• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: Jungle Cruise – underhållande, roligt löjlig och ibland spännande

27 juli, 2021 by Rosemari Södergren

Jungle Cruise
Betyg 3
Premiär på bio och online på Disney+ Premier Access 30 juli 2021
Regi Jaume Collet-Serra
I rollerna bland andra Emily Blunt, Dwayne Johnson, Jesse Plemons, Jack Whitehall, Edgar Ramírez och Paul Giamatti

En äventyrsberättelse om jakten på en växt som kan läka alla sjukdomar och till och med växa döda till liv som utspelas någon gång under 1900-talets början. Berättelsen är påminner om handlingen Indiana Jones-filmerna. En forskare, Dr. Lily Houghton (spelas av Emily Blunt), har tagit som sitt livs uppgift att hitta denna blomma som finns på en undangömd, hemlig plats i Amazonas djungler. För att ta sig till målet behöver hon hyra en duktig skeppare med båt och där kommer den udda, hemliga personen Frank Wolff in (spelas av Dwayne Johnson).

Det märks att tiden har gått sedan den första Indiana Jones-filmen kom. Den äventyrliga upptäcktsresanden är idag en kvinna och med sig på resan har hon en vek lillebror som inte alls gillar farligheter eller att behöva slåss.

Den mystiska och magiska blomman hittades 400 år tidigare av upptäcktsresanden och soldatren Aguirre som ville hämta den för att hans dotter skulle bli frisk. Då Aguirre begick ett stort brott då han försökte stjäla blomman blev han och alla hans medföljande män utsatte för en förbannelse som gjorde att de varken var levande eller kunde dö.

Filmen är underhållande, rolig emellanåt och lite spännande – fast ändå mest förutsägbar. Har man sett en några filmer i denna genre då ska det till en hel del för att man ska bli överraskad.

För mig var filmens största behållning att jag tyckte Dwayne Johnson gjorde en bra roll. Han får ofta rätt ensidiga roller. Inte för att hans roll nu har stort djup, för det är inte en sådan film med djup i karaktärerna. Skildringarna av personerna bygger på klichéer. Det fungerar eftersom det är den kategorin av film. Jag hade också rätt roligt åt Jesse Plemons löjliga tyska prins Joachim.

Jag förmodar att filmen blir en av de stor drar stor publik nu när biograferna får ta in en större publik. Bland de många underhållningsfilmer som släpps just nu är Jungle Cruise ändå en av de bättre. Den är underhållande, roligt löjlig och ibland spännande.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: En sjöjungfru i Paris – nästan för gulligt

26 juli, 2021 by Rosemari Södergren

En sjöjungfru i Paris
Betyg 3
Svensk biopremiär 6 augusti 2021

En gullig film med både musikalnummer, stop-motion, animation och vackra färger. En romantisk berättelse som utspelas i kärlekens huvudstad Paris om en man vars hjärta krossats som räddar en sjöjungfru som spolats upp på Seines strand – och just för att han inte kan bli kär överlever han sjöjungfruns sång. Alla män som hör en sjöjungfrus sång dör av brustet hjärta.

Den som sett filmen Splash kan känna igen en hel del. Det är samma berättelse på sätt och vis. Det går en annan film på bio just nu, Undine, som också handlar om en vattenvarelse som har en kärleksrelation med en människa. En sjöjungfru i Paris och Undine är så olika som två filmer kan vara. I Undine anar man hela tiden att den tragiska undergången ska komma, kärleken känns aldrig trygg utan som förtärande passion. I en sjöjungfru i Paris är det tvärtom aldrig skrämmande eller obehagligt, inte ens när en argsint kvinna söker hämnd för att hennes älskare dött av sjöjungfruns sång.

