit att vara kritisk mot den strategi som Sverige hade som gjort att våra dödssiffror i covid är många gånger högre jämfört med våra grannländer.

I början av pandemin försäkrade dessa två män att pandemin inte skulle nå Sverige. Det finns filmklipp från SVT som visar detta. Jag kände hundra procent på mig att de hade fel och jag råkade nämna det på Facebook och genast blev jag idiotförklarad av några socialdemokrater. Jag undrar varför just socialdemokrater hade så svårt att se att myndigheterna tog en del dåliga beslut? Hur kommer det sig att socialdemokrater glömt versen i Internationalen som säger att också stat kan oss förtrycka? Nu kan ju inte oppositionspartierna direkt ta åt sig någon ära åt att de var kritiska. De små uttalanden av kritik som någon gång kom, främst från Moderatledaren och Sverigedemokraterna var rätt harmlösa.

Jag önskar att jag hade tagit skärmdumpar och skrivit dagbok om alla påhopp jag och andra som tänkte ett steg längre fick av FHM:s försvarare. Lena Eihorn är författare och vetenskapligt utbildad och drogs i början av pandemin med i en grupp högutbildade forskare och vetenskapsmän som framförde konstruktiv kunnig kritik gentemot den svenska strategin. Hon har har fört en dagbok över vad som skedde och vad som framfördes av myndigheter och regering under pandemin. Denna bok är viktig, oerhört viktig. Jag hoppas alla politiker och alla anställda inom myndigheter läser den. Och alla som arbetar inom journalistisk. För det var rätt bedrövligt hur förblindade en stor majoritet av svenska journalister var och hur i synnerhet Aftonbladets journalister blev husbondens röst och som megafoner spred vidare regeringens och Folkhälsomyndigheternas gemensamma uttalanden.

Att den svenska hanteringen av pandemin på flera sätt var katastrofal, det tror jag alla som vågar se och lyssna kan konstatera. Lena Einhorn har noga följt och redogjort för vad som hände och vilka uttalanden regering och myndigheten gjorde. Det är väldigt obehagligt att den svenska regeringen med Stefan Löfven lämnade över makten så stort till myndigheten. Det är en sak att lyssna på myndigheter men att låta tjänstemän och generaldirektör ta rent politiska beslut är skrämmande. Politiker kan vi välja bort men inte myndigheternas anställda.

Boken kom i slutet av januari och jag har läst den om och om igen och känner att den är så viktig och så avslöjande.

Coronakommissionen kom med svidande kritik men det försvann från mediebevakningen eftersom den ryska presidenten Putin lät sin armé invadera Ukraina. Och som vi vet, svenska medier klarar sällan av att bevaka mer än en händelse. Jag funderar på hur det hade blivit om den svenska regeringschefen hade gjort likadant som Löfven gjorde under pandemin och lämnat över de stora politiska besluten till myndigheter – hade det varit svensk militär som fått ta alla beslut nu? Som tur är har den svenska nuvarande statsministern agerat mycket bättre under denna nya fruktansvärda utmaning för Sverige och världen.

Men åter till pandemin. Det lär komma andra utmaningar för samhället, kanske fler pandemier. Alla borde lära sig av de misstag som gjordes.

Det skruvade är att de som försvarar FHM och Löfven handfallenhet inför myndigheterna tar bara upp att lockdown inte är bra. Men det som var de stora misstagen är inte framför allt frånvaron av lockdown. Misstagen är att personal på äldreboenden och hemtjänst inte rekommenderades att ha skydd. Snarare tvärtom så hånade Tegnell munskydd och andra skydd. Att Tegnell och FHM inte alls litade på vad WHO och internationell forskning visade är så illa. Tegnell sade sig vara helt säker på att covid-19-viruset inte kunde spridas i luften och om man var utan symptom kunde man inte sprida det. Det är också sådant som det bevisats att han hade fel om. När det gäller lockdown kanske en kortare locksdown i början kunde stoppat en hel del spridning. Det är inte alls omöjligt. Stora misstag var förstås att inte smittspåra, att inte sätta personen i karaktän som kom från högriskområden.

