Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Teater

Irma Schultz Keller sjunger Joni Mitchell: mycket mer än en konsert

by


Irma Schultz Keller har allt sedan tonåren lyssnat på Joni Mitchell och fängslats av Mitchells sånger, berörts av hennes röst och fascinerats av hennes liv.

När Irma Schultz Keller tolkar Joni Mitchell på Parkteatern är det mycket mer än en konsert. Premiären för föreställningen var i Galärparken på Djurgården på lördagskvällen. Storm och regn hade meteorologerna förutspått, men som tur var slog inte det in. Några droppar kom från den grå himlen på slutet av föreställningen bara.

Irma Schultz Keller är både sångerska och skådespelerska – vilket återspeglas i föreställningen. Avspänt och avskalat står hon på scenen, berättar om Joni Mitchells liv och sitt eget liv och det vävs samman – och mynnar förstås ut i något som vi alla kan ta till oss och beröras av.

Joni Mitchell födde en dotter när hon var i tjugoårsåldern och den dottern lämnades bort till fosterföräldrar. Dottern är född 1965, samma år som Irma.

Fantasin satte igång när Irma fick reda på det. Tänk om …

Joni Mitchell fick förresten Polarpriset 1996, tillsammans med Pierre Boulez. Irma Schultz Keller berättar om hur hon såg till att komma med på utdelningen och också fick träffa Joni Mitchell, hur de satt tillsammans vid ett köksbord en lång kväll och pratade om konst, musik och livet.

Alla Joni Mitchell-sångerna som framförs i föreställningen är översatta till svenska. Det är vackra, vemodiga ballader framför allt. Föreställningen är näst intill obligatorisk tycker jag för alla älskare av Joni Mitchell, även om jag kan tycka att Irma gör de ballader som är något snabbare allra, allra bäst.

Men föreställningen handlar också om kvinnors situation och möjlighet att välja i livet, eller om allas våra liv och vilka valmöjligheter vi har eller inte har.

Tre fantastiska musiker är med, på kontrabas, gitarr och klaviatur/dragspel.

Föreställningen heter Blank is – och det är namnet på en av mina favoritsånger i föreställningen också. Det är titeln på albumet med Joni Mitchell-sånger som Irma Schultz Keller släpper i september. Så om du inte får tillfälle att se föreställningen kan du sikta in dig på skivan.


Här kan du lyssna på Irma Schultz Keller på MySpace. Några av sångerna från föreställningen finns där.

I publiken fanns förresten också Toni Holgersson, som Kulturbloggen intervjuade två gånger i samband med hans senaste album. Han har ju gett ut en skiva med Psalmer tillsammans med Irma Schultz Keller. Om du blir nyfiken på det kan du provlyssna på spår därifrån på det här stället.

Här är Irma Schultz Kellers hemsida.

Lite fakta om Irma Schultz Keller från Wikipedia:

Ida Eva-Anna Irma Schultz Keller, ursprungligen Ida Eva-Anna Schultz, född 1 oktober 1965 i Stockholm, är en svensk popsångerska och skådespelerska. Gift med Nino Keller. Hennes syster Idde Schultz är också sångerska.

Mellan 1980 och 1983 var Irma Schultz Keller och hennes syster Idde Schultz med i gruppen Zzzang Tumb som bland annat turnerade med Reeperbahn. Irma Schultz Keller har haft listframgångar med Precis som du, Stureplan och Decembersnö, samt några mindre filmroller. Hon medverkade tillsammans med Uno Svenningson i Melodifestivalen 2007 som en av ”jokrarna” med låten ”God morgon”, som gick vidare från första deltävlingen till ”andra chansen”, men inte till finalen. Irma har körat bakom Staffan Hellstrand på ett flertal av hans skivor.

År 2007 var Irma ute med packmopedsturnén mellan den 1 och 11 augusti.

Toni Holgersson sitter i första raden på gräset, men keps.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Skynda, missa inte: Det omätbara på Parkteatern – Sokrates avslöjar vår tid

by


Kultur är en mänsklig rättighet. Det står i en rapport från FN-organet Unesco från 1995. Rapporten menar att kulturen är grunden för all utveckling och därför måste kulturpolitikens uppdrag breddas avsevärt och omfatta frågor som krig och fred, om demokratins förutsättningar och jämställdhet mellan män och kvinnor. Kulturella rättigheter måste numera betraktas som en av de mänskliga rättigheter.

