• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Definitionen av liv – Tjetjeniens nutidshistoria i sagans form

8 oktober, 2013 by Redaktionen

Definitionen_av

Titel: Definitionen av liv
Originaltitel: A Constellation of Vital Phenomena
Författare: Anthony Marra
Förlag: Damm förlag
Utgiven: 2013-08
Översättning: Anna Strandberg
ISBN 978-91-7537-001-9

Jag vet inte mycket om Tjetjenien och dess historia. Det jag känner till är det jag fått veta genom media i deras rapporter om krigen mot Ryssland under 1990-talet och början av 2000-talet. I sin debutbok ”Definitionen av liv” har 28-årige författaren Anthony Marra, född i Washington och student vid Iowa Writers workshop försökt skildra den delen av landets nutidshistoria.

Berättelsen tar oss med in i en mörk och ohygglig värld. Marras hade bestämt sig för att skriva en roman om krigsförbrytelserna i det moderna Tjetjenien, som den mördade ryska journalisten Anna Politskovskaja vittnade om. I sina kommentarer i slutet av boken skriver Marra att han använt sig av hennes samlade rapporter ”A Small Corner of Hell: Dispatches from Chechnya” och han uppmanar där alla som är intresserade av Tjetjenien eller dagens Ryssland att läsa den. Marra använde sig av Politskovskajas två böcker och andra icke-fiktiva källor om Tjetjenien eftersom han först förra året fått möjlighet att själv åka dit.

Romanen börjar i en liten by i Tjetjenien, Eldár. Åttaåriga Chava har sett sin far Dokka föras bort och deras hus brännas ner av ryska soldater. Hon har lyckats fly och gömma sig i den snöiga skogen. En bybo och vän till Dokka, Achmed engagerar sig i flickans öde och försöker rädda hennes liv genom att föra henne till ett utbombat sjukhus i det närliggande Voltjansk. Där är den kärva och tuffa Sonja den enda kvarvarande läkaren. Hon är etnisk ryska och traumatiserad efter sin syster Natashas försvinnande. Achmed övertalar henne att låta flickan stanna och lovar att själv hjälpa till med de sjuka. (Han är utbildad läkare men avslutade sina studier som en bland de tio sämsta i sin årskurs eftersom han skolkat från en stor del av lektionerna för att i stället gå på konstskola.) Det är riskfyllt för honom eftersom det finns minst en angivare i hans by, sonen till hans gode vän Chasan, Ramzan.

Det är ingen lättläst bok. Jag är nära att ge upp flera gånger, men efter ungefär halva boken börjar saker falla på plats och jag begriper någorlunda vilka de olika personerna är, vilka som lever eller är döda, onda eller goda. Det är inte direkt någon realistisk berättelse fast vissa avsnitt rör saker som faktiskt ägt rum i verkligheten, utan den har mer karaktären av saga. Det skapar en distans från dess inte särskilt trovärdiga karaktärer, speciellt Chava, som aldrig känns som ett barn av kött- och blod.

Personerna är inte särskilt religiösa eller politiska utan helt vanliga människor, föräldrar, barn och syskon. Historien utspelar sig fem dagar under kriget år 2004 men berättelsen innehåller ett stort antal utvikningar i tid och rum under tio års tid bakåt i tiden. Det komplicerar läsningen och jag får läsa om en del kapitel för att förstå vilket år det gäller.

Författaren använder sig av denna berättarmetod eftersom han antar att de flesta läsare inte känner till så mycket om det moderna Tjetjeniens historia, varför det är nödvändigt att förklara en hel del av den förgångna tidens skeenden. Berättelsen är tät och emellanåt rent absurdistisk med komiska dialoger och tokroliga kommentarer, vilket gör läsningen om tortyr och andra hemskheter lättare att uthärda. Det är krigsförbrytelser, kidnappning, våldtäkter och lemlästning som beskrivs mer eller mindre som vardagliga händelser. Men det blir inte så deprimerande eftersom vissa av huvudpersonerna skildras med kärlek och värme, Achmed är romanens representant för humanitet, han visar sig kunna hålla fast vid sin godhet och känsla för humor även inför en säker död.

Romanen innehåller överraskningsmoment, som gör den spännande. Det handlar t ex om olika sätt med vilka huvudkaraktärerna visar sig vara förbundna, men inte vetat om, och som avgör deras öden.

Sammantaget är Marras bok läsvärd med ett angeläget tema, men kanske inte så väl gestaltad som den kunnat vara. Men tillräckligt för att ge mig flera starka läsupplevelser.

Text: Vivian Gustin

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

Peo Bengtsson ger nytt perspektiv på separationsberättelsen

6 oktober, 2013 by Redaktionen

Karlekenpass

Titel: Kärleken passerade här en gång
Författare: Peo Bengtsson
Förlag: Damm Förlag
Utgiven: 2013-09
ISBN: 9789175370828

Kärleken passerade här en gång är en kärlekshistoria, likaså en separationsskildring ur ett manligt perspektiv. En vanlig kväll berättar Johanna för Samuel att hon planerat att lämna honom ett tag, sedan gnistan i deras förhållande försvann, sedan hon träffade en ny man på förlaget. Beslutet är slutgiltigt. Samuel gråter. Barnen ska få bo varannan vecka hos varsin förälder. Ytterligare fler tårar rinner från Samuels kinder.