Vill du se en feel-good-film som ger visst hopp om kärleken ska du välja En sjöjungfru i Paris. Den är som jag skrev i inledningen gullig. Det är en söt film där det finns mycket vänlighet mellan människor och det är en hyllning till modet att tro på kärlek och tro på fantasins styrka och vänskapen. Men den överraskar sällan och det mesta är förutsägbart och kanske för gulligt. Men kul samtidigt.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Bokrecension: Amari och nattbröderna av B.B. Alston

26 juli, 2021 by Rosemari Södergren

Amari och nattbröderna
Författare B. B. Alston
Serie Amari (del 1)
Läsålder 9-12 år
Antal sidor
Utgivningsdatum 2021-04-30
Förlag B Wahlströms
Översättare Anna Thuresson
Originaltitel Amari and the Nightbrothers
ISBN 9789132211928

En variant av Harry Potter-berättelserna. Huvudpersonen Amari är en flick med mörk hy som växer upp i ett fattigt och utsatt område med en ensamstående mamma. När Amaris älskade storebror Quinton försvinner blir allt jobbigt och förvirrat. Amari som redan har problem med att hon är mobbad i skolan av de rikare flickorna råkar i ännu värre knipa till hennes mammas förtvivlan. Då blir Amari inbjuden till en mystisk skola för barn med övernaturliga förmågor. Så vi känner igen konceptet från Harry Potter med den enda skillnaden att huvudpersonen är en färgad flick istället för en vit pojke.

På skolan för barn med övernaturliga förmågor finns talande hissar och en mängd fantastiska företeelser och varelser. Amari får reda på att hennes bror gått på den skolan och försvunnit under ett hemligt agentuppdrag för skolan och dess ledning. Allt kring skolan är förstås hemligt för vanliga människor som inte får veta att dessa personer med förmågor och alla övernaturliga varelser existerar. Vi känner igen grundidén från Harry Potter. Amari får vänner men självklart också ovänner och fiender bland de andra barnen. En av de rikaste och förnäma barnen leder mobbningen av Amari. Det visar sig alltså att livet på den magiska skolan är lika fylld av elakhet som det vanliga livet.

Amari inser dock att hon måste stanna på skolan för att kunna forska efter sin försvunna bror.

Boken har tagits emot med öppna armar inom bokförlag och filmindustrin. Boken som är den första av en serie av tre böcker har sålts till 25 länder och filmrättigheterna har köpts av Universal Pictures, så vi kan förvänta oss Amari på film. Detta visar att det finns ett stort hål att fylla efter Harry Potter-böckerna. J.K. Rowlings fantasyromaner om Harry Potter började ges ut 1997 och avslutades 2007. Rowling har skrivit några berättelser om vad som hände före Harry Potter och en pjäs om livet för Harry Potter som vuxen, men grundberättelsen bör betraktas som avslutad. Så det finns ett hål att fylla, förstås.

Jag tycker B. B. Alston har spännande fantasi, det är fantasi-eggande miljöer han målar upp i boken och berättelsen är ganska spännande. Eftersom målgruppen är nio- till tolvåringar kan den fungera. Men den når inte upp till samma nivå som Harry Potter-serien. Harry Potter tilltalade utan tvekan också vuxna. Det är jag tveksam till att Amari-serien kommer att göra. För de yngre som inte upplevt den stora Harry Potter-flugan kan Amari fungera men det blir aldrig den hajp som det var kring Harry Potter. Jag minns när vi köade på natten utanför bokbutiken i Gamla stan som skulle släppa en ny bok i serien, för att våra barn, och vi själva också, ville ha boken så snabbt som möjligt.

Det är intressant att det finns ett sådant behov av böcker som visar att livet och existensen är mer och större än vad vi kan se med våra ögon. Boken om Amari kommer säkert att tilltala en hel del barn. Den är godkänd men inte något mästerverk, tänker jag.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt

Habilt hantverk minner om forna glansdagar – Downhill From Everywhere av Jackson Browne

23 juli, 2021 by Mats Hallberg

omslagsfoto Edward Burtynsky

Jacks

Downhill From Everywhere

4

Inspelad i Kalifornien

Producerad av Jackson Browne

Inside Recordings

50:10

Release: 23/7 2021

Jackson Browne är en mycket meriterad man. Invald i Rock & Roll Hall of Fame ( introduktionstalet hölls av en förment avundsjuk Bruce Springsteen) och i Songwriters Hall of Fame. Låtskrivaren har tre plattor med på den lista över 500-bästa- skivor- någonsin som tidskriften Rolling Stone sammanställt. Sex gånger nominerad för Grammy har 72-åringen från L.A sålt arton miljoner skivor bara i hemlandet. Därtill har han tilldelats utmärkelser för sin aktivism och välgörenhetsarbete. Han har använt sin plattform och kreativitet för att ta ställning. Han blommade tidigt som leverantör av starka låtar till andra, hade ett förhållande med NIco, som manifesterades musikaliskt i underbara These Days. Under 70-talet och fram till några år in på kommande decennium befann han sig i rampljuset. Därefter tappade han sin framskjutna position, även om karriären kontinuerligt fortsatt. För cirka fem år sedan såg jag hans konsert på Liseberg, vilken jag rankar som gedigen och sympatisk, även om jag föreställt mig att jag skulle blivit mer berörd.

