Bokrecension

Titel: Helioskatastrofen
Författare: Linda Boström Knausgård
Förlag: Modernista
Utgiven: 201308
ISBN: 978-91-7499-280-9

Helioskatastrofen startar med hög dramatik med en 12-årig flicka som föds ur sin fars huvud. Fadern och dottern står och ser varandra i ögonen medan blodet sjunker in i det nötta trägolvet. Dottern är klädd i en rustning och nu brister det för fadern som skriker rakt ut.

Detta är myten om Athena som föds ut sin far Zeus panna. Krigsgudinnan och vishetens gudinna som även försvarade konsten. Men det är inte den grekiska myten som är det väsentliga spåret i den här korta romanen på 100 sidor. Platsen för denna gudinnas födelse är inte den antika staden Heliopolis utan en mindre by i Västerbotten. Liksom P O Enquist berättar Linda Boström Knausgård om människor som är ”eljest”, som inte passar in. De hamnar på mentalsjukhus och religionen, frikyrkan spelar en stor roll. I Nedstörtad ängel berättar Enquist om Pinon som har ett extra huvud vilket växer ut från pannan. Det är en kvinna, Maria och Pinon drömmer om att en gång få kyssa henne.

Flickan i Helioskatastrofen blir utplacerad i fosterhem och hennes far blir intagen med diagnosen schizofreni. De skriver brev till varandra. Flickan blir sedan involverad i Pingstkyrkan där hon uppträder och talar i tungor. Det blir ett slags freakshow.

Helioskatastrofen handlar om psykisk sjukdom, om utvaldhet och kampen för att bli hel, att övervinna motsatser. Jag tycker första halvan av boken är bra och engagerande. Men när flickan också blir inlagd förlorar jag intresse för vidare känsloutbrott. Helioskatastrofen är en intressant berättelse med ett mycket högt känsloläge. Ibland fungerar det stämningsfulla, expressiva språket väl och ibland vill jag dämpa tonen för det riskerar att slå över och dränka hela anrättningen. Men boken gör intryck på mig och det kanske är det viktigaste!

Omslaget är underbart. Det svartvita fotografiet av flickan (Tindra av Benjamin Goss) för tankarna till fjärrskådande och spiritism. Hon som blickar in i andra världar.

Text: Ulrika Bergman

För andra året i rad var det dags för Sigtuna litteraturfestival helgen den 17-18 augusti, nu utvidgat från en till två dagar. Med över 70 programpunkter samlat på två dagar var det en del planerande som behövdes för att hinna se så mycket som möjligt av det man ville ta del av. Inspirationen till litteraturfestivalen är hämtad från Edinburgh International Book Festival och Cheltenham Literature Festival, och själva programmet har arrangeras av Destination Sigtuna i brett samarbete med Sigtunastiftelsen, Tällberg Foundation, Sigtuna kommun, Sigtuna bibliotek, tidningen Vi läser, lokala företag och föreningar.

Till litteraturfestivalen kunde man ta sig med Bokbåten om man ville. En vacker resa i Mälaren. Bland passagerarna på båten pratades det väldigt mycket om böcker och en stor förväntan på de programpunkter som skulle besökas. Själva programmet utspelade sig i olika lokaler runtom i Sigtuna, alla med några minuters promenadavstånd mellan de små färgglada trähusen. Det blev två dagar fulla av fantastiska föreläsningar, trevliga möten med andra bokfantaster och en gnutta sol i ett vackert Sigtuna!

Ett urval av programmet under litteraturfestivalen, som även finns att ta del av i inspelad version:

Författarmöte med Kristina Ohlsson
Kristina Ohlsson är aktuell med boken Davidsstjärnor. Själva författarmötet i biografen Gröna Ladan handlade inte särskilt mycket om boken, utan handlade istället om hennes bakgrund och den resa hon genomgått från sin passion att läsa och skriva till att vara författare på heltid. Från dess att hon kunnat läsa och skriva så har hon älskat det. Hon blev väldigt sjuk tidigare i livet och bestämde sig då med stöd av bland annat Steve Jobs tal (Do not settle!) att våga ta steget och testa att vara författare på heltid – ett beslut hon inte ångrat en enda sekund. Boken Davidsstjärnor som är hennes senaste utgivna bok skrev hon under bar himmel om nätterna i Israel, och hon beskrev det som magiskt och något av det mest fantastiska hon har gjort.

