• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Fulländade kompositioner av utsökt pianotrio – Jane Austen Textas av Förnuft och Känsla

5 november, 2020 by Mats Hallberg

foto Fredrik Rixman

Förnuft och Känsla

Jane Austen Texas

4

Inspelning i egna replokalen i Göteborg under en intensiv dag

Hoob Records (endast digital utgivning)

Distribution Border/ the Orchard

c:a 41 min

Release: 8/10 2020

För två år sedan bildade pianisten Fabian Kallerdahl en ny trio tillsammans med basisten Alfred Lorinius och trumslagaren Johan Birgenius. Då jag frekvent njutit av musikerna live, men inte tidigare som enhet, blev jag nyfiken. Närvarade under en av deras allra första spelningar, som ägde rum på jazzkrogen Unity i hemstaden, vilket resulterade i entusiastisk recension på hemsidan hos Orkesterjournalen. #https://orkesterjournalen.com/wordpress/?p=31609 ).

När det timade debutrelease på samma ställe satt jag återigen i publiken, nu decimerad och utspridd på grund av förhatliga Covid 19. Ånyo en toppkonsert av detta gäng. Live var förstås låtlistan utvidgad, fyndiga arr på andras melodier plockades fram. Som en av musikerna mycket riktigt påpekar på Unity, låter det annorlunda om dem live jämfört med på skiva. En skillnad består i att den kolossalt duktige trumslagaren brukar ”drabbas” av exceptionell spelglädje, vilket innebär att basen mestadels blir en aning marginaliserad.

Kallerdahl har ackompanjerat renommerade sångare av båda kön, lirat med exempelvis Splendor, The Ordinary Square, Our Park och Lè Systeme samt varit förgrundsgestalt i smått legendariska Music Music Music. Lorinius spelar elbas i Parallell Activity, driver egna projektet Stormfågel och var en kugge i Naoko Sakata trio jämte radarpartnern Birgenius. Den sist nämnde hattälskaren har ingått eller ingår i Intone, Godé & Beuvens Quartet och varit ledare för egen grupp. Detta är ett axplock av konstellationer trions medlemmar varit verksamma i.

Jane Austen Texas innehåller åtta förträffliga låtar, original skrivna av någon av medlemmarna. Varje gång man blir uppfylld efter av att ha tagit del av vad proffs skapat, uppstår farhågan att den pirrande känslan inte kvarstår när man förnyar bekantskapen. Live funkade det ypperligt att förnya bekantskapen med Förnuft och känsla. Och fast jag är skeptisk till att recensera album som inte finns fysiskt, måste ibland undantag göras. Detta är ett sådant tillfälle, eftersom tidigare positiva intryck vidimeras.

Observerar melodiskt sammanhållen och subtil musik, som ransonerar soloutflykter. Samspelet är förstklassigt på ett ledigt, organiskt sätt. Hör fascinerande puls och stimulerande förflyttningar och övergångar. Behagliga bågar som omspänner bebop, cool jazz och sångbara linjer. Noterar ett suggestivt flöde av bärkraftiga idéer där varje slutprodukt känns fullkomligt självklar. Kan inte nog understrykas att materialet håller osedvanligt hög kvalitet. Vill påstå att deras tribut till Jane Austens litterära gärning, både fångar in mig direkt och har djupgående verkan.

Nästan omöjligt att lyfta fram enskilda titlar. Tre singlar förebådade fullängdaren. Skulle jag vara tvungen att välja får det bli The Student, öppningsspåret Händelse, magnifika Sandino samt SSO, som vad jag kunde uppfatta är enda gång där Fabian Kallerdahl använder keyboard/ elektronik. Att Förnuft och Känsla inte låter som andra motsvarande sättningar, är ett väsentligt tecken på deras styrka. Om jag ändå försöker ringa in dem, kommer trios ledda av Jacob Karlzon, Bobo Stenson jämte Kenny Drew närmast.

