Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Litteratur och konst

99 filmer du slipper se – men ännu roligare om du sett filmen

by

99filmerduslipperse
”99 filmer du slipper se” är titeln på en tecknad rolig liten bok jag fått i min hand. Med tre tecknade rutor komprimeras handlingen i varje film. Den är jätterolig.
Men nästan ännu roligare när det är beskrivning av en film jag sett. Då kan jag roa mig med att försöka hitta andra sätt att med tre meningar beskriva filmen. Och böcker som får läsarna att själv börja skapa är väl de allra bästa?
Jag kan liksom inte låta bli att själv börja beskriva filmer med tre korta bilder när jag bläddrar i ”99 filmer du slipper se”.
Jag har en filmintresserad kollega som blev lite sur när han hörde titeln på boken. ”Jag vill ju se filmer”, sade han.
På så sätt är titeln missvisande, vitsen är väl att se filmen och sedan läsa de korta roliga förkortade versionerna och skratta åt dem.

Vad sägs om kortversionen av Jailhouse Rock?

Elvis är Vince Everett: ett stökigt råskinn som har siktet inställt på det där sablans rock n´roll. Han hamnar i fängelse och startar ett band.
Everett kommer ut och träffar Peggy. De startar ett skivbolag och Everett blir rockstjärna.
Han blir en snobbig skitstövel och det krävs ett slagsmål med en gammal fängelsepolar för att han ska lära sig en läxa.
Allt på grund av den där demoniska rockmusiken.

Andra filmer som finns i kortversion med sköna bilder av illustratören Henrik Lange: Citizen Kane, Psycho, Det sjunde inseglet, De missanpassade, Rocky, Hajen, Bagdad Cafe, Yojimbo, Kanonerna på Navarone, Casablanka, Spartacus, Blade Runner, Terminator, Farlig förbindelse, Det stora blå, Nyckeln till frihet, Ung rebel och Taxi Driver och många fler.

99 filmer du slipper se – absolut något för den som sett filmerna.

Evas bokvärld har också bloggat om boken.
Här finns ett pressmeddelande hos Newsdesk om boken.

99 filmer du slipper se
Författare: Henrik Lange och Thomas Wengelewski
Illustratör: Henrik Lange
Förlag: Bokförlaget Nicotext AB
ISBN10: 9185869708
ISBN13: 9789185869701

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Göteborgshotell lägger ut gratis böcker på parkbänkar

by

Hotellet Gothia Towers ligger precis bredvid Svenska mässan, där som Bokmässan i Göteborg hålls varje år. Kanske är det ett skäl till att hotellet engagerar sig i litteratur?

För en tid sedan gav Hotel Gothia Towers ut boken Slump som består av elva korta berättelser skrivna av några av vad de anser vara Sveriges absolut bästa författare. Emma Hamberg, Theodor Kallifatides, Katarina Mazetti, Karin Wahlberg, Stefan Lindberg, Ronnie Sandahl, Linda Olsson, Kristian Lundberg, Ida Säll, Beata Berggren och Peter Fröberg Idling är en brokig blandning som tillsammans visar på den vitala bredden i svensk litteratur just nu.

Nu har Gothia Towers spridit ut boken på böcker, båtar med mera. I ett meddelande till bokbloggar och press skriver hotelldirektören, Charlotte Tellermark:

Vi har inte gjort någon påkostad marknadsföring av boken. Ingen av författarna har behövt sitta i vår foajé och signera exemplar. Slump var ett litterärt experiment både från vår och författarnas sida. Nu vill vi fortsätta detta experiment!
Idag har vi placerat ut 100 böcker på parkbänkar, i skärgårdsbåtar, i slottsskogen, på kaféer på Haga och på en massa andra platser i vår stad.