Författarmöte med Jerker Eriksson och Håkan Axlander-Sund
Jerker Eriksson och Håkan Axlander-Sund är författarna bakom Kråkflickan, Hungerselden och Pythians anvisningar. På författarmötet i biografen Gröna Ladan berättade de om sin kommande bok Glaskroppar som ännu inte är färdigskriven, lite kort om deras tidigare böcker och hur de sålts och producerats i andra länder och om deras författarskap. De skriver tillsammans vilket de tycker är dynamiskt i en lokal på Söder, och de har även tänkt ha galleri där länge fram med utställningar. Tidigare upplevde de en annan frihet då de skrev i förhållande till nu när de vet att det ska ges ut och läsas på ett annat sätt, vilket kan ge prestationsångest. Deras böcker beskrivs av många som otäcka, vilket de tycker är bättre än så kallade mysdeckare som man kan läsa över en kopp te en höstkväll, då det otäcka i deras böcker är en reflektion av den otäcka värld vi lever i. De läser ur Glaskroppar som har undertiteln melankoli, och trots att ljudet i lokalen är lite svajigt ser jag ändå fram emot att läsa den nya boken när den väl ges ut.

Vad ger mening i våra liv?
Henning Mankell och KG Hammar i ett filosofiskt och andligt samtal om vad som kan ge mening i våra liv. Storkyrkan i Sigtuna där samtalet hölls var fullsatt från den första bänkraden till den sista. Henning Mankell menade att det idag är väldigt få personer som har privilegiet att kunna sitta i lugn och ro och reflektera över sitt liv och varför de lever som de gör, att vetskapen att livet inte är ändligt utan har ett slut är något som man som människa borde reflektera mer över. Han berättade också om hur särskilt unga människor kan blanda ihop information och kunskap genom det it-samhälle vi idag lever i. Hans mantra är att tänka varje dag att ”ingenting är för sent, allt är fortfarande möjligt”. KG Hammar menade att människan måste släppa sin ego-röst, bli en del av någonting större och lyssna in omgivningen. Det ska inte vara ansträngande att vara god, utan man ska kunna känna att det är något som ger en mening. Att den dag man dör känna att man inte har gjort världen sämre var något de är väldigt eniga om. Ett intressant samtal som gav upphov till många nya funderingar.

Är en förändring möjlig i ett samhälle där kvinnor diskrimineras?
Maria Sveland och Maria Küchen i ett samtal kring Svelands bok Hatet och möjligheten till förändring mot en mer jämställt och rättvist samhälle. Det man en gång vunnit kan gå förlorat, menade Sveland och därför är det viktigt att vara på sin vakt. Som exempel gav hon att aborträtten inskränkts i flera olika länder och även i Sverige finns det politiska uttryck inom det området. Män kan känna sig kollektivt anklagade för kvinnovåld och våldtäkter, men Sveland menade att det inte handlar om att alla män är förövare utan att erkänna att det förekommer oavsett land och kultur. Det är en form av terrorism som kvinnor utsätts för i sin absoluta närhet dagligen och som de måste lära sig att hantera. De diskuterade även hur antifeminism, rasism och homofobism hänger samman och gav exempel från nutiden i form av Breivik och Sverigedemokraterna. Kring det hat som Sveland blivit utsatt för i och med de texter som hon publicerat uttrycker hon en rädsla för att bli avtrubbad och inte orka vara arg, ledsen eller sårbar när hon blir utsatt för något, men hon påtalar också vikten av att få vara mänsklig och kunna få ge uttryck för de känslorna. Jag önskar att fler av litteraturfestivalens deltagare tagit möjligheten att få höra detta samtal.

