• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: Mumier på äventyr

28 januari, 2023 by Elis Holmström

Mumier på äventyr
Betyg 1
Svensk biopremiär 27 januari 2023
Regi Juan Jesús García Galocha

Det finns en idé om att en specifik genre reducerar eller förmildrar behovet av kvalitet. Formulan skulle såldes vara att actionfilmer kan vara hjärndöda, skräckfilmers mål endast maximal blodsutgjutelse och i fallet med Mumier På Äventyr, att familjefilmer kan vara utan någon som helst substans eller kreativitet. Det här stela synsättet är inte bara snävt utan rent fördärvande. Vi har sett en rad filmer som motbevisar att genren skulle diktera artisteriet eller slutresultatet. Nu senast fick vi en lysande familjefilm i Mästerkatten 2, besittandes otrolig energi och ett överskott av entusiasm.

Därför är det rent provocerande att uppleva – eller snarare uthärda, Mumier På Äventyr, en film som utgår från att både vuxna och barn är utan förmåga att tänka. Och som bortser från det faktum att även små barn kan ha sett mer än en film, eller har förstånd som går bortom reptilinstinkter. Mumier På Äventyr är en makabert platt historia som inte tillför någonting förutom att driva tittaren till vansinne.

Men innan vi beger oss in i nattsvart territorium ska det faktum att filmen – till stor del, är en inhemsk spansk produktion applåderas. Animation är förhållandevis svårt att genomföra utan stöd från ett större filmbolag och det faktum att vi har europeiska animationsproduktioner, en sektor som domineras av USA och Japan, måste ses som något positivt. Men bortom det finns här inget som förtjänar några positiva eller ens milda adjektiv…

Att ens börja dyka ned i problemen känns lika svindlande svårt som att åka Vasaloppet utan skidor. Från första början är filmen ett angrepp på synförmågan genom måttlöst generisk och platt animation. Där Pixar och konkurrenten Illumination briljerar rent tekniskt är detta ett rent amatörarbete. Med tanke på de begränsade resurserna och även kunskaperna skulle detta kunna accepteras, men det finns sätt att kringgå en begränsad budget. Men då regissören Juan Jesús García Galocha väljer att – estetiskt, efterapa branschledarna vad gäller animationsstil blir detta erbarmliga utseende oacceptabelt. En simplare men mer säregen stil hade kunnat differentiera projektet och skapa en distinkt karaktär, men några sådana ansträngningar görs inte, målet är lägsta gemensamma nämnare och vägen dit får gärna innehålla maximalt antal lata genvägar.

Nu är det tyvärr så att det inte bara är det utseendemässiga som spökar. Manuset som ska lägga grunden för komik, action och sensuell romantik, är lika behagligt som att läsa om mumifieringsprocesen. Det här är ett manuskript som många gånger går bortom ramarna för det usla. Varje skeende, replik och karaktär är lika roande som att studera hushållspapper. Inte ens i ett par vilda sekvenser, bland annat en biljakt genom Londons gator, sker någonting som kan kallas positivt, intressant eller ens dugligt.

Animerad film brukar kunna vara en plattform för explosiv kreativitet. Genom att inte begränsa sig till verkligheten, vad gäller skådespelare av kött och blod, kan fantasin löpa fritt. Men inte ens här kan filmen åstadkomma något som höjer pulsen. Speltiden på knappt 90 minuter känns längre än Richard Wagners Nibelungens Ring.

Som om inte detta vore illa nog serveras också ett soundtrack som har förmågan att suga livet ur en. Förutom ett par hiskliga musikalnummer som låter som förvridna och tondöva Disney-plagiat, får publiken också utstå vedervärdigt dålig pop- och rockmusik.

