• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Bokrecension: Den oavslutade litteraturen av Kristoffer Leandoer – Fascinerande, inspirerande och ger sådan läslust

1 augusti, 2023 by Rosemari Södergren

Den oavslutade litteraturen – en essä om allt som inte blev klart
Författare Kristoffer Leandoer
Utgivningsdatum 2023-01-05
Förlag Natur & Kultur
ISBN 9789127170001

En djupdykning i litteraturen ur alla tänkbara synvinklar. Fascinerande. Lärorikt. Inspirerande. Jag vill rusa till biblioteket och låna alla böcker som nämns.

Kristoffer Leandoer är författare och litteraturkritiker. Denna bok är en essä och litteratur som inte blev färdigskriven men om mycket mer. Det är en betraktelse över vad en berättelse är eller inte är.

I beskrivningen av boken står:
Vissa böcker blir aldrig klara. Ändå räknas de till våra klassiker. Hit hör Vergilius Aeneiden, Chaucers Canterburysägner, Gogols Döda själar, Musils Mannen utan egenskaper och otaliga andra.

Men egentligen: varje berättelse växer ju inne i den som tar emot den och därmed tolkar och format den. Därför finns inte ett enda avslut eftersom alla berättelser fortsätter att leva inne i den som hör den eller läser den.

Den här essän tar sin tid att läsa. Det är inte en bok jag klarade att läsa över en helg. Varje kapitel tog tid, jag behövde tänka och fundera själv. Det är en essä när den är som bäst och som starkast. Den är smart skriven, den är briljant och en sak är säker: när jag läst de böcker och författare som tas upp i essän och som jag inte tidigare läst: då kommer jag att läsa om denna essä. Och jag tänker också läsa alla de författare som tas upp och som jag tidigare läst. För nu har Leandoer satt nytt ljus på dem.

Fakta on författaren:
Kristoffer Leandoer är författare och litteraturkritiker, när boken skrevs och gavs ut var han bosatt i Tirana. Han har nominerats till Augustpriset två gånger, senast för essäboken Längta hem, längta bort (2020), och tilldelats åtskilliga priser och utmärkelser, senast Madeleine Gustafsson-priset för litteratur kritik av högsta kvalitet.
På Natur & Kultur har han utgivit romanerna September och De försvunna böckernas bibliotek.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt

Bokrecension: Memoria av David Lagercrantz

13 juli, 2023 by Rosemari Södergren

Memoria
Författare David Lagercrantz
Serie Rekke och Vargas (del 2)
Utgivningsdatum 2023-06-28
Förlag Norstedts
Medarbetare Haage, Jonas (form)
ISBN 9789113102610

Att David Lagercrantz kan knyta ihop en deckarhistoria, det råder det ingen tvekan om. Memoria är den andra boken i serien om Rekke och Vargas. Del 1, Obscuritas fick fint beröm av den brittiska tidningen The Independent som skrev:
An investigation Holmes himself would have loved to solve.

Jag förmodar att det är Rekke, den äldre mannen av de två huvudkaraktärerna som jämförs med Sherlock Holmes. Nja. Kanske, kanske inte. Jag vet inte om jag håller med.

Också i denna andra bok är det spännande. Åtminstone mot slutet. Innan dess är det rätt segt emellanåt. Båda huvudpersonerna har stora problem: Rekke som missbrukar droger och har hemska minnen från sin barndom (minnen som för övrigt har med berättelsen stora skurk att göra) och Vargas, hans vän med rötter från förorten som har problem med sin kriminelle bror.

Jag har svårt att riktigt uppskatta böcker som så tydligt är skrivna för att både passa vår tids anda och skapat för att passa till att bli en tv-serie. Vi får korta inklipp från ett par olika karaktärer och deras händelser, precis så som många tv-serier är regisserade och ihopklippta. Huvudpersonerna är en medelålders stenrik man med rötter och uppväxt från överklassen och hans kumpan är en ung kvinnlig polis med rötter från förorten och invandrare. Det må vara väldigt PK, som det kallas (PK som politiskt korrekt), det är väl på sitt sätt bra men det känns konstruerat. Men det som för mig är ett stort minus är att ingen av karaktärerna känns trovärdig. Det är i och för sig inte helt ovanligt att karaktärerna i kriminalhistorier inte är särskilt realistiska eller möjliga att tro på. Det blir klichéartat och jag är rätt trött på att drogmissbrukare som Rekke skildras som så skickliga. Det dör människor i överdoser i Sverige dagligen. Det är många, många fler som dör av överdoser än i gängkriminaliteten – och gängkriminaliteten livnär sig till stor del just på droghandeln.

