Skivrecensioner

Cajsa Zerhouni

Estuary

4

Inspelad Av Otto Wellton i Kingside Studios i Gnesta 2019

Mix och master: David Carlsson i Gula Studion, Malmö

Producent: Cajsa Zerhouni

Do Music Records

47:36

Releasedatum: 11/10 2019

Fullängdsdebut av en sångerska jag hört på Stockholm Jazzfestival för några år sedan, vilket hon lagt på minnet. Häromåret spelade kvinnan med rötter i Skåne, in en homage till Billie Holiday. Efter universitetsutbildning i Lund och Frankrike har Zerhouni försörjt sig som översättare. Beträffande jazzkarriären har finlirare som Carl Orrje och Mathias Algotsson varit ackompanjatörer.

På Estuary har det utvidgade uppdraget gått till pianisten Mattias Lindberg. Kan inte med bestämdhet säga att jag hört honom tidigare. Tagit reda på att vi har hundratals gemensamma fb-vänner och att han examinerades från KMA (Kungliga Musikaliska Akademin) 2012. Fått fram att han spelat med Linus Lindblom, Erik Tengholm och Niklas Fernqvist. Att jag ovan skrev utvidgat uppdrag, beror på att samma kvartett som exekverade releasespelningen på Fasching, återfinns på skivan. Lindberg har sällskap av den tyska tenorsaxofonisten Birgitta Flick, stora talangen Arvid Jullander på bas samt allestädes närvarande trumslagaren Peter Danemo.

Sångerskan lanseras som en raritet, tack vare intimt tilltal, en ultraslät röst och förmågan till storytelling. Omdömen som i stora drag överensstämmer med vad jag hör. Alltid lockande att spekulera i influenser. Hittar inte på rak arm vokalister att jämföra med. Tänker på en sval röst som Julie London och i viss mån Eva Cassidy. Av tio låtar är två original skrivna av Cajsa plus ytterligare kompositörer. Resterande låtar som ingår i American Songbook har skiftande tempo, även om förkärleken för låtar av eftertänksam natur lyser igenom. Sångerskan ansvarar för samtliga arrangemang, vilka är väldigt genomarbetade och varierade. Hav och natur har varit viktiga influenser för Zerhouni.

Man inleder symptomatiskt, innerligt och långsamt i en behaglig standard, vars fina features på flygel och sax förtjänar extra beröm. I Let´s Face The Music And Dance hörs kvicka löpningar över klaviaturen, basisten får svettas och Danemo lägger in ett kortare energiskt solo. En ihärdig låt som bryter av. Det slingrande, nedtonade formatet passar debutanten med föredömlig frasering. Titellåten (ett av originalen) inte enkel att definiera, något av en kammar-jazz pärla. Noterar smeksamt vackra fraser från saxofonisten Birgitta Flick, en master-student på KMA och remarkabel musiker involverad i flera internationella projekt.

På ett album där ljudet är superbt och lyssnaren blir omsluten av musikernas avspända attityd och en betagande röst, återfinns i följd ett knippe glimrande ädelstenar. En ballad av Irving Berlin görs ömsint stretchande, består av flera faser. Utsökt musicerande inriktas på att ha skiftande fokus vad beträffar instrumentering. I Humdrum Blues omvandlas kompet också till förnämliga melodileverantörer. Den vokala färdigheten är här anslående. Örhänget You Don´t Know What Love Is berör. Smärtan och sorgen konkretiseras i varje stavelse, utan att det blir becksvart. Dialogen mellan saxofon – piano låter lysande. Vilken subtil tolkning!

Plattans andra original, döpt till Contemplating Moon kan avgjort uppfattas olika. Antingen ses som spännande formexperiment eller konstig komposition utan riktning. Definitivt mest bångstyriga låten. Som framskymtat är det synnerligen angenämt att höra på pianisten Mattias Lindberg. I Dearly Beloved släpper han loss, briljerar elegant när temat broderas. Blir lika exalterad av prestationen i I Only Have Eyes For You. Visserligen gör melodin ett anspråkslöst intryck, gränsande till det bagatellartade. Dock, sången imponerar genom att obehindrat glida omkring och ta plats. Och utmärkt spel med vispar förhöjer.

Avslutande ballad av Levant/ Heyman förmedlar fullskaliga känslor. Det vokala inslaget existerar sida vid sida med flygelns toner på ett fulländat sätt. Alla låtar kopplar inte samma grepp om lyssnaren, utstrålar inte samma närvaro. Därför plockas klyschan ”en aning ojämnt” fram. Slutklämmen efter ett par hängivna lyssningar i hörlurar, blir att Estuary är till stor belåtenhet, innehåller mycket värt att uppmärksamma.

