Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Litteratur och konst

Natur & Kulturs debattbokspris går till bok om skolattentatet i Trollhättan

by

Foto: Håkan Elofsson/ Natur & Kultur

Natur & Kulturs debattbokspris går till bok om skolattentatet i Trollhättan, berättar ett pressmeddelande:
Åsa Erlandsson tilldelas Natur & Kulturs debattbokspris 2018 för boken ”Det som aldrig fick ske: Skolattentatet i Trollhättan”. Hon får priset för sin uthålliga research med intervjuer som både fördjupar och problematiserar bilden av skolattentatet och av hur myndigheter och media hanterade det. Prissumman är 250.0000 kr som årligen delas ut till en svensk fackbok som bidrar till att fördjupa samhällsdebatten.

Juryns motivering lyder:
Åsa Erlandsson tilldelas Natur & och Kulturs debattbokspris 2018 för att hon med ”Det som aldrig fick ske” ger oss berättelsen om hur ensamhet, psykisk ohälsa och socialt utanförskap, i kombination med en normaliserad främlingsfientlighet, formade gärningsmannen bakom skolattentatet i Trollhättan. Erlandssons uthålliga research och intervjuer både fördjupar och problematiserar bilden av attentatet – liksom av hur myndigheter och media hanterade det.

Åsa Erlandsson är journalist, författare och redaktör för tidningen Svensk Polis. Det var den 22 oktober 2015 som den 21-årige Anton Lundin Pettersson mördade tre personer och skadade en allvarligt med ett långt, skarpslipat svärd på Kronans skola. Polisen var snabbt på plats och sköt Anton Lundin Pettersson, som avled samma dag. Åsa Erlandsson skrev ett reportage om dådet i Svensk Polis som ledde till att Norstedts bad henne att skriva en bok. Hon skrev ”Det som aldrig fick ske” på sin fritid och belönades med Stora Journalistpriset 2017 i kategorin Årets berättare. I år var hon även nominerad till Föreningen Grävande Journalisters pris Guldspaden för boken.

Natur & Kulturs debattbokspris är Sveriges största debattbokspris och instiftades 2008. Prissumman på 250.000 kr tilldelas årligen en författare till en svensk fackbok som bidrar till att fördjupa samhällsdebatten. När priset instiftades fick det namnet Johan Hanssonpriset efter Natur & Kulturs grundare, men från och med 2017 heter samma pris Natur & Kulturs debattbokspris.
Utdelningen av Natur & Kulturs debattbokspris äger rum onsdagen den 4 juli, kl. 13.00 i Krukmakarens hus i Visby. I samband med prisutdelningen arrangeras ett seminarium.

Bokrecension: Ja skiter i att det är fejk det är för jävligt ändå – ibland onyanserat och ensidigt

by

Ja skiter i att det är fejk det är för jävligt ändå – Om myter på nätet, fejkade berättelser och vikten av källkritik
Författare: Jack Werner
Utgiven: 2018-03
ISBN: 9789100167394
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Fake news, fejkade berättelser och vikten av källkritik – det är aktuella frågor, mer än någonsin i dagens mediala värld där information och falsk information kan sprida sig blixtsnabbt. Jack Werner har som journalist i många år gått på djupet i dessa frågor med fokus på Internet. Boken är väl tajmad och ges ut under valåret i Sverige. Många har siat om att årets val ska bli ett av de smutsigaste med många falska nyheter. Det är förstås ett tag kvar till sensommaren och hösten då valet närmar sig, men hittills har det inte varit så illa som förväntat, tycker jag.

Jack Werner berättar om flera falska nyheter som spridits och en del som fortfarande sprids. Han gör också liknelser med vandringssägner som alltid har funnits. En del av dessa gamla uråldriga sägner har vandrats världen runt genom århundraden och bara ändrat på små detaljer för att dyka upp i en ny kultur och i en ny tid. Men några av inläggen han skrivit är mer relaterade till vår tid och internet-eran, som de falska identiteter människor lättare kan använda sig av på webben. Inledningskapitlet handlar om ett sådant fall, där en medelålders vit man utgav sig för att vara en ung kvinna med namnet Veronika Larsson i många sammanhang.