Mumier På Äventyr är en travesti från början till slut. Och redan nu har vi en kandidat vad gäller att tituleras som 2023 års absolut sämsta film. Förhoppningsvis kan inget under årets gång tangera detta vad gäller ren och skär uselhet.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Musikalrecension: A Chorus Line

28 januari, 2023 by Rosemari Södergren

Foto: Sören Vilks

A Chorus Line
Framtagen och ursprungligen Michael Bennett
Manus James Kirkwood och Nicholas Dante
Musik Marvin Hamlisch
Sångtexter Edward Kleban
Översättning Sven Hugo Persson
Dialogöversättning Thomas Ryberger
Regi och koreografi Roine Söderlundh
Regi Maria Sid
Musikaliskt ansvarig Joakim Hallin
Scenografi Viktor Brattström
Kostym Margaretha Julle
Ljus och bild Joonas Tikkanen
Ljud Avgoustos Psillas
Mask Katrin Wahlberg
Premiär på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm, Stora scenen 27 januari 2023

En hyllning till musikal-artister och en hyllning till alla dansare. En hyllning till alla dansare som inte är solo-artister och inte får chansen att bli stjärnor och ändå ger sitt engagemang och sin kärlek till livet som dansare. Ett jobb som sällan ger trygghet eller stor inkomst.

Handlingen utspelas kring en audition till en föreställning där regissören Zach (spelas av Rennie Mirro) och hans koreografiassistent Larry (spelas av
Victor Molino Sanchez) sitter i juryn för att ta ut dansare till en kommande Broadwayproduktion. Efter den första uttagningen finns 17 dansare kvar. De konkurrerar om åtta platser, fyra pojkar och fyra tjejer. Regissören vill veta mer om dem och var och en uppmanas att berätta om sitt liv. En efter en berättar om sin uppväxt, om frånvarande föräldrar, om att ha blivit mobbade i skolan, om ensamhet och utanförskap.

Under denna del av föreställningen märks det emellanåt att tiden gått, att del delvis är ett föråldrat manus. Tiden har förändrat människors inställningar till en hel del av det som tas upp och mycket av det vi får höra av de unga dansarna är sådant vi hört förr i andra versioner i både film, teater och litteratur och ofta mer fördjupat. Fast samtidigt som en del av de svårigheter som de unga dansarna berättar om inte längre är problem är ändå konkurrensen om jobb och utgallring något som många kan känna igen, också utanför kultursfären. Med en allt ökande arbetslöshet och fler rekryteringsföretag som får styra över företags rekryteringar blir det allt fler som utsätts för hård konkurrens för att lyckas få ett jobb. Den delen av föreställningen kan tala till många också idag. Tyvärr har utgallringen av människor inte minskat.

Manuset är mer än 40 år. A Chorus Line hade uruppförande 1975 i New York, USA. Den ursprungliga Broadwayuppsättningen koreograferades och regisserades av Michael Bennett, och blev nominerad till tolv Tony Awards, varav den tog hem nio. Dessutom fick den 1976 års Pulitzerpris för drama och Laurence Olivierpriset för bästa nya musikal. Musikalen hade spelats 6.137 föreställningar då den lades ner 1990. Sverigepremiär hade musikalen på Oscarsteatern i Stockholm 1979. Den sattes sedan upp på Göteborgsoperan med premiär den 19 oktober 2002.

Ett undertema i föreställningen är ett kärleksbråk mellan mellan Zach och en av dansarna, Cassie (spelas av Hanna Lindblad). Cassie har lämnat Zach då hon tycker att han inte ger tid åt deras förhållande utan är mest fokuserad på sin karriär och att hon upplever att Zach har försökt göra henne till en stjärna, som hon inte vill vara. Hon är nöjd med att vara en av dansarna i en grupp. En på linjen, A Chorus Line.

Genom de olika dansarnas livsöden får vi en skildring av vad livet som dansare innebär: ett liv med ständiga provtillfällen, ständig konkurrens om jobben, inga trygga anställningar, stor skaderisk och ett jobb som sliter på kroppen och gör att de måste hitta något annat att försörja sig på när de kommer i 40-årsåldern.

