• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

YUNGBLUD stormade in i våra hjärtan på LollaPalooza

29 juni, 2019 by Thomas Johansson

YUNGBLUD på Lollapalooza i Stockholm

YUNGBLUD på LollaPalooza scen: Park stage
Betyg: 5

Tredje gången gillt för YUNGBLUD. Efter att ha ställt in de två senaste spelningarna i Stockholm, stormade han nu in på LollaPaloozas rockscen. Jag är säker på att han stormade in i mångas hjärt. Trots att spelningen är klockan 3 på eftermiddagen så är energin på topp.

Han välte många hjärtan på Way Out west för några år sen, och nu ligger vi ett antal hjärtan till på denna hög. Att hans tröja tog slut på Merchen säger samma sak.

Om jag ska försöka att förklara vad det är vi fick uppleva, så är det faktiskt svårt att riktigt sätta ord på den upplevelsen. Det är ett kraftverk som stormar in och får hela publiken att göra vad han säger. Skriker han ”jump” så hoppar hela publiken så att Gärdet gungar. Han var klädd i den lilla svarta, en enkel svart, ganska kort klänning och till detta rosa fotbollsstrumpor. Det är enkelt att skrika med i hans sånger och vi gör verkligen det. Det pågick ett antal Moshpitts under hans konsert men trots detta var stämningen snällare där än framför de andra scenerna. Även YUNGBLUD kollade från scenen att allt hade gått bra.

Under konserten berättar YUNGBLUD att han kommer tillbaka till Stockholm i September. Det bör väl vara Debaser som skulle varit arenan för hans två inställda spelningar men jag hittar ingen info om var han ska spela, för jag vill vara där, och återigen bli översköld av mer energi än vad Forsmark kan producera.

Arkiverad under: Recension, Toppnytt

Genialiskt pianospel prioriterar avspänt anslag – Poem av Tommy Kotter

27 juni, 2019 by Mats Hallberg

Kalligrafisk teckning Cho Chona

Tommy Kotter

Poem

5

Inspelad av Mikael Dahlvid i Nilento Studio i oktober 2017

Sounddesign, mix och master: Lars Nilsson

Producent: Tommy Kotter

Nilento Records

58:14

Releasedatum: 10/8 2018

Hade en stående inbjudan till internationellt ansedda skivstudion Nilento, belägen i min hemkommun. Förra månaden bestämde jag mig för att cykla till dem för ett besök. Kom i middagsrasten en dag när vänner till mig höll på att spela in ny musik. Efter guidning i lokalen, fick jag på väg ut en skiva i näven av Mikael Dahlvid. Han önskade sig en text om en inspelning han verkade vara särdeles nöjd med. Efter att noga ha lyssnat ett antal gånger är jag redo att uppfylla ljudteknikerns önskan, eftersom skivan definitivt är värd förnyad uppmärksamhet. Sett att Lira publicerade recension i mars.

Pianisten Tommy Kotter är en livefavorit, vars spel jag hört åtskilliga gånger i Göteborgstrakten senaste decennierna. Han har en egen trio som jag recenserat för Orkesterjournalen och en fanpage på Facebook. Vidare är den skäggprydde, timide mannen känd för sina utsökta insatser i exempelvis Bohuslän Big Band och Kjell Jansson Quartet.

Vad som direkt ska framhållas är det exceptionella anslaget. Hur varje fingersättning, varje pausering, känns som en förlängning av en ödmjuk mentalitet. Det är så hänförande välavvägt och exakt, utan att sätta fokus på det stora kunnande som Kotter besitter. Bortsett från andra halvan av Tulpaner från Amsterdam en pianoplatta nästan renons på kvicka löpningar. Musikern jag träffat off-stage håller låg profil, talar hellre genom musiken än via åthävor kring sin person. Saknar ärelystnad, däremot finns förmågan att åstadkomma spetskvalitet. Klaviaturspelaren som kan få det att svänga kopiöst på konserter, har på denna skiva tagit fasta på tjusigt utförda kontemplationer.