Med tanke på ovan angivna status och försäljningsframgångar är Jackson Brownes femtonde skiva – första fullängdaren på sex år – den cd till recensionsex som har tyngst dignitet av alla jag fått under årens lopp. Min relation till den respekterade artisten med samma frisyr genom hela karriären? Upptäckte honom 1980 säkerligen genom tips från en auktoritet på P3. Köpte Hold Out, enda av hans utgivningar som toppat albumlistan i USA. Minns att en nära vän på folkhögskola då var mer förtrogen med hans musik. Hon ägde en klassiker som The Pretender. Idag har jag ett halvdussin fonogram i samlingen, bland andra Running On Empty, hans största kommersiella succé som omges av ett berättigat gott rykte, även om andra produktioner betraktas som mer konstnärligt ambitiösa.

Browne osvikligt goda omdöme har lett till att han exempelvis stöttat den alltför tidigt bortgångne kultikonen Warren Zevon. Båda har gynnats av hur multiinstrumentalistgeniet David Lindley färgat deras skivor, alldeles särskilt Jackson Browne. Artisten bakom Downhill From Everywhere var när det begav sig också berömd för rekryteringen av vad som kom att kallas The Section – högt skattade studiomusiker som bara någon enstaka gång återförenats med sin karismatiske arbetsgivare.

Igenkänningsfaktorn är hög, vilket rubriken antyder. Brownes röst borde rimligen ha mognat, likt ett ädelt årgångsvin. I mina öron låter den helt intakt, samma omfång som för drygt fyrtio år sedan. Hans emotionellt klara stämma har fungerat som ett lockande varumärke. och han föredrar att skriva musik i storhetstidens takt- och tonarter. Oftast nedtonat, inkännande med utbroderade teman. Ibland gillar han att gasa på som en rocker, levererar rytmiskt snärtiga kaskader, ösiga refränger med vägvinnande beat. Hade denne uppskattade person inte haft sin förstklassiga katalog att jämföras med, hade jag aldrig tänkt tanken ”har tiden sprungit ifrån den empatiske, tillika beundrade mjukrockiga musikanten?”

För ett par månader släpptes distinkt charmiga My Cleveland Heart ( vässad up-tempo komponerad tillsammans med Val McCallum) på singel/ video. Den och övriga tio låtar granskar ämnen som respekt och värdighet, tvivel och längtan vilket utmynnar i en sorts trotsig optimism. På denna efterlängtade release vars tema utmålats som inkludering, sägs Browne ha sökt efter samhörighet. I Justice Is Real sjöngs delvis på spanska, när problematiken kring mexikanska gränsen adresseras. De omsorgsfulla, medvetna texterna har en implicit karaktär sprungna ur ödesfrågor som miljö, etniska konflikter och klassklyftor.( Kan förresten undra hur denne godhetens apostel lyckas manövrera i ett allt mer polariserat och oöverskådligt USA med tilltagande cancel- och wokekultur.) Finns förklaringar på nätet om låtarnas uppkomst och tendens. Texthäfte medföljer. Sysslan att jobba fram porträttliknande skisser och skildra till buds stående möjligheter, antar för denne begåvade singer songwriter, enligt honom själv, mystiska proportioner.

Behöver göra ett klarläggande. Är verkligen ingen analytiker av rocklyrik. Har inte det intresset. Det fundamentala för mig är hur Jackson Browne sjunger, vilket han gör med osviklig patos. Låter således oklanderligt om hans tydliga fraserande.

Vad musikerna heter som utgör kärnan på Downhill From Nowhere? Jo, Greg Leisz och Val McCullum på gitarrer, Bob Glaub på bas och trumslagaren Mauricio Lewak. Notabelt att flera prominenta trumslagare gästar på enstaka spår: Pete Thomas, Russ Kunkel och Jay Bellerose. Gästar gör också aktade sessionmusiker som basisten Jennifer Condos och Patrick warren på keyboards. Ett par låtar har inte bara bakgrundssångare utan är att betrakta som fint synkade duetter. Jackson Browne själv spelar piano eller gitarrer plus på ett spår det gamla stränginstrumentet vihuela. Samtliga arrangemang visar förstås upp en snygg, spänstig ljudbild.

