Titel: Rosenmiraklet
Författare: Jean Genet
Förlag: Modernista
Utgiven: 201309
Översättning: Bengt Söderberg & Marc Ribes
ISBN: 978-91-86629-35-9
Jean Genet var en kontroversiell författare som skildrade människor (främst män) från samhällets botten. Han var själv son till en prostituerad, växte upp på barnhem och hamnade sedan i ungdomsfängelset Mettray. Rosenmiraklet berättar om Genets upplevelser i Mettray och andra fängelser. Denna roman utgavs första gången 1946 och året därefter kom Matrosen och stjärnan som filmatiserats av Fassbinder. Jean Genet skrev även pjäser och var politisk aktivist.
Det är en säregen, våldsam värld som träder fram i Rosenmiraklet, fylld av förnedring och sadism. Här finns mördare, våldtäktsmän, tjuvar, hallickar och deras stjärtgossar, pullor. Berättarjaget dyrkar dessa män och beskriver dem som gudomliga varelser nedstigna från de himmelska sfärerna. En barnamördare omnämns som en ärkeängel, någon står i en position liksom Jeanne d´Arc. Sexualiteten, lusten och kärleken mellan männen i fängelset är romanens kärna. Här frossas i skitiga detaljer som om smutsen egentligen doftade rosor. Fängelset är en värld fylld av hemliga tecken och ritualer. Det handlar om ögonkast, leenden, detaljer i klädseln etc. Enbart för den invigde.
Det finns en stark livskraft i Rosenmiraklet, en slags besatt åtrå. Språket fungerar som en besvärjelse mot det lidande som jag misstänker döljer sig under den katolska symboliken. Rosenmiraklet är ingen roman för den vekhjärtade, fångarna är martyrer fångna i en omänsklig värld. Eller detta kanske är skärselden?
Bo Cavefors skriver i sitt förord om helgon, Pasolini och bög-sadomasochism samt nämner svenska författare som verkar i ”en självutlämnande Genettradition”.
Text: Ulrika Bergman