Mellan rött och svart
Författare Jan Guillou
Förlag Piratförlaget
Längd 431 sidor
Utgiven 2013-09
ISBN10 9164204138
ISBN13 9789164204134
Jan Guillou är tillbaka med tredje boken i serien där han skildrar 1900-talet genom att följa tre fattiga fiskarbröder från Norge som fick chansen att utbilda sig på den finaste tekniska högskolan i Tyskland och blev stenrika.
De tre fiskarbröderna Lauritzen är nu medelålders och Lauritz och Oscar har barn som börjar ta sina steg ut i vuxenvärlden. Sverre är, som de som läst de två tidigare böckerna vet, homosexuell och har inte skaffat familj och barn. Handlingen utspelar sig efter första världskriget och fram till andra världskriget. De tre bröderna har stark anknytning till Tyskland eftersom de gick på den fina tekniska högskolan där. Det ger Jan Guillou ett ypperligt läge att genom deras ögon skildra den framväxande nazismen.
Utan tvekan har Jan Guillou gjort mycket research, vi får en genomarbetad lektion i vad som skedde i framför allt Tyskland och Sverige under mellankrigsåren. Vi får en redovisning för hur finanskrisen bäddade för nazisterna och vi får läsa Guillous bild av hur såväl socialdemokrater som högerkrafter var slappa inför det nazistiska hotet och vi inser hur utbrett judehatet var under dessa år.
Däremot är det svårt att kalla det skönlitteratur. Ska jag vara ärlig fick jag tvinga mig själv att läsa ut boken, eftersom jag skulle recensera den.
Karaktärerna är alla likadana, alla är lika fyrkantiga och omöjliga att tro på, oavsett om de är de unga eller de äldre. Dialog är inte direkt Jan Guillous starkaste sida och ingen av karaktärerna talar som verkliga människor. Alla talar på samma snusförnuftiga sätt. Allt är så gulligt och inget engagerar mig läsare, jag blir aldrig överraskad över utvecklingen. Allt går så bra alla i släkten,de är så välbärgade och får umgås i de allra finaste kretsar. Brecht finns med i kretsen de umgås med liksom Wallenbergarna, Hermann Göring och den norske kronprinsen.
Det spelar ingen roll om någon satsar på en bana som soldat i Tyskland eller om någon satsar på latinlinjen eller på en konstnärlig bana eller på Handelshögskolan. Alla lyckas så brq och alla får högsta betyg i nästan allt.
Jan Guillous stora projekt där han skildrat 1900-talet är en berättelse och en utveckling sedd genom tre otroligt välbärgade och framgångsrika norska bröder. Det är liksom konstigt, när Jan Guillou ofta brukar framträda som om han har sympatier åt vänstern, hans hjältar är alltid väldigt rika. Jag tycker en skildring av 1900-talet haltar rejält när vi aldrig får se berättelsen genom de nedtrycktas ögon. Visst nämns arbetarklassen några gånger och tjänstefolket flimrar förbi då och då, men ingen skildras som en människa av kött och blod. Det gör i och för sig ingen av karaktärerna, huvudpersonerna är som jag redan nämnt väldigt fyrkantigt framställda.
Nej, jag tror att den här tredje delen är den sämsta av dessa tre hittills. Och det är inget gott betyg, eftersom de andra två inte var så mycket att hänga i julgranen heller.

Jag håller med i mycket. Men så är det ju med hans tre mer kända serier:
Carl Hamilton: SEAL-utbildad, magister i systemveteskap, bostadsklippare, vinkonnessör, mm, mm.
Arn: Superriddare, ingenjör, teolog och framför allt – väldigt from.
Jag vet inte varför JG:s karaktärer alltid är så grunda. Beror det på att dessa bara tjänar som figurer i en strävan att egentligen föra fram samhällskritik?
Personligen tycker jag att serien om fiskarbröderna är bättre än de två andra eftersom den utspelar sig i en tidsperiod som intresserar mig väldigt mycket. Kanske kan JG ändå utveckla människors ganska grunda kunskaper om mekanismerna bakom Tysklands olyckliga 1900-tals historia.