Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Litteratur och konst

Tron på förändring – Barack Obamas plan för att förnya Amerika

by

tronpaforandring_obama
En av de värsta pålagorna för amerikanska hushåll är de höga sjukförsäkringskostnaderna, och ett av de största hoten familjerna upplever är risken att bli av med försäkringsskyddet eller att bli sjuka eller skadade och då inte ha råd med högkvalitativ sjukvård. Sjukförsäkringspremierna har nästintill fördubblats under de senaste sex åren – samtidigt som lönerna har stått still.
Under 2006 fanns det 11 miljoner5 amerikaner som la mer än en fjärdedel av lönen på sjukförsäkringen. Antalet oförsäkrade har ökat med 8.6 miljoner under Bush-administrationen och ligger nu på 47 miljoner amerikaner.
Detta är fakta ur boken ”Tron på förändring” som handlar om Barack Obamas plan för att förnya Amerika. Boken innehåller den politik han gick ut i val på och några av Obamas mest kända tal under valrörelsen samt installationstalet.

Med tanke på hur upprörda många i USA är nu när Obama vill genomföra sin vårdplan och ge alla rätt till sjukförsäkring är boken extra aktuell att läsa för tillfället. Det ger en bra bakgrund till vad som sker och en förståelse för vad Obama vill.

När jag läser boken står det inte att han vill ha ett system som det svenska. Han vill införa en överkomlig sjukförsäkring åt alla amerikaner. Bland annat tas det flera gånger upp att Obama vill sänka skatterna för medelklassen för att de ska ha råd att ha sjukförsäkring. Före valet deklarerade Obama att han vill:
1. Ge varje förvärvsarbetande hushåll en skattesänkning på 1.000 dollar.
Denna skatterabatt ska gälla skatteuttaget på de första 8.100 dollarna i förvärvsinkomsterna och kommer 95 procent av alla amerikanska arbetstagare till del samtidigt som den slår vakt om den viktiga principen om egenavgifter till pensionssystemet.
2. Avskaffa inkomstskatten för dem över 65 som tjänar mindre än 50.000 dollar
3. Lätta på bensinprisbördan och se till att oljebolagen drar sitt strå till stacken
Det enskilt viktigaste vi kan göra för att ge direkt lindring ifråga om de höga bensinpriserna är att tillhandahålla bränslerabatter som hamnar rakt i hushållens fickor och gör det mer uthärdligt att tanka.
4. Hjälpa arbetare som har hamnat i kläm på grund av frihandel och globalisering

Det är intressant att se att hans politik är väldigt amerikansk. På en del punkter skulle vi i Sverige definiera Obamapolitiken som mittenpolitik, rent av som högerpolitik på vissa punkter.
Men det går inte att lyfta ett lands politik in i en helt annat kultur och jämföra rent av. I ett land som USA där sjukvården inte är allmän på samma sätt behöver människor så klart på ett helt annat sätt kunna betala sjukvårdsförsäkringar, och helst kunna skaffa en som inte är bunden till deras arbetsgivare och deras jobb.

Boken är lättläst och bra att läsa för alla som är intresserade av politik idag. Och att ha talen tillgängliga kan ju vara användbart: bra som uppslagsbok och att hitta något citat att lyfta fram ibland.

Däremot är det en sak som är lite slarvigt med den svenska utgåvan. Det står ingenstans vem eller vilka som är författare till den första delen av boken, den som beskriver Obamas politik. Den är skriven som om den kommer direkt från hans valkansli, men det står ingenstans om det är det eller inte.

Tron på förändring
Författare Barack Obama
ISBN 9100123587
ISBN-13 9789100123581

Relaterade artiklar om Obamas sjukvårdsreform:
SVD: Obama ingen handlingens man
SVD: Under hysterin finns en begriplig oro
Recension av boken i SVD.
Recension i Göteborgsposten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

15 viktigaste – utmaningen antagen än en gång

by

Eyejimburns
Petras utmaning är antagen, av ännu en av Kulturbloggens medarbetare.

Sommar och sol, men även lite böcker. Till skillnad av vad jag har sett bland tidigare exempel tar jag med några av mina favorit serier som har betytt mycket för mig.

