• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Minnet – en fascinerande inblick i hur vår hjärna styr oss

19 september, 2013 by Redaktionen

Minnet

Minnet, Fram och tillbaka
Författare: Pontus Wasling
Förlag: Volante
Utgiven: 201309
ISBN 1978-91-87419-15-7

Pontus Wasling, läkare och hjärnforskare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset har skrivit en bok om vårt minne, ”Minnet, fram och tillbaka”, där han har gjort en övergripande sammanställning av den senaste tidens forskning.

Titeln syftar på att vi hela tiden flyttar minnet mellan då och nu i enlighet med Augustinus tidiga bekännelser. Och framför allt även framåt, hjärnan är enligt forskningen en retrofuturist när den går tillbaka till minnena för att skapa framtid.

De banala ögonblicken utgör minst nittionio procent av vår tid. Hos de flesta glöms det mesta bort. Minnena som fastnar är de som bär på vår livserfarenhet. Våra minnen används för att konstruera bilder av framtiden. Vi skapar dem av erfarenheter för att anpassa oss till framtiden. Vi kopplar alltid nya minnen till de äldre som vi redan har och därmed blir det lättare att lära sig nytt ju mer man redan vet. Minnets viktigaste uppgift är att skapa bilder av framtiden så att vi kan ta bra beslut, inte att vara något vi passivt ser tillbaka på.

Att ha minnen och att använda dem är enligt författaren två helt olika saker. Jag vet hur-minnena utvecklar vi över tiden och de förbättras med rätt undervisning. Jag vet att-minnena lagras in snabbt men tynar sedan bort.

Wasling har i boken bl.a. med en beskrivning av nobelpristagaren i ekonomi Daniel Kahnemans (”Tänka snabbt och långsamt”) intressanta teori om System 1 (tankesystem styrt av intuitiv känsla) och System 2 (det analytiska och teoretiska). Här kan vi få en uppfattning om hur svårt det kan vara att i verkligheten få bukt med fördomar, som nästa alla har och som grundar sig i snabba omdömen och omedvetna val. De omedvetna, tysta och ofta fördomsfulla intuitionerna styr troligtvis den största delen av våra liv. De tar lång tid att träna in och innebär för det mesta generaliseringar. Vi gör ogärna något som vi inte känner igen, vi blir omgärdade av tyckanden som kan göra oss enkelspåriga.

Ett kapitel ägnas åt droger. Välbehag är viktigt för att skapa minnen men droger kan ta över belöningssystemet så totalt att de vanliga belöningarna blir devalverade och mister sin betydelse. Ett annat åt njutning, enligt Wasling är de kortvariga njutningarnas uppgift är att motivera oss så att vi kan lära in nya minnen, som ska leda till bättre överlevnad för oss som biologiska organismer.

Jag slås jag av hur mycket av våra känslor och därav följande beteenden som enligt hjärnforskningen beror av biologin i vår hjärna. Det är kemiska substanser som genomströmmar hjärnans olika delar, elektriska impulser mellan miljontals synapser, olika mekanismer som genererar belöningar, njutningar, som vi sedan lagrar och återkommer till som erfarenheter. Lite otäckt är det att förställa sig vad ännu fler upptäckter av detta slag kan leda till i en oöverblickbar framtid t.ex. i form av manipulering av beteenden.

Jag läser samtidigt med denna bok Lars Noréns första dagbok från 2002-2005. Jag kan rekommendera det, dagboken är ett underbart exempel med vilket man kan göra jämförelser och applikationer.

Författaren säger sig ha använt några tricks för att få boken att fastna i våra minnen. Jag tror att det bl.a. kan vara struktureringen av boken med tydliga rubriker på egen sida framför varje kapitel och dessutom kapitlen indelade i underrubriker som väcker vår nyfikenhet.

Även om vårt minne är en avgörande förutsättning för att vi ska kunna fungera som människor så förstår jag när jag läser Pontus Waslings bok att det samtidigt begränsar oss väldigt mycket, vår valfrihet är inte så stor som vi tror.

