• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: Relic

11 februari, 2021 by Rosemari Södergren

RELIC movie poster
CR: IFC Films

Relic
Betyg 4
Svensk biopremiär 19 februari 2021 och på streaming 31 mars
Regi Natalie Erika James
Medverkande Emily Mortimer, Robyn Nevin, Bella Heathcote m fl
Censur 15 år

Skräck, thriller, psykologisk djupdykning, drama – Relic tillhör en lyckad grupp av filmer som inte helt följer en genre och denna sammanblandning fungerar perfekt. Internationellt har Relic blivit både en publik- och kritikerframgång och har jämförts med succéer som ”The Babadook” och ”Hereditary”.

Fotot är värt att berömmas i eget stycke. Det är både snyggt, fascinerande och skrämmande men dessutom tillför fotot och hur bilder klippts samman en egen historia som fördjupar och ger fler dimensioner åt denna skräck- och spänningshistoria med överraskande moment.

I korthet kan handlingen beskrivas i de tre meningar ur pressinbjudan: Den sinnesförvirrade änkan Edna rapporteras försvunnen från sitt förfallna hem. Hennes dotter och barnbarn beger sig till huset för att ta reda på vad som hänt. När Edna plötsligt dyker upp igen är hon sig inte lik. Men än värre – hon är inte ensam.

Filmen kan tolkas och ses på flera sätt. En skrämmande thriller att bli rädd av – ja det är ett sätt att se den. Men den är mer än så. Kanske handlar den om vad som händer när människor blir dementa. Vad händer när någon blir mentalt svårt sjuk? Kanske handlar den om mor och dotter-relationer.

På ett sätt är det ett psykologiskt drama. Skräcken kan ses som metafor och filmen är fylld av symbolik.

Det finns många sätt att se filmen på och den talar också på flera sätt. Skådespelarna och deras uttryck och spel är ett av filmens instrument. Foto och ljud är andra instrument som talar till mig som tittare. Det är en fascinerande film, en stark film, en berörande film, en spännande och skrämmande och läskig film

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Häxorna – spännande och välgjord

10 februari, 2021 by Birgitta Komaki

Häxorna
Betyg 4
Svensk premiär 12 februari 2021
Regi Robert Zemeckis

Inget för lättskrämda barn … Filmen Häxorna efter Roald Dahls novell är en läskig historia.

När den lilla hjälten (Jahzir Bruno) mister sina föräldrar i en bilolycka får han flytta till sin mormor (Octavia Spencer) i Alabama. Mormodern är en snäll men bestämd kvinna och hon försöker muntra upp honom med musik och mat. Men en dag börjar en djävulsk häxa att hänga runt i området och mormodern blir rädd. De flyr till ett makalöst lyxhotell för att känna sig trygga. Problemet är bara att just där har häxor från hela världen samlats. Häxor som är barnhatare och vill utrota barn. När häxor är i farten kan allt hända, och det gör det under storhäxans (Anna Hathaway) ledning.

En häxa ser ut som en människa men är en demon. När de omvandlas har de mungipor till öronen, klor på händerna, avhuggna tår och saknar hår. Här är maskering och smink mycket visuellt skickligt gjort. Speciellt storhäxan med ett leende som ett dödsskallegrin. Något som handikapporganisationer har klagat på är att deformerade händer och fötter ses om tecken på häxa. När häxor som ser ut som människor plötsligt börjar skaka och förvandlas till rykande förkolnade paket och råttor är det skickligt gjort men skrämmande.

Det har tidigare gjorts film av novellen men den här skiljer sig från tidigare film. Det är en typisk Roald Dahl historia och innehåller både komiska inslag och mycket kärlek trots att man kan säga att det är en skräckfilm för barn. Hela tiden händer mycket och historien tappar aldrig tråden eller blir tråkig.

Octavia Spencer är härlig som urtypen för en trygg mormor som har oanade krafter och mycket pondus. Jahzir Bruno är en hjälte i ny form och vinner ens hjärta. R J Stringer är alltid suverän, här som undfallande hotelldirektör. Slutligen Anna Hathaway – storhäxan med det breda leendet och underlig öststatsdialekt.

Det som stör i filmen är berättarrösten i början som är alltför käck och dramatisk. Dubbningen av mormoderns röst och ordval i början tar bort trovärdigheten helt men det blir bättre när filmen fortsätter.

