Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Litteratur och konst

Bokrecension: Odenplan – av och till lysande

by

Odenplan
Författare Daniel Gustafsson
Utgivningsdatum 2019-08-19
Förlag Nirstedt/litteratur
ISBN 9789198505528

Odenplan av Daniel Gustafsson var nominerad till Augustpriset 2019 i kategorin Årets skönlitterära bok. Det är fascinerande bok, av en författare som är oerhört skicklig i att använda språket och att fånga upp detaljer och miljöer. Daniel Gustafsson, född 1972, är översättare från engelska och ungerska. Odenplan är hans första roman.

Berättelsen för oss ut på en fascinerande resa i tid och rum fast den egentligen på ytan inte rör sig om stora avstånd. Huvudpersonen följer sin lågstadieson till skolan på morgonen, i trakterna kring Odenplan i Stockholm. Men han glömmer att ge sin son vantarna på morgonen.

Han bestämmer sig för att köpa nya vantar och ta till sonen i skolan. Det visar sig vara en betydligt svårare resa än han kunde ana. Framför allt handlar det om saker som rör sig i hans inre, tankar och minnen.

Från den tillfälliga lägenheten där han bor efter att ha separerat från sonens mamma rör han sig ut i stadslandskapet vid Odenplan, där de fashionabla, nyrika gatorna måste ge plats även åt det trasiga och bortsållade.

På bokförlagets sida står det om boken: Såväl ovan som under jord pågår livet, eller den livsfientliga strävan efter ordning. I romanen Odenplan bryts personliga skuldtrauman mot omvärldens hårda former, centraleuropeiska minnen slår in i ett sönderfallande medvetande och gör stadens färger och lukter fantasmagoriskt påträngande. Och ett par vantars värde omförhandlas ständigt.

Detta är väl uttryckt. Romanen är fascinerande och fångar väldigt bra hur vi i det vardagliga alltid genom minnen och känslor kan uppleva världens alla hörn. Det mycket väl berättat och disponerat. Men samtidigt är det emellanåt lite irriterande att inte veta vad som är huvudpersonens egna minnen och vad är omgivningens minnen. Det är lite för mycket som författaren hemlighåller om huvudpersonen. Och han är svår att ta till sig. Han sjukskriven för att han slog näven i ett bord så något trillade på sonen så sonen blev skadad? Därför har han separerat, eller blivit utslängd. Ska vi tycka synd om en man som är våldsam? Jag har lite svårt för vissa delar i romanen. Å andra sidan är vissa delar lysande.

Augustprisade romanen Osebol förlänger turnén

by

I slutet av november 2019 prisades Marit Kaplas Osebol på Augustgalan som Årets skönlitterära bok. Nu förlängs föreställningen som bygger på boken med en vårturné, berättar ett pressmeddelande.

Både byn och människorna träder fram i Marit Kaplas långa text om Osebol. Och där orden slutar tar Martin Hederos vid med gåtfullt grubblande pianofantasier”
– DAGENS NYHETER

”Det är vackert och nära. En unik, opretentiös kärleksförklaring till glesbygden och dess röster. Som att stå utanför ett öppet fönster en varm sommarkväll och lyssna till ett stycke samtidshistoria”
– LÄNSTIDNINGEN

”Med osviklig känsla och respekt skapar Marit Kapla ett helt universum av sitt litterära reportage om Osebol. Enskildas vittnesmål blir till lyriska sånger där olika röster varvas. Talet om platsen speglar både smärtsam förändring och oviss framtid. Glesbygdens och världens öden gestaltas genom livet i en värmländsk by”
– AUGUSTPRISETS MOTIVERING TILL PRISET FÖR ÅRETS SKÖNLITTERÄRA BOK

Osebol är en by vid Klarälven i norra Värmland. Boken som delar byns namn är ett 800-sidors storverk där Marit Kapla intervjuat så gott som alla byns cirka 40 vuxna invånare. Resultatet kan beskrivas som ett polyfont diktverk, en kör av erfarenhet. Människors sorg, glädje, oro och humor färgar en mångfacetterad, personlig och levande gestaltning av svensk – och global – nutidshistoria. De specifika livsödena blir till en allmängiltig berättelse om vårt land. En by får representera vår samtid.

Martin Hederos är precis som Marit Kapla uppväxt i en värmländsk by. Han har en lång och framgångsrik karriär bakom sig, men är kanske mest känd som medlem i internationellt erkända The Soundtrack of Our Lives. Han betraktas allmänt som en av våra främsta pianister. Martin Hederos har nu inspirerad av Osebols text skrivit pianokompositioner på temat ”platser”.

