• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Teaterkritik: Fakk alla – en viktig pjäs

11 februari, 2022 by Birgitta Komaki

Fotograf Klara G, Dramaten, Fakk Alla, Teater Fryshuset , Unga Dramaten, Sofia Karemyr

Fakk alla
Av Ulf Stenberg och Emil Rosén Adsten
Regi Ulf Stenberg och Emil Rosén Adsten
Peruk och maks Frida Ottosson
Ljus Jesper Larsson
Kompositör Måns Lundberg
Ljud Björn Lönnroos
Videodesign Thomas Nilsson
Dramaturg Anna Kölén
Foto föreställningsbild Klara G
Foto föreställningsbilder Leonard Stenberg
Premiär den 10 februari 2022 på Lejonkulan, Dramaten

Kvinnor kan och de kan allt mer. Från att ha betraktas som offer och bihang till kriminella män har de nu också dykt upp i kriminalvården som förövare i ökande grad.
Tidningarna rapporterade nyligen om att allt fler kvinnor döms till långa fängelsestraff. Antalet våldsbrott utförda av kvinnor har ökat och de är mer involverade i kriminella nätverk.

Föreställningen Fakk alla är en monolog om en kvinnlig kriminells liv och anledningen till att hon blev kriminell. Den handlar om en kvinna som inte vill vara underställd männen.
Sofia Karemyr gör ett säkert och väldigt kontrollerat framträdande. Hon framställer en kvinna som är målinriktad och är väldigt klar över vad hon vill. Genom sitt agerande har hon fått respekt i den kriminella världen. Genom att monologen är så saklig och inte tar upp några känslor blir föreställningen något opersonlig. Ett liv, kriminellt eller inte,
innebär ju alltid olika känslor. Jag tycker också att ett feministiskt perspektiv skulle
ha inkluderat relationen till männen.

Historien grundar sig på vad tidigare kriminella kvinnor berättat. Kvinnor som nu har kommit till rätta med sina liv. Kanske det är därför deras känslor inte kommer fram.
De har lämnat sina tidigare liv och gömt undan ångest, ängslan och övriga problem.

Monologen Fakk alla är ett samarbetsprojekt mellan Unga Dramaten och Teater Fryshuset. Monologen är tredje delen i en trilogi.
En viktig pjäs som kan väcka diskussion och intresse om en extra utsatt grupp.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt

Berättelsen om Lehman Brothers får Sverigepremiär på Kulturhuset Stadsteatern

11 februari, 2022 by Redaktionen

Berättelsen om Lehman Brothers får Sverigepremiär på Kulturhuset Stadsteatern 24 februari 2022.

Ett pressmeddelande berättar:
Lehmantrilogin är berättelsen om en familj och ett företag som förändrade världen. En ekonomisk thriller som kretsar kring de tre bröderna bakom Lehman Brothers, finansinstitutet vars konkurs utlöste den globala finanskrisen 2008. I huvudrollerna syns Robin Keller, Emil Almén och Anders Johannisson. För regi står Carolina Frände, som därmed återkommer till Kulturhuset Stadsteatern. Frände är även forskare vid Institutet för framtidsstudier och doktorand i företagsekonomi vid Stockholms universitet. Lehmantrilogin har Sverigepremiär på Lilla scenen den 24 februari.

Historien börjar 1844 då Henry Lehman från Bayern emigrerar till New York. En tid därefter ansluter hans två bröder och tillsammans investerar de i kol, olja, järnväg och samtida uppfinningar, allt som kan ge avkastning. De tre bröderna lägger samtidigt grunden till det som kommer att bli Lehman Brothers. Lehmantrilogin ger en närgången bild av 1800-talets första immigranter till Nordamerika och låter besökaren följa den mytomspunna Lehman-familjen genom flera generationer, deras stora ambitioner, nytänkande entreprenörskap och enorma framgångar.

Lehmantrilogin är skriven av Stefano Massini och är en komplex berättelse som spänner över lång tid och många händelser, uppdelad i tre akter med tolv kapitel i varje. Joakim Sten och Carolina Frände har bearbetat och kortat den omfattande originaltexten, skriven i prosa, och fördelat pjäsens alla roller på tre skådespelare.

– Lehmantrilogin sträcker sig över ett och ett halvt sekel och berättar om hur 1800- och 1900-talens tänkande om ekonomi, företagande och kapital, som nu är en del av vår vardag, inte bara påverkat utan faktiskt förändrat förutsättningarna för våra liv. En stor och komplicerad berättelse kräver just så skickliga, erfarna och fantasifulla skådespelare som vi har i vår produktion. Det blir intressant att möta publiken med en föreställning som ställer sig mitt i samtiden, säger Carolina Frände.

