Titel: Att vara utan att synas
Författare: Agnes Hellström
Förlag Bokförlaget Forum
Utgiven 2013-08
ISBN10 9137139363
ISBN13 9789137139364
De svenska internatskolorna och speciellt Lundsberg i de värmländska skogarna har varit i mediernas fokus i höst. Tala om tajming. Agnes Hellström, som själv varit elev på en av de svenska internatskolorna, har skrivit om sina egna upplevelser och intervjuat flera andra som gått där eller arbetat på skolorna. Det är en dokumentär bok som känns väldigt ärlig, hon berättar om sin egen bakgrund och sätter därmed in skolorna i ett sammanhang.
Hon målar inte allt i svart, även om hon är oerhört kritisk. Hon framhåller att dessa skolor ofta har mycket bra undervisning och hög lärartäthet:
Oavsett vad som finns att säga om elevhemmen är utbildningsnivån hög, Kompetenta lärare och små klasser där de med särskilt behov av stöd får det. En person med dyslexi kunde alltid göra de skriftliga proven muntligt.
Skolorna är väldigt dyra, dock. Som Agnes Hellström skriver:
Skolorna framhåller gärna att deras dörrar står öppna för alla sorters elever, men årsavgiften för interner på över 200.000 kronor utestänger automatiskt vissa. Av Sveriges samlade nettoförmögenhet på 5.500 miljarder kronor ägs 87 procent av befolkningens rikaste femtedel. Den fattigaste femtedelen äger ingenting, utan har enbart skulder …
(Interner är den beteckning som används för de elever som bor på internatskolorna. De elever som bor i trakten omkring och går på skolan kallas externer.)
I vissa fall finns stipendier att söka och i vissa fall, tror jag, kan kommuner gå in och betala en avgift. Men det är inte det vanligaste, direkt.
Skolorna samlar givetvis främst barn med välbärgade föräldrar och föräldrar som arbetar utomlands, men inte vill eller kan ta med barnen med sig.
Den stora faran med skolorna är att den så kallade kamratuppfostran som satts i system. De äldre eleverna ska fostra de nya. Att ge en ungdom på 17-18 år makten över en tolvåring eller femtonåring är inte väl genomtänkt. Det uppmanar självklart till maktmissbruk. Agnes Hellström berättar om hur de yngre måste flytta på sig om de sitter i tv-soffan och att de yngre måste passa upp på de äldre på olika sätt. När det är som värst sätter hon stort likhetstecken mellan hur människor agerar i en sekt och på en internatskola.
Hur kan då dessa skolor fortsätta att existera? Varför vill människor skicka bort sina barn alls? Agnes Hellström pekar på hur företeelsen går i arv:
Offren blir förövare, barnen blir föräldrar. Som får egna barn som de planerar att skicka iväg på internat.
Och:
Målsättningen är att skapa ungdomar som vet om att världen utanför är hierarkisk och som vet hur de ska ta sig till toppen. Anpassningsbara och artiga individer som håller rätt gaffel i rätt hand på middagar.
Eftersom dessa skolor till stor del fostrar de unga människor som kommer att sitta på betydelse fulla poster med mycket makt ligger det i allas vårt intresse att de inte tränas in i dessa hierarkiska system där den starkaste alltid vinner och hyllas.
Agnes Hellströms bok är viktig och debatten måste fortsätta. De internatskolor som får statsbidrag, som alltså för stora summor av våra skattemedel, ska inte fostra mobbande översittartyper.
Fler recensioner:
Göteborgsposten och i Expressen
Författaren intervjuas i SVT.
Debattartikel på SVT-Debatt.