Fredrik Nordström (feat Palle Danielsson och Fredrik Rundqvist)
Svensk standard
4
Inspelad 27/2 2019 i BAS Bandhagen av Mats Äleklint (också mastrat)
Mixning och producent: Fredrik Nordström
El Dingo Records (med stöd av Svenska Kulturrådet)
41:33
Release: 27/9 2019
Nordström från Sandviken som skivdebuterade strax efter millennieskiftet, släpper nu sitt tredje album med denna sättning. Han tillhör förvirrande nog, en handfull jazzsaxofonister som lystrar till samma förnamn. Till yttermera visso kuriöst i sammanhanget, är att jag hört skivans sju låtar live, innan de existerade i inspelad form. Tilldragelsen skedde i BAS, studion längs gröna linjen som ibland arrangerar konserter. Fredrik Nordström (tenorsax och barytonsax), legendaren Palle Danielsson (kontrabas) och ytterst produktive Fredrik Rundqvist (spelar bland annat i Daniel Karlsson trio) bakom trumsetet spelade under Stockholms jazzfestival i två set. Fick möjlighet att träffa herrarna i pausen och trumslagaren kände igen mig. Förvisso en utmaning att utförligt ta emot avancerade toner från en jazztrio utan ackordinstrument. Dock, gillade jag vad jag hörde live.
Svensk standard består av en brokig samling låtar, där knappast fler än Alice Tegnérs Ute blåser sommarvind och möjligen Georg Riedels luftiga riff i Sommar adjö (utgiven på Jan Johansson-skiva) har täckning i titeln. Övriga kompositörer som tolkas är Lars Gullin, Börje Fredriksson, Staffan Linton, Jan Johansson samt Palle Danielsson. Melodierna sägs ingå i vår låtskatt, varför målet varit att sprida dem vidare till kommande generationer. Det är ett enormt spännande urval och ett klurigt smart projekt. Kan nästan betecknas som en kreativ produkt i skärningspunkten mellan sammanhållen bop och spretig impro. Nordström med ”vapendragare” förhåller sig tämligen fritt till de ursprungliga melodierna. Tar sig friheten att brodera i improvisationer och tätt samspel.
Rundqvist intar inledningsvis låg profil, håller sig mestadels diskret i bakgrunden. Däremot fäster en hela tiden avseende vid maestro Danielsson och hans gudomliga basgångar. Dominerar gör en sprakande saxofon. Skicklige Nordström väser och fräser, smeker och snirklar. Efter varje utsvävande utflykt återvänder han till melodins tema.
Man öppnar fängslade, pendlar mellan skönhet och stök genom att ta sig an lyriska fenomenet Lars Gullin (såg honom spela på gymnasiet). Hans nordiska vemod mer än anas. Det smått busiga Riedel-stycket därefter, låter med sitt efterhängsna tema som en hit i avanti-land. Pianisten Staffan Lintons Liten visa till Karin är en av skivans klarast lysande pärlor. Linton var en doldis från Göteborg (hedersmedlem i stadens jazzföreningen) någon jag på 90-talet hörde live. Vad som gör att låten sticker ut extra, är att trions beståndsdelar naturligt integreras, tillför lika mycket. Saxofonisten Börje Fredriksson fick tyvärr en alltför kort karriär, något i skymundan. I den enastående tribute-kvartett som plockat upp hans låtar ingår Palle Danielsson (som ju på 70- och 80-talet lirade med flera internationella stjärnor). Kan flika in att stjärn-basisten är Guldkatten-nominerad för sin livsgärning, en utmärkelse han redan borde ha tilldelats. Fredrikssons Bröllopsvals innehåller massvis av energi, är på väg att kantra, men landar på fötterna. Kul med trummor i förgrunden i en tajt sekvens.
Alice Tegnérs tonsättning av tidigare nämnda skolavslutningssång var initialt en vaggvisa. På Svensk standard har den draperats med ett antal närapå vresiga takter, basintro och solo av Palle Danielsson mitt i. En nydanande, lyckad version som remarkabelt nog, lyckas uppehålla sig kring den lätt igenkännbara melodin. A+B är en gungande, krängande blues av Jan Johansson. En fullträff av trion då kompet kryper närmare inpå Nordström. Man avslutar med utförligt basintro och i en ballad av Palle som sträcker sig ut i fjärran. På slutet låter det experimentellt, då låtens struktur luckras upp. Erinrar mig att låttiteln Siri syftar på en katt som basisten har/hade.
En skiva vars musik befinner sig långt ifrån mainstream, trots en uppsjö vemodiga, stolta harmonier som utgångspunkt. Poängen är att tillhör man den klick som går igång på saxofontrios, är detta annorlunda grepp väl värt att tillägna sig. Stämmer vad som utlovats: öppensinnade musiker med respektfullt handlag och nyfikenhet. För bästa möjliga dynamik rekommenderas lyssning i hörlurar.