• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: Jay Kelly – en trivsam film i snygg kostym

21 november, 2025 by Elis Holmström

Jay Kelly
Betyg 3
Svensk biopremiär 21 november 2025
Regi Noah Baumbach

Efter att ha trampat i klaveret med White Noise väljer regissören Noah Baumbach nu att försöka återvända till dagarna då han hyllades som en sällsynt begåvad dramatiker, vars vassa personregi fick lovorden att falla hagla likt regn under monsunen. Baumbach vill dock göra detta genom att inte återgå till total misär, toxiska relationer och kolsvarta skilsmässor. Istället blir det en film som – mer än något annat, vill gå i Alexander Paynes fotspår och kombinera melankoli med humor. Resultatet är ovanligt trivsamt men knappast oförglömligt.

Att Baumbach besitter talang som dramatiker har det sällan varit någon diskussion om, men med Jay Kelly visar han också upp en – aningen, oväntad kapacitet att agera som en kameleont, det vill säga att han inte förlitar sig allt för mycket på tidigare signum och tendenser. Jay Kelly känns avsevärt mer finslipad visuellt och tekniskt än något regissören gjort tidigare, både genom ett klassiskt och stilfullt foto av vår egen Linus Sandgren, men också genom ovanligt effektull scenografi som kombinerar det bästa av båda världar vad gäller teater och film. Sedan har vi rollistan som kan vara den mest stjärnspäckade hittills vad gäller Baumbach, förutom George Clooney i huvudrollen basunerar filmen ut aktörer i världsklass med bland annat Jim Broadbent, Laura Dern samt Billy Crudup.

Det hela känns lika lyxigt som en middag på trestjärniga Frantzén, med råvaror som på egen hand borde kunna slå omkull vilken kräsen finsmakare som helst. Problemet är bara att Baumbach inte tillreder det hela till något bländande, det känns snarare som att vi serveras aningen loj vardagsmat där ingredienserna råkar kosta mer än ett tjugotal månadslöner. För där komponenterna är bortom det förstklassiga kan detsamma inte sägas om filmens tematik eller generella berättelse. Det är en klassisk saga som studerar baksidan av framgång, där insikten om uppoffringarna som lett till rikedom ständigt belyses. En regissör som Noah Baumbach borde ha funnit en unik – åtminstone inspirerad, infallsvinkel men det hela framförs oväntat traditionellt för att inte säga förutsägbart.

Att förlita sig på traditionella troper är nödvändigtvis inte alltför problematiskt, om det injiceras ett överflöd av inspiration och entusiasm, men Baumbach verkar många gånger ha satt på autopiloten. Flera inslag, som de ständiga tillbakablickarna, är inte bara problematiska för filmens tempo utan rent förödande då de fråntar George Clooney agens och ersätter honom med Charlie Rowe – som en yngre version av samma karaktär. Något som per automatik innebär att Clooneys unika och alltid stabila skådespel tas ur bruk och vi lämnas med menlös utfyllnad som endast verkar figurera för att understryka saker som kunde ha förmedlats mer subtilt. För det är de gånger som Clooney får stå i centrum och bjuda på sitt bekanta men alltid utmärkta skådespel som filmen känns som mest levande – för att inte säga gemytlig. För då filmen endast känns som en hedonistisk och stor demonstration i olika former av definitioner av lyxig livsstil – kombinerat med charmig humor, är den i sitt esse. Clooney är fortfarande en av få aktörer som kan komma undan med att erbjuda ett snarlikt agerande men ändå framstå engagerad. Att Baumbach också lyckas regissera Adam Sandler i en roll som inte innebär hysteri eller hans återkommande tendenser att – på de mest misslyckade sätt, övertyga om sina dramatiska kompetens, är också en bedrift. Detta är tveklöst Sandlers bästa och mest sympatiska roll på årtionden.

Ständigt återkommande blir dock känslan att filmen inte förstår sin fulla kapacitet. Ett par gånger berörs mer intressanta aspekter, som diskussionen kring problematiken att bjuda på samma agerande film efter film, eller hur konstlat och bisarrt filmskapande kan framstå för utomstående. Att berättelsen och den titulära karaktären många gånger känns som en ren självbiografi för Clooney nyttjas inte heller till maximal effekt.