Här är min lista:

1. A Moore- Watchmen

2. Tolkien- Bilbo

3. F Herbert- Dune

4. J.R Hale – Civilization of Europe in the Renaissance

5. Homeros – Illiaden

6. S Pressfield – The Virtues of War

7. R Heinlien – Starhip Troopers

8. E Jünger – Stålstormen

9. Frans G Bengtsson – Röde Orm

10. D Zindell – Requiem For Homo Sapiens (4 Böcker)

11. Artistoteles – Den Nikomachiska Etiken

12. A Rand – Urkällan

13. F Miller – The Dark Knight Returns

14. P Pullman – Den Mörka Materian (3 Böcker)

15. L Apulejus -Den gyllene åsnan

RS lista, Petras lista, Bokhoras lista.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Utmaningen antagen: 15 viktigaste böckerna

by

denlilleprinsen
Sommar kan betyda att fler böcker än vanligt blir lästa. Det har det faktiskt betytt för mig. Jag har dessutom bestämt mig för att det här ska bli en böckernas sommar för mig.

Därför passar utmaningen jag hittade hos Petra och Bokhora så bra:

1. Den lille prinsen av Antoine de Saint-Exupéry.
2. Jonathan Livingston Seagull av Richard Bach,
3. Borta med Vinden av Margaret Mitchell.
4. Röda Rummet av August Strindberg
5. Siddharta av Hermann Hesse
6. Att snickra en tidningsartikel av Björn Öijer
7. Zen och kampkonsterna av Taisen Deshimaru
8. Zen in det Bewegung av C.W. Nicol
9. Mördare utan ansikte av Henning Mankell
10. Tusen och en natt – sagoböckerna
11. Sagan om ringen av Tolkien
12. Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams
13. Garp och hans värld av John Irving
14. Rosens namn av Umberto Eco
15. Lycka! av Dalai Lama

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Ernst Brunner: Hornsgatan – för mycket?

by

hornsgatan

Ernst Brunner bor på Hornsgatan i Stockholm och har gett ut en roman som utspelar sig på just den gatan. Den är en slags fristående vidareutveckling/fortsättning av Brunners roman om en annan gata i Stockholm, nämligen Kocksgatan.

Jag håller på att läsa Hornsgatan, har inte läst klart den. Tidigare i sommar har jag läst rätt många deckare, kriminalromaner. Flera av dessa har varit väldigt handlingsinriktade i berättelsen och med för lite litterärt beskrivande för att jag ska tycka det det är givande ur språklig synvinkel att läsa dem. Om en deckare bara är action, då ser jag nästan hellre filmen, om den nu finns filmad. En roman ska för mig ge språkliga upplevelser också, förutom berättelsen i sig. Brunners roman ”Hornsgatan” är ingen deckare. Och den har många, många beskrivningar och litterära grepp och lek med språk. Nästan för mycket. Ett kapitel till exempel beskriver Hornsgatans historia utan att det finns en enda dialog eller att någon människa gör något överhuvudtaget. Inget händer, i princip, fast det målas med ord och språket.

För att vara ärlig: det blir för mycket och det blir tungt. Jag måste lägga undan boken några timmar och läsa något annat ett tag och sedan återkomma. ”Hornsgatan” är inte en bok jag kommer att sträckläsa.

DN:s Dan Jönsson var ännu mer missnöjd:

Trots sin ansats, trots sina benådade ögonblick av språklig glöd är ”Hornsgatan” en trött roman, som saknar kraft att stå på egna ben. Som hellre lutar sig tillbaka mot det beprövade. Slappt, som ett appendix till sig själv.

Det sorgliga är att dessa brister också sår tvivel om att Brunners stil kanhända inte är så vass som den kan verka när det flyter. Någon som begriper till exempel vad som menas med ”att leva oegentligt och oförställt”? Och vad gör väl den som skriver ”orangeröda som karneol”, om inte koketterar?

Petigt i överkant, kanske. Men jag skulle inte säga detta om jag inte visste vad Brunner är mäktig när han är som bäst. Om inte ”Kocksgatan” var en roman jag fortfarande minns med glädje. ”Hornsgatan” vill jag hellre glömma.


Tidningen Kulturen har också recenserat:

Som samtidsskildring är ”Hornsgatan” skrämmande. Men inte genom sina iakttagelser eller välutvecklade känsla för nutiden. Nej, det som skrämmer är den föraktfulla och elitära människosynen som den speglar och ger uttryck för. Fördomarna sjuder hela tiden under ytan, och då och då stiger de upp som svavelstinkande bubblor från en dyig göl. Det är helt enkelt motbjudande.