De träffades på en författarskola, rökte gräs, de lyssnade på LP-skivor och drömde om att starta ett band tillsammans – för att alla andra gjorde det. Uppehållet utomlands – han i Nepal, hon i Norge – fick dem att inse att saknaden efter varandra var betydlig, de gick ihop igen och startade familj. Giftermål, första barnet, andra barnet, barntjut mitt på natten; och sedan – kvällen som kunde ha tillbringats framför dataskärmen slutar med en separation.

Likt sekvenser ur Samuels liv skildras hans dåtid och nutid parallellt. En tid i Samuels förflutna som består av äventyr i bergen, sena kvällar på barer bland unga kvinnor i klänning och ett allmänt hopp om framtiden fylls i hans nutid av bristen på ork och ett ständigt tillbakablickande.

Karaktärsutvecklingen är närvarande men personligheterna är ändå suddiga. Beskrivningarna av omgivningen och karaktärerna är för vaga för att berättelsen ska bli tillräckligt levande. Ett par delar i boken – en bikaraktärs historia – är dock rena motsatsen, bikaraktärens roll bidrar med en annars frånvarande realism, den väcker till och med ett intresse. Framförallt väckts en önskan om bikaraktären i fokus.

Berättelsen är enkel, utan några dramatiska upp och nedgångar. Den förutsägbara och klara skildringen skapar ett lugn, utan någon oro för karaktärerna blir den färglös och lämnar få intryck efter sig, men den bidrar hursomhelst med ytterligare ett perspektiv till separationsberättelserna – manligt eller inte, det spelar egentligen inte mycket roll.

Text: Anastasia Brink

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

Kafka var också kär – Livets härlighet av Michael Kumpfmüller

1 oktober, 2013 by Redaktionen

Kafka

Titel: Livets härlighet
Författare: Michael Kumpfmüller
Förlag: Norstedts
Utgiven: 201309
Översättare: Lars W Freij
ISBN: 978-91-1-304826-0

Med romanen Livets härlighet introduceras den tyske författaren Michael Kumpfmüller på svenska. Det är en lågmäld roman som inte gör så mycket väsen av sig. Här berättas kärlekshistorien mellan den svårt sjuke Kafka och den unga kvinnan Dora Diamant på ett rörande, men ändock distanserat sätt. Livets härlighet är en välskriven pärla, fint översatt av Lars W Freij som tidigare översatt bl.a. Thomas Bernhard och Daniel Kehlman.

Livets härlighet är en fiktiv biografi. Kafka och Dora träffades i badorten Müritz sommaren 1923 och bodde tillsammans i Berlin. De fick ett år tillsammans. Tuberkulosen tog Kafkas liv och 1924 dog han på sanatorium med Dora vid sin sida. Kafka försökte förena kärleken och skapandet samtidigt som sjukdomen tog allt mera kraft. Han hade tidigare försökt leva ihop med fästmön Felice Bauer utan att lyckas. Men med Dora går det bättre. Hon är 15 år yngre än Kafka och ser upp till honom. I bakgrunden av deras relation finns omvärlden; antisemitismen, den galopperande inflationen.

Under ytan i denna roman lurar ett klass- och genusperspektiv. Dora kommer från en fattig, judisk familj och försörjer sig som kokerska i Müritz. Hon har helt enkelt inte så höga anspråk på herr Kafka som kallas Doktorn i första hälften av romanen. ”Hon verkar alltid vara till hands utom när det passar honom bäst att hon är på annat håll” (sid 102).

Dora bemödar sig mycket om Kafkas, Franz hälsa och verkar närmast självutplånande. Men hon är också en självständig kvinna som brutit med sin familj och försörjer sig själv. Med Kafka känner hon sig fri. Breven mellan Franz Kafka och Dora Diamant har aldrig återfunnits. De beslagtogs av Gestapo år 1933. Dora emigrerade senare till Storbritannien där hon dog vid 54 års ålder.

Det har varit roligt att lära känna en annan, ljusare sida av Kafka – även om det är fiktion.

Text: Ulrika Bergman

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

Uncommon Stockholm – guide i text och bild till utvalda kända och okända delar av Stockholm

27 september, 2013 by Redaktionen

Uncommon_Stockholm_Cover

Redaktör: Erik Nordlander
Förlag: Laurella & Wallin Förlag
Utgiven: 201309
ISBN: 978-91-979400-7-8

Uncommon Stockholm är en samling berättelser författade av folk som antingen bor i eller har en koppling till Stockholm. Vissa kapitel innehåller endast bilder. Berättelserna utgör personliga skildringar av valda delar av Stockholm. Boken är en del i en fristående serie om olika platser som alla bygger på samma tema.