En spännande och välgjord film för barn och vuxna. En skräckfilm för barn som inte tror på häxor eller kanske gör det. En läskig film med ett bra och oväntat slut i en internationell värld.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

En vuxen människas bekännelser av David Wiberg

10 februari, 2021 by Anastasia Bark

En vuxen människas bekännelser
Utgivningsdatum 2020-04
Förlag Piratförlaget
ISBN 978-91-642-0657-2

Att göra slut med någon kan vända upp och ner på ens liv, få en att under en viss tid tappa allt hopp på att någonting positivt kommer att hända i framtiden. Hjälplöshet, förtvivlan, äckelkänslor, förvirring, ilska är några av de känslor som kan komma upp till ytan när man gör slut med någon. Huvudkaraktären i ”En vuxens människas bekännelser” blir tvungen att hantera alla de här känslorna (mycket starka känslor för den delen) när hans tvååriga relation med Alice en dag tar slut. I och med att det var hans första (och enligt honom troligtvis sista) relation som tagit slut tar han det minst sagt inte väl. 

Denna bokresa genom huvudkaraktärens känslor efter att ha gjort slut med Alice bjuder å ena sidan på en icke förskönad bild av ett kortare mycket förvirrat tillfälle i en människas liv, å andra sidan är huvudkaraktärens tirader om hur mycket han saknar och älskar Alice långtradiga. Visserligen är huvudkaraktärens känslotillstånd (delvis) intressant i och med de ärliga beskrivningarna, men ibland vill jag som läsare (i likhet med ett par av karaktärerna) bara säga åt huvudkaraktären att ge sig. 

Det är inte lätt att känna sympati för huvudkaraktären. Faktum är att inte ens huvudkaraktären (vars namn vi förresten aldrig får reda på) känner särskilt mycket sympati för sig själv, och om det är någonting som är denna romans starka sida så är det just denna obehagliga äckelkänsla, den (mörk)röda tråden som slingrar sig kring romanen likt en giftig orm. Allting faller liksom på plats för att få till denna äckelkänslofaktor — de smått kyliga ordvalen, den namnlöse huvudkaraktären, förvirringen kring händelseordningen och de någorlunda absurda delarna av boken som är menade att vara någon sorts ”inspelningar”, fast i skriftform. Om ”En vuxen människas bekännelser” vore en känsla skulle det antingen vara obehag eller äckelkänsla med tanke på hur väl denna roman lyckas förmedla dessa känslor. Faktum är att efter ett tag blir det svårare att ens märka karaktären; det enda som är kvar är känslorna, tillsammans med en obehaglig sorts tomhet.

Arkiverad under: Bokrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: Bokrecension, David Wiberg, en vuxen människas bekännelser

Filmrecension: Vi är barn av vår tid

7 februari, 2021 by Rosemari Södergren

Vi är barn av vår tid
Betyg 3
Visas på Göteborgs filmfestival, trolig premiär i SVT eller på bio under 2021
Regi Pontus Hjorthén

Inför femtioårsjubileet av Nationalteatern etablering som en förortsteater i Göteborg ville regissören Pontus Hjorthén samla gruppens medlemmar och få dem att göra ett framträdande. Denna process att samla ihop medlemmarna har regissören filmat tillsammans med en imponerande arkiv från Nationalteaterns historia. Denna två timmar långa dokumentär som är indelad i två delar tar med mig på en underbar nostalgitripp. Dokumentären väcker till liv många minnen för oss som var unga när Nationalteatern var som mest aktiv.

Det är intressant att följa dess medlemmar, att se dem som unga rebeller i tjugoårsåldern kompletterat med intervjuer med den nu när de flesta är omkring 75 år. Men jag skulle önska att denna dokumentär samtidigt kunde fokuserat på samhällets utveckling under de 50 år som gått.

Att Nationalteaterns texter om utanförskap och utsatthet har något att säga många också idag är uppenbart. Texterna är odödliga. Det finns några scener där vi får träffa en ung man som arbetar på en fritidsgård i Göteborg och där han samtalar med de unga i den förorten om deras liv och texterna. Men det finns så mycket mer att fundera kring när det gäller Nationalteatern och gruppens teaterföreställningar och musik. Det skulle också varit intressant att få höra lite mer om vad de tänker idag om samhällets utveckling. Som unga var de rebeller både när det gäller det innehåll de förmedlade och hur de arbetade. Den närhet de hade till de unga i förorten är unik – och jag har svårt att se att något liknande finns idag.