Men hur är det? Jonas Kruse som spelar Sokrates i ”Det omätbara” som hade premiär i Galärparken på fredagskvällen 2 juli frågar:
Varför har vi i Sverige idag inte politiska företrädare – oavsett vilket parti man än pekar på – som på allvar talar för kulturens värde?

Sokrates kritiserade sin samtids förljugenhet. I ”Det omätbara” framför Jonas Kruse en monolog där han via Sokrates sätter fingret på den bluff som den ekonomiska klick av makthavare genomsyrat världen idag med. Föreställningen är också ett manifest för kulturens kraft att förändra. Jonas Kruse som Sokrates tar upp tunga ämnen – men då han är en estradör av stora mått skrattas det friskt också.

Han tar upp hur ojämlika samhällen och stora ekonomiska klyftor inte är till nytta för någon. Jag citerar från föreställningen.

Jag läste en sådan fantastisk bok nyligen, med den långa, underbara titeln ”Jämlikhetsanden – Därför är mer jämlika samhällen nästan alltid bättre samhällen”.
I den här boken skriver de två brittiska forskarna Richard Wilkinson och Kate Picket att det är den ekonomiska ojämlikheten i sig själv som är orsak till flera av de svåraste samhällsproblemen. De hävdar att oavsett om man tittar på ohälsa, olika former av missbruk, narkotika missbruk, alkohol missbruk, spelmissbruk, sexmissbruk och så vidare, fetma, undermålig utbildningsnivå, kriminalitet, begränsad social rörlighet – att kunna göra en klassresa – eller helt enkelt bristande tillit människor emellan, så står problemen i direkt relation till ett lands grad av ekonomisk ojämlikhet.
Västvärldens ”magiska lösning” – höjd BNP och växande rikedom – visar sig i Wilkinsons och Pickets studie inte ha någon lindrande effekt.
…
Ju mer ekonomiskt ojämlikt landet är, desto större är problemen, oavsett hur hög landets BNP är. Enda sättet att få ett rikt land att fungera bättre är att aktivt öka den ekonomiska jämlikheten. Poängen är att samtliga invånare förlorar på ekonomisk ojämlikhet, också de som förefallit ha dragit det längsta strået i Vår Herre Gud Faders outgrundliga tombola.

Sokrates/Jonas Kruse frågade publiken: Hur är det? Lyckas jag inspirera er? Eller är det jobbigt?
Av publikens gensvar var det uppenbart att den inte tyckte det var jobbigt. Fast det var inte lättsmält underhållning som presenterades. Genbom att blanda in komedi i sitt sätt att framföra monologen tar vi till oss det han vill säga.

Det är en helt underbar föreställning. Om jag förstått det rätt visas den endast i tre dagar på scenen Under Eken i Galärparken på Djurgården i Stockholm: 2 – 4 juli. Så jag säger: Skynda dig dit.

Jag håller tummarna för att föreställningen får fler visningar.

Ur programmet:

Den nervöse föredragshållaren från monologen Det Osynliga är tillbaka och mest förvånad över det är han nog själv. I Berlusconilandet Italien finns ett ordspråk: ”När du ser din grannes hus stå i ljusan låga, bär då vatten till ditt eget.” Men hur skapar man ett samhälle där det är självklart för alla att istället bära fram vatten till det hus som brinner? Värdet av en sådan medborgaranda måste vara omätbart.

Här har Kulturbloggen en lista på sommarens alla föreställningar på Parkteatern.

Jonas Kruse har en hemsida där du kan se bilder på honom från uppsättningen av ”Det omätbara”.

Fotograf Erik Nilsson

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Teaterpremiärer i sommar

by


Det må vara semester för många, men på Stadsteatern i Stockholm är det inte helt stängt. Teatern har flera premiärer under sommaren.

Här information om dessa från ett pressmeddelande:

Albin Flinkas och Johannes Bah Kuhnke spelar par i pjäsen Pride, med premiär under Pridefestivalen, Helge Skoog gör comeback och Louise Bojie af Gennäs Stadsteaterdebuterar med en nyskriven pjäs. Så ser scensommaren ut under jubiléumsåret på Stockholms stadsteater.

