• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Magnus Dahlströms Spådom – fascinerande läsning om känslomässigt avskärmad människa

23 december, 2011 by Redaktionen

Titel: Spådom
Författare: Magnus Dahlström
Förlag: Albert Bonniers förlag
IBSN: 978-91-0-012520-2

Boken är indelad i tre delar, som knyts ihop mot slutet. Huvudpersonen i varje del arbetar med människor inom den offentliga sektorn – en läkare, en polis och en socialarbetare. Händelserna utspelar sig i en verklighet vi alla känner igen oss i, men det är något som inte stämmer.

Jag börjar läsa utan förutfattade meningar. Jag har inte läst något av Magnus Dahlströms tidigare verk, detta är det första han gett ut på femton år. Jag grips snart av det opersonliga tilltalet. ”Min hustru”, upprepar berättaren även efter den första presentationen. Man får inte veta namnen på några personer i hela boken. I den första berättelsen är jagpersonen distriktsläkare, som börjat ett nytt arbete på en mindre ort. Hans tankar och reflektioner är konkreta och faktiska, han går helt upp i sin yrkesroll, liksom även huvudpersonerna i de två följande berättelserna gör. Allt är starkt stiliserat, avskalat, som på en film utan bakgrundsmusik. Det finns inga referenser till specifika saker i nutiden, som varumärken eller affärsnamn. Allt benämns med neutralt korrekta ord – vattenflaskan, butiken, hunden.

Huvudpersonen registrerar och beskriver omgivningen ytterst detaljerat. Även när hans son föds. Kan han över huvud taget känna något eller använder han bara sitt intellekt? Är han möjligen psykopat? Han tycks ändå bära på en rädsla, en kuslig föraning om något, som kommer att hända. Han blir maniskt fixerad vid en spådom, som han tror han fått av en man i en värmestuga på fjället. Han kan inte bli fri från tanken på att mannen kanske sa att han skulle bli dödad. Och vem är det i så fall som vill honom illa? Skulle det kanske till och med kunna vara hans egen hustru? Han går igenom alla sina minnen men kan inte finna att hon skulle ha någon anledning att hysa agg till honom. Tanken dyker upp vid olika tillfällen, när som helst under dagen, mitt i olika tankegångar. Han återkallar gång på gång i minnet stunden då mannen mumlade den otydliga meningen, för att försöka lista ut vad det egentligen var han sa. Man får känslan av att han håller på att utveckla en psykos.

Berättelsen är oerhört saklig, till exempel när berättaren vaktar sin son, som han benämner pojken, medan frun studerar i rummet intill: ”Sladdarna till TV:n var hela. Det visste jag. Fanns ingen möjlighet för honom att peta loss den ledande kabeln till elnätet; även om jag inte såg honom hela tiden. Jag visste att han knappast heller kunde bita sig igenom plasten till koppartråden. Elementet var kanske inom räckhåll från bakom TV:n, men han kunde ändå inte jordas. Sladden var oskadad.” Det skulle lika gärna kunnat vara under en yrkesutövning med ett tydligt regelverk, inget vittnar om att det gäller hans privatliv! Läkaren lever i sin myndighetsvärld även i sin privata vardag i hemmet. Gränserna är upplösta.

Den andra berättelsen fortsätter i samma maniskt spända stil fast med en annan jagperson, även han med en anställning i den offentliga sektorn (polis). Han befinner sig också i en låst värld, full av upprepningar och vanföreställningar. Vi vet inte om hans antipati gentemot en kvinnlig kollega är befogad eller paranoisk. Han kan inte koppla bort någonting i omgivningen utan noterar ständigt alla detaljer. Han följer regelverket men saknar empati. Han befordras och organiserar arbetet som chef exemplariskt, vi finner inget att anmärka på.

I den tredje delen är jaget en socialarbetare, förvillande lik huvudpersonerna i bokens första två delar. Även han är ambitiös och lever upp till sin yrkesroll. Konflikten mellan inre känslor, medkänsla, normer och regler framstår tydligt. De tre delarna binds nu tillsammans till en ny helhet, de visar sig vara variationer på en och samma berättelse. Boken skulle periodvis i sin faktamässiga saklighet nästan kunna fungera som informationsmaterial rörande arbetet inom de tre olika institutionerna, om det inte vore för de starkt irrationella återkommande inslagen. De tre berättarna är olika personer med olika yrken men med likadana personlighetsstörningar och med likartade sätt att tänka och betrakta omgivningen på.

Jag tycker det är en oerhört fascinerande och tankeväckande läsning – fast det inte händer så stora saker utåt sett, så får man en tydlig inblick i en socialt fungerande men förvirrad och känslomässigt avskärmad människas tankar. Dessutom är boken helt igenom väldigt spännande.