Roine Söderlundh, föreställningens koreograf och regissör, berättar:
– För mig är den här musikalen personlig. Jag har spelat i den som skådespelare så jag vet hur krävande det är. Samtidigt speglar den också den oerhört tuffa verkligheten som det innebär att stå där på linjen och bli bedömt, i stenhård konkurrens av de allra bästa.

Musikaler liksom opera har sitt scenspråk där musik och sång liksom dans är en del av språket. I skildringarna av karaktärerna är därför sången, musiken och dansen starkt betydelsebärande. A Chorus Line i denna uppsättning må ha ett något föråldrat manus men istället har den många, många duktiga sångare och dansare och finalen är precis så glittrande storslagen som en final i en dansmusikal ska ha. Mycket fin dans, bra musik och duktiga sångare ger en stor upplevelse.

Kulturhuset stadsteatern berättar i pressmaterialet om bakgrund till A Chorus Line:
Föreställningen baseras på intervjuer som regissören och koreografen Michael Bennet gjorde med dansare och musikalartister i New York 1974. Deras djupt personliga berättelser låg till grund för musikalen och persongalleriet. Det var dock inte alla intervjuade som fick en roll i uppsättningen.

Positivt är att denna uppsättning ger unga förmågor chansen att få dansa på scen. Praktikanter som medverkar i produktionen kommer från utbildningen Stockholm Musikalartistutbildning årskurs 2 och 3 – BASE23.

Till föreställningen finns också en film, The making of A Chorus Line – För kärleks skull
Det är en 20 minuter lång dokumentärfilm som tar ss bakom kulisserna under skapandet av A Chorus Line. Processen – från audition ett år tidigare, till bygget av scenografin, tillverkningen av kostymerna och de svettiga repetitionerna är inspelat. Filmen låter oss ta del av regissörernas tankar liksom kompositörens vision med hans orkester. Inte minst får vi följa de 19 uttagna artisterna när de formas i sina roller med allt vad det innebär.

Arkiverad under: Recension, Scen, Toppnytt

Teaterkritik: Maktens diskreta charm på Dramaten – roligt, skarpt, träffande

27 januari, 2023 by Rosemari Södergren

Foto Sören Vilks

Maktens diskreta charm
Originalidé, berättelse och regi Ahmed El Attar
Bearbetning och dialog Ahmed El Antar och Felicia Ohly
Scenografi Hussein Baydoun
Kompositör Hassan Khan
Ljus Charlie Åström
Peruk och mask Lina Hyllengren och Melanie Åberg
Dramaturg Jacob Hirdwall
Medverkande Helen Al-Janabi, Inga-Lill Andersson, Isa Aouifia, Adel Darwish, Linnéa Feline, Nina Fex, Duncan Green, Ola Husamou, Mohamed Ismail, Nanda Mohammad, Srdjan Nedzipovski, Sofia Sangregorio, Nathalie Varli
Urpremiär på Dramatens lilla scen 26 januari 2023

Det var länge sedan jag hade så roligt på teatern. Jag vek mig av skratt flera gånger. Det är roligt, underhållande, smart, skarpt och väldigt träffande om fördomar, om girighet, om klassklyftor, om egoism och överklassens sammanhållning – så länge de tjänar något på det.

Maktens diskreta charm kretsar kring en svensk ung man och en syrisk ung kvinna som träffas på ett dyrt och förnämt amerikanskt universitet. De blir förälskade och beslutar att gifta sig, vilket inte är gjort i en handvändning då föräldrarna har sina synpunkter. Föreställningen är komisk och träffande. Som med all riktigt bra humor finns det mycket igenkänning i vad karaktärer säger och hur de agerar. Visst kan det vara lite överdrivet emellanåt och skruvat, men det tillhör formen för en sådan uppsättning. Det här är helt absurt roligt och jag hoppas folk kommer i massor från olika håll. Den spelas på arabiska, svenska och engelska och textas även till dessa språk. Genom att skildra det lilla, familjen, kan vi se det stora, politiken och samhället.