Det är positiva äratt dessa flera olika berättelser eller händelser som först skildras var för sig i korta scener mot slutet vävs ihop på ett skickligt sätt. Memoria är lättläst och därför en perfekt sommardeckare. Den går som följetong i Dagens nyheter i sommar så jag ska inte berätta hur det slutar för att spänningen är en av bokens plus och den ska jag inte ta ifrån läsare av denna recension.

Handlingen kopierat från bokförlagets hemsida:
Claire Lidman är död sedan fjorton år. Men Samuel, Claires man, vägrar att acceptera det. Så när han får syn på en kvinna i bakgrunden på ett semesterkort som ser ut precis som Claire, vänder han sig till Hans Rekke och Micaela Vargas. De är djupt skeptiska. Men Rekke upptäcker ändå några detaljer på fotot som tyder på att det verkligen är Claire. Är det möjligt? Eller tar de sig an fallet bara för att få möjlighet att jobba ihop igen?
Undersökningen leder dem bakåt i tiden och Rekke tvingas återvända till plågsamma minnen från det förflutna.

Samtidigt, kanske inte bara av en tillfällighet, träffar Rekkes dotter Julia en ny pojkvän som hon absolut vill hålla hemlig. Och Micaela blir fortsatt trakasserad och hotad av sin kriminella bror Lucas. Men det skrämmer henne inte. Först när hon inser vem Julias nya kärlek är, faller halva hennes värld samman, och Rekke förstår att han återigen måste stå öga mot öga med sin ungdoms stora fiende, Gabor Morovia.
Memoria för läsaren tillbaka till 1990-talets bankkris, och till oligarkernas strid med det gamla KGB. I den andra delen i David Lagercrantz Rekke/Vargas-serie avslöjas brutala brott och hur de påverkar enskilda livsöden. Och hur nystandet i dem berör professor Hans Rekke och polisassistent Micaela Vargas djupt personligt.

Om författaren:
David Lagercrantz inledde sin yrkesbana som kriminalreporter på Expressen och bevakade de största mordfallen i Sverige under 1980- och 1990-talen. Jag är Zlatan (2011) blev en läsar- och kritikersuccé, boken nominerades till Augustpriset och är en av de mest sålda böckerna någonsin i Sverige.
2015 axlade han Stieg Larssons mantel som författare till böckerna i Millenniumserien. Det som inte dödar oss kom ut samma år till ett enormt internationellt medieintresse och toppade New York Times, USA Todays och Barnes & Nobles bestsellerlistor. Det som inte dödar oss tillsammans med de två ytterligare delarna i serien – Mannen som sökte sin skugga (2017) och Hon som måste dö (2019) har getts ut i ett femtiotal länder och blivit en av Sveriges största säljframgångar internationellt.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt

Bokrecension: Anna Cassel – The Saga of the Rose

26 juni, 2023 by Rosemari Södergren

Anna Cassel: The saga of the rose
The Tale of the Rose
Av Hedvig Martin, Kurt Almqvist, Daniel Birnbaum
Språk Engelska
Utgivningsdatum 2023-02-15
Förlag Bokförlaget Stolpe
Medarbetare Leo, Patric (form)
Vikt 1562 g
ISBN 9789189425828

Ett mästerverk till bok. Vi kommer så nära en vandring genom en utställning det går att komma med en konstbok. Välgjort, fascinerade, lärorikt, vackert och talande på många nivåer. Den är på engelska men väl värd att ge sig tid att sitta länge med. Den har så mycket att ge och att återkomma till. Genom att det är på engelska når den ut till en större publik, vilket känns helt rätt.

Konstnären Anna Cassel (1860 1937) har fram till nu lämnat ett förhållandevis blygsamt avtryck i konsthistorien. Hon var nära vän med Hilma af Klint och med i den grupp som skapade konstverk tillsammans. Tillsammans med Hilma af Klint var hon medlem i den kristna spiritualistiska gruppen De Fem, verksamma 1896 till 1907 och grundad av Sigrid Hedman (1855 1922). Men efter att De Fem upplösts, fortsatte deras samarbete i en grupp som till slut utgjordes av tretton kvinnor. De arbetade gemensamt andligt och konkret med vad som är känt som Målningarna till templet.