Det har varit fascinerande och otäckt att på ett lättfattligt sätt få en inblick i hur våra hjärnor styr oss in i minsta detalj. Och att det finns hopp om att det inte behöver vara riktigt så. Vi har alltid möjlighet att omtolka och bearbeta våra minnen med hjälp något så abstrakt och ogripbart som vår fantasi!

Text: Vivian Gustin

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

Stenträdet av Stefan Einhorn är en svensk DaVinci-koden – men med mer djup i

18 september, 2013 by Rosemari Södergren

stentradet

Titel: Stenträdet
Författare Stefan Einhorn
Förlag Bokförlaget Forum
Utgiven 2013-09
ISBN10 9137140590
ISBN13 9789137140599

Psykiatern Daniel Weiss kallas till sjukhuset en sen kväll för att en patient som tycks lida av religiösa vanföreställningar. Patienten vill träffa just honom, trots att patienten inte är inlagd på avdelning Daniel Weiss ansvarar för. Daniel Weiss är skeptisk och drar slutsatsen att patienten har vanföreställningar men plötsligt, mitt under samtalet, skjuts patienten ihjäl och mördaren försöker mörda Daniel Weiss genom att knuffa honom ner för en balkong.

Daniel Weiss är egentligen väldigt skeptisk till det som patienten berättat men ändå beslutar han sig för att undersöka något av det. Finns det ett exemplar av Livets träd kvar på jorden och är Livets träd detsamma som den buske som brann för Moses i berättelsen i Gamla Testamentet?

Första halvan av Stenträdet är en lättsam berättelse som starkt påminner om Dan Browns koncept för DaVincikoden och alla dess efterföljare. På gott och ont. Ni vet: en medelålders man, singel efter problem i äktenskapet träffar vacker, modig och klok kvinna och de beger sig ut på en farlig färd för att leta efter svaret på en historisk gåta och möter farliga mördare och annat under äventyret. Det är som sagt på gott och ont. Många gillar koncepter, Dan Browns böcker säljer som smör. Själv har jag dock tröttnat på denna förutsägbara genren för länge sedan.

Men Stenträdet är mer än så. Plötsligt mitt i boken smäller det till och det blir en berättelse om existentiella frågor och människans behov av att söka svaren på de stora frågorna. Berättelsen skildrar den livsfarliga fundamentalismen, oavsett om den är religiös eller vetenskaplig och den får igång mig att att fundera på vad mirakler är. Vad säger att mirakler inte har naturliga förklaringar som vi inte upptäckt in? Vad säger att ett träd inte skulle kunna brinna för att det består av ett ämne som antänds när en människa andas ut mot det?

Stefan Einhorn tar upp de existentiella frågorna på ett ödmjukt sätt och boken är lättläst, överraskande och lagom spännande.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

Taos uppdrag till människan, en vacker bok med vackra tankar men jag köper inte hela paketet

17 september, 2013 by Rosemari Södergren

taos-uppdrag-till-manniskan

Taos uppdrag till människan
Förlag Siljans Måsar Förlag
Författare Solomina
Utgiven 2013-06
ISBN10 9186799568
ISBN13 9789186799564

Bokomslaget går i gulbruna valörer och är varmt murrigt, vi ser två framsträckta händer och ljus som mjukt sprider sig och en symbol i bakgrunden. Omslaget är vackert och talar till mig på flera plan. När jag öppnar boken har jag redan fått höga förväntningar av att endast betrakta boken, som har ett behändigt format som går att bära med sig i något större fickor.

Boken är skriven utifrån Taos synvinkel, Tao talar till människan direkt. Vad är då Tao? Jag tolkar Tao som att var och en kan själv bestämma sin bild av Tao. Tao kan vara Gud, Allah, skaparkraften, livskraften, sanningen – det andliga som finns i oss alla. Var och en som är intresserad av att världen ska bli bättre kan få ut något av Taos råd.

Tao säger:
Jorden håller på att rämna på grund av det liv människorna lever. Det beror på många olika saker, men det svåraste problemet är kärlekslösheten. Den gör att vi trampar på varandra för att få mest, inte tar ansvar för omgivningen, medmänniskorna och naturen. Jag säger vi, därför att jag och du är ett. Kärlekslösheten ger inte det som människorna behöver trots framgångar i yrkeslivet, vackra hem, pengar och prylar. Det har gått så långt att människorna är mer rädda för kärlek än något annat.