I slutet av augusti får även Strindbergs mästerverk Fadern premiär på Stora scenen med Kjell Bergqvist och Eva Röse i huvudrollerna.

Gerhard Hoberstorfer regidebuterar med relationsdramat Pride – där kärleken mellan Oliver och Philip står i fokus på två olika tidsplan. Dels på 1960-talet då deras förälskelse måste döljas, dels i nutid då friheten är enorm – vilket leder till helt andra utmaningar. Albin Flinkas och Johannes Bah Kuhnke spelar par i den kritikerrosade pjäsen som uruppfördes 2008 på Royal Court i London.
I övriga roller:
Eva Rexed och Alexander Stocks. Sverigepremiär 29 juli på Lilla scenen.

I nyskrivna Sit Down Tragedy gör Helge Skoog rollen som Rune, folkhögskoleläraren som blivit inbjuden till den Stora Teatern, för att hålla sitt föredrag om människan som art och hur vi tar oss friheten att dominera över jordens övriga levande väsen. Pjäsen är skriven prisbelönte författaren och journalisten Göran Palm, kanske mest känd för sitt blankversreportage
Sverige en vintersaga.
Regi: Johan Paulsen. Urpremiär 11 augusti på Lilla scenen.

I Kvinna klädd i solen skildrar Louise Boije af Gennäs spelet bakom
kulisserna i storpolitiken, bland
annat hur journalister och politiker utnyttjar varandra. I huvudrollen
som Sveriges populäraste politiker
ser vi Anja Lundqvist. Rollen som maken spelas av Lennart Jähkel. Regi:
Susan Taslimi.
Urpremiär 20 augusti på den helt nyrenoverade Klarascenen.

Kjell Bergqvist och Eva Röse spelar huvudrollerna i Fadern, en
bearbetning av Strindbergs mästerverk
från 1887. Lauras och Ryttmästarns äktenskap har utvecklats till en
kamp på liv och död. Deras krig
speglas genom dottern Berthas ögon – ett barn som hamnat i kläm i
föräldrarnas skilsmässodrama.
Bertha spelas av Josefin Ljungman. Bearbetning: Susanne Marko. Regi:
Philip Zandén.
Premiär 28 augusti på Stora scenen.

Även i Kristina Lugns pjäs Rut och Ragnar handlar det om ett äktenskapsom gått i kras. Äkta paret Meta Velander och Ingvar Kjellson – som varit gifta i över sextio år och stått på scen lika länge – spelar de separerande makarna som har lovat att försöka lämna varandra ifred.
Premiär 9 september på Lilla scenen.

Fotograf Petra Hellberg
Bildtext Alexander Stocks, Eva Rexed, Albin Flinkas, Johannes Bah Kuhnke i Pride. Skandinavienpremiär 29 juli på Lilla scenen.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Stjärnsmäll – premiären av sommaren Parkteater mycket mer än en revy

by


Stjärnsmäll – en utomjordisk revy är titeln på premiärföreställningen av sommarens Parkteater i Stockholm 2010. Premiären fredag 4 juni hölls i Vitabergsparken, för kvällen iklädd grönska och massor av människor som njöt av sommarvärmen.
Det är något speciellt med Parkteatern. Ungdomar med matsäck som doftade kryddrikt och med en öl och en liten flaska vin satt strax bakom mig, en äldre dam kom med rullator och bredvid mig satt en kvinna med två tonårstjejer. Publik av alla åldrar trängdes och kaffedoften kittlade näsan.
Vill du sitta riktigt bra ska du komma i god tid, hade jag hört. Men trots att det var mycket folk tror jag ändå att alla kunde hitta någonstans att sitta där de såg hyggligt.

Jag ska vara ärlig: när jag hör ordet revy ser jag inne i mig skalle rätt många ganska medelmåttiga amatörteaterrevyer som passerar revy. Det tror jag inte det kommer att göra i fortsättningen. Den revy som Parkteatern bjöd på har nog med kraft tagit död på den myten.
Revy eller kanske är det mer en musikteater.