Av tretton melodier har tio Tommy som tonsättare, ett knippe av dem är fantastiskt vackra. Han inleder med en fin, eftertänksam version av Visa vid midsommartid. Förutom Håkan Norlén används musik av Charles Trenet och Ralph Arnie. Överlag serveras tillbakahållna stycken, lyriska betraktelser doppade i ett skimmer av impressionism. Ljudet är förträffligt, kristallklart utan att bli vasst, med precis lagom efterklang. Den genrefria musiken är ett mellanting av kammarjazz, stillsamma evergreens och folkmusikalisk anstrykning, några gånger med österländsk touch. Svårt att likna den i Göteborg bosatte pianisten med kollegor. Tvingas jag ändå dra paralleller, hamnar jag hos Bill Evans, Dollar Brand, Keith Jarret, Mattias Nilsson och möjligen Bengt Hallberg. Vad beträffar komponerandet nämns föga förvånande Erik Satie som en referens.

Från facebooksidan Tommy Kotter fanpage – foto från 2003 av Rolf Ohlson

Poem fungerar som ett meditativt reningsbad, rensar öronen från slagg och skval. Kotter upprättar en humanistisk trygghetszon, i vars omgivning man vistas oerhört tacksam. Märkvärdigt hur ett enstaka instrument och en solist kan trollbinda. Blir aldrig tråkigt, istället infaller ett rogivande lugn. Heartland är ett mästerverk, på samma gång söt och stram i japansk anda. Till saken hör att Kotter turnerat i Japan jämte musicerat många år med basisten Yasuhito Mori (flyttade till Göteborg 1980). Andra bedårande melodier har titlar som Speldosan, Ljuset från Krubban samt Winterpoem. Genomgående framförs ballader och valser.

Framgångsreceptet bottnar i spröda men ändå självklara toner. Genom främst egna kompositioner praktiseras, såväl ett högst naturligt handlag med flygeln som ett utvecklat sinne för sparsmakade melodier. Kotter väljer på denna produktion att snarare gå på känsla än teknik och kraft. Han befinner sig här på en sällsynt avslappnad nivå som gör mig rörd. Tulpaner från Amsterdam låter fullkomligt bedårande, inte minst urladdningen i slutfasen tillfogar dynamisk briljans. Fyra stycken, var för sig döpta efter årstider, har en utforskande gemensam struktur som fångar lyssnaren. Skönheten i flera stycken är av den art att de når bortom ordens begränsning. Enda gången jag tappar fokus en smula är sista minuterna på Cherry Blossom som inte tillför förväntad spänst.

I Mori Song som ligger sist bjuder Tommy Kotter på extra tillskott av positiv energi i form av sång på japanska. Dikten han tonsatt finns återgiven på cd:ns innerflikar på både engelska och japanska. Oemotståndligt vackert tema avrundar en sällsam soloskiva. Glad och tacksam för gåvan från Nilento. Hoppas min hyllning får fler öron att upptäcka detta fynd.

Arkiverad under: Skivrecensioner

Omsorgsfulla visberättelser infogade i påkostad produktion – Blå moped av Christina Kjellsson

26 juni, 2019 by Mats Hallberg

Omslag Eija Salminen

Christina Kjellsson

Blå Moped

4

Inspelad i Studio Epidemin, Göteborg av Hans Asteberg

Mix och master: Nille Perned och Maria Stålhammar

Troglodyt Produktion

Releasedatum: 14/6 2019

Christina Kjellsson är viskonstens grand middleage lady. Nu är hon aktuell med sin sjunde fullängdare släppt i det exklusiva formatet vinyl. I min ägo har jag genombrottsskivan Det är långt till Amerika (1995), en skiva producerad av Stefan Sundström innehållande hits som Grön turban och Finland. Kjellssons ryktbarhet vilar främst på spirituella underhållande liveframträdanden (varit på just en sådan konsert), en omfattande verksamhet som pedagog – bland annat på Nordiska folkhögskolan i Kungälv – samt boken Rim och reson, en bok skriven i undervisningssyfte om formuleringskonst i musikalisk skepnad. Lägg därtill två skönlitterära uppväxtskildringar . 56-åringen framstår i sina sånger som djupt rotad i Göteborg. Ska då påpekas att hon flyttade hit från Jämtland i 20-års åldern, vilket framkommer i nya låten Min bäste vän. Utifrånperspektivet är ett framgångsrecept.

Blå Mopeds kreatör står för all text och musik, medan Henrik Cederblom ansvarar för superbt stråkarrangemang i Sol över Haga. Flera av de medverkande musikerna har jag många gånger hört live: Henrik Cederblom på olika stränginstrument (gitarrer, lapsteel och mandolin), trumslagaren Johan Håkansson, basisterna Stefan Bellnäs och Viktor Turegård samt Anders Hagberg. Den sistnämnde spelar sopransax på titellåten. Övriga instrumentalister heter Fredrik Åkerblom (keyboard), Danne Johansson trummor på Precis som vi, Nille Perned och Maria Stålhammar i ett par låtar. Alldeles på egen hand utgör Harriet Ohlsson kör. Det är en ytterst solid samling musiker som ibland tillåts dra på utan att orden går förlorade. I kompositioner mer signifikant byggda på visans beståndsdelar, tillfogar de precis rätt valörer.