Baumbach verkar dock inte inställd på att skapa stordåd utan en trevlig stund ute i vackra italienska landskap, något han lyckas med även om det – utan tvivel, fanns betydligt mer originell potential att extrahera än en trivsam film i snygg kostym.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmkrtik, Filmrecension, Netflix, Noah Baumbach

Filmrecension: Den siste vikingen – definierar begreppet menlöst tjafs

21 november, 2025 by Elis Holmström

Den siste vikingen
Betyg 2
Svensk biopremiär 21 november 2025
Regi Anders Thomas Jensen

Regissören Anders Thomas Jensen är fast besluten om att bevara sitt unika varumärke, detta genom att ständigt påminna oss om att han är bland det galnare som släppts loss ifrån vårt sydliga grannland. Med filmer som Adams Äpplen samt Män Och Höns råder det ingen tvekan om att Thomas Jensen vägrar att närma sig filmer vars innehåll kan kallas någotsånär normalt.

Till ingens förvåning fortsätter denna trend med Den Sista Vikingen, en film som blivit något av en inhemsk succé i Danmark med nästan en halv miljon besökare. Men trots denna framgång har Thomas Jensen inte breddat eller utvecklat sitt filmskapande sedan nämnda Adams Äpplen. Än en gång är det en film som är spretig både vad gäller atmosfär och genrer samtidigt som den på ett ganska klumpigt sätt pendlar mellan avgrundsdjupt mörker och trivialt dravel.

Att bäcksvart humor är lika kompatibelt med Thomas Jensen som fisken och vattnet råder det inget tvivel om. Det hela är så pass osannolikt blekt – för att inte säga brutalt, både vad gäller våld och galghumor, att man kan fråga sig om det är fråga om ett dovt sinne för humor eller någon form av absurd snedvriden sadism. Det görs oerhörda svängningar vad gäller själva berättelsen men också tematiken. På nolltid kan det skifta mellan att – med stort allvar, diskutera psykisk ohälsa till att likna en torftig sketch från David Hellenius programmet Hey Baberiba. Dessa kraftiga svängningar är svåra för de flesta filmer men blir här ohållbara, framförallt då Thomas Jensen snart tappar kontrollen. Snart så knakar hela filmens struktur och det hela verkar vara på väg att implodera.

Då filmen – delvis, träffar rätt som då Lars Brygmann får hålla i taktpinnen med berättelsens tveklöst bästa figur, kan man intalas att tro att filmen samt Thomas Jensen hittat rätt. Men likt rastlösa barn försvinner fokus och disciplin även i de stunder då allt verkar stämma, istället flänger det hela iväg till segment som är både ointressanta för att inte säga onödigt brutala.

Andra filmer som delvis kan likna ett sammelsurium behöver nödvändigtvis inte kollapsa, se bara till hur stilfullt och genialt Greta Gerwig tog Barbie i land, men Den Sista Vikingen är så pass stirrig, menlös och ointressant att den kreativa hysterin endast blir utmattande, ibland rent tråkig. Humorn har ungefär samma träffsäkerhet som en gravt berusad skidskytt, vissa skämt framkallar småskratt medan andra faller platt.

Filmen är också onödigt lång och slutet är hopplöst utdraget. Inte ens de goda skådespelarna som samlats kan väga upp de flagranta felen. Mads Mikkelsen visar upp sin oerhörda bredd, men övriga aktörer får total varmluft att utgå ifrån. Sofie Gråbøls roll är i det närmaste skandalöst tanig och Nikolaj Lie Kaas har sällan varit såhär oinspirerad, detta i en roll som endast tillåter honom att grymta och utsöta andra menlösa läten.

Inte ens det oerhört snygga yttre som filmen belönats med adderar något av värde, istället skapas bara förvirring då det extremt stiliserade utseendet snarare hör hemma i en film signerad David Fincher. Detta är dock bara ytterligare en indikation på hur genuint förvirrad, flamsig och ofokuserad soppan är. Det är en lekstuga utan rim eller reson, en festival i rent trams som väldigt snart definierar begreppet menlöst tjafs.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Den sista vikingen, Filmkritik, Filmrecension

Göteborgs stadsteater bjuder på Shakespeares odödliga sonetter, nyskrivet drama om kamp och drömmar och händelserna i Göteborgs sommaren 2001

20 november, 2025 by Redaktionen

Shakespeares odödliga sonetter. Storslaget nyskrivet drama om kamp och drömmar, om händelserna i Göteborg sommaren 2001. Hyllad brittisk bröllopskomedi med melankolisk underton där hemligheter avslöjas och lojaliteter sätts på prov. Ett brännande grekiskt drama i nytolkning och till sist dråpligt och sensuellt i en nyskriven norsk pjäs om vår längtan efter kärlek. Göteborgs Stadsteater har presenterar två urpremiärer och tre Sverigepremiärer under våren 2026.