Lehmantrilogin skrevs 2011 och fick sin urpremiär i Paris 2013. Då var pjäsen sju timmar lång. I den engelska versionen, som hade premiär i London 2018 i regi av Sam Mendes, har texten bearbetats ytterligare och speltiden förkortades till hälften. Den kritikerrosade uppsättningen från National Theatre har även spelats Off Broadway och är nu på turné på den amerikanska västkusten. Lehmantrilogin på Kulturhuset Stadsteatern är en helt ny bearbetning av originalmanus.

Lehmantrilogin, Sverigepremiär 24 februari 2022, Lilla scenen
Av: Stefano Massini
Översättning: Johanna Hedenberg
Bearbetning: Joakim Sten
Regi: Carolina Frände
Scenografi och kostym: Charlotta Nylund
Ljus: Karl Svensson
Mask: Linda Gonçalves
Ljud: Andreas Huumonen*, Johan Stohne*, Ellinor Blixt*, Fabian Grytt*
Medverkande: Emil Almén, Robin Keller, Anders Johannisson
*Praktikanter från SKH
Foto lanseringsbild: Carl Thorborg

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt

Tidlös vokaljazz exalterar och sprider välbehag – Sharón Clark med Mattias Nilsson trio i Lerum

10 februari, 2022 by Mats Hallberg

foto Christer Åkerlund

Dergårdsteatern i Lerum

8/2 2022

För drygt fem år sedan upptäckte jag och pianisten Mattias Nilsson varandra i våra respektive roller. Jag som lyssnare med stora öron och skribent på ideell basis. Mattias som genrefri proffsig yrkesman vars långvarig karriär utomlands fokuserat på genuin mångsidighet. ”Relationens” avkastning har bland annat lett till skivrecension (5(5), betraktelse efter minnesvärt framträdande på pianofestival, intervju med anledning av femton internationella år i den seriösa musikens tjänst, text om gudomlig konsert i Trollhättan i svep samt info/ bedömning om singelsläpp. Vidare kan avslöjas att jag var med om två utomordentliga solokonserter i Göteborgskyrkor i fjol. (Efteråt blev det gemensam måltid plus timmar av konverserande samvaro).

Afrikansk-amerikanska vokalisten Sharón Clark träffade Nilsson vid ett jam 2012. Sedan dess har de flitigt samarbetet, utvecklats till en sömlös enhet. Ofta genomförs deras konserter på kvartett, vilket också skedde i Lerum. Rytmsektionen bestod av ett radarpar: Jazzpedagogen Jonas Castell jämte delikate trumslagaren Pelle ”Trazan” Jonasson (kanske mest känd från XL Big Band). Konserten inleds instrumentalt genom Harlem Blues, titellåt från album av Phineas Newborn Jr. Gershwins But Not For Me gjordes med underbar schwung på duo, det vill säga stadig basgång och bländande sång. Tre melodier framförde stjärnan från USA till enbart pianoackompanjemang. Och då valde Clark att lyfta fram sin gospelbakgrund i baptistkyrka i Virginia. I resterande material, under en fyllig konsert som varade i halvannan timme utan avbrott, backades den vidunderliga rösten upp av Mattias Nilsson trio. Improvisationer poppade upp vid väl valda tillfällen allt eftersom, inklusive scatsång. Den med omsorg valda musiken bestod uteslutande av vad som i olika utsträckning definieras ”american songbook”. Vi fick både Ellington, Carmichael och Bacharach, dock hela tiden fräscha sånger bortom de mest förekommande örhängena.

foto Christer Åkerlund

Sista kvällen med restriktioner vallfärdade tyvärr inte publiken till Dergårdsteatern, känd för sin superba akustik. Närvarande entusiaster fröjdades förstås. Sharon Clarks signum är fantastisk frasering och dito inlevelse. Hon ger begreppen grace, passion samt värdighet ett ansikte, vilket den samspelta svenska trion också tar fasta på. Hade jag vid deras utsökta leverans slutit ögonen, hade utan problem resa bakåt i tiden kunnat företas. Skulle kunna förflyttas till en rökig jazzklubb i New York, på 50- eller 60-talet, med publiken (kanske lika andäktigt lyssnande) placerad kring små runda bord. I nuets verklighet turnerar kvartetten med sin spänstiga repertoar i bagaget, från Köpenhamn och Paris via mindre städer i Sverige. Vi får veta att sångerskan kom till Europa förra veckan.