I första fyra sångerna vimlar det av lokala angivelser, många geografiska riktpunkter. , Blir till en fristående kvartett av ordrika betraktelser. Tack vare tonfallet och stråk av förundran går mina tankar inledningsvis till Barbro Hörberg. Du är som du är, Göteborg är vänlig, klämmig och öppensinnad. Texterna tar inte ställning till den lilla storstaden, istället har de en redovisande karaktär. En fyllig lägesbeskrivning ges av en splittrad stad stadd i ständig förändring. Melodier i dur vars gungande, svävande tema låter förträffligt i exempelvis Spårvagn 11, en text jag trodde skulle dryfta klassaspekten av att färdas från Bergsjön till Långedrag. Tempot tas ner tjusigt i Sol över Haga vars stråkarrangemang gör underverk. Kjellsson snirklar runt med fyndiga rim i tänkvärd text. I Gå med sin bror sipprar sorgen fram. I den avskalade låten alluderar visartisten vemodigt, poetiskt på en avrättning av två tonåringar i Tynnered, ett av många dåd sprungna ur ännu pågående konflikter mellan kriminella gäng.

Pressfoto Ola Kjelbye

För att vara ett album av någon som undervisar i ”visologi” noteras en frapperande tyngd i produktionen, troligen förstärkt av ljudet på vinyl. hävdar att på gränsen till för mycket bas förekommer stundtals. Ljudet kan förefalla en aning kompakt, även om det lyckligtvis finfördelar alla instrument. Överraskande rockattityd hörs på några ställen. Velvet Underground har angivits som referens i pressutskicket. Ett sound som accentueras som mest i fartfyllda bilåkarlåten Kör i mörker när Johan Håkansson och låtens basist vägvinnande gasar på medan titeln naglas fast. En potentiell hit!

Albumet är varierat både vad gäller ord och toner, vilket symboliseras utmärkt av att Kjellsson inkluderat några ballader av reflekterande udd, lugna låtar med sparsmakad sättning. Ett strålande exempel är titellåten med ljuvlig sopransax och det akustiska uttrycket bjuder på en skön kontrast. Oavsett finstämda eller medryckande tongångar gör Henrik Cederblom ett jättejobb genom att lägga adekvat sound. Och hans skarpa, ändå diskreta solon, är en av plattans många delikata tillgångar. I flera titlar på B-sidan fantiserar Kjellsson om en annan tillvaro eller filosoferar om döden. Funderingar om existensen som en motvikt till tidigare nämnda bearbetningar av pulserande vardag. Skivan är tillägnad mamma som hon vill återförenas med på andra sidan, vilket vi hör i tempofyllda ömsinta gestaltningen i På väg till dig.

Folkbildande viskonstnären växlar mellan vindlande ordvigt berättande och sekvenser där hon sjunger ut sina refränger. Att hon vokalt inte helt ut kan mäta sig med de främsta i landet, gör att jag håller inne med det allra högsta betyget. Självklart fraserar hon väl, vore uppseendeväckande om inte den förmågan skulle finnas, eftersom texterna har ett egenvärde för en enormt begåvad ordarbetare.. Dem kan man fördjupa sig i då de finns att läsa på albumets insida. Vill inte kalla det brasklapp, men några gånger kan jag tycka att hon tryckt in en vers för mycket i vissa sånger.

Kvinnan som för några år sedan tilldelades Svenska Vispriset, har åstadkommit en stilsäker produktion bestående av musikaliska muskler, känsligt handlag och originella texter. Genom extra inspiration inhämtad från möten med elever och utsikten hemmavid på Gråberget, låter Blå moped föredömligt genuin. Och hennes finslipade formel har en potent lyster, rymmer en beundransvärd personlighet.

OBS I juli medverkar Christina Kjellsson på Packmopedsturnén i Värmland med bland andra Jenny Silver och Anders Lundin plus ett tajt band.