Wallraffande behövs ibland
Jag skulle vilja läsa om fler aspekter på ämnet falska identiteter. Det är inte enbart av ondo att människor kan utge sig för att vara någon annan. Det beror  på sammanhanget och hur det görs, om det är fel. Tänk på journalister som tar sig in på områden dit de inte kan komma om de inte låtsas vara någon annan än de är, wallraffande. Expo gjorde exempelvis ett grävjobb där en av deras reportrar tog sin in i vitmakt-rörelsen. I en del länder kan det vara farligt att vara öppen med sin identitet, som i diktaturer kan det vara nödvändigt att vara anonym.

Visst har boken många lättlästa inlägg (jag tycker kapitlen på många sätt påminner just om blogginlägg, i skrivsätt och längd och språk) – och mycket är intressant att läsa om men jag saknar nyanser. Fake news och falska nyheter är ibland just falska, men ibland är det olika synvinklar, olika sätt att se på och tolka händelser. Politiskt aktiva på ena kanten har ofta en förmåga att beskylla politiska motståndares synpunkter för fake news. Författarens politiska ståndpunkt lyser igenom i varenda delberättelse, vilket är negativt för helheten. Exempelvis i kapitlet/inlägget ”Tunnelbanetåget som stoppades” skriver han:
Reva, ett projekt som innebar att flera svenska myndigheter samordnade sitt arbete för att utvisa människor utan uppehållstillstånd, hade fått stor uppmärksamhet och kritiserats av vänstern och människorättsaktivister för att vara rätts-osäkert. Det blev snabbt en symbol för det splittrade Sverige – de som välkomnade flyktingar och invandrare, och de som ville stoppa dem.

Nu är inte frågan om invandring bara frågan om att vara ond eller god, liksom de flesta frågor finns det många många nivåer och olika aspekter. Det finns människor som vill ta emot människor som flyr men som kanske vill att inte bara de som har råd att betala en flyktingsmugglare ska få stanna. Att ta sig till Sverige från Mellanöstern eller afrikanska länder är inte gratis. Jag har hört priser på minst motsvarande 100.000 svenska kronor. Det finns oändligt måste som tvingats fly från förföljelse och som samlas i stora flyktingläger utanför Europa. En liten del av dessa får med hjälp av FN komma till Europa. Där finns många många hjärtskärande fall som borde kunna få en fristad i europeiska länder. Nej, det behöver inte stå i motsats till att ta emot de som kommer hit själva. Men så länge det går bra för flyktingsmugglare att ta dem i bräckliga båtar över Medelhavet kommer detta hemska att göras och flyktingar riskerar sina liv under flykten. Om någon tar upp detta och vill förändra Europas migrationspolitik skulle hen då vara emot invandrare? Enligt Jack Werner indelning är vi antingen för eller emot invandrare. Men så enkelt är det inte. Att vilja nyansera och fördjupa frågan, att se att det är mer komplicerat än antingen eller, är det att vara emot invandrare? Fast man i själva verket kanske till och med vill ha emot fler?

Vikten av källkritik
Det kanske viktigaste ämnet Jack Werner tar upp är källkritiken. Journalistik, redaktioner med erfarna journalister som granskar med källkritiska ögon innan de publicerar, är en pelare i det demokratiska samhället. Journalistiken är en viktig maktfaktor med uppdrag att granska makten.
När jag gick på Journalisthögskolan under 1970-talet och när jag arbetade på Tidningarnas Telegrambyrå ett år på 1990-talet var källkritik ett viktigt och ständigt närvarande verktyg i hur vi bedömde och hanterade nyheter. När jag återvände till journalistiken och arbetade ett tag på dn.se och aftonbladet.se kring 2007 hade mycket förändrats, webbpubliceringen hade exploderat och med den hade klickjournalistiken kommit med stormsteg. Redaktionschefen kunde inför kvällens arbete säga att det var viktigt att snabba uppdatera ettan med resultat från den svenska uttagningen av Melodifestivalen, ”för det ger många klick”. Jag hörde däremot aldrig några diskussioner om källor när nyheter skulle skrivas om för webben.

Det är så sorgligt hur svenska medier och i synnerhet kvällstidningar glömt bort källkritik. Jack Werner berättar om flera publiceringar som gjorts av svenska medier som byggt på utländska skämtsidor, som svenska redaktioner trott varit sanna nyheter och publicerat. Fort ska det gå, snabbast ut på webben och ut i webb-tv är vad som gäller och därmed har källkritiken försvunnit. Där tar Jack Werner upp en oändligt viktig diskussion. De så kallade traditionella medierna måste åter ta rollen som den viktiga pelaren i demokratin och ha kvalitet i källkritiken. De behövs i dagens snacka medieklimat.