Från Holmes till Sherlock
Mattias Boström är en av Skandinaviens ledande Sherlock Holmes-kännare och berättade på Café Myntet om tiden och personerna bakom ikonen Sherlock Holmes och Sir Arthur Conan Doyle. ”Jag är uppenbarligen inte riktigt klok”, konstaterade Mattias när han berättade hur han spenderat i stort sett all sin vakna tid på att läsa om Sherlock Holmes under en period av ungefär 25 år. Böcker, artiklar, tv-serier, filmer – allt han kunnat få tag i. Mattias berättar den ena roliga anekdoten efter den andra kring Sherlock Holmes och Sir Arthur Conan Doyle. Mattias visar under sitt framförande upp diverse olika Sherlock Holmes relaterade prylar, däribland ett par kalsonger i en oöppnad förpackning från 1970-talet med en bild på Sherlock och texten ”It’s got to be here somewhere”. Sin bok beskriver han som saftig populärhistoria och biografi. Om man inte redan var intresserad av Sherlock Holmes, vilket de flesta av de som var där och lyssnade verkade vara med tanke på de frågor som kom efteråt, så blev man nog det efter Mattias presentation.

Författarmöte Anders Roslund och Börge Hellström
Anders Roslund och Börge Hellström är deckarparet som fann varandra under ett jobb som Anders skulle utföra på tv där han arbetade tidigare. Det Anders och Börge tidigt fann att de hade gemensamt var viljan att förmedla de konsekvenser som ett brott ger med tyngdpunkt på den som blivit utsatt. De började samtala över en kopp kaffe och beslutade att skriva en bok som sedan blev en till och en till och en till… Det som karaktärerna i deras böcker har gemensamt är insikten av att det krävs mer än en hämnd för att få upprättelse. De berättade under författarmötet om sina bakgrunder och de erfarenheter de själva haft av brottsoffer och Börge även om sitt liv som kriminell med de känslor och konsekvenser det gett. Ett intressant författarmöte med en stark koppling till dagens samhälle bland annat genom deras senaste bok Tre sekunder och de paralleller som går att dra till det som skett i närtiden i Sverige.

Författarmöte Karin Alvtegen
Karin Alvtegen och hennes förläggare Dorothea Bromberg i ett samtal om Karins senaste bok Fjärilseffekten. I kaosforskningen används begreppet fjärilseffekten och Karin beslutade att använda det i sin boktitel i form av det hon uttrycker som en mellanmänsklig relation; Hur saker sipprar mellan generationer och får konsekvenser på personer långt ifrån sig själva. När Karin var yngre omkom hennes storebror i en olycka och som ett resultat av att hon inte bearbetade de känslor det gav upphov till genomgick hon en depression och började sedan skriva när hon tagit sig ur den. Än idag tänker hon på döden varje dag och håller sig påmind om att inte ta saker för givet. Hennes skrivande beskrev hon som ett hemligt rum fyllt med kreativitet och det ger henne en kick att orka vidare, att orka ta sig igenom de tvivel hon har om att hennes texter inte skulle vara tillräckligt bra. Självtvivlet är det tuffaste för en författare uttryckte Karin. Sigtuna stiftelse har bett mycket för hennes skrivande, och framöver kommer hon att skriva en ny bok och som vanligt vakna och somna med sina karaktärer.

Titel: När jag blir stor
Författare: Jeanette Eriksson
Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: 201306
ISBN13: 9789127136540

Jeanette Eriksson utsattes under hela sin barndom för sexuella övergrepp av sin morfar. I den självbiografiska boken När jag blir stor får vi möta en Jeanette som är mellan fyra och sju år gammal. Den största delen av berättelsen ser vi genom barnets perspektiv och vissa delar av den här incesthistorien bara anar vi.

Det är gripande att läsa om hur den lilla flickan uppfattar de upplevelser som bryter ned henne både mentalt och kroppsligt som naturligt och hur hon intalar sig själv att det blir bättre när hon blir stor. Hur hon ser sin mormor som den snälla – och även sin morfar i vissa stunder – och hur hon projicerar all skuld på sin mamma.

Samtidigt är det upprörande att se hur samhället omkring flickan blundar för uppenbara fakta. Hur kan de låta barnpsykologer undersöka Jeanette och göra en film om hur hennes ben låst sig i kramp utan att misstänka något?

Vid en sökning på artiklar om Jeanette Eriksson framkommer det ännu tydligare att klara incestmisstankar fanns, men att det ändå tagit henne ett halvt liv att få upprättelse.

När jag blir stor är en lättläst, men samtidigt tung bok att läsa. Jag hoppas att författaren genom sin självutlämnande berättelse kan bidra till att förbättra chanserna för andra barn som far illa.