Ett pressmeddelande berättar:

Jane Austens Stolthet och fördom och Paula Stenström Öhmans nyskrivna 7 sorters tystnad fortsätter att spela under våren. Dessutom återkommer, på publikens begäran, succéerna En alldeles särskild dag och Abrahams barn.

– Den här våren blir en kärleksfest. Med mycket värme, längtan, skratt och ömhet. Vårens olika uppsättningar har alla, på olika sätt, fokus på tro, hopp och kärlek. Och de påminner om vikten av att sträva efter försoning, säger Linda Zachrison, konstnärlig chef för Göteborgs Stadsteater.

Vårsäsongen startar i William Shakespeares odödliga poesi. I sonetter skapar den hyllade koreografen Kenneth Kvarnström tillsammans med videokonstnären och ljusdesignern Joonas Tikkanen en fusion av teater, dans och musik, om kärlek och livets förgänglighet. Urpremiär 16 januari på Studion.

Först ut på Stora Scen är Beth Steels nyskrivna Tills stjärnorna faller ner, som gjort succé i London. Den erfarna regissören Stefan Larsson ger oss en varm och underhållande komedi med allvarliga undertoner. Om ett bröllop som virvlar in i en melodram av intriger, svek och otrohet. Sverigepremiär 23 januari.

Hekabe av den rosade irländska dramatikern Marina Carr, som nu introduceras i Sverige, regisseras av Helena Sandström Cruz. Här ges en modern och passionerad nytolkning av Euripides klassiska drama, en tidlös berättelse om krigets civila offer, om eviga våldsspiraler och om hur dessa våldsamma konflikter inte har någon vinnare. Sverigepremiär 25 mars på Studion.

Jerker Beckman har gjort en grundlig research inför Göteborgskravallerna – som om en annan värld var möjlig, som regisseras av Niklas Hjulström. Här vävs dåtid och nutid samman och vi får möta olika sidor och perspektiv på de händelser som för alltid satt sina spår i Göteborgs och Sveriges historia. Urpremiär 27 mars på Stora Scen.

En av Norges främsta dramatiker Monica Isakstuen har skrivit Han den andre. Regissören Annika Silkeberg tar sig an denna pjäs om kärlek. Dråpligt och sensuellt om när passionen gått upp i rök. Men vad är egentligen kärlek? Som trygga måndagar i november eller brinnande som en ny förälskelse? Sverigepremiär 11 april på Lilla Scen.

En alldeles särskild dag i regi av Mattias Nordkvist, om den lilla människans roll i den stora världen och politiken, återkommer i vår och flyttas dessutom upp från Lilla Scen till Studion. Även Abrahams barn, med och i regi av Johan Gry, får en ny spelperiod under våren. En berättelse som utforskar de tre världsreligionerna judendom, kristendom och islam och likheterna emellan dem.

Våren 2026 kommer också att bjuda på flera gästspel. Bland dem kan nämnas Ingmar Bergmans Scener ur ett äktenskap – enligt 123 Schtunk. Publikfavoriterna är tillbaka.

Korta fakta om repertoaren våren 2026
sonetter
Urpremiär 16 januari på Studion
AV William Shakespeare
ÖVERSÄTTNING Lena R Nilsson
REGI Kenneth Kvarnström
AKTÖRER Karin de Frumerie, Emil Ljungestig, Rachel McNamee, Jonas Nordberg, Maria Salomaa, Philip Zandén.