Hilma af Klint upptäcktes många, många år efter sin död och har nu uppmärksammats stort. Välförtjänst. Det är dock på tiden att också Anna Cassel uppmärksammas. Hon är en stor konstnär och har givetvis stor del i de gemensamma målningarna men hon är en stor konstnär själv också.

Bokförlaget Stolpe berättar om boken och hennes konst:
Anna Cassel: the Saga of the Rose kastar nytt ljus på Cassels konstnärskap och på hennes inflytande på den tidiga abstrakta konsten. Nästan ett sekel efter hennes bortgång kan vi för första gången ta del av det stora antal ockulta och andliga målningar som hon producerade.

Fakta om Anna Cassel från Wikipedia:
Anna Maria Augusta Cassel, född 15 mars 1860 på Varnäs i Grythyttans socken, död 18 februari 1937 i Stockholm, var en svensk konstnär.

Cassel var dotter till bruksägaren Per August Cassel och Josefina Ramberg. Hon var det tredje barnet i en syskonskara av två pojkar och fem flickor. Hon var bosatt tillsammans med sin mor och systrarna Lotten och Emma på olika adresser på Östermalm i Stockholm.

Hennes konst består främst av landskapsmotiv från Jämtland, Västmanland och Stockholm särskilt Södermalm, utförda i olja eller tempera. Hon var medlem i Svenska Turistföreningen och blev på grund av allergi och astma en flitig så kallad ”luftgäst” i Åre. Under dessa vistelse avbildade hon bland annat Åre gamla kyrka och Tännforsen.

Hon hade en livslång vänskap med konstnären Hilma af Klint. De möttes på Slöjdskolan 1879, året innan det bytte namn till Tekniska skolan (nuvarande Konstfack). Där studerade även Cornelia Cederberg. Cassel antogs 1880 på Konstakademien i Stockholm. Hon var djupt kristen men visade också intresse för det spiritistiska. Cassel blev initierad medlem i Edelweissförbundet 1896. 1904 gick hon även med i Teosofiska Samfundets Stockholmsloge, där hennes syster Lotten Cassel blivit medlem redan 1895.

1896 grundades gruppen De fem av Cassel, Hilma af Klint, Cornelia Cederberg, den senares syster Mathilda Nilsson och Sigrid Hedman. Hedman var ett så kallat sovande medium och var från början ledare i gruppen. De fem mottog meddelanden genom en psykograf (ett instrument för inspelning av meddelanden från andar) eller ett transmedium. Under deras spiritualistiska sammankomster kom de i kontakt med andliga ledare, som lovade att hjälpa gruppens medlemmar i sin andliga träning. Andarna som kommunicerade med de fyra kvinnorna var främst Gregor, Georg, Clemens, Ananda och Amaliel. Dylika ledare är återkommande i andlig litteratur och spiritualistiska rörelser från denna tid. Genom de andliga ledarna inspirerades gruppen till automatisk skrift och tecknande, en teknik som inte var ovanlig vid den tiden och som surrealisterna använde sig av tio år senare (se automatism). I en serie skiss- och anteckningsböcker beskrivs seanserna. De innehåller religiösa scener och symboler i teckningar utförda kollektivt av medlemmarna i gruppen.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt

Dokumenterande eldsjäl redovisar berikande tillvaro uppfylld av livemusik – Min resa i jazzens tecken av Jan Backenroth

16 maj, 2023 by Mats Hallberg

Min resa i jazzens tecken

Jan Backenroth

utgiven mars 2023

ISBN 978-91-89480-28-5

Vulkan

Verket med undertiteln Från Värmland och Skaraborg ut i världen kvalar definitivt in i kategorin cofee table bok, når nästan lika högt stående i bokhyllan som Allt som håller oss vid liv (fotobok om Peter Le Marc). En fantastisk förmån att ha tillgång till ett recensionsexemplar vars innehåll lustfyllt slukats tre senaste dygnen. Det är en dyrgrip som beroende på hundratals unika bilder betingar ett ansenligt belopp att införskaffa. Intygar att summan är en investering väl värd att göra om du delar passionen för konserter och musik med improvisatoriska inslag.

Kan avslöja direkt att jag känner författaren. Vi pratade med varandra första gången sommaren 1990 då vi satt på den buss som tog oss till och från North Sea Jazzfestival i Haag. På grund av efternamnet tillfrågades Jan om han var släkt med jazzbasisten Hans Backenroth. Visade sig att jag samtalade med hans tolv år äldre bror. Många år senare fördjupades vänskapen genom att vi sågs på festivaler och konserter. Finns ett foto på mig i boken och författaren har generöst bidragit flera gånger med bilder till mina recensioner, vilket indikerar att vi åtskilliga gånger bevistat samma konsert.. Och som av en märklig trevlig slump har jag parallellt fått god kontakt med nämnde renommerade musiker jämte författarens syster (pensionerad professor i psykologi och lika hängiven konsertbesökare).