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner

Filmrecension: Yesterday – det går inte att låta bli att gilla den

25 juni, 2019 by Rosemari Södergren

Yesterday
Betyg 4
Svensk biopremiär 28 juni 2019
Regi Danny Boyle
I rollerna: Lily James, Himesh Patel, Kate McKinnon, Ed Sheeran, Michael Kiwanuka, Sanjeev Bhaskar, Sarah Lancashire med flera.

En hyllning till Beatles och den odödliga musik dessa fyra Liverpool-musiker gav åt världen. Har någon glömt hur fantastiska deras låtar är, såväl musikaliskt som textmässigt, lär hen få en rejäl påminnelse. Det är en njutning att luta sig tillbaka i biosalongen och låta musiken flöda.

Jag kan dock erkänna att dramaturgiskt är filmen inte något storverk. Den har duktiga skådespelare i alla roller men lite synd att Lily James så ofta hamnar i samma fack: den söta kloka unga kvinnan. Handlingen är både klyschig, fylld av klichéer (framför allt om den onda kommersialiseringen av musikvärlden) och oerhört förutsägbar med en sensmoral vi fått oss förmedlat tusen gånger. En sensmoral som skulle kunna är ett arv från medeltidens moraliteter.

Handlingen kretsar kring en ung man, Jack (spelas av Himesh Patel), som jobbar i en matvarubutik i en engelsk kuststad och på sin fritid skriver egna låtar och uppträder på pubar, men hur han och hans manager, Ellie (spelas av Lily James) kämpar lyckas han inte slå igenom. Efter att ha fått äran att spela på en riktig musikfestival men inte dragit någon annan publik är fyra småknattar och sina närmaste vänner bestämmer han sig för att nu får det vara nog. Nu ger han upp och slutar med musiken. På vägen hem blir han påkörd av en buss, hamnar medvetslös på sjukhus medan resten av världen får uppleva en kort stund av elstopp. Över hela världen blir det el-avbrott en mycket kort stund.

När Jack vaknat upp upptäcker han efter ett tag att ingen mer än han själv känner till Beatles. När han googlar på Beatles finns inga träffar på Liverpoolbandet. När han spelar låten ”Yesterday” får han beröm för hur bra den är. Han fortsätter att spela låtar ur Beatles enorma låtskatt och alla hyllar honom som en enastående låtskrivare.

En dag blir han upptäckt av den världskända musikern Ed Sheeran som erbjuder Jack att vara förband på hans turné och nu kommer världssuccén för Jack. Fast det gnager inom honom att veta att han egentligen inte har skapat denna fantastiska musik som han hyllas för.

Trots att filmen rent handlingsmässigt inte är någon höjdare har den flera roliga detaljer och hänvisningar till Beatles och populärkulturen – så stunden i biosalongen gick så snabbt. Filmen bjuder på en välkommen hyllning till Beatles och en del skratt också. Det går inte att låta bli att gilla filmen.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Beatles, Filmrecension, Recension, Scen

Skivrecension: Peter Morén & David Shutrick – Kärleken till gitarr-pop skapar ljuv popmusik.

24 juni, 2019 by Thomas Johansson

Artist: Peter Morén & David Shutrick
Titel: En Åldrande Befolkning
Betyg: 4

David Shutrick, populär under några år i början på 90-talet. Popsnickare på svenska. Peter Morén, mest känd som rösten i Peter, Bjorn and John men också med några väldigt trevliga svenska skivor i sin karriär. Nu har dom gjort en skiva ihop, och vilken trevlig skiva sen. Det är gitarr-pop och jag tror på raden att någon av killarna har 22 gitarrer, om det nu ens räcker.

Det här är två killar som gillar akustiska gitarrer och har en stark referens i Beatles och pop. Ett samarbete som inte känns helt självklart men som just därför är så mycket mer spännande. Det största klagomålet jag har, är att det bara är sju låtar och jag vill ha mer. ”100 år” är singeln om att leva livet fullt ut. ”Fjärilens styrka” är sommarpop som är smärtsamt vacker. ”Den dyraste resan” gör tillsammans med domedagsbilden på omslaget en mörk bild av framtiden, att det nog redan är kört. Redan här har jag beskrivit halva skivan, för titelspåret ligger sist på skivan och är en drömsk låt med vattenljud, fågelkvitter och utan någon sång.

Är vi överens om att detta bara är en halv skiva och att ni gör som Veronica Maggio, släpper den andra halvan i höst. Deal?

Nu väntar jag bara på att få höra dessa låtar live, och hoppas få göra det snart tillsammans med mer musik.

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 579
  • Sida 580
  • Sida 581
  • Sida 582
  • Sida 583
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in