Jag tycker många tankar är bra i boken och ger mig en del att tänka vidare på. Men jag håller inte med om allt, eller rättare sagt: saker belyses ur en synvinkel, men det finns fler sätt att se detta på. Jag tänker på exempelvis kapitlet ”En människa utvecklas” som tar upp hur viktigt det är att en liten baby får kärlek direkt. Tao skriver:
I de familjer där våld förekommer mellan föräldrarna, kan effekten bli att fostrets medvetande, summan av all information, splittrar sig och delvis hamnar utanför kroppen- Då saknas en del av den livsenergi som ger förutsättningar för fostrets trygghetskänsla.

Tao tar upp hur barn som inte får kärlek som små och som tonåringar blir rotlösa och mår dåligt. Visst, det är rätt självklart. Men det finns människor som växer upp i svåra förhållanden och trots det blir oerhört kärleksfulla människor. Det finns människor som växer upp med föräldrar som verkligen älskar dem och ändå mår dåligt när de blir tonåringar.

På så sätt tycker jag att Taos uppdrag till människan ibland gör saker för lätt för sig. Livet och människor är väldigt mycket mer komplicerade. Det går inte att ge enkla svar till varför sjukdom, olyckor och död inträffar.

Tao skriver att Tao har bott i många ”hus” (det vill säga kroppar) där tillvaron varit skön och det varit bekvämt och lätt att bo där. Men i många, många hus var jag tvungen att flytta ut för att klara mig. Det är svårt att bo i ett ”hus” som dränks av skräpmat, alkohol, rök och allt det som inte är bra för kroppen. Men värst är ändå det inre våldet, kritiken, att inte bry sig om kroppen och självförnekelsen. I den kroppen är det svårt att vara kvar.

Nu tror jag inte att människor kan klara sig från sjukdomar genom att alltid göra helt rätt, äta rätt, motionera lagom, utveckla sig andligt. Sjukdom finns ändå och drabbar inte enligt någon slags ”rättvisa”. Jag kan därför inte ta till mig allt i boken till hundra procent. Det tycker jag dock inte är viktigt. Boken ger många bra tankar att fundera kring och diskutera kring – och det tycker jag är värdefullt. Jag förväntar mig inte att en bok ska ge mig exakta svar på de existentiella frågorna. Bara de får igång frågeställningarna så jag tänker vidare och pratar med andra är bra. Det räcker bra så.

Här kan du provläsa Taos Uppdrag till människan

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

Att vara utan att synas – en berättelse inifrån den svenska överklassens internatskolor

15 september, 2013 by Rosemari Södergren

att-vara-utan-att-synas-om

Titel: Att vara utan att synas
Författare: Agnes Hellström
Förlag Bokförlaget Forum
Utgiven 2013-08
ISBN10 9137139363
ISBN13 9789137139364

De svenska internatskolorna och speciellt Lundsberg i de värmländska skogarna har varit i mediernas fokus i höst. Tala om tajming. Agnes Hellström, som själv varit elev på en av de svenska internatskolorna, har skrivit om sina egna upplevelser och intervjuat flera andra som gått där eller arbetat på skolorna. Det är en dokumentär bok som känns väldigt ärlig, hon berättar om sin egen bakgrund och sätter därmed in skolorna i ett sammanhang.

Hon målar inte allt i svart, även om hon är oerhört kritisk. Hon framhåller att dessa skolor ofta har mycket bra undervisning och hög lärartäthet:
Oavsett vad som finns att säga om elevhemmen är utbildningsnivån hög, Kompetenta lärare och små klasser där de med särskilt behov av stöd får det. En person med dyslexi kunde alltid göra de skriftliga proven muntligt.

Skolorna är väldigt dyra, dock. Som Agnes Hellström skriver:
Skolorna framhåller gärna att deras dörrar står öppna för alla sorters elever, men årsavgiften för interner på över 200.000 kronor utestänger automatiskt vissa. Av Sveriges samlade nettoförmögenhet på 5.500 miljarder kronor ägs 87 procent av befolkningens rikaste femtedel. Den fattigaste femtedelen äger ingenting, utan har enbart skulder …

(Interner är den beteckning som används för de elever som bor på internatskolorna. De elever som bor i trakten omkring och går på skolan kallas externer.)