Maktens diskreta charm är en nyskriven pjäs om kärlek, pengar, familjerelationer och en dos covid-vaccin. Det är fullt fart och handlingen förflyttar sig i snabba kast mellan Stockholm, Dubai och Kairo. Fördomar mellan västerlänningar och muslimer är ett tema men för mig är ändå föreställningens stora behållning dess skildring av makten, det vill säga den stenrika överklass som styr i världen på grund av sin rikedom. Både den svenska familjen och den syriska är stenrik och har personal som passar upp dem. Jag tänker att genom att skapa föreställningar som denna, som på ytan handlar om människor och deras relationer kan en dramatiker påverka samhället utan att göra det med stora plakat.

I en intervju med Dramatens dramaturg Jacob Hirdwall diskuterar Ahmed El Attar, som skrivit och regisserat föreställningen, frågor kring politik och familjer.
Jacob Hirdwall: Det är nu drygt tio år sedan den arabiska våren. Har något förändrats vad gäller yttrandefriheten i Egypten?

Ahmed El Attar:
– Det är ungefär samma som innan. Jag tror att konsten kan spela en ganska stor roll för konsten skapar en plattform där människor ges möjlighet att uttrycka sig. Det är viktigt att förstå att det här handlar inte endast om politik. Om det gjorde det så hade revolutionen lyckats. Men det tar mycket längre tid. Det handlar om att förändra sociala strukturer. Det tar flera generationer. Därför skriver jag alltid om familjen, för familjen är en spegel av samhället.

Ahmed El Attar har skrivit Maktens diskreta charm i samarbete med Felicia Ohly. Att föreställningen spelas på svenska, arabiska och engelska och ensemblen är en mix av Dramatens skådespelare och frilansare från Egypten, Libanon, Serbien, Sverige och Syrien gör att den känns äkta. Och skådespelarna är imponerande duktiga.

Ahmed El Attar är en viktig kulturell kraft i Egypten och internationellt hyllad som dramatiker och regissör. I Kairo driver han stadens största samtida konstfestival, förestår en studio som erbjuder lokaler och hjälper fristående scenkonstnärer och har även en digital plattform för samtida arabisk teater och ett omfattande översättningsprojekt.

I intervjun med Dramatens dramaturg förklarar han varför han valt att låta handlingen kretsa kring två stenrika familjer:
– Jag skriver ofta om förmögna familjer, det är ett genomgående tema i mitt författarskap. Maktstrukturerna inom en familj reflekterar maktstrukturerna i ett samhälle. Kanske särskilt i vår del av världen där patriarken, fadern, har allsmäktig makt. Du kan inte argumentera, du måste underkasta dig och lyda. Barn växer upp i familjer där relationen till fadern är på det här sättet, och det formar hela samhället när barnen blir vuxna. Det reproduceras även inom politiken.

Vad kan säga. Det här är skarpt och roligt och träffande. Gå man och kvinna ur huse och se.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Ahmed El Attar, Dramaten, Maktens diskreta charm, Syrien, Teaterkritik, Teaterrecension

Vidgade vyer – en satsning för att nå ut med filmkultur

26 januari, 2023 by Redaktionen

Affischbild: Lars Lerin

Folkets Bio, Triart Film, Nonstop Entertainment och Lucky Dogs lanserar nu
i samarbete med Folkets Hus och Parker det gemensamma projektet
Vidgade vyer för att möta upp ett intresse från landsortsbiograferna att bredda sitt utbud med kvalitetsfilm.

Ett pressmeddelande berättar:

Sju utvalda orter och sex utvalda filmer kommer att lanseras under våren där varje biograf arbetar med att specifikt hitta den kulturintresserade publiken på orten och med vänlig hand leda dem till biografen och en värld av fantastiska filmer de kanske inte visste fanns.