Tills stjärnorna faller ner
Sverigepremiär 23 januari på Stora Scen
AV Beth Steel
ÖVERSÄTTNING Lolo Amble
REGI Stefan Larsson
MED Anna Bjelkerud, Ashkan Ghods, Johan Gry, Beata Hedman, Johan Karlberg, Jessica Liedberg, Lisa Lindgren, Josefin Neldén, Lars Väringer med flera

Hekabe
Sverigepremiär 25 mars på Studion
AV Marina Carr
ÖVERSÄTTNING Pamela Jaskoviak
REGI Helena Sandström Cruz
MED Marta Andersson-Larson, Johan Friberg, Mia Höglund-Melin, Casper Karlsson*, Emil Ljungestig, Jesper Söderblom, Oméya Simbizi *Praktikant från Teaterhögskolan i Luleå

Göteborgskravallerna – som om en annan värld var möjlig
Urpremiär 27 mars på Stora Scen
AV Jerker Beckman
REGI Niklas Hjulström
MED Karin de Frumerie, Marie Delleskog, Carina M Johansson, Victoria Olmarker, Maria Salomaa, Robin Stegmar med flera, samt tolv sistaårsstudenter från Högskolan för scen och musik i Göteborg: Eric Almefalk, Klara Bremberg, Tuva Börgö, Elias Citterio, Jason Iskander, Hilda Krepper, Ellen Linder, Erik Mattsson, Joel Möller, Elesine Naucler, Ania Scheja, Bakri Wazzan

Han den andre
Urpremiär 11 april på Lilla Scen
AV Monica Isakstuen
ÖVERSÄTTNING och REGI Annika Silkeberg
MED Ashkan Ghods, Beata Hedman, Caroline Söderström, Morten Vang

En alldeles särskild dag
Nypremiär i maj på Studion
AV Ettore Scola
ÖVERSÄTTNING Thomas Kinding
REGI Mattias Nordkvist
MED Johan Friberg, Victoria Olmarker

Abrahams barn
Nypremiär 15 april på Lilla Scen
AV Svein Tindberg
ÖVERSÄTTNING Sofia Fredén
REGI och MED Johan Gry

Gästspel: Ingmar Bergmans Scener ur ett äktenskap – enligt 123 Schtunk
Spelas 10, 11, 21, 22 april på Stora Scen
MANUS Ingmar Bergman
REGI 123 Schtunk
MED Bortas Josefine Andersson, Lasse Beischer
.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt

Anna Vnuk tolkar Lars Tunbjörks fotobok Landet utom sig på Kulturhuset stadsteatern

20 november, 2025 by Redaktionen


Landet utom sig, Anna Vnuk tolkar Lars Tunbjörk. Urpremiär 12 december på Stora scenen, Kulturhuset Stadsteatern. Foto: © Lars Tunbjörk och Kulturhuset Stadsteatern

Anna Vnuk tolkar Lars Tunbjörks fotobok Landet utom sig. Det blir återskapade ögonblick och utflykter i det som ligger före, mitt i och efter motiven i fotografierna – för att en bild säger mer än tusen ord. Elva medverkande skådespelare och dansare, fyra barn och en stor kör tar plats på scenen. Urpremiär 12 december 2025 på Stora scenen, Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm.

Ett pressmeddelande berättar:

Det här är ett drömspel om Sverige. Ett Sverige som inte längre finns. En fantasi om de människor som råkade fångas på bild mitt i ett helt vanligt ögonblick i sina helt vanliga liv. Föreställningen bygger på foton tagna i bland annat en mataffär i Luleå, en korvkiosk i Skara sommarland och framför en tv på Öland någon gång mellan 1987 och 1991. Anna Vnuks konstnärskap tar vid där bildens kant slutar, tar sig friheter, bugar sig och skapar en scenisk värld av fotoboken.

– För mig personligen handlar föreställningen om Sverige, om oss som är här, säger Anna Vnuk, idé, regi och koreografi. Lars Tunbjörks bilder är ju perfekta som de är, det finns ingenting att tillägga. Däremot är de väldigt inspirerande och fantasieggande, de väcker många tankar och känslor. Vår föreställning är som ett svar eller en tolkning av verket, snarare än att vi försöker iscensätta exakt det boken redan berättar. Vi gör ett nytt verk av hans verk. Ett till: Landet utom sig.

Anna Vnuk är dansare, koreograf, dramatiker och regissör. Hon belönades med Svenska Teaterkritikers pris 2024 för de två publik- och kritikersuccéerna Anna Vnuk är Bastarden på Unga Klara och Jag offrar mig på Kulturhuset Stadsteatern. 2025 mottog hon Mikael Nyqvist award med motiveringen ”en av Sveriges mest originella och orädda konstnärliga röster.”