Författaren till boken Spöket berättar om sin bok

by

Anders Persson är journalist och jobbar på en tidning i Karlskoga. Han har skrivit boken Spöket som släpptes i början av januari 2018. Här berättar han själv om bakgrunden till sin roman:

I dag står vi vid ett vägskäl. De kommande åren blir viktiga; vi har ett val att göra i hur vår framtid ska bli. Ska demokrati, allas lika värde, bli vår framtid? Eller ska ett mörkt täcke läggas över vårt samhälle?

Min bok Spöket visar hur det kan gå om man inte stannar upp och ställer frågan, vilket samhälle vill vi leva i?

Spöket är en politisk thriller om ett nazistiskt parti som bildas och försöker ta makten i Sverige. Ett aktuellt ämne, speciellt då det är val i år och SD står still, men NMR växer. Den är skriven så att berättelsen skulle kunna ske i dag.

Sverige 2018 har många likheter med Tyskland 1928. I Tyskland på 20-talet bredde en nationalism ut sig. Man hade haft några tuffa år och det fanns krafter som ville ena folket runt en stark nation. Pratade om ett etniskt homogent samhälle. Förde fram idén om att en nationell kultur binder folket samman, om att landet stod inför ett hot utifrån. Anklagade de stora tidningarna för att de ljög för folket och hade en dold agenda. Hur det gick för Tyskland vet alla idag.

Alla de här krafterna växer i Sverige idag. Asylförläggningar brinner, förtroendet för våra medier sjunker, hatet ute på nätet växer och de fascistiska partierna och organisationerna växer. SD har runt 20 procent av rösterna och den nazistiska kamporganisationen Nordiska motståndsrörelsen har blivit ett politiskt parti som ställer upp i val och marscherar på våra gator. För varje dag flyttar fascismen fram sina positioner.

Jag och många andra har undrat över hur Hitler kunde få med sig folket och få dem att bli så hatiska. I dag kan jag se ett extremt hat växa på de sociala medierna och de som utövar det är allt från småbarnsföräldrar till enstöringar. Ett extremt hat.

Grunden till min bok Spöket började 1998 i en lägenhet i Stockholm. Jag hade skrivit i tidskriften Expo och vi satt och diskuterade ifall nazismen skulle kunna ta makten i Sverige. Svaret då; nej. Det var ett annat Sverige då. Kvinnan som slog en nazist med sin handväska hyllades som en hjälte, SD fick 0,37 procent i valet och nazisterna fanns i små oorganiserade grupper.

Jag funderade mycket över den kvällen, skulle det vara möjligt?
Några år senare läste jag en bok om fascismens historia och där fanns en röd tråd som följt den genom historien, hatet mot socialism och kapitalism. Kapitalismen har de alltid fått förhålla sig till och oftast har de gått hand i hand.
Samtidigt hade drevet mot Laila Freivald och hennes lägenhetsaffär dragit förbi. Det var ett av de första ordentliga mediala dreven i Sverige.
Jag tänkte, vad händer om man skapar ett parallellsamhälle där Socialdemokraterna tar ett steg mot vänster och lägger fram ett förslag om att beskatta aktiehandeln, samtidigt som ett stort drev mot statsministern rullar genom Sverige? I kölvattnet skapas ett nytt parti.

Med de utgångspunkterna har jag skrivit den här boken. Jag har skrivit mycket om fascismen i Sverige och åkt runt och föreläst på skolor om ämnet, så ja, fascismen kan jag. Mycket av det som händer i boken har även hänt i verkligheten.

Ett problem som den fascistiska rörelsen alltid haft är att de inte kan ena sig. Men vad händer den dagen de kan? I boken Spöket enar de sig, får ekonomiskt bistånd och så börjar de arbeta.

Jag vill visa hur ett nazistiskt parti byggs upp, ge läsaren en inblick i deras värld.
I boken får vi följa personerna kring det nazistiska partiet, den socialdemokratiska statsministern, en journalist, polisen plus många fler.
Andemeningen med boken är att folk måste stanna upp och fundera över vad det är för samhälle man vill ha. Att inte tro på allt som sägs utan att själv ta reda på vad partierna vill.
I dag står vi vid ett vägskäl, men vi kan påverka det.

