Lilla Valparaiso – Nätter och dagar i Göteborg
Olav Furmarola Unsgaard
Utgiven 17/4 – 2023
ISBN 978-91-89401-43-3
Bokförlaget Korpen
Författaren uppväxt i huvudstaden bor sedan drygt tjugo år tillbaka i Göteborg .Ända sedan Lasse Dahlquist valser fängslade honom i barndomen har dragningen till Västkusten funnits. Han är frilansjournalist, förlagsredaktör, programansvarig på Göteborgs Litteraturhus samt ordförande för tidskriften Ord & Bild. Olav Furmarola Unsgaard som medverkat i flera antologier känner jag främst i egenskap av moderator på litterära evenemang på Pustervik eller i Litteraturhuset. I den rollen anmärkningsvärt koncis, avhåller sig i motsats till det legendariska ABF-par som figurerar i boken från invecklade frågeställningar. 49-åringen kan betraktas som en katalysator och entreprenör i det alternativa kretslopp som konstituerar en radikal idégemenskap., vilkas aktivism redovisas ett par gånger.
I 102 platsrelaterade nedslag skildras den stad Furmarola Unsggard lärt känna genom sina vanor och sin verksamhet, sina intressen och ett till synes slumpmässigt botaniserande i det udda (läs exotiska). I den fysiskt sett tunna volymen odlas en lakonisk hållning snarlik den i intervjurollen. Kulturentreprenören tycks ha samlat på sig fascinerande företeelser och människor under årens lopp, vilka nu med skärpa satts på pränt. Det är en konst få förunnade att med ett par formuleringar definiera en trend, eller ett tillstånd. Och förmågan att kärnfullt porträttera personer ger läsaren en ymnig dos av läsvärda minirapporter. Betraktelserna är inte publicerade kronologiskt utan alfabetiskt efter varje rubriks begynnelsebokstav.
Undertiteln ska ses som en hommage till Claes Hylinger. Stil och upplägg påminner stundtals om läromästaren Hylinger ( den lustläsarcirkel jag deltog i bjöd på 90-talet honom på Kometen för givande samtal om en av dennes romaner). Att denna minst sagt annorlunda variant av korta Göteborgiana-kapitel fått en sådan märklig rubrik, beror på en vän till författaren. Efter att ha läst manus framhölls flera likheter med Chiles näst största stad: belägen på Västkusten, stor hamn, betydande universitet, snarlik topografi etc.
Vi delges märgfulla beskrivningar från exempelvis stadens trafiknät, svartklubbar (varav några jag förmodligen besökt), krogar med ingrodd atmosfär, volontärarbete, frapperande många specialistaffärer inom detaljhandeln, klassiska institutioner inom indie-rörelsen, IKEA Bäckebol, Göteborgs Roddförening, interiör från Stadsbibliotekets lekrum och tipsas om idealisk pulkabacke. Nedslagen formas genomgående utifrån egna iakttagelser, ofta förstärkta av uppgifter i media eller forskning. Bildspråket är drastiskt målande, ringar träffar in fenomen.
Författaren speglar både det okonventionella och det vardagsnära, fokuserar på vad som bryter mönstret eller bara förtjänar att lyftas fram. Han vars skärpta blick gynnas av att vara utifrån kommande, någon som gradvis etablerar sig i staden Göteborg, via yrkets vägnar och som småbarnsförälder, har genomgående referenspunkter som avviker från mina.. Jag som i motsats till författaren bott, jobbat, studerat och roat mig i Göteborg och dess närhet hela mitt liv, minus tre terminer på annan ort. Att legendariska krogen Klara, skivbutiken Blenda, bokmässor, Åke Edwardsons miljöbeskrivningar i deckarna om Erik Winther, naturen på Lilla Amundön, lokalpatriotiska taxichaffisar, Spårvägsmuseet och Hagabion/ Kino dokumenteras framstår som självklarheter. Dock, lejonparten av kapitlen tar fram det oväntade. Somligt i ett enorm disparat urval får mig att häpna.
Att Gårdsten kommit med på ett hörn beror förstås på Eja Hetekivi Olsson och det genombrott hon fick med sitt alter ego i böckerna om Mirja. Till saken hör att jag höll föredrag om Ingenbarnsland i författarens närvaro när Stig Sjödin-ris delades ut och mitt manus publicerades av LO-tidningen / Arbetet.
Inte sällan bjuds på underhållande läsning. Några gånger skymtar tendenser till sociologiska studier, vilket märks bland annat i sidan om Hagabadet jämte den om cykelsträckan Linnéplatsen – Hovåsbadet (cykla på Säröleden är favoritsyssla också hos mig). Klassanalysen utifrån ett nu och då firar triumfer på sidan 27, genom att ta sikte på köer föranledda av åtråvärt bröd från Franska bageriet vilka relateras till berömda Brödupproret 1917. En annan beröringspunkt är Seriehörnan som nu lever vidare i ny regi efter att ägaren dog för några år sedan. Den genomsympatiske mannen kände jag då vi båda jobbat många år inom samma arbetsplats på Posten.
Vid boksläppet på Pustervik när Olav Furmarola Unsgaard signerade, upplystes om att intentionen varit att hålla en positiv grundton. Befogade kritiken mot ABF Göteborg och deras skrotande av lika populär som högklassig programverksamhet utgör undantaget som bekräftar regeln. Som en mycket trevlig bonusläsning innehåller Lilla Valparaiso också de tre verser Patti Smith lade ut på instagram, efter sin senaste vistelse på Hotell Eggers (där jag för övrigt firade min 50-års dag) i samband med WOW 2018.