Här finns ingen politisk linje. Här finns ingen grundläggande hållning. Det är snarare gubbgnäll och inskränkt oförståelse. Det rör sig alltså inte om en konsekvent konservatism, utan om ren stagnation – stelnad till schabloner – och brist på inlevelseförmåga i andra människors livsbetingelser. Många av iakttagelserna och åsikterna har en hel del av halvtossig insändarskribent över sig. Signaturen ”En som fått nog” hade passat Ernst Brunners samtidsspya utmärkt.

SR har också recenserat:

Några saker gillar jag trots allt med romanen Hornsgatan och det är Brunners suveräna sätt att skildra Stockholms historia så att alla tider existerar parallellt. Men också att hans fabuleringsglädje ibland resulterar i ballongflykter och annat som sällan förekommer i den svenska litteraturen. Men nästa gång hoppas jag att Brunner vågar ta det lite lugnare och att han jobbar med sin kvinnosyn, så att även kvinnorna får flyga ballong, till exempel.

Däremot rekommenderar jag flera av Brunners tidigare poesiböcker. Där är hans arbete med språk spännande. I våras gav Sulo ut en skiva där han tolkar Brunners dikter. Jag intervjuade Ernst Brunner och Sulo då.

Hornsgatan
Författare: Ernst Brunner
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN10: 9100120359
ISBN13: 9789100120351

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

John Ajvide Lindqvist pekas ut som Lars Kepler

by

ajvidekepler

Spekulationerna fortsätter. Vem är författaren som döljer sig bakom pseudonymen Lars Kepler. Författaren till boken Hypnotisören som såldes internationellt redan innan den gavs ut på svenska. Att ett bokförlag vågade göra så, sälja den internationellt, måste betyda att det är en redan etablerad person, förmodligen etablerad författare som redan säljer bra utomlands, som ligger bakom boken.

Jag var inte helt imponerad av deckaren Hypnotisören. Tyckte den hade rätt stora brister i hur den berättade historien och ja, en del annat. Nu är den danska tidningen Berlingske Tidende säker på sin saker: John Ajvide Lindqvist är Lars Kepler.

Vedkommende befinder sig nogenlunde midt i livet og – stensikkert – midt i en familie. 40-45- årige Kepler ved ikke kun noget om Dostojevskij, William Faulkner, Virginia Woolf og Biblen, men også en hel del om hypnose, trylleri, lægevidenskab, parapsykologi og børnekulturelle fænomener som Pokémon-kort. Ligesom han kender Stockholms forstæder som sin egen barnlige bukselomme. Sidst, men ikke mindst, så har vi (når vi bevæger os uden for selve bogen) at gøre med en særdeles medievant kunstner, der er dygtig til at sælge sig selv, men har et ambivalent forhold til det at være en kendt og offentlig person. På den ene side elsker han at »være på« og lege med illusioner i forhold til publikum. På den anden side har han behov for at trække sig tilbage til sin lille hule i et træ på en fjern ø, der sikkert ligger langt fra og så alligevel også tæt på det larmende samfund.
Når jeg tror, at det er den 41-årige skræk- og horrorforfatter John Ajvide Lindqvist, der gemmer sig bag pseudonymet »Lars Kepler«, er det ikke kun, fordi han er født i en forstad til Stockholm og før han blev forfatter ernærede sig som tryllekunstner og stand-up-komiker, skrev filmmanuskripter, og – forlød det i et interview fra 2006 – elsker at lege med Pokémon-kort, der spiller en central rolle i »Hypnotisören«.

Faktum är ju att Ajvide Lindqvist är smal nog att kunna vara den person som iklädd kvinnostövlar finns på bilden som sägs föreställa Lars Kepler. Bilden som förvillat många som försökt gissa vem som ligger bakom pseudonymen.

Jag har inte läst John Ajvide Lindqvists böcker, jag har bara sett vampyrfilmen som bygger på hans bok. Eftersom jag inte är någon vampyrfantast var jag fel målgrupp för den filmen.

Så om det är Ajvide Lindqvist som är Lars Kepler vet jag inte om jag ska bry mig om att prioritera att läsa hans böcker. För då är de troligen inte heller skrivna på det sätt som jag vill ha litteratur. Jag säger inte att det är dåligt, för vi har alla olika smak om vad vi gillar för slags böcker. Det finns många deckare som är sämre skrivna än Hypnotisören också, det ska gudarna veta. Riktigt välskrivna deckare är lätträknade. Men det är en annan historia, ett annat blogginlägg, en annan dag.

Du har väl inte missat att veckans Kulturfyra utgår från Lars Kepler?

Relaterat: Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,