Anders Persson sida på förlaget: http://www.faunforlag.se/?page_id=7354
Boken Spökets sida på FB: https://www.facebook.com/bokenspoket/

Martin Kellerman lägger ner den tecknade serien Rocky

by

Efter 20 år väljer Martin Kellerman nu att lägga ner den tecknade serien Rocky. Den 28 mars 1998 publicerades den första strippen i gratistidningen Metro. Sedan dess har serien, bortsett från ett kortare uppehåll, gått att läsa dagligen i nämnda tidning, Aftonbladet eller Dagens Nyheter. Den sista seriestrippen publiceras lördag 28 april 2018 i DN.

Ett pressmeddelande berättar:
Serien, som har fungerat som Martin Kellermans offentliga dagbok, började ges ut i albumform 1999. Kartago har samlat serien i bokform, halvårsvis, och släpper i år den 34:e och sista samlingen, Rocky loggar ut. Den sista strippen avslutar även samlingsvolymen Rocky – samlade serier 2013–2018. Båda böckerna kommer ut i juni 2018.

Rocky har även bearbetats till teaterpjäs och animerad film. Martin Kellerman har bland annat tilldelats Urhunden, Bernspriset och Stockholm stads Bellmanpris.

I DN Söndag 29/4 kan man läsa en intervju med Martin där han berättar om sitt beslut:

– Inte ens jag, som är en väldigt framgångsrik serietecknare, kommer att kunna fortsätta. Om fyra-fem år skulle jag ändå fått sparken från DN. Det var ett ålderdomligt medium redan 1998 när jag började så det är inte konstigt att det är på väg ut. […] I höstas slog det mig att jag kan ju faktiskt lägga ner serien. Det finns ingen som tvingar mig att fortsätta. Jag trodde att jag hade ett halvårs uppsägningstid, men det var bara tre månader. Genast räknade jag ut att jag måste jobba till den 28 april och insåg, fan, då är det ju exakt 20 år sedan jag började. […] Det här måste ju betyda något! Så jag ringde och sade upp mig direkt. Men jag räknade ju tyvärr fel då, för det var i mars jag började. Så det blir tjugo år och en månad, säger Martin.

– Det har varit en stor glädje och ynnest för oss på Kartago att få jobba med Rocky under så många år, och det känns vemodigt att ta farväl. Samtidigt ser vi fram emot att se vad Martin tar för väg framöver, och vi önskar honom all lycka, säger Thomas Olsson, förläggare.

Egyptisk surrealism i fokus på Moderna museet

by

Mayo, Coups de Bâtons, 1937 © Mayo/Bildupphovsrätt 2018

Surrealism och Egypten och 1930-talet kanske inte är tre ord som konstintresserade i allmänhet anser hör ihop. Den 28 april öppnar en utställning på Moderna museet om den surrealistiska konstnärsgruppen Art et Liberté som var baserad i Kairo under tiden för andra världskriget. Utställningen kastar nytt ljus över modernismen genom gruppens konstnärliga bidrag till den surrealistiska rörelsen. Den omfattar över 200 konstverk och arkivdokument som visas i Sverige för första gången.

Art et Liberté: brytning, krig och surrealism i Egypten (1938–1948) är den första större museiutställningen om gruppen Art et Liberté (jama’at al-fann wal hurriyyah/Konst och frihet), ett surrealistiskt konstnärs- och författarkollektiv i Kairo. Gruppen bildades den 22 december 1938 i och med offentliggörandet av manifestet Länge leve den urartade konsten. Den försåg en rastlös generation av unga konstnärer, intellektuella och aktivister med en brokig plattform för kulturell och politisk reform. Strax före andra världskrigets utbrott, under det brittiska kolonialstyret i Egypten, deltog Art et Liberté i det globala motståndet mot fascism, nationalism och kolonialism. De spelade en aktiv roll i ett internationellt nätverk av surrealistiska författare och konstnärer. Med sin egen definition av surrealism skapade de ett språk i ord och bild som var både globalt engagerat och förankrat i lokala konstnärliga och politiska frågor.