Det hävdas ofta att tonen i de politiska diskussionerna har hårdnat på grund av sociala medier. Efter att i denna dokumentär blivit påmind om hur tonläget var för 30-50 år sedan är det svårt att hålla med om att det var snällare förr. Och inte heller tycker jag att de stora politiska ledarna då, som Nixon och Brezjnev var särskilt mycket bättre än Putin och Trump. Nationalteatern skrädde inte orten när de beskrev eller angrep sina meningsmotståndare inom högern – och Göteborgspolitikern, folkpartisten Hans Hansson, var inte särskilt respektfull i sina svar då han jämförde Nationalteatern med Hitler. Debatten då skulle säkert uppröra många idag.

För femtio år sedan bildades Nationalteatern. Ett gäng av unga, radikala män och kvinnor som vill förändra världen genom ungdomsteater och rockmusik. För många av oss som lyssnade på Nationalteatern som unga och formades av deras tankar är det starkt att få följa berättelsen om gruppens resa från att starta Sveriges första förortsteater i Backa till att bli ett av Sveriges mest älskade rockband, samtidigt som vi får följa medlemmarnas arbete med en återföreningskonsert i nutid. Helt klart har Nationalteatern satt outplånliga avtryck i den svenska musik- och teaterhistorien. När det gäller teaterdelen finns det inte många arvtagare idag. När det gäller musiken och att ge röst åt de unga kan deras efterföljare i viss mån finns bland unga rappare, men den musiken når inte alls ut lika stort till en bred allmänhet.

Dokumentären ger många tankar kring samhället och utvecklingen i Sverige under dryga femtio år – och det känns lite tomt att det inte finns något liknande idag.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: En runda till – en underbar skröna med fantastiska skådespelare

6 februari, 2021 by Rosemari Södergren

En runda till
Betyg 4
Svensk biopremiär april 2021
Regi Thomas Vinterberg
Manus Thomas Vinterberg och Tobias Lindholm
I rollerna Mads Mikkelsen, Lars Ranthe, Magnus Millang, Thomas Bo Larsen

En väl berättad historia om alkoholens verkningar, både positiva och negativa. En slags skröna med fantastiska skådespelarprestationer med Mads Mikkelsen, Lars Ranthe, Magnus Millang och Thomas Bo Larsen. Redan Mads Mikkelsens spel filmen igenom gör filmen värd att se.

Människor är födda med en brist: med en halv promille för lite alkohol i blodet. Detta hävdar en norsk forskare. Fyra ganska slitna och rätt trötta gymnasielärare i 40-årsåldern hittar dessa uppgifter och beslutar sig för att praktiskt testa denna tes. De skaffar alkohol mätare så de kan ha koll på att de har rätt promillehalt av alkohol i kroppen och de gömmer alkohol på sin arbetsplats i skolan.

Vi känner alla till att alkohol i blodet kan öppna sinnet för omvärlden, problemen verkar mindre och kreativiteten ökar. Efter det första glaset flyter samtalen lättare och nya möjligheter öppnar sig. Martin (spelas av Mads Mikkelsen) är gymnasielärare. Han känner sig gammal och trött och hans äktenskap har gått i stå. Uppmuntrad av teorin inleder Martin och hans tre vänner ett experiment att ständigt vara alkoholpåverkade.

I början lyfter de fyra lärarna sina prestationer. De blir med avslappnade, gladare och sprider positiva vibrationer till omgivningen och till sina elever, framför allt. Alkohol kan göra människor gladare, få dem att släppa en del hämningar. Men alkohol har en mörk sida också. De fyra vännerna bestämmer sig för att undersöka vad som händer om de höjer gränsen.

Regissören Thomas Vinterbergs första idé med filmen ska ha varit att göra en hyllningsfilm till alkohol. Jag är glad att den idén förändrades, det finns alldeles för mycket avigsidor med vad alkohol kan föra med sig, alldeles för många barn som växer upp i familjer med alkoholiserade föräldrar och det våld som många gånger följer med. Nu är filmen balanserad mellan det positiva och det negativa, även om jag inte personligen delar synen på att alkohol förbättrar förmågan att skapa. För min del dövar också ett glas vin förmågan att känna av intuition med mera. Jag tycker alkohol också i små portioner dövar sinnesintryck och gör mig sämre på att skapa. Men många upplever det som Thomas Vinterberg låter filmen skildra.

En runda till har redan hunnit få internationella filmpriser, bland annat har den vunnit pris i fyra kategorier vid European Film Awards – bästa film, bästa regi, bästa manus och Mads Mikkelsen fick pris för bästa skådespelare. Filmen hade premiär i Danmark i september och har där setts av över 800.000 personer.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 486
  • Sida 487
  • Sida 488
  • Sida 489
  • Sida 490
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in