Jan Backenroth kommer från Karlstad, bor i skrivande stund i Skövde, har studerat i Göteborg och Uppsala. I förbigående nämns yrkesbeteckningen skolpsykolog. Praktverket behandlar författarens väg in i jazzen via pianolektioner i barndomen, intensivt lyssnande i tonåren på pop och särskilt de rockiga strömningar som kom att kallas progressive eller jazzrock. Sökte till kurser (bland annat på Ingesund) där han lärde sig grunderna inom slagverk och för trumslagare, färdigheter som kom till användning i Skövde Storband, R-elvan och i en ytterligare lokal latinbaserad, beatorienterad grupp. Och läsaren får en rad animerade skildringar av hur passionen för jazzig musik tog honom ut i världen. Till festivaler i Frankrike, Schweiz, Polen och Holland, till Leningrad med R-elvan, till Japan med broder Hans och Sweet Jazz Trio (släppt ett stort antal skivor för den japanska marknaden) samt till New York och London där de mest framstående av landets akter representerade svensk jazz.

Planeringsstadiets fokus fullföljdes, fast med ansenlig utvikning. Jag känner igen dragningskraften till livemusik även om vad som liknar en slags besatthet jämte förmågan att realisera spännande idéer avgjort är av mer avancerad natur i författarens fall. Praktverket tyngdpunkt är dokumentationen av föreningen Jazz i Skaraborg, en under drygt tjugo år livaktig och välfungerande förening där författaren innehade en nyckelroll. I motsats till bokens första del och bonuskapitel om att vara konsertpublik, redogörs för varje arrangemang, varje konsert som JIS fixade på ideell basis. Återkommande gäster ges utrymme att förmedla sina minnesbilder. Mycket klokt initiativ! Genom sparade pärmar, verksamhetsberättelser, kompletterande info från andra ledamöter ur styrelsen och inte minst ett helt unikt eget bildmaterial har den noggranna dokumentation kunnat bli av.

(foto från Unity 2019 Jan Backenroth – Bernt Rosengren (1935-maj 2023) – Hans Backenroth – Erik Weisglass – Johan Borgström

Bildmaterialet måste ses som en otroligt attraktiv dimension av Min resa i jazzens tecken. Han har så gott som aldrig nekats ta bilder av världsstjärnor och sig själv. Vad kan framgångsmanövrarna bero på? Förklaringar kan nog sökas i förvärvade insikter under studier i psykologi såväl som under perioden som fotograferande recensent i lokaltidningen, samt genuint intresse för och kunskap om sina motiv. Vidare finns ju numera i samband med stora konserter exklusiva företeelsen Meet and greet. Samlingen (digitaliserad?) torde vara en av de mest exklusiva i landet. De fantastiska fotografierna, ofta i småttig collageform, utgör halva nöjet av att ta in bokens berättelser, gynnar och kompletterar läsningen på ett magnifikt sätt. Förnimmer kraften i den kommunikation som uppstår via ljuv livemusik. Föga förvånande får vi reda på att musiker haft användning för hans bilder som promotion och till skivor.

Chick Corea poserar tillsammans med författaren

Två och ett halvt års inspirerande slit har resulterat i en guldgruva för oss likasinnade. Vacker layout, påkostad papperskvalitet och en tillräckligt generös stilstorlek så att jag slipper läsglasögon. Boken på 344 sidor innehåller index jämte en komplett förteckning över genomförda konserter hos föreningen Jazz i Skaraborg (enormt imponerande lista). Förordet är skrivet av ingen mindre än klaviaturspelaren, kompositören och professorn Lars Jansson kunde höras så sent som härom månaden i soloframträdande interfolierat av tänkvärd och underhållande storytelling.

Vissa bildtexter förekommer i rutor på ljusbrun botten. Ibland är info om fotografier inbakad i texten, andra gånger samlad på ett uppslag. Några gånger överensstämmer inte hänvisningar med bilders placering, men det är en randanmärkning. Om man ska vara petig hittas en del korrekturmissar. Förtar inte läsupplevelsen eller skymmer sikten, men antar att författarens grämer sig.