Några underhållare av Cabaret-stuk börjar underhålla oss med sliskiga sommarsånger men blir strax avbrutna av ett allvarligt besked. Stockholm har blivit anfallet av aliens. Men vi kan vara lugna: sex superhjältar ska rädda oss.

Vilka är superhjältarna? Om jag säger att Ranelid är en och Lisbeth Salander en annan förstår ni hur skruvat det blir. Och om jag dessutom varnar för en viss underhållningskanals jury som är utsänd av ondskefull planeter för att linda in oss i lättsam underhållning och ta bort vårt kritiska tänkande …
Ja ni förstår. Det är skruvat och det är vansinnigt roligt.

Allt blandat med sköna kända låtar som presenteras i nya kombinationer. Di Levas ”Vem ska jag tro på?” får nytt liv och jag kan dessutom lova att Ipredmannen kan vara riktigt rockig.

Föreställningen fick stående ovationer av publiken och den person som var med mig och såg föreställningen siktar på att gå till Vitabergsparken igen på lördag kväll. Föreställningen ”Stjärnsmäll” spelar både lördag och söndag i Vitabergsparken och sedan turnerar den vidare, bland annat till Kista tisdag 8 juni och Solursparken torsdag 10 juni.

Har du chansen, se föreställningen och räkna med både mycket att skratta åt och en hel del att fundera vidare kring och flera skruvade vändningar och överraskningar, precis som bra revyer/musikteater ska vara.

Och även om den är rolig och ett rent nöje att se har den något att säga om kultur och kulturpolitik.

Parkteaterns föreställningar är alltid gratis, men för att ha en bra plats ska man komma i god tid. Men åtminstone i Vitabergsparken är de flesta platser helt godkända.

Parkteaterns hela program hittar du här.

Rikard Bergqvist har skrivit texterna och regisserat. De senaste åren har han framförallt varit verksam vid Göteborgsoperan med föreställningar som Stoppa världen, Rocky Horror Show och My Fair Lady.
– Det är en helt ny upplevelse för mig att komma till Parkteatern och göra utomhusteater. Vi har enfantastisk ensemble med bakgrund från musikteater, fria teatergrupper och popband. Det kommer att bli riktigt skön underhållning,säger han i ett pressmeddelande.

I rollerna:
Black Dwarf: Thérèse Andersson
Slomo Woman: Lina Englund
Körflicka: Camilla Fredén
Pain Killer: Peter Gardiner
Körflicka: Maria Hydén
Bible Bitch: Sara Jangfeldt
Metaphor Man: Rolf Lydahl
The King: Mathias Olsson

Fotograf till bilden här nedan: Petra Hellberg
Bildtext: Sara Jangfeldt och Niklas Riesbeck i Stjärnsmäll – En utomjordisk revy! Urpemiär på Parkteatern 4 juni i Vitabergsparken.

Relaterat:
Pressmeddelande om Parkteatern i sommar.
Biblioteksbella har bloggat inför premiären av sommaren Parkteater.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Fogelströms Mina drömmars stad sätts upp på Stockholms-teater

by


Kent Ekberg är en mycket intressant regissör, tycker jag. Nu sätter han upp Fogelströms klassiska Stockholmsskildring ”Mina drömmars stöd”.

Här, information från ett press/bloggutskick:

Teater Reflex kommer under hösten 2010 att sätta upp Per Anders Fogelströms klassiska Stockholmsskildring ”Mina drömmars stad” på Reflexen i Kärrtorp. I år är det exakt 50 år sedan boken gavs ut och vi uppmärksammar denna ständigt aktuella berättelse genom en annorlunda teaterföreställning där kvinnorna står i fokus. Det blir en rolig, kärleksfull, politisk och allvarlig dramatisering med massor av musik och stor ensemble.

För regin svarar Kent Ekberg som satt upp många bejublade föreställningar med Enskedespelet och Södra Fot, bl.a. Fogelströms Stockholmsskildringar ”Vävarnas Barn” och ”Stad i världen”. Musiken i föreställningen är skriven av Mats Nörklit.

Initiativtagare till Teater Reflex är de båda kultur- och teaterföreningarna Enskedespelet och Södra Fot. ”Mina drömmars stad” kommer att spelas med 20 föreställningar under perioden 6 november – 11 december 2010 på Reflexen i Kärrtorp.

Här är Teater Reflex hemsida.