Text: Vivian Gustin

Spådom är en av sex böcker som är nominerade till Sveriges Radios Romanpris 2012.

Läs även andra bloggares åsikter om Magnus Dahlström, Sveriges Radios romanpris

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst Taggad som: Magnus Dahlström, Sveriges Radios Ro

Skäringers Avig Maria – en bok för dig som tycker om bloggar och uppskattar uppriktighet

15 december, 2011 by Redaktionen

Titel: Avig Maria
Författare: Mia Skäringer
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgiven: 201111
ISBN10: 9137137247
ISBN13: 9789137137247

”Avig Maria” är uppföljaren till Mia Skäringers första bok ”Dyngkåt och hur helig som helst” (2009). Den nya boken har samma upplägg som föregångaren, det är dels texter hämtade från Mias blogg, dels krönikor från det gångna året. I texterna får vi följa med Mia, hemma, på jobbet och ofta på väg – på tåget eller bara i tankarna.

Personligen har jag aldrig riktigt fallit för bloggandets textformat så bloggdelen av boken har jag svårare att ta till mig. Det är själva dagboksformatet som är svårt att smälta. Det är lite som att läsa något som inte var ämnat för mig men samtidigt är det kanske också just precis det som många faller för som tycker om Mia. Från känslor kring en separation till familjeliv till tvångstankar och självförakt. Det är ärligt, avskalat, ocensurerat men framför allt är det personligt och generöst.

Vad gäller den andra delen av boken, krönikorna så har dessa en något annorlunda klang. Förutom allt det ärliga, avskalade och ocensurerade så är texterna snäppet vassare och stundvis lite insiktsfullare än blogginläggen. Det finns lite mer av en början och ett slut, en röd tråd som är lätt att följa. Krönikorna i den nya boken är dessutom lite bredare än dem i den förra vilket inte är helt oförklarligt eftersom de publicerats i två olika tidsskrifter.

Personligen stötte jag på Mia första gången i humorserien ”Mia och Klara” och därefter i serien solsidan och showen ”Dyngkåt och hur helig som helst”. Som skådespelare och framför allt som komiker är Mia oerhört generös och ödmjuk. Hon är modig, stark och sårbar på samma gång. Och hon bjuder på sig själv, i stora mått. Det blir dock en lite annan Mia när hon skriver och detta framför allt i blogginläggen. Utan själva Mia, hennes mimik och roliga kläder så känner jag personligen att det fattas något.

Trots detta tror jag att de som uppskattade Mias första bok också kommer att uppskatta den här. Kanske till och med lite mer. ”Avig Maria” är en bok för dig som tycker om att läsa bloggar, som uppskattar uppriktighet och inte är rädd för lite svordomar.

Text: Linda Maria Ingrid Thelander

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: bloggbok, krönikor, Mia Skäringer

The Clash – biografin där bandmedlemmarna själva skriver – viktig att läsa för många mer än punkare

13 december, 2011 by Rosemari Södergren

The Clash: Strummer, Jones, Simonon, Headon
Författare: Joe Strummer
Författare: Mick Jones
Författare: Paul Simonon
Författare: Topper Headon
Översättare: Jens Ahlberg
Redaktör: Pieetro Maglio
Redaktör: Henrik Petersen
Redaktör: Lars Sundh
Formgivare: Lars Sundh
Förlag: Modernista

”The Clash: Strummer, Jones, Simonon, Headon” är den första officiella The Clash-biografin.
Officiell låter tungt, ja det låter tillrättalagt och inte så spännande. I det här fallet är det tvärtom. Vi får följa bandets historia under de sju år de härjade som mest, 1976-1983, skildrat utifrån de fyra medlemmarnas ögon. Joe Strummer, Mick Jones, Paul Simonon och Topper Headon berättar själva under varje avsnitt, på ett levande sätt som känns naturligt, ärligt, äkta.

De var punkare, rebelliska punkare, som ville skildra samhället. Det är dock inte bara en historia om bandet The Clash utan lika mycket ett dokument över samhället. Som Mick berättar:

Jag vet inte om vi förstod att punken var ett utlopp för vår ilska. Det var mycket som behövde sägas och som inte hade sagts på det sättet förut. Vi plockade helt enkelt grejer ur tidningarna som vi sjöng om. Till och med namnet kommer från en tidning. Paul kom på The Clash för att det stor i tidningarna hela tiden. Det speglade hur vi kände och lät.

De skrev om bostadsförhållandena, bristen på utbildning, en utsiktslös framtid av ändlöst arbetande.