Vi älskar böcker och vill uppmuntra människor att läsa. Om du hittar en av våra böcker så läs den och lämna den sedan vidare till någon annan. På så vis blir boken kanske inte sommarens bestseller men kanske sommarens mest lästa bok.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Elizabeth George: Stråk av rött – recension

by

elizabeth_georgeOm du gillar den amerikanska deckardrottningen Elizabeth Georges serie om poliserna Barbara Havers och Thomas Lynley kanske du inte missat att det kommit en ny bok i serien nu, översatt till svenska: ”Stråk av rött”.

Först av allt: En varning: om du inte läst förra boken om Lynley/Havers ska du vänta. Den nyutkomna ”Stråk av rött” bygger den förra. Spänningen i den förra kommer att försvinna om du läser denna nya först.

Det är svårt, ja egentligen omöjligt,  att skriva om den här nya utan att förstöra för någon som inte läst den förra. Det lyser spoilervarning lång väg nu, men jag ska försöka.

Mer än 700 sidor om ett brott som de två poliserna träffar på och i de brittiska miljöer som amerikanskan Elizabeth George älskar så mycket att beskriva. Kan det bli bättre?

Den här gången är handlingen förlagd i några små byar i Cornwall och området däromkring.

En ung man hittas död í en klätterolycka. Den unge mannen var en eftertraktad älskare i bygden och en surfare. Surfare i betydelsen en person som med surfbräda ger sig ut och rider på havets vågor. Byn den huvudhandlingen är förlagd byggere sin ekonomni på turism kring surfing.

Jag har varit väldigt förtjust i flera av Elizabeth George böcker om Barbara Havers och Thomas Lynley. Londonmiljöerna, både de välbeställda människornas liv och områden och de fattigares stråk har känts äkta, likaså när George låtit sina karaktärer bege sig ut på landsbygden har jag tyckt mig känna igen det brittiska livet. Men den här gången’r det som om hennes redaktör inte strukit det som blir för mycket, för tjatigt och får ingående när det gäller miljöbeskrivningar.

I en bok av Elizabeth George om sitt skrivande har jag läst att hon är fascinerad av den psykologiska spelet i familjer. Det märks. Den nya kriminalromanen handlar mycket om olika familjers interna relationer, om när familjen spricker i onödan, när familjer skulle må bättre av att separera, om relationen mellan far och son och far och dotter, om det svåra för medelålders föräldrar när ungdomar ska bli självständiga vuxna och inte väljer att gå i föräldrarnas spår.

Varför fungerar grävandet i familjernas psykologi inte så väl den här gången? Kanske för att Elizabeth George blandar in för många olika familjer. Kanske för att när hon som författare är inne i skallen på de olika personerna känns det ganska klyshigt. När alla unga män bara är ständigt kåta, då blir det inte trovärdigt.

Hon kryper till exempel väldigt nära tankarna hos en ung man med namnet Cadan. Hennes sätt att återge hans tankar och känslor känns väldigt mycket som en tant som försöker tänka sig in i hur hon tror att unga män tänker.

Jag som älskar att läsa om Lynley och Havers blir besviken. Det är alldeles för lite om Barbara Havers i romanen, hon blir nästan en bifigur.

Nej, Thomas Lynley ensam är inte tillräckligt. Hans öde engagerar mig inte utan Havers.

Elizabeth George är en skicklig kriminalromansförfattare och hon älskar att skildra livet i Storbritannien. Så det är klart det är en godkänd produkt ändå. Delvis var den spännande också, men ändå infann sig aldrig den där känslan av att jag bara måste läsa hela tiden. Jag längtar efter en ny Lynley/Havers-deckare. En riktig där Barbara Havers är med i en stor del av händelserna.

Relaterat: Recension i Dagens Nyheter och i Bokhora.