– Vi ser det här som en möjlighet för biografer på mindre orter att visa filmer som publiken har svårare att hitta till. Det är en styrka att göra det tillsammans med andra biografer i landet och därigenom gemensamt få ett bra urval av filmer med gemensam marknadsföring, säger Katrina Törnvall, biografföreståndare på Metropolbiografen i Eksjö.

– Genom att arbeta intensivt och nära med ett litet antal biografer, kan vi ta fram modeller för visning och marknadsföring som vi sedan kan sprida till fler, säger Johanna Prack, projektledare.
Medverkande biografer är Metropolbiografen Eksjö, Kulturhuset Royal Eskilstuna, Folkets Hus Hallunda, Bio & Bistro Kristinehamn, Folkan Bio Lysekil, Folkets Hus Surahammar och Bio Drakstaden Sundsvall.

De filmer som ingår är Tori och Lokita och Exodus från Triart, Pissa i motvind och No Bears från Folkets Bio, Aftersun från Nonstop Entertainment och och Korsett från Lucky Dogs.

Visningarna kommer igång i februari och pågår under våren.

Arkiverad under: Film, Kulturpolitik, Scen, Toppnytt

Grattis alla Guldbagge-vinnare

24 januari, 2023 by Redaktionen

Foto: Pelle T Nilsson / SPA

Guldbaggegalan för 2022 års filmer arrangeras den 23 janarui 2023 på Cirkus i Stockholm. Triangle of Sadness belönades med sex Guldbaggar, bland annat för Bästa film och Ruben Östlund för Bästa regi. Näst flest Guldbaggar, tre stycken, gick till Svart krabba som vann för bland annat Bästa foto. Historjá – Stygn för Sápmi utsågs till Bästa dokumentärfilm, och Little to Big till Bästa kortfilm. Björn Gustafson belönades med Hedersguldbaggen, och Sanna Lenken mottog årets Gullspira.

Den 58:e Guldbaggegalan i ordningen leddes av Parisa Amiri och direktsändes i SVT. Under kvällen delades följande priser ut:

BÄSTA FILM
Triangle of Sadness
Producenter: Erik Hemmendorff och Philippe Bober

BÄSTA REGI
Ruben Östlund
för Triangle of Sadness

BÄSTA KVINNLIGA SKÅDESPELARE I EN HUVUDROLL
Sigrid Johnson
för rollen som Sasha i Comedy Queen

BÄSTA MANLIGA SKÅDESPELARE I EN HUVUDROLL
Granit Rushiti
för rollen som Zlatan i Jag är Zlatan

BÄSTA KVINNLIGA SKÅDESPELARE I EN BIROLL
Dolly de Leon
för rollen som Abigail i Triangle of Sadness

BÄSTA MANLIGA SKÅDESPELARE I EN BIROLL
Zlatko Burić
för rollen som Dimitry i Triangle of Sadness

BÄSTA MANUS
Tarik Saleh
för Boy from Heaven

BÄSTA KLIPPNING
Åsa Mossberg och Line Schou
för Döttrar

BÄSTA FOTO
Jonas Alarik
för Svart krabba

BÄSTA LJUDDESIGN
Ted Krotkiewski
för All of Our Heartbeats Are Connected Through Exploding Stars

BÄSTA ORIGINALMUSIK
Eirik Havnes
för Historjá – Stygn för Sápmi

BÄSTA VISUELLA EFFEKTER
Simon Sandin
för Svart krabba

BÄSTA KOSTYMDESIGN
Sofie Krunegård
för Triangle of Sadness

BÄSTA PRODUKTIONSDESIGN
Linda Janson
för Svart krabba

BÄSTA MASKDESIGN
Stefanie Gredig
för Triangle of Sadness

BÄSTA KORTFILM
Little to Big
Regi: Ellen Fiske och Ellinor Hallin

BÄSTA DOKUMENTÄRFILM
Historjá – Stygn för Sápmi
Regi: Thomas Jackson

GULDBAGGENS PUBLIKPRIS
Feed
Producenter: Alexander Eriksson, Paolo Vacirca och Joakim Lundell

Vinnaren av Guldbaggens publikpris utses av allmänheten i en omröstning som görs av Svenska Filminstitutet i samarbete med Aftonbladet.