Omedelbar spelglädje uppstår, får mig att le. Njuter av flyhänt musicerande med Nilsson som härförare. ”Trazan” Jonasson manifesterar gott humör genom extra finesser, lyhörd basist hakar på. Tycker mig alldeles i början uppfatta stride-tendenser hos den suveräne kapellmästaren. Omgående bekräftas att Clark äger en fabulös stämma, ganska mörk kontur och stundom spetsig. Hettan, närvaron och sårbarheten signalerar att verserna härbärgerar starka känslor. Blir förtjust i tassande ledmotiv från 1967 års Mad Monster Party, vars original gjordes av Ethel Ennis. Intensiteten påminner om den hos Shirley Bassey.

foto Christer Åkerlund

Soft bluesigt nummer avlöses av sprudlande version av Jerome Kern´s The Song Is You. Stor spännvidd! I konsertens mittpunkt möter Mattias Sharon på hennes hemmaplan i gospelavdelningens besjälade eruptioner. Glädjefylld tro på högre makt blandad med stänk av sorg. Stjärnan som jämförts med de främsta jazzsångerskorna i USA, förvaltar alldeles strålande arvet från dem och Mahalia Jackson. En annan förebild är förmodligen Shirley Horn, eftersom Sharón Clark spelat in ett tributalbum.

I Ellingtons I´m Just a Lucky So-And-So uppstår en alldeles särskild laddning. Visar sig att temat passar utmärkt att improvisera kring. Skönt boppiga tongångar uppstår, vilket artar sig till en odiskutabel höjdpunkt. Kan påpekas att notläsning praktiserades. Här och i ett par andra stick broderas det snyggt. Stilmässig kontrast hörs i andlöst vackra balladen This Girl´s In Love With You (Bacharach/ David). Ett charmerande sjok på sluttampen innehöll även låt förknippad med croonern Matt Monroe, guldstrupen från England.

foto Christer Åkerlund

Blev generöst nog två extranummer. Dels tjusig dänga med doo-wop prägel signerad Curtis Mayfield. Lite udda att Clark framför låt så tydligt förknippad med manliga soulröster i besittning av ljust register, á la Marvin, Sam, Smokey, Jerry med flera. Självklart fungerar tillvägagångssättet fläckfritt. Man avrundar lysande på duo med megahit från Ella Fitzgerald & Louis Armstrong. Återigen tänker jag vilken ynnest att få vara med om sådana här musikaliska högtidsstunder. Den output de fyra på scen lyckades få ur sig i koncentrerat liveformat var häpnadsväckande animerat; särskilt med tanke på den fåtaliga skaran åhörare, förvisso begeistrade. Kärleken till musikens kraft lyste igenom.

Mattias Nilsson fylligt nyanserade anslag, Pelle ”Trazan” Jonassons rytmiska finesser och Jonas Castells påpassliga basgångar gjorde susen! Genom följsam naturlighet och diskreta tillägg ramar de in bländande fraseringskonst, med vokal magi från Sharón Clark som följd.. Resan till Lerum fordrar för min del byte av pendeltåg. När livemusik av den här formidabla kalibern serveras, känns resan inte det minsta mödosam.

Arkiverad under: Musik, Recension, Scen

Filmrecension: C’mon C’mon – en vacker och varm film

10 februari, 2022 by Rosemari Södergren

C’mon C’mon
Betyg 3
Svensk biopremiär 18 februari 2022
Manus och regi Mike Mills

En vacker film om barn med en fantastisk barnskådespelare Woody Norman i rollen som nioårige charmtrollet Jesse. Woody Norman har BAFTA-nominerats för rollen.

Joaquin Phoenix spelar Johnny, en ensamstående man som jobbar med ljud och för tillfället är engagerad i ett projekt där barn från olika delar av USA blir intervjuade om vad de tänker om framtiden. Johnny måste ta hand om sin systerson Jesse några veckor, då systern måste resa till Jesses pappa som har brutit ihop i en psykos. Jesse är ett mycket speciellt barn, klartänkt och oerhört verbal. Det verkar som om det är han som lär Johnny om livet, men samtidigt lär Johnny systersonen om att våga vara ledsen och arg. De lär sig av varandra och det är en spännande resa de gör tillsammans, både fysiskt då det reser till platser där Johnny intervjuar barn men också mentalt då de lär sig om livet.

För mig känns filmen som gränsande till en dokumentär, trots att det är ett drama. Det beror till stor del på att utvecklingen mellan Jesse och Johnny inte är dramatisk. Jesse är redan från filmens början ovanligt vältalig och klipsk och vis, trots sina unga år. Johnny beskrivs av pressmeddelanden om filmen som en enstöring. en enstöring som lär sig mycket om livet när han tar hand om sin systerson Jesse. Jag tycker inte den beskrivningen håller riktigt. Johnny är också ganska vis och ärlig, redan i början av deras möte.

Hur tänker barn om framtiden och om jorden och våra liv nu och vad som händer efter livet? Det är några av de frågor som barn får prata fritt om i ett projekt som samarbetat med filmens skapare. Dessa intervjuer är en stor del av filmens behållning. Det är fantastiska intervjuer. Jesse och Johnny och deras samspel är förstås en annan av filmens stora behållningar. Det är en stark värme mellan dessa två och det så charmiga.