Trion hävdar att de i sitt expressiva skapande öppnat upp för spontanitet. Min poäng är att det i slutändan låter väldigt genomarbetat. Lika aromatiskt som det årgångsvin trion poserar med.

Anhängare av sofistikerad pianojazz uppmanas att låta förnuftet tala. Känsliga öron kommer definitivt uppskatta denna 4+ debut.

Arkiverad under: Skivrecensioner

Spretande modigt sound med stort solistutrymme – The Magic We Make av Felisia Westberg

3 november, 2020 by Mats Hallberg

Illustration Jesper Målsten

Felisia Westberg (FW5)

The Magic We Make

4

Inspelad december 2018 av Daniel Bengtsson i Studio Rymden Stockholm

Mixning: Anton Sundell

Producent: Felisia Westberg

Havtorn Records

54:29

Release: 16/10 2020

Först nu kommer skivdebuten från basisten, låtskrivaren och bandledaren Felisia Westbergs grupp. Redan 2017 hörde jag FW5 på Gmlstn Jazzfestival, vilket resulterade i upprymda omdömen publicerade i jazzmagasinet OJ. Westberg växte upp i Gävle, bor numera i Malmö och studerade vid Fridhem fhs och Högskolan för scen och musik i Göteborg. Enligt pressutskicket rör sig 27-åringen obehindrat mellan reggaefestivaler, spelmansstämmor och jazzklubbar. Har belönats med Hasselgårds-stipendiet och spelat med kända namn som Ale Möller och Ane Brun (vilka jag förstås sett live, fast då utan hennes medverkan). Även Mariam The Believer och duon Siri Karlsson finns på meritlistan. Westberg har sannerligen haft huvudansvaret för albumets tillkomst. Står för all text, musik och arrangemang, dessutom de vokala inslagen. Magic We Make ”kantas av vemodig folkton och är en hyllning till människans potential…”.

I den pianolösa kvintetten ingår förutom idégivaren själv: Andreas Pettersson på trummor, Johan Ekeberg på elgitarr, saxofonisten Oskar Sundbaum samt violinisten Terese Lien Evenstad. Den senast uppräknade har skivdebuterat med egen kvartett och erhållit flera stipendium. Både Evenstad och Westberg har nominerats till Jazzkatten i kategorin årets nykomling.

Låtarna bottnar sällan i enhetlig struktur. Präglas snarare av infallsrika övergångar och utskott som utvecklas i olika riktning. Påfallande duktiga och drivande musiker fungerar ypperligt ihop, likt en elastisk enhet där åren tillsammans stärkt självförtroendet. Musiken är ljusår ifrån att vara tillrättalagd, istället uppfattar jag frekvent löst sammanfogade kompositioner. Somliga sekvenser utmanar, eftersom de framstår som utan kontur. Hör luftigt jambetonade delar som mer påminner om skisser, vilka varvas med genomkomponerade alster. Westberg prioriterar ett bitvis knöligt sound, vars tonspråk hon följaktligen låter bukta ut, enstaka gånger svämma över. Hur man reagerar beror ganska mycket på ens mottaglighet just i stunden. Märker faktiskt att musiken växer efter ett antal genomlysningar, kvaliteterna blottläggs, framstår som mer självklara.

Mollanstruken inledning glider iväg mot en behaglig plats, drömskt och paradoxalt nog med vidhängande ljus atmosfär.. Divergerande klanger kommer och går. Lockas av en öppensinnad lager på lager – teknik. Visuellt är bara förnamnet. Guld och gröna skogar sträcker ut, förgrenar sig i olika ritningar och ser till att sången gifter sig med fiolen. Följs av en spräcklig sak med impressionistiska förtecken. I förgrunden sång på högvarv. Gruppens medlemmar verkar ha uppmuntrats till att stöka runt. Fordrar skärpt uppmärksamhet för att inte repellera. I den suggestiva titellåten dominerar det i jazzsammanhang udda instrumentet violin. Med Terese Lien Evenstads skickliga spel och åtskilliga solon (även effektfulla pizzicaton), ligger FW5 ibland nära folkmusik och klezmer-sväng.