I vissa fall finns stipendier att söka och i vissa fall, tror jag, kan kommuner gå in och betala en avgift. Men det är inte det vanligaste, direkt.

Skolorna samlar givetvis främst barn med välbärgade föräldrar och föräldrar som arbetar utomlands, men inte vill eller kan ta med barnen med sig.

Den stora faran med skolorna är att den så kallade kamratuppfostran som satts i system. De äldre eleverna ska fostra de nya. Att ge en ungdom på 17-18 år makten över en tolvåring eller femtonåring är inte väl genomtänkt. Det uppmanar självklart till maktmissbruk. Agnes Hellström berättar om hur de yngre måste flytta på sig om de sitter i tv-soffan och att de yngre måste passa upp på de äldre på olika sätt. När det är som värst sätter hon stort likhetstecken mellan hur människor agerar i en sekt och på en internatskola.

Hur kan då dessa skolor fortsätta att existera? Varför vill människor skicka bort sina barn alls? Agnes Hellström pekar på hur företeelsen går i arv:
Offren blir förövare, barnen blir föräldrar. Som får egna barn som de planerar att skicka iväg på internat.
Och:
Målsättningen är att skapa ungdomar som vet om att världen utanför är hierarkisk och som vet hur de ska ta sig till toppen. Anpassningsbara och artiga individer som håller rätt gaffel i rätt hand på middagar.

Eftersom dessa skolor till stor del fostrar de unga människor som kommer att sitta på betydelse fulla poster med mycket makt ligger det i allas vårt intresse att de inte tränas in i dessa hierarkiska system där den starkaste alltid vinner och hyllas.

Agnes Hellströms bok är viktig och debatten måste fortsätta. De internatskolor som får statsbidrag, som alltså för stora summor av våra skattemedel, ska inte fostra mobbande översittartyper.

Fler recensioner:
Göteborgsposten och i Expressen
Författaren intervjuas i SVT.
Debattartikel på SVT-Debatt.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

Recension: Bodil Malmsten – Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig

15 september, 2013 by Rosemari Södergren

malmsten_bodil_omslag

Titel: Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig
Författare: Bodil Malmsten
Formgivare Lars Sundh
Förlag Modernista
Utgiven 2013-08
ISBN10 917499106X
ISBN13 9789174991062

Texten flyter så mjukt när Bodil Malmsten skriver. Allt verkar vara så lätt att skriva. Det ska du inte lura dig av. Det som ser så lätt och helt rätt ut kräver stor skillnad att skapa. Bodil Malmstens korta texter i ”Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig” har djup och många bottnar. Hon är helt mästerlig och kan till och med säga något om livet genom att återge ett kort samtal med instruktioner i tandborstning.

”Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig” är den femte och avslutande delen i Bodil Malmstens serie med loggböcker, som sammanlagt sålt i över 250.000 exemplar. Loggböckerna bygger på den blogg hon drev i flera år. Jag har hört henne säga att hon har så mycket att skriva, mer än det som får plats i de bokprojekt hon för tillfället driver. Därför bloggade hon. Det är vi läsare glada över – och ännu gladare är vi över att hon samlat och redigerat blogginnehållet till dessa loggbäcker.

Hon skildrar det vardagliga livet där vi känner igen oss själva, hur vi möter grannar i trappan och funderingar när vi åker buss och när vi ser en hemlös. Genom vardagens ögon berättar Bodil Malmsten om tillståndet i det svenska samhället. Det är lättläst och samtidigt griper det tag i mig och jag kan inte släppa tankarna. Hennes språk är lätt och samtidigt genomarbetat, väl valt och poetiskt. Loggboken lockar till skratt men det är samtidigt allvar och träffsäkra beskrivningar av vårt samhälles olika absurditeter.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 119
  • Sida 120
  • Sida 121
  • Sida 122
  • Sida 123
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 203
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in