Sisters In Jazz feat. Caecilie Norby Ystad Jazzfestival 2019 (jag recenserade konserten))

Fakta, händelser och anekdoter återges med alldeles lagom varierade ordföljder utan att det blir tillkrånglat. Den som försökt sig på liknande dokumentation vet vilken utmaning det är att undvika torrt redovisande, samma slags meningsbyggnad. Författaren bemödar sig om att få fram essensen ur känslor och situationer, inkluderar det oförutsedda som behöver lösas. Jazz i Skaraborg verkar ha haft ytterst få missöden utöver Maffy Falays misstag, ovanligt nog inga samarbetssvårigheter sinsemellan och få rejäla besvikelser. I många år utgjorde Skaraborgs Jazzdagar krönet på ett framgångsrikt verksamhetsår. Som så ofta är fallet tvingades föreningen förlita sig på en liten kärna, hade önskat avlastning genom fler volontärer. Vidare upplyses om hur nya regler för konsertverksamhetens finansiering när länet upphörde, slog undan benen på JiS när man inte förmådde bilda lokalavdelningar.

Som påpekats gör läsningen mig upprymd, vilket förstärkts av underbara bildmaterialet. Väljer högst avsiktligt detta adjektiv för att belysa en språklig egenhet, ett mönster som förvånar en smula med tanke på att Skövdes kanske mest framstående musikresenär en period var recensent. Omdömet ”underbar” förekommer lite väl ofta. Vissa gånger hade texten stilistiskt kunnat bearbetas med synonymlexikon eller omformuleringar. Iakttagelsen är sannolikt en yrkesskada utifrån min horisont och inget att hänga upp sig på.

Sweet Jazz Trio: Mats Larsson – Lasse Törnqvist – Hans Backenroth

Jan Backenroths förankring i en värld inriktad på meningsfulla toner framgår med oavvislig patos. Och hela tiden parallellt med jazzen har favoriter inom närliggande genrer funnits. Regelbundet besöks Göteborgs-området, Stockholm och Jazzfestivalen i Ystad. Hur han kunnat tillgodogöra sig och smälta alla intryck övergår mitt förstånd, även om jag också blivit naturligt ”hög” på festivaler. Hur allt i musikväg hunnits med är en annan gåta. Glimtvis antyds uppkommen stress. Förutsätter att intresset för tv-sport är tinga.

Fyra av hans främsta hjältar har också tillhört mina favoriter. Närmare bestämt rör det sig om Chick Corea, John McLaughlin, Wayne Shorter och Joe Zawinul (vilka jag också sett på scener fast i motsats till författaren endast enstaka gånger och aldrig träffat). Fyra visionära hörnpelare inom vad som kom att utvecklas till en ledande strömning på det frisinnade 70-talet, upphov till epokgörande fusion i Mahavishnu Orchestra, Return to Forever och Weather Report. Noterar i intervju att skribenten lyfter fram konsert vi båda var på som topp 3. Nämligen denna:

Arkiverad under: Bokrecension

Smått exotisk och okonventionell guidebok med extern blick – Lilla Valparaiso av Olav Furmarola Unsgaard

29 april, 2023 by Mats Hallberg

Omslagsteckning Kajsa Bergström Feiff

Lilla Valparaiso – Nätter och dagar i Göteborg

Olav Furmarola Unsgaard

Utgiven 17/4 – 2023

ISBN 978-91-89401-43-3

Bokförlaget Korpen

Författaren uppväxt i huvudstaden bor sedan drygt tjugo år tillbaka i Göteborg .Ända sedan Lasse Dahlquist valser fängslade honom i barndomen har dragningen till Västkusten funnits. Han är frilansjournalist, förlagsredaktör, programansvarig på Göteborgs Litteraturhus samt ordförande för tidskriften Ord & Bild. Olav Furmarola Unsgaard som medverkat i flera antologier känner jag främst i egenskap av moderator på litterära evenemang på Pustervik eller i Litteraturhuset. I den rollen anmärkningsvärt koncis, avhåller sig i motsats till det legendariska ABF-par som figurerar i boken från invecklade frågeställningar. 49-åringen kan betraktas som en katalysator och entreprenör i det alternativa kretslopp som konstituerar en radikal idégemenskap., vilkas aktivism redovisas ett par gånger.

