Christina Kjellsson
Blå Moped
4
Inspelad i Studio Epidemin, Göteborg av Hans Asteberg
Mix och master: Nille Perned och Maria Stålhammar
Troglodyt Produktion
Releasedatum: 14/6 2019
Christina Kjellsson är viskonstens grand middleage lady. Nu är hon aktuell med sin sjunde fullängdare släppt i det exklusiva formatet vinyl. I min ägo har jag genombrottsskivan Det är långt till Amerika (1995), en skiva producerad av Stefan Sundström innehållande hits som Grön turban och Finland. Kjellssons ryktbarhet vilar främst på spirituella underhållande liveframträdanden (varit på just en sådan konsert), en omfattande verksamhet som pedagog – bland annat på Nordiska folkhögskolan i Kungälv – samt boken Rim och reson, en bok skriven i undervisningssyfte om formuleringskonst i musikalisk skepnad. Lägg därtill två skönlitterära uppväxtskildringar . 56-åringen framstår i sina sånger som djupt rotad i Göteborg. Ska då påpekas att hon flyttade hit från Jämtland i 20-års åldern, vilket framkommer i nya låten Min bäste vän. Utifrånperspektivet är ett framgångsrecept.
Blå Mopeds kreatör står för all text och musik, medan Henrik Cederblom ansvarar för superbt stråkarrangemang i Sol över Haga. Flera av de medverkande musikerna har jag många gånger hört live: Henrik Cederblom på olika stränginstrument (gitarrer, lapsteel och mandolin), trumslagaren Johan Håkansson, basisterna Stefan Bellnäs och Viktor Turegård samt Anders Hagberg. Den sistnämnde spelar sopransax på titellåten. Övriga instrumentalister heter Fredrik Åkerblom (keyboard), Danne Johansson trummor på Precis som vi, Nille Perned och Maria Stålhammar i ett par låtar. Alldeles på egen hand utgör Harriet Ohlsson kör. Det är en ytterst solid samling musiker som ibland tillåts dra på utan att orden går förlorade. I kompositioner mer signifikant byggda på visans beståndsdelar, tillfogar de precis rätt valörer.
I första fyra sångerna vimlar det av lokala angivelser, många geografiska riktpunkter. , Blir till en fristående kvartett av ordrika betraktelser. Tack vare tonfallet och stråk av förundran går mina tankar inledningsvis till Barbro Hörberg. Du är som du är, Göteborg är vänlig, klämmig och öppensinnad. Texterna tar inte ställning till den lilla storstaden, istället har de en redovisande karaktär. En fyllig lägesbeskrivning ges av en splittrad stad stadd i ständig förändring. Melodier i dur vars gungande, svävande tema låter förträffligt i exempelvis Spårvagn 11, en text jag trodde skulle dryfta klassaspekten av att färdas från Bergsjön till Långedrag. Tempot tas ner tjusigt i Sol över Haga vars stråkarrangemang gör underverk. Kjellsson snirklar runt med fyndiga rim i tänkvärd text. I Gå med sin bror sipprar sorgen fram. I den avskalade låten alluderar visartisten vemodigt, poetiskt på en avrättning av två tonåringar i Tynnered, ett av många dåd sprungna ur ännu pågående konflikter mellan kriminella gäng.
För att vara ett album av någon som undervisar i ”visologi” noteras en frapperande tyngd i produktionen, troligen förstärkt av ljudet på vinyl. hävdar att på gränsen till för mycket bas förekommer stundtals. Ljudet kan förefalla en aning kompakt, även om det lyckligtvis finfördelar alla instrument. Överraskande rockattityd hörs på några ställen. Velvet Underground har angivits som referens i pressutskicket. Ett sound som accentueras som mest i fartfyllda bilåkarlåten Kör i mörker när Johan Håkansson och låtens basist vägvinnande gasar på medan titeln naglas fast. En potentiell hit!
Albumet är varierat både vad gäller ord och toner, vilket symboliseras utmärkt av att Kjellsson inkluderat några ballader av reflekterande udd, lugna låtar med sparsmakad sättning. Ett strålande exempel är titellåten med ljuvlig sopransax och det akustiska uttrycket bjuder på en skön kontrast. Oavsett finstämda eller medryckande tongångar gör Henrik Cederblom ett jättejobb genom att lägga adekvat sound. Och hans skarpa, ändå diskreta solon, är en av plattans många delikata tillgångar. I flera titlar på B-sidan fantiserar Kjellsson om en annan tillvaro eller filosoferar om döden. Funderingar om existensen som en motvikt till tidigare nämnda bearbetningar av pulserande vardag. Skivan är tillägnad mamma som hon vill återförenas med på andra sidan, vilket vi hör i tempofyllda ömsinta gestaltningen i På väg till dig.
Folkbildande viskonstnären växlar mellan vindlande ordvigt berättande och sekvenser där hon sjunger ut sina refränger. Att hon vokalt inte helt ut kan mäta sig med de främsta i landet, gör att jag håller inne med det allra högsta betyget. Självklart fraserar hon väl, vore uppseendeväckande om inte den förmågan skulle finnas, eftersom texterna har ett egenvärde för en enormt begåvad ordarbetare.. Dem kan man fördjupa sig i då de finns att läsa på albumets insida. Vill inte kalla det brasklapp, men några gånger kan jag tycka att hon tryckt in en vers för mycket i vissa sånger.
Kvinnan som för några år sedan tilldelades Svenska Vispriset, har åstadkommit en stilsäker produktion bestående av musikaliska muskler, känsligt handlag och originella texter. Genom extra inspiration inhämtad från möten med elever och utsikten hemmavid på Gråberget, låter Blå moped föredömligt genuin. Och hennes finslipade formel har en potent lyster, rymmer en beundransvärd personlighet.
OBS I juli medverkar Christina Kjellsson på Packmopedsturnén i Värmland med bland andra Jenny Silver och Anders Lundin plus ett tajt band.