I Osebol – en föreställning om en by möter Kaplas text Hederos musik i ett unikt scenkonstverk som under hösten turnerade runt om i Sverige. Efter Augustpriset är det nu klart att föreställningen förlängs in i 2020.

Osebol – En föreställning om en by våren 2020:

8/2 Stöllet, Norra Ny Kyrka
15/2 Göteborg, Stora Teatern
3/3 Borås, Kulturhuset
27/3 Stockholm, Södra Teatern
2/4 Kristianstad, Kulturkvarteret
3/4 Malmö, Babel
18/4 Uppsala, Reginateatern
22/4 Trollhättan, Hebeteatern
23/4 Norberg, Teaterbiografen
21/5 Fengersfors, Folkets Hus

Bokrecension: Klubben av Matilda Gustavsson – Må vi aldrig glömma hur en klick ur kultureliten anser sig stå över oss andra

by

Klubben
Författare Matilda Gustavsson
Utgivningsdatum 2019-11-20
Förlag Albert Bonniers Förlag
ISBN 9789100177645
E-bok
Filformat Ljudbok
ISBN 9789100179878

Matilda Gustavsson fick journalistpriset för sitt avslöjande av den så kallade kulturprofilen, mannen som är gift med Katarina Frostenson, den tidigare ledamoten av Svenska Akademien. Om någon någonsin varit väl förtjänt av detta journalistpris är det Matilda Gustavsson. Hon fick 18 kvinnor att berätta om våldtäkter, hot och trakasserier som de utsatts för att kulturprofilen och inte alltför sällan under ganska öppen ridå. Omgivningen valde mer eller mindre att blunda för vad som hände.

Avslöjandena lyfte fram mycket vidrigt och brottsligt som rört sig under ytan. Svenska Akademien sattes utan tvekan i gungning. Denna kulturprofilen hade fått stöd och ekonomiska bidrag av Akademien och han har hyllats av framför Horace Engdahl.

Matilda Gustavsson bok där hon berättar om arbetet reportaget och avslöjanden är gedigen och jag upplever den mycket ärlig. Hur beskriver hur svårt det är för kvinnorna att våga berätta. De vet att det finns krafter inom kultureliten som helst vill få dem att hålla tyst. Det är väldigt skrämmande.

Något jag mår rent fysiskt illa av är att förstå vilka tankar om övermänniskoideal som härskar bland en del av Svenska Akademiens ledamöter och tydligen hos Horace Engdahl i synnerhet. Han och flera andra anser sig stå över andra människor och under Engdahls ledning avsatte de Sara Danius som ständig sekreterare för att hon ville gå till botten med anklagelserna om oegentligheter. Det är helt vidrigt att de anser sig stå över svensk lag för att anser sig ha ”snille och smak” utöver andra människor. Hur kan ett sådant övermänniskoideal alls ha sådant stort inflytande inom kultur?

Matilda Gustavsson fördjupar i ”Klubben” sin undersökning av makten i kulturvärlden och hur långt man kan gå i konstens namn. Hon skriver om tiden kring publiceringen, efterspelet där kulturprofilen döms för våldtäkt och om motsättningarna inom Akademien.

Svenska Akademien har nog inte helt tagit sig ut efterskalven efter skandalerna som krackelerade. Må vi aldrig glömma hur en klick ur den svenska kultureliten anser sig stå över oss andra.

Bokrecension: De bokstavstrogna – Ett reportage om radikal islam – välskriven, intressant och ger mycket kunskap

by

De bokstavstrogna – Ett reportage om radikal islam
Författare Tina Thunander
Utgivningsdatum 2019-09-19
Förlag Lind & Co
ISBN 9789177797067

Vad händer i världen? Hur stark är det demokratiska samhället? I svenska traditionella medier varnas ofta för högerextremismen, men det finns en annan fara mot vårt öppna samhälle och de ideal om jämställdhet mellan könen och allas lika värde som är centrala i vårt system: religiösa fundamentalister och inte minst de islamistiska. Journalisten och författaren Tina Thunander är oerhört kunnig om islamism. Reportageboken ”De bokstavstrogna” skildrar den utveckling som sker i framför allt Turkiet och Egypten nu, i vår tid. Två länder som tidigare haft förhållandevis jämställt mellan kvinnor och män. Men nu backar kvinnors rättigheter där. Allt fler kvinnor klär sig i olika former av döljande kläder och skillnaderna mellan mäns och kvinnors rättigheter ökar. I många delar av dessa två länder får kvinnor inte längre gå ut på stan utan att ha en man som eskorterar dem.