Titel: Hysteros
Författare: Helena Granström
Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: 2013-02
ISBN: 978-91-27-13473-7

I Helena Granströms ”Hysteros” samsas två berättelser om kvinnan och graviditeten. Den första och kortaste handlar om smärta och sjukdom i livets slutskede. Här berättar ”hon” för huvudpersonens ”jag” om sina minnen av födandet: det blir en symbolisk berättelse som för tankarna till de grekiska myterna.

Den andra berättelsen får mer utrymme och beskriver hur huvudpersonens liv gestaltar sig under graviditeten på ett konkret och psykologiskt plan. Det är poetiska dagboksanteckningar av ett tillstånd som obönhörligt rör sig framåt. Vardaglig stillhet blandas med osäkerhet och oförklarliga humörsvängningar. Mannen – den framtida fadern – är en del, men samtidigt alltid utanför det liv som alltmer domineras av den havande kroppen. Han försöker förstå, men det är svårt för honom att säga och göra rätt, när inte ens jaget självt har full insikt i vad som händer och varför.

De typiska fysiska kännetecknen finns där, såsom illamåendet med ”en kärv bismak av hunger”, men också tankar och förväntningar kring nuet och framtiden. Precis i början, när allt är stor osäkerhet, vet jaget inte om det är henne han rör vid, eller om han letar efter den som finns under huden. Själv vet hon inte om det är på riktigt, eller om det som finns där är dött, men snart anas en hård kärna.

Perspektivet riktas inåt, från ”sten och vatten och solen som stiger” till ”mina bröst och knän och vader, armar, höfter, lår”. Samtidigt har naturen och det yttre genomgående en stor roll i texten. Jaget badar regelbundet, kissar ibland i gräset utanför huset, går promenader. Mörker och ljus får med hjälp av språket ofta en fysisk gestalt, ibland mjukt som oljigt vatten, ibland sprött och uppsprickande.

Liknande skiftningar finns i jagets inre, ibland följsamt men oftare med ett motstånd mot det som sker och ska ske; rädslan för att förlora sig själv finns där, rädslan över att aldrig mer vara ensam och att inte räcka till. Enda sättet att ha kontroll över sin kropp, som nu blivit till någon annans, är att vägra. Detta sker inte, men rädslan finns kvar. Inuti magen läggs en liten hand mot jagets större, och det skrämmer. Fragment av scener läggs ihop, liksom objektivt beskrivande och utan inbördes kopplingar men samtidigt djupt inifrån och framåtriktade.

Plötslig och oförklarlig lust blir till samlag, eller senare, förnedring när han inte vill. Det är en privat skildring av dessa två personers relation. Att de inte har några namn ger en allmängiltighet, men gör dem också anonyma inför läsaren. Man lär känna karaktärerna på djupet, i denna avgränsade del av deras gemensamma liv. Huvudpersonen framstår som isolerad i sitt tillstånd när textens två berättelser fokuseras till några få platser och personer: huset, naturen och sjukhuset; jag, han och hon.

För mig som läsare blir trovärdigheten en icke-fråga. Huvudpersonerna lever, pratar och berättar för varandra eller för sig själva snarare än att kommunicera med en läsare. Trots detta råder full öppenhet i alla tankar, känslor och handlingar kring havandeskapet. Jagets och mannens relation är tydligast, den döende kvinnan i sjukhussängen är svårare att förstå. Kanske är hon en mor eller syster, kanske är hon huvudpersonen själv som gammal. Hennes berättelse om mannen som slukar de nyfödda är grym och står i skarp kontrast mot den andra berättelsens ömsinthet. Hon kommer på ett sätt att lura mannen, men det betyder också att hon måste lämna bort sitt barn – ett barn vars öde blir att döda sin far.

Kanske ska dessa två berättelser illustrera skilda sidor av bokens tema: den ena en myt om kvinnan, mannen och moderskapet; den andra en modern gestaltning av förväntningarna kring moderskapet, med mannen som kamrat och medhjälpare snarare än antagonist. Men det stannar vid förväntningar. Eftersom texten upphör vid födelsens ögonblick får läsaren aldrig reda på om dessa infrias eller inte. Ett nytt tillstånd tar sin början.

Text: Frida Niblaeus