Kairo låg inte vid någon krigsfront under andra världskriget, men som ett brittiskt protektorat var Egypten förpliktat att ställa sina nationella resurser och hela sin infrastruktur till britternas förfogande. 1941 var 140 000 soldater stationerade bara i Kairo. En djupgående upptagenhet av kriget och förödelsen som följde i dess spår var ett huvudtema i allt som Art et Liberté skapade. Surrealistiska skildringar av slagfält och bilder av förstörelse fångar det ångestfyllda tillstånd som kriget framkallade. Flera medlemmar i gruppen som drabbades av personliga förluster och tvingades fly, reflekterade över sina erfarenheter i gripande bilder av apokalypsen.

I linje med surrealismens avvisande av att konsten skulle användas för politisk propaganda protesterade Art et Liberté mot att konst förknippades med nationalistiska stämningar. Gruppen avfärdade även idén om konsten för konstens egen skull, som de ansåg hade lett till en ständig återanvändning av gamla bildallegorier och litterära metaforer. I revolt mot bourgeoisiens förkärlek för symbolism och naturalism framställde Art et Liberté den mänskliga kroppen som fragmenterad. De målade vanställda, lemlästade eller förvridna gestalter i syfte att ge en skarp illustration av de ekonomiska orättvisor som härskade i deras samhälle. Den fragmenterade eller utmärglade kroppen som motiv blev en bärare av både social och konstnärlig protest. Mot bakgrund av andra världskriget och bilder som spreds på stympade soldater, slagfält och förstörelse fick målningarna en ännu starkare innebörd.

Under krigsåren drevs många kvinnor till följd av svår fattigdom in i prostitution i Egypten. Art et Liberté lyfte fram de prostituerades lidande genom att återge dem som ensamma gestalter i surrealistiska omgivningar, en del genomborrade av spikar, andra söndertrasade av monsterliknande träd. Till skillnad från surrealistiska yttringar i vilka den dominanta manliga blicken framställde den kvinnliga kroppen som ett sexobjekt, kritiserade gruppen erotiseringen av kvinnor. Flera av konstnärerna i Art et Liberté och deras mecenater var starka kvinnliga personligheter, exempelvis Amy Nimr, Marie Cavadia Riaz och Lee Miller. Genom att hålla salonger i sina hem sammanförde de flera Art et Liberté-konstnärer och bidrog starkt till gruppens starka feministiska ställningstagande.

Ett av kännetecknen för Art et Liberté är den nära förbindelsen mellan bildkonst och litteratur. Till exempel byggde flera av Georges Heneins texter på bilder hämtade från verk av några av gruppens målare, såsom Kamel El-Telmisany, Amy Nimr och Mayo. Heneins surrealistiska dikter föranledde i sin tur några av Art et Libertés mest anslående konstverk, gjorda av Inji Efflatoun och Ramses Younane. Mellan 1939 och 1940 producerade gruppen tre nyskapande tidskrifter: Don Quichotte på franska, al-Tatawwur på arabiska och den tvåspråkiga bulletinen Art et Liberté. Från början av 1940-talet och fram till mitten av 1950-talet drev de även två förlag, Les Éditions Masses och La Part du Sable, som distribuerade texter av författare som Albert Cossery, Edmond Jabès, Mounir Hafez, Yves Bonnefoy, Gherasim Luca och Artur Lundkvist.

I utställningen ingår verk av bland andra Salim Al-Habschi, Hussein Youssef Amin, Albert Cossery, Inji Efflatoun, Abdel Hadi El-Gazzar, Hassan El-Telmisany, Kamel El-Telmisany, Georges Henein, Edmond Jabès, Anwar Kamel, Fouad Kamel, Ida Kar, Mahmoud Khalil, Mayo, Robert Medley, Lee Miller, Hamed Nada, Eric de Nemes, Amy Nimr, Maher Ra’ef, Samir Rafi’, Mahmoud Saïd, Laurent Marcel Salinas, Alexander Saroukhan, Étienne Sved, Van Leo, Ramses Younane och Kamal Youssef.

Utställningen har tidigare visats på Musée national d’art moderne – Centre Pompidou i Paris, Museo Nacional Centro de Arte Reina Sofía i Madrid, Kunstsammlung Nordrhein-Westfalen K20 i Düsseldorf och Tate Liverpool i Liverpool.

Moderna Museet, Stockholm, 28 april–12 augusti 2018
Curatorer: Sam Bardaouil och Till Fellrath, Art Reoriented med Jo Widoff och Olga Krzeszowiec Malmsten, Moderna Museet