
Ett gäng bibliotekarier ses efter stängning på Stockholms stadsbibliotek för att spela upp vikingaberättelsen Röde Orm. Kvällen urartar snart till ett barbariskt sjöslag med svärdstrider och romanser bland bokhyllorna. Pjäsen Röde Orm är en komedi i regi av Alexander Mørk-Eidem med bland andra Angelika Prick, Magnus Uggla, Isabelle Kyed och Shebly Niavarani. Premiär 14 april på Stora scenen på Kulturhuset Stadsteatern. Ett pressmeddelande berättar:
– Jag var besatt av Röde Orm som ung och har läst boken otaliga gånger. En oemotståndlig mix av äventyr, humor, brutalitet och kärlek. Men hur iscensätter man en gammal bok om vikingatiden i dagens Sverige? Jo, man låter ett gäng bibliotekarier tolka historien vilket jag tror blir en spännande och rolig krock, säger regissör Alexander Mørk-Eidem.
Berättelsen om vikingen Röde Orm har trollbundit flera generationer sedan den kom ut 1941. En humoristisk äventyrsberättelse om skåningen Orm Tostessons äventyr till sjöss, av författaren Frans G. Bengtsson. I Alexander Mørk-Eidems version samlas samlas åtta bibliotekarier efter stängning i rotundan på Stadsbiblioteket i Stockholm för att ”lajva” boken från pärm till pärm. Röde Orm spelas av Angelika Prick.
– Mask och kostym skapar ensemblen själva av föremål som de hittar i biblioteket. En hoptejpad sopsäck får fungera som mantel och en städmopp förvandlas till en yvig hårman. Publiken får följa förvandlingen i realtid, säger Alexander Mørk-Eidem.
Han satte upp Röde Orm på Dramaten 2020 för en mycket begränsad publik på grund av pandemirestriktioner. Nu tar han pjäsen till Kulturhuset Stadsteatern med uppdaterat manus samt delvis ny ensemble, scenografi och kostym. Alexander Mørk-Eidem har skrivit ett flertal pjäser för Kulturhuset Stadsteatern, däribland Alltid Vara Vi, Morbror Janne, De tre musketörerna och Djungelboken.
Röde Orm har premiär 14 april på Stora scenen.
Medverkande: Angelika Prick, Magnus Uggla, Isabelle Kyed, Jan Mybrand, Gerhard Hoberstorfer, Shebly Niavarani, Emma Österlöf, Carlos Romero Cruz.
Fritt efter en roman av: Frans G. Bengtsson
Regi och dramatisering: Alexander Mørk-Eidem
Scenografi: Erlend Birkeland
Kostym: Jenny Ljungberg
Ljus: Ellen Ruge
Mask: Carina Saxenberg
Komposition, instudering: Joel Sahlin
Arrangemang: Joel Sahlin



Handlingen börjar med dagen efter en valförlust. Partiet har förlorat makten och nio högt uppsatta partifunktionärer samlas för att gå igenom vad som hänt. Partiet måste söka sin roll i en ny framtid, med nya utmaningar. Till vänster på scenen projiceras bilder från en powerpoint-presentation och på bordet står en vas med slokande rosor. Någon börjar sjunga ”Äntligen dags att ge opp” och en kavalkad av sång och dans startar med sånger om forna dagar och tidigare partiledare. Var det verkligen bättre på Tage Erlanders tid? Vad hade Olof Palme som gjorde honom så stor? Vad hände nu och varför röstade inte tillräckligt många på Socialdemokraterna? Är det folket som röstade fel?
Premiären fick stående ovationer, mycket välförtjänst. Det är en sjusärdeles underhållande sång- och dansföreställning som under ytan ändå är allvarlig och tar upp viktiga frågor att fundera vidare på, både för socialdemokrater och alla andra i landet. Det är klart att det skulle gå att göra djupare analyser men för att vara en föreställning på nittio minuter är den imponerande heltäckande. Skulle analysen fördjupas skulle föreställningen behöva bli betydligt längre och jag är inte ens säker på att det skulle bli bättre. Denna musikal om Socialdemokratins identitetskris är också en historia om Sverige, vad Sverige varit och vart Sverige kan vara på väg. Med en fantastisk ensemble, så samkörda som om de spelat ihop jättelänge. Så bra helt enkelt och så upplyftande och hoppfullt att jag studsade i mina steg på väg hem.