. Doldisen Andreas Petterssons avsevärda begåvning måste framhävs. Han förblir en storslagen behållning genom sina polyrytmiska finesser. Konstigt nog begås inga solon, från en man som har förutsättningar att bli nästa Konrad Agnas, utan att för den skull framstå som imitatör.

pressfoto Anto James Olsson

Bandledaren har fått till flera medryckande melodier och eggande stämningar. Lika mycket fokus läggs på elaborerade solon som på ensemblespel. I snirkliga figurer tas den påbjudna friheten till vara på ett excellent sätt av exempelvis saxofonisten Oskar Sundbaum och i lika hög grad av den Frisell-doftande gitarristen. Tycker mig vidare höra influenser från en improvisatör som Terje Rypdal. Utdelar extra guldstjärna till Ekeberg för att han med sina avvägda, flödande klanger får sagt väsentligheter. Borde vara en efterfrågad instrumentalist.

I en spännande anda av okuvlighet tar musikerna gemensamt, eller i växelverkan, fram sin imponerande kapacitet. Ankaret Westberg styr med fast hand över takthållningen genom pådrivande fingrar. I egenskap av bandledare har hon rättmätigt tillskansat sig påtagligt genomslag, för ett instrument som vanligtvis håller till i de bakre regionerna. Närvaron etableras på ett intelligent, smakfullt sätt.

I Dvala fascinerar en drömsk, svävande slinga på tenorsax, vars huvudroll understöds av gitarr för att därpå avlösas av gitarrens uttrycksfulla ackord. En ösig framåt låt som komponisten ändå lyckats krydda med lite knixiga takter har döpts till Ture i oturen. Live en given hit! I Letters From The Sawmill händer mycket. Till sin karaktär är den filmisk. Avslutande Hymn är en uppstigande hymn, vars sammanhållna struktur visar FW5 från sin mest tillgängliga och tilltalande sida.

Måste erkänna att jag ibland har svårt för Westbergs röst när den drar iväg mot höga höjder med anspänt tonläge. I och med att hon då ägnar sig åt något annat än traditionell vokaljazz behöver jag vänja mig. Sammanfattningsvis spännande, ombytliga och vackra låtar, i vilka gruppens medlemmar får generöst med utrymme. Felisia Westberg sällar sig till en prominent skara av kvinnliga basister i Norden som har egna framgångsrika band. Tänker på exempelvis Kristin Korb, Ellen Andrea Wang, Stina Andersdotter, Eva Kruse och Elsa Bergman.

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner

Bokrecension: Tritonus av Kjell Westö

3 november, 2020 by Rosemari Södergren

Tritonus
Författare: Kjell Westö
Utgivningsdatum 2020-08-14
Förlag Albert Bonniers Förlag
ISBN 9789100182182

Tritonus är Kjell Westös åttonde roman och den har belönats med Svenska Yles litteraturpris 2020.

I centrum för berättelsen står två medelålders män som båda håller på med musik, men den ena, Thomas Brander, är ett internationellt namn inom klassisk musik medan den andra, Reidar Lindell, driver ett hobbyband med covermusik från pop, rock och country. Dessa två män råkar bli grannar. De får någon slags vänskapsrelation fast både är rätt trasiga och släpper egentligen inte in den andre på riktigt.

Bokförlaget sammanfattar utgångspunkten för romanen:
Stjärndirigenten Thomas Brander har låtit bygga en överdådig villa ute i skärgården. I Casa Tritonus ska han koppla av från de tärande arbetsresorna, men självbilden är inte vad den varit, och efter en rad motgångar i yrkes- och kärlekslivet kan det dyrköpta palatset inte lugna nerverna. En alltför utåtriktad och nyfiken granne blir också ett hot mot sinnesfriden.
Till slut finner Brander och grannen, skolkuratorn och amatörmusikern Reidar Lindell, ändå en gemensam ton i umgänget, och en kärv vänskap uppstår mellan dem. Med Lindell följer också invånarna i Ravais och deras inbördes relationer, som till slut blir också Branders angelägenhet. Ute i skärgården kan man inte fly in i anonymiteten, här delar man varandras glädje och sorg. Här sitter man i samma båt också när den läcker.