Fotografen Lars Tunbjörk (1956–2015) slog igenom stort med fotoboken och utställningen Landet utom sig från 1993. Hans humoristiska och surrealistiska bilder av typiskt svenska platser och företeelser gjorde honom känd för en bred publik. Utställningen Landet utom sig visas till och med 18 januari 2026 i Galleri 3, Kulturhuset Stadsteatern.

Landet utom sig, urpremiär 12 december 2025 på Stora scenen, Kulturhuset Stadsteatern
Manus, regi och koreografi: Anna Vnuk. Efter Lars Tunbjörks bilder.
Scenografi och kostym: Jenny Kronberg
Ljus: Johan Sundén
Ljud: Astrid Nyström, Klas Hasselrot (praktikant från SKH)
Mask: Rebecca Afzelius
Scenografi- och kostymassisten: Tilde Tutal Gottberg (praktikant från SKH)

Medverkande: Siri Hamari, Emma Österlöf, Astrid Drettner, Sanna Persson Halapi, Linda Kunze, Bahador Foladi, Emil Almén, Emil Hedayat, Ossi Niskala, Robert Malmborg, Ludde Hagberg, Danylo Vorobiov, Franz Engman, Mika Höglund Steinberg, Ottilie Krystek.
Kören Näktergalningarna

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Anna Vnuk, Kulturhuset stadsteatern, Lars Tunbjörk, Scenkonst

Elva skådespelare och fyra dansare iscensätter Karl Marx Das Kapital på Dramaten

18 november, 2025 by Redaktionen


Magnus Lindman och Örjan Andersson Foto: Aline Lorentzon

I dansteaterföreställningen Das Kapital varvas Marx text med vardagssamtal – igenkännbara för alla när tiden ägnas åt arbete, pengar, varor, tjänster och pensionssparande. Kapitalet är en kraft som styr våra beslut, våra behov, och till och med våra relationer. I regissören och koreografen Örjan Anderssons uppsättning dansas och gestaltas kapitalets inverkan på våra liv på ett drastiskt och överraskande sätt. Urpremiär 6 december 2025 på Stora scenen på Dramaten.

Ett pressmeddelande berättar:

Regissören Örjan Andersson förklarar: ”föreställningen består av två lager: ett där vi prövar Marx texter och vrider och vänder på dem. Ett annat som består av avlyssnade scener: Laddarna som samlas i trasigt-lådan. Din ömma rygg. Barnens skolgång. Sömnbristen. När de här lagren läggs på varandra uppstår förhoppningsvis en känsla av att kapitalet är ständigt närvarande i vår vardag vilket är vad vi försöker kommunicera i en drastisk, överraskande och till och med komisk föreställning”.

Den tyske filosofen, nationalekonomen, journalisten och revolutionären Karl Marx (1818-1883) beskrev och analyserade kapitalismen i mastodontverket Kapitalet. Kritik av den politiska ekonomin, som gavs ut i flera band med start 1867.

Örjan Andersson har på Dramaten tidigare satt upp Werther och Exit Parkour. Han har också uppmärksammats för uppsättningar som Hamlet och Ett drömspel på Folkteatern i Göteborg, Antigone och Drottningens juvelsmycke på Helsingborgs Stadsteater och Orfeus & Eurydike på Unga på Operan.

Jonathan Johansson, en av Sveriges mest hyllade popartister som våren 2025 släppte sitt åttonde album Vita Skelett & Vita Pärlor, står för den nyskrivna musiken, i samarbete med David Lindvall och Samuel Starck.

Av: Karl Marx. Bearbetning: Magnus Lindman. Regi och koreografi: Örjan Andersson Medverkar gör: Danilo Bejarano, Thérèse Brunnander, Erik Ehn, Johan Holmberg, Ellen Jelinek, Cecilia Nilsson, Nancy Ofori, Alexander de Sousa, Sofia Rönnegård, Elisabeth Wernesjö, Olof Yassin. Dansare: Jernej Bizjak, Joseba Yerro Izaguirre, Bianca Traum, Beda Åsbrink

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 90
  • Sida 91
  • Sida 92
  • Sida 93
  • Sida 94
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in