I 102 platsrelaterade nedslag skildras den stad Furmarola Unsggard lärt känna genom sina vanor och sin verksamhet, sina intressen och ett till synes slumpmässigt botaniserande i det udda (läs exotiska). I den fysiskt sett tunna volymen odlas en lakonisk hållning snarlik den i intervjurollen. Kulturentreprenören tycks ha samlat på sig fascinerande företeelser och människor under årens lopp, vilka nu med skärpa satts på pränt. Det är en konst få förunnade att med ett par formuleringar definiera en trend, eller ett tillstånd. Och förmågan att kärnfullt porträttera personer ger läsaren en ymnig dos av läsvärda minirapporter. Betraktelserna är inte publicerade kronologiskt utan alfabetiskt efter varje rubriks begynnelsebokstav.

Undertiteln ska ses som en hommage till Claes Hylinger. Stil och upplägg påminner stundtals om läromästaren Hylinger ( den lustläsarcirkel jag deltog i bjöd på 90-talet honom på Kometen för givande samtal om en av dennes romaner). Att denna minst sagt annorlunda variant av korta Göteborgiana-kapitel fått en sådan märklig rubrik, beror på en vän till författaren. Efter att ha läst manus framhölls flera likheter med Chiles näst största stad: belägen på Västkusten, stor hamn, betydande universitet, snarlik topografi etc.

foto på författaren: Anders Rabbas Olofsson (från författarens fb-sida)

Vi delges märgfulla beskrivningar från exempelvis stadens trafiknät, svartklubbar (varav några jag förmodligen besökt), krogar med ingrodd atmosfär, volontärarbete, frapperande många specialistaffärer inom detaljhandeln, klassiska institutioner inom indie-rörelsen, IKEA Bäckebol, Göteborgs Roddförening, interiör från Stadsbibliotekets lekrum och tipsas om idealisk pulkabacke. Nedslagen formas genomgående utifrån egna iakttagelser, ofta förstärkta av uppgifter i media eller forskning. Bildspråket är drastiskt målande, ringar träffar in fenomen.

Författaren speglar både det okonventionella och det vardagsnära, fokuserar på vad som bryter mönstret eller bara förtjänar att lyftas fram. Han vars skärpta blick gynnas av att vara utifrån kommande, någon som gradvis etablerar sig i staden Göteborg, via yrkets vägnar och som småbarnsförälder, har genomgående referenspunkter som avviker från mina.. Jag som i motsats till författaren bott, jobbat, studerat och roat mig i Göteborg och dess närhet hela mitt liv, minus tre terminer på annan ort. Att legendariska krogen Klara, skivbutiken Blenda, bokmässor, Åke Edwardsons miljöbeskrivningar i deckarna om Erik Winther, naturen på Lilla Amundön, lokalpatriotiska taxichaffisar, Spårvägsmuseet och Hagabion/ Kino dokumenteras framstår som självklarheter. Dock, lejonparten av kapitlen tar fram det oväntade. Somligt i ett enorm disparat urval får mig att häpna.

Att Gårdsten kommit med på ett hörn beror förstås på Eja Hetekivi Olsson och det genombrott hon fick med sitt alter ego i böckerna om Mirja. Till saken hör att jag höll föredrag om Ingenbarnsland i författarens närvaro när Stig Sjödin-ris delades ut och mitt manus publicerades av LO-tidningen / Arbetet.

Inte sällan bjuds på underhållande läsning. Några gånger skymtar tendenser till sociologiska studier, vilket märks bland annat i sidan om Hagabadet jämte den om cykelsträckan Linnéplatsen – Hovåsbadet (cykla på Säröleden är favoritsyssla också hos mig). Klassanalysen utifrån ett nu och då firar triumfer på sidan 27, genom att ta sikte på köer föranledda av åtråvärt bröd från Franska bageriet vilka relateras till berömda Brödupproret 1917. En annan beröringspunkt är Seriehörnan som nu lever vidare i ny regi efter att ägaren dog för några år sedan. Den genomsympatiske mannen kände jag då vi båda jobbat många år inom samma arbetsplats på Posten.

Vid boksläppet på Pustervik när Olav Furmarola Unsgaard signerade, upplystes om att intentionen varit att hålla en positiv grundton. Befogade kritiken mot ABF Göteborg och deras skrotande av lika populär som högklassig programverksamhet utgör undantaget som bekräftar regeln. Som en mycket trevlig bonusläsning innehåller Lilla Valparaiso också de tre verser Patti Smith lade ut på instagram, efter sin senaste vistelse på Hotell Eggers (där jag för övrigt firade min 50-års dag) i samband med WOW 2018.

Arkiverad under: Bokrecension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 9
  • Sida 10
  • Sida 11
  • Sida 12
  • Sida 13
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 203
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in