Paul berättar till exempel om A Night of Treason-spelningen:

Alldeles innan A Night of Treason-spelningen gick vi ut för att sätta upp posters för den. Jag fick inga socialpengar just då och var förbannat hungrig. Vi kom tillbaka till Rehearsals Rehearsals där jag bodde, och Joe kanske sov där den natten också, hur som helst var jag så hungrig att jag tog en enorm skopa deg som gjorts på mjöl och vatten i en hink, formade en kaka av den, lade den på änden av Bernies såg som låg och skräpade i rummet, och höll den över elden. Jag bakade och åt den. Ingen annan ville ha, men jag brydde mig inte, jag var hungrig.

The Clash betydde oerhört mycket för punken och speciellt den delen av punken som var samhällsmedveten.

Biografin är därför intressant att läsa också för oss som inte var punkare under 1970- och 1980-talet. Den berättar om ett samhälle som fanns då – och en reaktion på det. En reaktion som jag skulle vilja se mer av idag, när klyftorna inte på något sätt minskat och det fortfarande är stora problem med bostäder, usla löner och många som går ur skolor utan godkända betyg.

En återförening av The Clash kan dock inte ske. Joe Strummer dog 22 december 2002, men å andra sidan är de alla drygt 55 år och skulle knappast utstråla den ungdomliga ilskan längre.

Läs även andra bloggares åsikter om punk, The Clash, boktips, biografi

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Biografi, boktips, Punk, The Clash

Frihet av Jonathan Franzen: storslagen som livet, lika fantastiskt och hemskt och outgrundligt

10 december, 2011 by Rosemari Södergren

Titel: Frihet
Författare: Jonathan Franzen

Översättning: Rebecca Alsberg
Brombergs
ISBN 978-91-7337-321-0

Uttryck som en modern klassiker eller ett mästerverk kanske har sagts så många gånger att när en bok verkligen förtjänar epiteten känns de för futtiga. Så känns det i alla fall med Jonathan Franzens bok ”Frihet”. Den är storslagen som livet, lika fantastiskt och hemskt och outgrundligt som människors motiv och tankar.

Jonathan är en mästare på att skildra vändningar i sina fiktiva medmänniskors liv, deras svek och hjältedåd, vardagsdetaljer och kärlekens olika uttryck. I ”Frihet” återvänder han till utforskandet av det som kan sägas forma olika personers livsöden utan att någon gång vare sig förenkla eller krångla till beskrivningarna. Allt känns klart, avklarnat, sett med ögon som förmår se allt utan att det leder till bitterhet eller tillrättalägganden.

Huvudpersonerna Patty och Walter Berglund är båda lätta att identifiera sig med, de frågor de brottas med allmängiltiga. De försöker skapa en bättre värld, både globalt och i ombyggnaden av det egna huset. De gör allt för sina barn, mellan de svindlande och bräckliga ögonblicken av familjelycka driver barnen dem till vansinne med sina till synes galna beslut och önskningar.

I baksidestexten heter det att ”Frihet” betraktas som en av de mest storslagna skildringarna av dagens Amerika. Det stämmer säkert. Men saken är att den också är en storslagen skildring av människors vånda och natur oavsett plats, den till synes eviga kampen om plats i familjen – och samhället – är inte något bundet till en viss tid eller plats. Arvet, miljön och striderna färgas av tidsanda bara på ytan, behovet av att bli sedd – lika sedd som sina syskon eller andra – återkommer i olika varianter genom historien stora draman; så väl faktiska som fiktiva.

Det är den amerikanska östkusten och Mellanvästern som är basen i Jonathan Franzens bok ”Frihet” men det stora ligger delvis i att författarens kunnande aldrig brer ut sig över gestaltningen, beskrivningarna i sig stör aldrig. De finns bara där lika given som naturen. Det är så befriat från pretentioner att allt mellan fågelskådning och grumligt toavatten på Manhattan bara blir den naturliga fond mot vilket människorna framträder tydligt och äkta.

Franzen återkommer till temat från tidigare, som i brist på bättre skulle kunna kallas vändpunkter i livet. De blir belysta från olika håll, möjliga förklaringar ligger i lager på lager och vecklas försiktigt fram. Både spännande och rörande och inte sällan komiskt blir människornas agerande skildrat med stor förståelse och medkänsla.

Just det sammansatta i karaktärerna ger dem liv. De är både villiga att offra allt för sina nära och att i hemlighet svika och bedra totalt. Ögonblicken skildras exakt, åtrån som de känner helt igenom äkta. Passionen för den häftige rockmusikern, pojkvännens kompis, blir helt begriplig. Liksom Patty Berglunds drömmar om den som det verkar ouppnåeliga föreningen med mannen som hon åtrår, samtidigt som hon älskar sin make med vilken hon började umgås med till stor del för att ta del av hans häftiga kompis liv. Kompisen som liknar diktatorn Muhammad Kadaffi, för Patty för alltid världens sötaste statschef – också det en trovärdig beskrivning av hur våra tankar löper i märkliga spår.