Stråk av rött
Författare: Elizabeth George
Förlag: Norstedts
Serie: Thomas Lynley och Barbara Havers
ISBN10: 9113019147
ISBN13: 9789113019147

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Jonas Moström: Rymd utan stjärnor – recension

by

jonas_mostrom_rymd
Han står stilla och håller andan. Ser hur hon vänder sig om och börjar gå mot hissarna. Hon drar handen genom det blonda håret, ruskar på huvudet och sträcker på sig, som för att markera sitt rena samvete, sin skuldfrihet.
Men honom lurar hon inte.
Han känner vreden som en feber i blodet. Hon ska inte komma undan. Med tio snabba steg är han i kapp henne. Just när hon ska vända sig om hugger han tag i hennes vänstra arm och trycker handen mot hennes mun.
Först står hon blick stilla i en halv sekund, sedan försöker hon skrika, men ljudet som sipprar mellan hans fingrar blir till ett ynkligt klagande. Han ser sig om och konstaterar att ingen syns till. Kulverten ligger öde åt båda håll. Det enda som hörs är det svaga suset från en ventilationstrumma.
Nu är det bara de två.

Det är inledningen på Johan Moströms deckare ”Rymd utan stjärnor”. Det är Johan Moströms fjärde deckare i serien om Kriminalkommissarie Johan Axberg i Sundsvall. För den som läst de tidigare böckerna dyker de upp en ny person i huvudrollen, en kollega till Axberg, nämligen kriminalinspektör Sofia Waltin.

Författaren, Johan Moström, är författare och läkare. Det märks genom de träffsäkra beskrivningarna från sjukhusmiljön. En hel del av deckaren utspelar sig just i sådan miljö. Överläkaren Pia Fjällstedt försvinner under mystiska omständigheter och fallet har en del med sjukhusmiljön att göra.

Boken är välskriven och spännande och som en bra kriminalroman tar det upp samhällsfrågor i romanform. Moströms språk flyter på och jag kan knappt slita mig från att läsa vidare. Precis så som det ska vara med en deckare. Dessutom ett stort plus för att dialogerna mellan personerna är naturlig. En del andra deckarförfattare, som till exempel Liza Marklund och Camilla Läckberg, låter sina personer tala som om de läste ur en bok, hur oäkta tal som helst.

Bokens huvudtema är dödshjälp men jag tycker kanske att det bitvis skildras lite övertydligt medan ett mindre tema i boken är bättre skildrat rent litterärt: nämligen problemen mellan privata intressen och yrkesrollen som polis. Både Sofia Waltin och Johan Axberg handlar i en konflikt mellan personliga engagemang och jobbet. Den försvunna överläkaren är nämligen Sofia Waltins faster och Sofias pappa har en konflikt med den försvunna. Och det går inte att komma ifrån att Sofias pappa borde hamna högt upp på listan över misstänkta. Johan Axberg träffar en flickvän som misshandlas av sin förre man. Dessa konflikter är mer intressanta än huvudtemat om dödshjälp. Kanske för att de skildras mer naturligt i berättelsen än dödshjälpsproblematiken som återges lite pompöst.

Det retar mig att jag lyckats missa Moströms böcker. Det här är ju för tusan fjärde boken i denna serie. Boken är förstås fristående, det fungerar utmärkt utan att jag läst de tidigare.

När jag läser en intervju med Johan Moström i Dagbladet berättas det att en femte bok i serien är på väg. Bra. Det ser jag fram emot. Och fram tills dess ska jag se till att skaffa de tre första böckerna också. Jonas Moström är ett exempel på en bra svensk nutida deckarförfattare.

Ur Dagbladet:

• Blir det fler Sundsvalls deckare av Jonas Moström?
– Ja, jag är halvvägs med nästa. Jag har tjänstledigt året ut så förhoppningsvis blir jag klar så den kan släppas nästa år.
• Kan du avslöja något om innehållet?
– Den har också ett tema, alternativ medicin.

Rymd utan stjärnor
Författare Jonas Moström
Förlag Lind&Co förlag AB
ISBN 9185801666
ISBN-13 9789185801664

Tidigare böcker i serien:
Hjärtats mörker
Dödens pendel
Svart cirkel

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,