Tina Thunander är noga med att påpeka att alla som är djupt religiösa på det salafistiska sättet inte hyllar våld. Islamiska staten är besegrad och drömmarna om ett kalifat har grusats. Ett kalifat som byggde på diktatur och rasism och våld och om möjligt ännu mer skrämmande än nazismen. Senaste tidens nyheter har rapporterat att tusentals IS-anhängare har lyckats fly i det tumult som uppstått i Mellanöstern i samband med att den amerikanske presidenten Trump kallade tillbaka amerikanska styrkor från områden där.

Anhängarna bekänner sig till salafismen, den snabbast växande strömningen inom islam. De är ortodoxa och fanatiska, men många strävar inte efter heligt krig utan efter djupare kontakt med sin gud, betonar Tina Thunander. Men för alla oss som tror att kvinnor har samma värde som män och bör ha samma rättigheter och skyldigheter är också de fredliga salafisterna ett hot. De vill bygga ett samhälle, en värld, på tankar som inte bygger på allas lika värde. Kvinnor jämställs inte med män. Jag blir väldigt rädd när jag läser denna reportagebok av Tina Thunander.

Bokförlaget skriver om boken:
Saudiarabien är rörelsens vagga, ett samhälle som styrts av religiösa normer men där västerländska levnadsvanor vinner mark. Vad händer om kursen ändras? I Egypten och Turkiet hårdnar motsättningarna mellan sekulära och religiösa krafter. Vilka följder kan det få?
Tina Thunander träffar människor i Saudiarabien, Egypten och Turkiet som berättar om religionens roll i deras liv och vändpunkterna efter den arabiska våren. Hon skildrar också de svenska salafisterna. Är rörelsen på frammarsch även här?

Tina Thunander är noga med att påpeka att alla salafister inte vill förändra samhället med våld. En salafist säger i boken att han är irriterad, ja till och med mycket arg, på de salafister som förespråkar våld. För mig räcker det inte, jag är ändå oroad för den utveckling som sker. Det finns friskolor i Sverige idag där alla flickor måste vara täckte och de inte får sitta tillsammans med pojkar på bussen på skolutflykter. Simhallar har börjar ha uppdelade tider, där män och kvinnor inte kan gå till simhallen samtidigt. Nu tror jag det är långt kvar till att dessa tankar om göra skillnad mellan pojkar och flickor kommer att ta över i Sverige. Men att denna fundamentalistiska muslimska tro är på frammarsch i en del länder i Mellanöstern är tydligt. Och det är också skrämmande. Vår västerländska form av demokrati har inte skapat ett idealsamhälle, det finns många problem. Men vi har ändå mer jämställdhet och lika värde än i andra samhällssystem.

Boken är mycket välskriven, intressant och ger mycket kunskap och sätter onekligen igång tankar.a

Fakta om Tina Thunander:
Tina Thunander är journalist vid Sveriges Television i Malmö. Hon har tidigare skrivit en rad böcker, bland dem Doktor Nasser har ingen bil (2014) och Resa i Sharialand (2010). Båda nominerades till Augustpriset.

Filmrecension: Mysteriet Henri Pick – varm, rolig, underhållande

by

Mysteriet Henri Pick
Betyg 4
Svensk biopremiär 8 november 2019
Regi Rémi Bezançon
Manus Rémi Bezançon, Rémi Bezançon, David Foenkinos och Vanessa
I rollerna Fabrice Luchini, Camille Cottin, Alice Isaaz

Ännu en lyckad fransk film som går upp på svenska biografer. Den utspelar i lantlig miljö i Bretagne och är både humoristisk, underhållande och får oss att fundera lite kring hur viktig litteratur är.

Mysteriet Henri Pick är en varm och rolig berättelse med en underbart språk om mysteriet kring en romansuccé. En ung förlagsredaktör hittar ett makalöst manuskript i en samling av refuserade böcker. Hon ger ut boken som är skriven av en Henri Pick, en man som är avliden. Men det är hela är rätt mystiskt. Änkan efter Henri Pick ifrågasätter att hennes man verkligen skrivit boken. Enligt henne skrev han aldrig något mer avancerat än en inköpslista.

Den erkände litteraturkritikern Rouche anar att något inte stämmer och bestämmer sig för att, tillsammans med Henri Picks dotter, undersöka saken närmare. Vem var egentligen Henri Pick?

Skådespelarna är alla duktiga och det är fina miljöer. Bland annat ser vi Fabrice Luchini i rollen som Jean-Michel Rouche. Fabrice Luchini känns igen från filmer som Cykla med Molière, Bakom stängda dörrar, Mysteriet i Slack Bay.

Det är en film som får mig att helt glömma att jag sitter i en biosalong, jag sugs in i berättelsen och känner det som att jag är med där. Hollywood Reporter skriver om filmen: Henri Pick är en lättsmält och sofistikerad pusseldeckare.
Det skriver jag under på.