Det finns genom boken en fantastisk trots allt-attityd. Jag tror inte bara att ”Frihet” ytterst väl skildrar och vägar som aldrig valdes utan också förmår läsaren att lyssna inåt, påverka och ytterst förändra liv. Större än så kan litteratur inte bli.

Text: Lilly Hallberg

Boken finns med bland Kulturbloggens julklapsstips.

Fler recensioner av Frihet: Göteborgsposten och Dagens Nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om Jonathan Franzen, Frihet, bokrecension, litteratur, böcker, Lilly Hallberg

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Böcker, Bok, Bokrecension, Frihet, Jonathan Franzen, Lilly Hallberg

Be för mig i tusen år av Yiyun Li – svindlande

7 december, 2011 by Rosemari Södergren

Titel: Be för mig i tusen år
Författare: Yiyun Li
Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113020976

En ung kvinna och en medelålders man har varit förälskade i samma unge vackre man, en artist från Pekingoperan. Den unga kvinnan och den äldre mannen reser till USA tillsammans för att hon ska göra abort.

Det är två av de människor vi möter i novellsamlingen ”Be för mig i tusen är” är en novellsamling av amerikansk-kinesiskan Yijun Li.

Yiyun Li låter oss möta människor i Kina efter Mao, efter Himmelska fridens torg. Kina är en stor och mäktig nation, satt under kraftig förändring. Varje människa måste hitta sitt sätt att leva i denna mix av tusenåriga traditioner, en döende kommunism och en kapitalism som väller in över människorna.

Yiyun Li låter oss komma nära människorn. Det känns som om jag är inne i deras tankar och upplever deras känslor. Vad jag insett efter att ha läst dessa tio välskrivna noveller är att livet i Kina idag är präglat både av uråldriga traditioner, från taoism och konfucianism och av den stränga kommunismen och samtidigt översköljt av det kapitalistiska västerländska livet. Vi får möta pensionärer som ägnar dagarna åt att sitta på aktiebörsen och spela bort sina småpengar, vi får möta homosexuella som får smyga med vem de är, vi får möta en äldre generation som till varje pris vill få sina vuxna barn bortgifta. Vi träffar ett äldre par som fått en svårt handikappad dotter som hållit gömd i lägenheten, en skam och en hemlighet så stor att ingen av deras vänner känner till den.

Vi får möta människor som lever i ett system där det varit förbjudet att skaffa mer än ett barn och ett samhälle där människor blivit tvångsförflyttade till olika delar av landet och där en arbetare kunnat bli avstängd från sitt arbete på grund av bagateller.

Samtidigt som det är människor från Kina vi möter kan novellerna säga något till oss som inte är från den kulturella bakgrunden. Vi lever alla i denna globala mix av kulturkrockar från massor av olika håll.

Yiyun Li har en fantastiskt språk och hon kan säga så mycket med några få meningar. Ett av många stycken i novellsamlingen som fångade mig:

Inte ens vinden lyckades skära in mellan de varma kropparna som hade ställt sig längs båda sidorna av Michigan Avenue. Sasha trängde sig fram genom folkhopen. De såg så unga och bekymmerslösa ut, amerikanarna, uppsluppna som elever på skolutflykt. Hon avundades dessa människor som kunde stå i en lång kö framför ett popcornstånd och vänta på en påse nypoppade popcorn, kärlekspar som lutade sig mot varandra, barn som höll sig tätt intill sina föräldrar. De var födda till att vara sig själva, naiva och nöjda med sin naivitet.
”Jag skulle vilja byta med vem som helst av de”, sa Sasha …

Yiyun Li fångar där inte bara en känsla av en kines i exil utan säkert en känsla många av oss har känt: att vi tror att andra lever så mycket enklare och lyckligare än vi och att vi skulle ge vad som helst för att leva de andra okomplicerade lyckliga liv.

Yiyun Li, född 1972, växte upp i Beijing och kom till USA 1996 där hon bor med make och två barn. För boken belönades hon med Frank O’Connor International Short Story Award, PEN/Hemingway Award, Guardian First Book Award och California Book Award. Yiyun Li är bosatt i Kalifornien med sin familj och undervisar vid Mills College.

Novellformatet är stort, starkt och mycket blir sagt i det kortare formatet. Svindlande mycket.

Det slår mig att llera novellsamlingar har gett ut sista tiden.ag hoppas att det kan betyda att noveller är på väg att fånga läsarnas stora intresse. Att noveller kan bli de nya istället för deckare?

Läs även andra bloggares åsikter om Be för mig i tusen år, litteratur, Kina, Yuyun Li, författare, recension, bokblogg

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Be för mig i tusen år, Bok, Bokblogg, författare, Kina, Recension, Yuyun Li

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 171
  • Sida 172
  • Sida 173
  • Sida 174
  • Sida 175
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 203
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in