Filmen är otroligt vackert filmad i svartvitt och lyfter fram hur kloka barn är och kan vara. Hur många av oss kommer fortfarande ihåg vad vi tänkte när vi var barn? Denna film ger en chans att börja minnas sin egen barndom.

Fakta om regissören och fotografen: Regissören och manusförfattaren Mike Mills har tidigare gjort två delvis självbiografiska filmer om sina föräldrar: Beginners och Alla tiders kvinnor. Den senare är liksom C’Mon C’Mon från A24. Filmens svartvita foto är signerat Robbie Ryan som Oscarsnominerades för The Favourite.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Musikerförbundet kräver akuta regleringar av de stödmedel som presenterats

9 februari, 2022 by Redaktionen

Nu öppnar Sverige igen, men det betyder inte att krisen för kulturarbetare är över. Musikerförbundet kräver anpassade stöd för musikbranschen under återstarten.

I ett pressmeddelande skriver Musikerförbundet:
Det finns fortfarande svagheter och luckor i de stödsystem som införts under pandemin och dessa brister försvinner inte bara för att man tar bort restriktionerna. Allt för många musiker har trillat mellan stolarna och har nu efter två års pandemi hamnat i en akut ekonomisk krissituation.

– Viktigast nu är att de ekonomiska stöden når ut på ett effektivt sätt och omfattar samtliga aktörer. För att det ska ske måste hinder undanröjas och fördelning av stöd anpassas bättre. Vi vill inte se att stöden fastnar i arrangörsledet. Stöden måste betalas ut snabbt och finnas kvar så länge de behövs. Därför riktar vi följande akuta krav mot politiken, säger Anneli Axelsson, talesperson för Musikerförbundets återstartsgrupp

Musikerförbundets akuta krav på politiken:

Återstartsstöd
De återstartsstöd som idag finns att söka exkluderar enskilda näringsidkare. Vi kräver att även enskilda aktörer ska kunna få återstartsstöd.
Kompensera privata initiativ som inte kan sälja ut fullt på grund av människors rädsla under återstartsperioden som exempelvis dansbandstillställningar.
Anpassa a-kassan, samt Jobb- och utvecklingsgarantin

Frilansande musiker med firma ska kunna vara aktiva i sitt arbetssökande och ta de jobb som kommer utan att riskera avstängning.
Samma lättnader ska gälla för Jobb- och utvecklingsgarantin som för a-kassan.
Avskaffa begränsningen vid deltidsarbete.
Anpassa omsättningsstöd och korttidspermittering

Kulturarbetares oregelbundna och låga inkomster ska inte förhindra stöd.
Inför alternativa jämförelseperioder och sänk inkomsttröskeln för att fler ska kvalificera sig för stöd.
Valet av bolagsform ska inte hindra individen att nås av stödåtgärder.
Möjliggör korttidspermittering utan egeninsats för de branscher som i praktiken drabbats av yrkesförbud under pandemin. Exempelvis dansbanden.

Anpassa villkoren för försörjningsstöd
Den som på grund av pandemirestriktioner har förlorat sin möjlighet till egen försörjning ska inte behöva sälja exempelvis bil, hus eller instrument för att komma ifråga för försörjningsstöd.
Förslag för att mildra pandemins effekt på musikbranschen

Inför kontant ersättningsstöd för inställda eller flyttade spelningar. Även vid musikjobb utomlands.
Inför kulturlön från staten – kontant månadsersättning när pandemin förhindrar arbete.
Politiken måste förstå att musiker inte kan förväntas att begära ersättning av en arrangör i kris. På samma sätt ska inte en arrangör, för att få stöd, tvingas minska sina kostnader genom att försöka avboka musiker och inte betala något gage.
Politiken behöver kommunicera med Musikerförbundet innan stöd lanseras, ändras eller tas bort. Detta skulle undanröja många hinder och säkerställa att stöden når ut snabbare.
På längre sikt vill Musikerförbundet att politiken överväger ytterligare åtgärder:
– Inrätta en livemusikallians som anställer personer som frilansar i den kommersiella livesektorn.
– Inför en alternativ inkomstförsäkring så att frilansare kan balansera mellan perioder av mycket och lite jobb.
– Inför en oavvislig ersättningsrätt för att musiker ska få del av streamingintäkterna varje gång deras musik spelas via digitala plattformar. Detta bör ske nu när det nya upphovsrättsdirektivet ska implementeras i svensk lag.

Arkiverad under: Kulturpolitik, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 436
  • Sida 437
  • Sida 438
  • Sida 439
  • Sida 440
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in