Läs denna bok. Det är mycket lättläst och samtidigt avslöjande och fakta.

Fjodor Dostojevskij • Döda huset

by

Egon Schiele, »Selbstporträt mit an die Brust gelegten Händen«,

Döda huset
Utgivningsdatum 2021-02-12
Förlag Modernista
Översättare Hjalmar Dahl
Originaltitel Записки из Мёртвого дома
ISBN 978-91-8662-914-4 [inb]

Vad är frihet? Filosofer har nog redan diskuterat den frågan mycket ingående. Med tanke på att jag varken är filosof eller ens studerar filosofi planerar jag inte att beskriva vad frihet är i särskilt komplicerade termer. För mig är det rätt enkelt. Jag vet inte vad frihet i sig är. Ingen är väl fri egentligen, antar jag. I och för sig beror det vad man är fri från, men att vara fullständigt fri framstår inte som särskilt enkelt. Däremot  tror jag att det går att känna frihet, om än för endast ett ögonblick. Att vandra runt i värmen och mörkret i en främmande stad. Att dyka ner i iskallt vatten efter en bastu. Att dansa i regnet till löjlig musik. I de ögonblicken känner jag någonting som jag skulle kunna kalla för en sorts frihet. Det finns en hel del exempel på vad som får mig och dig att känna denna frihetskänsla. För huvudkaraktären Aleksandr Petrovitj (egentligen är boken främstadels baserad på Dostojevskis egna erfarenheter) i ”Döda huset” (originaltiteln på ryska är ”anteckningar ur det döda huset”)måste det väl ändå ha känts som frihet när hans handbojor hamrades loss efter flera år på tukthuset? Inte bara som frihet, utan till och med som en nyfödelse, en uppståndelse.

”Döda huset” är en aning underlig på det sättet. Kanske går det att vänja sig vid det mesta, kanske kan även ’döden’ bli ens vardag: för handlingen i ”Döda huset” är på många sätt och vis beskriven som mycket vardaglig. Till och med Dostojevski skriver det, alltså att ”människan är en varelse som vänjer sig vid allt…”. Boken är uppdelad i olika berättelser och beskrivningar om den ena och den andra delen av tukthuset, om den ena och den andra fången, om det ena och det andra ödet. Det är fortfarande ett sorts dött hus det handlar om, utan någon vidare kontakt med resten av världen, och med sina egna regler; men till och med för mig som läsare blir alla dessa kortare snuttar blandade med längre mycket ärliga beskrivningar av livet i tukthuset just vardagliga. Dostojevski beskriver allt från den hemskt kvava och trånga bastun till de värsta mördarna som befinner sig på tukthuset och om det är någonting som Dostojevski alltid lyckas väl med så är det just det här – att beskriva väldigt komplicerade mänskliga tillstånd i alla sorters situationer. Allting började med upplevelserna på tukthuset – allting Dostojevski är känd för.

Förutom det ena och det andra stavfelet här och där är denna nyutgåva av ”Döda huset” väl översatt, klar och tydlig. Referenserna till specifika ryska termer är också hjälpsamma för den som inte är ryskspråkig. Det här är – trots att boken utspelar sig i ett tukthus, och trots titeln – nog den ljusaste boken jag läst av Dostojevski. I och för sig är det tillräckligt med ljus i Dostojevskis andra romaner, men just ”Döda huset” påminner på sätt och vis om det där ljuset i slutet av tunneln (och nej, i det här fallet är det verkligen ett ljus och inte ett tåg som kommer). Ljuset som kommer är förresten det ljus som tar form i de böckerna som Dostojevski skrev efter sina egna erfarenheter på tukthuset; alltså blev hans upplevelsers resultat de romaner som Dostojevski är mer känd för. Vare sig dessa romaner är ljusa i sig eller inte så är de i alla fall färgstarka, och för mig personligen minnesvärda. Sist men inte minst älskar jag bokomslaget (Egon Schiele, »Selbstporträt mit an die Brust gelegten Händen«).