Som framgått ett gediget album med syfte och nyanser. I ovan nämnda My Cleveland Heart hörs Greg Leisz på lap steel, lysande feature med en doft av mästaren David Lindley. Följs av en höjdpunkt, lågmälda duetten Minutes To Downtown vars tempo successivt varvas upp. Trevligt nog konstruerad i flera lager. Avlöses av ljuvligt romantiskt sväng som låter tidlöst. Den skarpt profilerade titellåten matar på i ett slags shuffle-stuk. Fräckt! Until Justice Is Real kännetecknas av rytmiska framstötar i uptempo och dynamisk touch. I minst en låt har låtskrivaren påtagligt lånat harmonier av sig själv. Tycker mig identifiera melodi ytterst snarlik For Everyman (1973). Man avslutar ystert med förväntad frihetsappell, vars flamecoaktiga sound kan associeras med ett långlivat band som Los Lobos.

Utan att bli enormt upphetsad över återkomsten, får man bekräftat att den 72-årige amerikanen fortfarande håller hög klass, varför Downhill From Everywhere absolut kan rekommenderas. Ändå märkligt att merparten av vad han och hans utsökta medarbetare ägnat sig åt i studion, resulterat i en varierad, intelligent skiva vars sound skulle kunna förväxlas med exempelvis Lawyers In Love (1983).

Arkiverad under: Skivrecensioner

Filmrecension: Biet Maya och det gyllene ägget – jättesött och lagom spännande för de minsta

23 juli, 2021 by Rosemari Södergren

Biet Maya och det gyllene ägget
Betyg 3
Svensk biopremiär 23 juli 2021
Regi Noel Cleary
Svenska röster Birgitte Söndergaard, Fredde Granberg, Anna Sahlin, Anton Körberg, Anna Isbäck

En jättesöt film för de minsta barnen som släpps på svenska biografer med svenska röster. Huvudpersonerna är två barn-bin, Maya och hennes bästa vän Willy, och handlingen utspelas i en värld av animerade bin, skalbaggar, myror och farliga fåglar.

Maya är en pigg liten bi-flicka som längtar efter att välkomna solen och våren medan Willy helst vill ha sovmorgon och vill inte ut på äventyr. De hamnar en bra bit hemifrån i ett uppdrag där de ska bära ett gyllene ägg till en myrstack. Med sig på vägen får de två knasiga, lustiga men snälla rödmyror.

Filmen är mycket gulligt animerat. Det är svårt att inte tycka om de olika karaktärerna. Det är sött och lagom för målgruppen två till fem år.

Ett stort plus är att svaret på hur problem ska lösas inte är våld. Det är många animerade produktion från i synnerhet Disney som går ut på att de goda ska strida mot de onda i slutet. I Mayas äventyr med Willy denna gång möter de visserligen farliga figurer och svårigheter men lösningen är inte att kriga med bomber och granater utan att bruka list och diplomati.

Lite kul också att den som är hemmakär och har väl hand om baby som dyker upp är Willy medan Maya är den som är utåtriktad och tar för sig. Att det inte känns krystat med att bryta normen att flickor ska vara omvårdnad och pojkar utåtriktade.

Detta är den tredje filmen om biet Maya. Den första kom 2014 och film nummer två kom 2018. Filmerna liksom tv-serien som finns om Maya bygger på böcker som skrev för mer än 100 år sedan av den tyske barnboksförfattaren Waldemar Bonsel.

Filmen är mycket tydligt inriktad mot de yngsta barnen. Den är passar bra för dem och är mycket fint animerad och lagom spännande. Men till skillnad från de animerade filmen som blir odödliga mästerverk underhåller den inte vuxna på samma sätt. De allra största familjefilmerna talar ju både till vuxna och till barn. Men ska de minsta gå på bio är denna ett säkert kort. De små kommer att älska denna söta värld med myror, bin och skalbaggar.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 463
  • Sida 464
  • Sida 465
  • Sida 466
  • Sida 467
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in