GULLSPIRA
Gullspira 2023 för framstående insatser inom svensk barn- och ungdomsfilm tilldelas   Sanna Lenken

Juryns motivering: Årets Gullspira tilldelas en person som tar den unga publiken på allvar – som inte tillrättalägger eller väjer för de svåra frågorna. Även internationellt har vår pristagare hyllats för att känsligt och med oräddhet ta sig an tunga ämnen – utan att det blir tungt. Däremot alltid respektfullt och trovärdigt. I filmen Barnen från Frostmofjället står geten Gullspira för trygghet och värme. Vår mottagare av årets Gullspira ger detsamma till sin publik.

HEDERSGULDBAGGEN
2023 års Hedersguldbagge tilldelas  Björn Gustafson

Styrelsens motivering: Mottagaren av årets Hedersguldbagge är en skådespelare som man i ett ”öronblick” känner igen på rösten. En mjuk, eftertänksam och empatisk stämma som tröstat och roat både barn och vuxna under många år. När han som Alfred sjöng Fattig bonddräng i Emil i Lönneberga för drygt 50 år sedan klev han för evigt in i svenska folkets hjärtan. Vid sidan av filmerna om Emil, Den goda viljan samt en lång rad insatser som berättarröst – bland annat till filmerna om Alfons Åberg – blev han även mycket folkkär som Dynamit-Harry i filmerna om Jönssonligan. Han har en 70-årig filmkarriär med både allvarliga och komiska gestaltningar, men alltid med en varm humanism i botten.

Antal Guldbaggar per film
Triangle of Sadness – 6
Svart krabba – 3
Historjá – Stygn för Sápmi – 2
All of Our Heartbeats Are Connected Through Exploding Stars – 1
Boy From Heaven – 1
Comedy Queen – 1
Döttrar – 1
Jag är Zlatan – 1
Little to Big – 1
Feed – 1

Vinnarjuryn
Vilken av de nominerade som ska få en Guldbagge avgörs av en särskild vinnarjury. Genom öppna diskussioner utser vinnarjuryn Guldbaggevinnaren bland de nominerade i alla priskategorier. Mottagaren av Hedersguldbaggen utses utan föregående nominering av Svenska Filminstitutets styrelse.

Vinnarjuryn för 2022 års Guldbaggar:
Alex Haridi, manusförfattare, ordförande Sveriges Dramatikerförbund
Anna Sise, skådespelare
Henrik Schyffert, regissör
Jeanette Gentele, filmkritiker
Lars Blomgren, producent
Peter Grönlund, regissör
Rojda Sekersöz, regissör
Sophia Olsson, fotograf
Anna Carlson (ordförande)

Juryn för Gullspira:
Anna Carlson (ordförande)
Christian Ryltenius, regissör
Ella Lemhagen, regissör
Jon Nohrstedt, producent
Julia Jarl, BUFF Filmfestival (Malmö barn- och ungdomsfilmfestival)

Guldbaggen är Sveriges främsta filmpris och delas sedan 1964 ut av Svenska Filminstitutet för framstående insatser inom den svenska filmen under det gångna året.

”Guldbaggen brukar flyga i solskenet på sommaren. Den skimrar nästan som en filmremsa då den flyger förbi. Något av dess sätt att uppträda och leva kan väl vara gemensamt för filmens.” Så förklarade konstnären Karl Axel Pehrson varför han valt en guldbagge som inspiration när han formgav priset.

Guldbaggegalan 2023 producerades av Svenska Filminstitutet, Leroy Media och Sveriges Television.

Arkiverad under: Film, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 348
  • Sida 349
  • Sida 350
  • Sida 351
  • Sida 352
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in