RIM

Båten

5

Inspelning och mixning: Petter Berndalen i Playing With Music Studio, Stockholm

Master: Claes Persson CRP Mastering, Segeltorp

Producent: Petter Berndalen och RIM

Playing With Music

37:22

Releasedatum: 10/10 2019

Har besökt många festivaler, men aldrig någon spelmansstämma eller festival inriktad på folkmusik, även om jag på samma biljett sett Fläskkvartetten feat Freddie Wadling, Groupa och Hedningarna. Renodlad fiolmusik med polskor och dylikt är generellt sett inte min grej. Krävs något mer för att göra mig upphetsad. Gärna musiker som vågar utforska och experimentera, även om de tar avstamp i traditionen. Vilken lycka då att ha fått ett recensionsex, med en svensk/ norsk kvartett som uppfyller kriterierna på sin andra skiva.

Rim består av Elin Jonsson på fiol och sång, Sunniva Abeli på nyckelharpa och sång, Hilde Fjerdingöy trakterar durspel (dragspel modell mindre) och sjunger samt Jo Einar Jansen som bidrar med fiol, oktavfiol och sång. Gemensamma studier förde dem samman Elin har tilldelats priser, Hilde innehar en masterexamen i nordisk traditionell musik och flera av dem spelar i andra konstellationer. Gruppen förtjänar absolut ett genombrott i större kretsar då de har ett brett register, erbjuder såväl minimalistiska mästerverk som dansanta tongångar.

Att döma av omslagets vyer av fjäll och hav, verkar naturen ha stor betydelse. Rim gräver med ena foten i välbekant mylla, geografiskt hemmahörande i Jämtland, Västerbotten och angränsande regioner på norska sidan. Den andra foten går på upptäcktsfärd, plöjer nya fåror utanför folkmusikgenren. Deras innovativa drag kan i sitt sound påminna om Polarpristagare som Kronos Quartet eller Steve Reich. En sensationell jämförelse som ändå kan motiveras. Musikerna växlar framgångsrikt mellan olika roller, uppfyller ambitionen att ge varandra lika mycket frihet. Av skivans nio spår är det endast tre som inte är komponerade av någon i gruppen. Dessutom står de för arr till de traditionella låtarna.

Första takterna på Båten tar direkt lyssnaren i besittning. Hisnande vackert gravallvar. I förgrunden en fiol som hypnotiskt upprepar melodislingan. Doppolskan avlöses av klämmig polka, en virtuos låt traderad av en finlandssvensk professor. Oklanderlig men i min bok aningen färglös. Titellåten, komponerad av Sunniva Abeli och med text av Catarina Abeli, är lika rörande som charmerande. Det vemodigt hoppfulla temat präglas av skör sång. Hon som står för det vokala inslaget, tycks kämpa för att komma rätt, lyckas precis med uppdraget. Pizzicatopassage skapar fin atmosfär varefter ett instrument tar över (vill inte spekulera) vars ton påminner om cello.

Mittsektionen skulle kunna betecknas som en formidabel svit. Först en låt skriven av Hilde Ferdingöy, ett elegiskt mästerverk med tonartshöjning. Visserligen inte identiskt tempo, men tankarna går till Lars Hollmers instrumentalhit Boeves psalm. Sedan Protestpolka som lyckligtvis undgår sedvanlig hurtfrisk attityd. Pinnar av korresponderande stämmor kastas in i brasan, vars glödheta beat sprider smittsamma toner omkring sig. Fantastisk låt som sprudlar av spelglädje! I en arr baserad på visa från 1800-talet associerar jag till Kronos Quartet. Utforskande intro övergår i suggestivt driv. Ett signifikant exempel på gruppens vilja och förmåga att spränga genren folkmusik. Nytänkande med genialiskt resultat som följd. Man befinner sig ljusår ifrån det klämmiga och stundom glättiga, som ofta häftar vid den dansanta spelmansmusiken. Det hedrar Rim, gör dem spännande. Får ibland LISAS-vibbar, vilket innebär högsta betyg.

I Kråka Laus är Jo Einar Jansen försångare på norska, medan kvinnorna bildar kör. Det är en intrikat konstruerad melodi med ekvilibristiskt durspel. Raffinerat inkorporeras kören Avslutande Vesper binder samman skivans stämningar elegant. Förunderligt nog blir det aldrig gnälligt, trots anhopningen av instrument med dominant diskant. Albumet är istället en skönhetsupplevelse.

Heltäckande omdömen är knepigt. Har lyssnat uppmärksamt och attraheras av vad jag hört. Skönhetsfläckarna är ringa. De bländande, berörande titlarna desto fler. Spelglädjen manifesteras i sofistikerade stråkdrag och dito fingersättning. Mixas med betagande repetitiva strukturer. Tillsammans bildar komponenterna stommen, i en till lika delar svängig och lyriskt cd som stärker lyssnarna.

Obs releaseturnén omfattar Sverige, Norge, Tyskland och Belgien.