Bland det första som jag slås av i boken är på vilket sätt de olika författarna har valt att bidra till bokens innehåll. Vissa kapitel innehåller mer djup än andra, och vissa kapitel hade jag kunnat vara utan helt. Systembolaget och smörgåsbord är exempel på delar som jag inte tycker hör hemma i boken då det inte har någon särskild koppling till Stockholm, även om jag kan förstå att de kan utgöra en intressant del om man vill presentera Sverige. Det blir i vissa delar för förutsägbart. Parkteatern, Stockholm Pride, Sergels torg, Södermalm och Kungsholmen är för mig inga okända delar av stockholmslivet även om det kanske är det för vissa.

Vad som hade kunnat vara en vacker guide över dolda pärlor i Stockholm håller inte riktigt hela vägen fram tycker jag även om vissa kapitel i sig känns väldigt bra utformade, utan blir tyvärr inte mer än en trevlig bok att bläddra i och kanske visa upp för de som för första gången besöker Sverige och Stockholm. För den som bott i Stockholm eller spenderat en del tid i staden hade vissa kapitel kunnat uteslutas och istället ersättas av andra mer personliga berättelser som tar en bortom strosandet på Söder eller en fika i stan och istället tar oss till de där okända delarna vi alla någon gång kan längta efter att få upptäcka.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst

Det förlovade landet av Grace McCleen – en skakande berättelse om livet för ett barn i en sekt

25 september, 2013 by Rosemari Södergren

det-forlovade-landet

Titel: Det förlovade landet
Författare: Grace McCleen
Översättare: Lena Torndahl
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgiven 2013-09
ISBN10 9137137328
ISBN13 9789137137322

Tioåriga Judith växer upp med sin far i en sekt som har stora likheter med Jehovas Vittnen. Hon är väldigt ensam, eftersom hennes mamma dog när hon föddes och inga barn vill leka med henne. Barnen tycker att hon är underlig som inte firar jul och är annorlunda. Författaren, Grace McCleen, hyllades av kritiker för romanen och fick det prestigefyllda priset The Desmond Elliott Prize för ”Det förlovade landet”, som är hennes debutroman. Författaren växte själv upp i en strikt religiös familj, det märks att romanen genomsyras av att skribenten känner till sitt ämne.

Romanen är otroligt skickligt skriven, allt ur barnets perspektiv. Det känns ända in i ryggmärgen att världen betraktas från barnens synvinkel. Här ett av många fina exempel:
Jag såg på när gatlyktorna tändes och månen steg upp. Månen var så klar att den hade en ring omkring sig. Den såg ut som kritdamm och månen såg ut som en krita och himlen såg ut som svarta tavlan och på den var det små knappnålsstora punkter och det var stjärnor. Jag kom ihåg att det står skrivet att solen ska förmörkas och månen ska inte längre lysa och jag undrade om det vid jordens undergång skulle bli som om ett jättestort radergummi hade suddat ut månan och stjärnorna och fällt ihop himlen med en smäll som om den vore svarta tavlan.

Berättelsen kryper under hunden på mig som läsare, jag känner som att jag är den lilla flickan. Av och till blir jag jättearg på den hemska pappan, så okänslig och så uppfylld av sig själv och sina egna tankar och problem. Jag vill ta tag i honom och skaka om honom. Samtidigt är inget vitt eller svart, pappan har kärlek till sin dotter fast han är skadad av omständigheterna. Ingen är bara ond eller bara god, människorna är som i livet och ändå blir det hemskt när barn mobbar varandra och vuxna väljer att inte se.

Judith har byggt upp en minivärld i sitt rum där hon byggt hus och gator och människor av skräp hon hittar ute. En dag märker hon att det hon låter ske i minivärlden också inträffar i verkligheten. Hon har fått förmågan att bestämma vad som ska hända, hon kan utföra mirakel. Men ingen tror henne och hennes pappa blir arg när hon påstår att hon kan utföra mirakel.

Romanen handlar om de stora existentiella frågorna och ett stycke i boken som säger så mycket:
Jag säger till mig själv att det finns palats i molnen, berg i bergsjöar, landsvägar i dammet vid mina fötter och städer på bladens undersida. Det finns en gubbe i månen och en galax i mitt öga och en bubbelpool på krönet av min hjässa.

Och så vet jag att jag är jättestor och jag är liten, jag kommer att finnas för evigt och jag är borta om ett ögonblick, jag är inte äldre än en musunge och gammal som Himalaya. Jag är stilla och jag snurrar. Och om jag är gjord av stoft är jag även stjärnstoft.

Romanen är vacker och snyggt skriven med många djup och tål att läsas om. Den är spännande och griper tag i mig och jag blir överraskad ända in till sista kapitlets sista stycke. Förmodligen är det den bästa – eller åtminstone en av de bästa – romanerna jag kommer att ha läst vid årets slut.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 118
  • Sida 119
  • Sida 120
  • Sida 121
  • Sida 122
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 203
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in