Första halvan av romanen sög in mig. Romanen är fascinerande och stark. Kjell Westö kan skriva om musik på ett initierat vis. För att vara ärlig: lite för kunnigt. Då jag inte känner till musik på den nivån som Westö skriver om skummar jag över avsnitt som beskriver musikens gångar i detalj.

En berättarteknisk metod som fungerar väldigt bra i denna roman är att vartannat avsnitt berättar utifrån Branders synvinkel och tankar och vartannat efter Lindells synvinkel. Jag känner att jag kommer båda nära, det är emellanåt så att jag kan nästan känna mig som dem och inser hur de lurar sig själv, ljuger för sig själva, blundar för att vägra se sig själva. Dessa delar är mästerliga. Hade det inte varit för alltför mycket gråtande i musikaliska detaljer hade romanen varit en av de bästa jag läst på länge, men den är ändå väldigt bra – och för den som har mer kunnande inom musik eller större intresse lär musikfokuset tvärtom höja kvaliteten.

Om romanens titel:
Tritonus är den musikaliska termen för det dissonanta djävulsintervallet, och romanen Tritonus pendlar mellan harmoni och dissonans, i sökandet efter svaren på några akuta frågor: hur kan vi leva tillsammans, med alla våra olikheter, i en tid som vår? Finns det försoning och botgörelse, innan allt är försent?

Fakta om bokförlaget om Kjell Westö:
Kjell Westö, född år 1961 i Helsingfors, är en av Finlands främsta författare. Han är mest känd för sina episka romaner som utspelar sig i Helsingfors, men har även skrivit noveller, poesi, essäer och krönikor.

Foto: Thron Ullberg

Westö debuterade som poet år 1986 och gav tre år senare ut sitt första prosaverk, Utslag och andra noveller, som blev en kritikerframgång och nominerades för Finlandiapriset. Westö gav prov på det som skulle bli hans starka sidor också i fortsättningen: en säker känsla för replikföring, miljöer och stämningar.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt

Bokrecension: Splendor av Stefan Lindberg

3 november, 2020 by Rosemari Södergren

Splendor
Författare Stefan Lindberg
Utgivningsdatum 2020-03-10
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN 9789100182038

Stefan Lindberg är en duktig författare som använder språkets rytm för att förmedla karaktärernas tankar och känslor. Det är spännande. Jag skulle tro att hans sätt att använda språket är ett starkt skäl till att denna roman nominerats till Augustpriset 2020. Samtidigt gör sättet han använder språket att jag nästan tappar andan när jag läser och känner hur huvudpersonen rusar genom livet för att slippa känna sina känslor. Vilket både är skickligt men samtidigt lätt blir för mycket, för tydligt.

Först blev jag helt fångad av romanen, språket och sättet att berätta. Jag läste och läste och ville inte lägga undan boken. Men efter ett tag, en bit in i romanen, blev det för mycket, för rörigt och rent av obehagligt på ett sätt som inte kändes bra.

Bokförlaget skriver om boken:
En majkväll 2017 stöter författaren Stefan Lindberg ihop med Mathias Splendor Johansson på en uteservering i Stockholm. Han har ett förflutet i en sekt – Paradiset – med megalomana ambitioner; man har använt en sinnesvidgande drog för att få själar, minne och framtid att flyta samman, och det visar sig snart att Splendor har kännedom om en förträngd händelse i Stefans förflutna.
Splendor är en roman som spränger autofiktionens gränser och försätter läsaren i ett tillstånd av absolut och hallucinatorisk närvaro. På en gång mysteriespel och kärleksberättelse pekar romanen ut en ny riktning i Stefan Lindbergs författarskap. Och återkopplar till dess rötter.

Stefan Lindberg skriver som om det är en sann berättelse eftersom han själv är en av huvudkaraktärerna. Men jag uppfattar berättelsen också som fantasi, eller en form av sammanblandning av verklighet, drömmar och fantasi.  Författaren Linda Boström Knausgård dyker upp i ett par kapitel. Hon och Stefan Lindberg hade haft ett förhållande tidigare och i romanen berättas hur hon mår psykiskt dåligt. Jag kan inte låta bli att tycka att det känns obehagligt. Hur sann är beskrivningen? Jag vet ju inte. Det spelar kanske ingen roll men det är också problemet med denna roman, det som gör att den inte riktigt talar till mig. Hur mycket är sant och vad är ren roman? Det kanske egentligen inte är så viktigt att veta men när verkliga personer pekas ut är jag tveksam. Allt författande bygger i och för sig på någon form av verklighet eller reella upplevelser. Men hur mycket får någon använda en före detta kärlekspartner i sin roman? Hur nödvändigt är det ens för att forma berättelsen?

Kanske är det andra saker som förstärker mitt obehag när jag läser romanen. Jag fick faktiskt tvinga mig själv att läsa klart den. En sak som störde var just det som samtidigt är så skickligt: hur orden i korta meningar så starkt förmedlar en känsla av karaktären – vilket gav mig andtäppa. Det kändes som att jag inte hann med honom.

Men som sagt, andra tycker annorlunda än jag eftersom boken nominerats till Augustpriset.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt

Teaterkritik: Hitta hem – en ung ensemble i en fartfylld uppsättning

3 november, 2020 by Birgitta Komaki

Hitta hem
Regi Karin Bjurström & Timothy Pilotti
Premiär 30 oktober 2020
Arena Satellliten
Teater Norra

Hitta hem är en modern version av Strindbergs Fröken Julie. En pjäs som har spelats i hundratals versioner men alltid är lika aktuell. Här är en ung ensemble i en fartfylld uppsättning och den gör publiken lycklig.

En avskalad scenbild – ett långt bord och ett genomskinligt draperi räcker för att skapa ett scenrum med många möjligheter- Och bordet är utmärkt att dansa på.

Shamun (Adam Dahlström) är charmig och glänser, en kille från förorten som vet sitt värde men inför överhögheten bockar han djupt. Med sitt utseende och sin attityd
är han alla tjejers dröm.
Julie (Kerstin Ahlin) – van att få sin vilja fram men ensam i sin rika familj och utan nära vänner
Kristin (Nadine Holmberg) är realist och jordnära, hon vet sin ställning och drömmer inte om mer.
Dramat på midsommarnatten utspelas främst mellan dessa tre , men hela kamratgänget är involverat och alla har sina egna roller.
Med en fantastisk rollbesättning och utmärkt regi blir man genast tagen av föreställningen.

Historien berättas rakt, helt efter Strindbergs historia. Det är lysande eftersom dramat är så starkt och frågorna desamma än i dag.
Att personerna har problem som anorexia, droger eller panikångest placerar dramat i nutiden. Men temat med makt och klass är tidlöst.
Att pengar och ställning spelar roll och frågan hur lätt det är att klättra uppåt i samhället är alltid aktuella frågor.

En föreställning som är härligt vital och värd en stor publik.

Hitta hem är del tre i Teater Norras ungdomsprojekt Territorium.
Producent: Malin Edling Regiassistenter: Tyra Bjurström & Ebba Alexandrie
Ljus och ljud: Andreas Hjalmarsson
Scenografi Och kostym: Ensemblen
Foto: Urban Jörén
Film: Saleh Jamal Eddin
Trailer: Greta Westling

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 495
  • Sida 496
  • Sida 497
  • Sida 498
  • Sida 499
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in