• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: The Dry

26 augusti, 2021 by Rosemari Södergren

The Dry
Betyg 3
Svensk biopremiär 3 september 2021
Regi Robert Connolly
Medverkande: Eric Bana, Genevieve O’Reilly, Keir O’Donnell

En kriminalhistoria som gjort biosuccé i Australien. Den utspelar i ett lantligt område där torkan tagit ett plågsamt grepp om miljö och befolkning. Inte en droppe regn på mer än 350 dagar. Marken är snustorr och människorna påverkas av det torra klimatet och den uttorkade bygden.

Att sitta inomhus i Sverige och höra hur höstregnet smattrar mot rutorna och läsa rapporter om översvämmande områden i Europa blir en stark kontrast som gör att filmens kruttorra uttorkade marker talar om en annan följd av hur människornas oförmåga att ta itu med klimatförändringarna påverkar vår jordglob så olika men ändå förödande.

Filmen är en kriminalhistoria som bygger på en roman av Jane Harper. Huvudkaraktären är kriminalpolisen Aaron Falk som hållit sig bort från sin barndoms bygd i tjugo år men nu återkommer för att gå på sin barndomsvän Lukes begravning. Luke tros ha begått självmord efter att ha skjutit ihjäl sin fru och sin son som var någonstans runt tio år. Den enda som lämnats kvar i familjen är dess baby. Lukes föräldrar vägrar tro på att Luke dödat sin familj och de tror inte heller på att han begått självmord. De övertalar Aaron att undersöka fallet eftersom han är en hyllad om omtalad polisman.

Aaron lämnade bygden tjugo år tidigare då en ung flicka, Elli, hittades död och Ellis föräldrar var övertygade om att Aaron mördat henne. Ellis bror och far hotar Aaron också nu när han återvänt. Aaron är övertygad om att mordet på Elli är sammankopplat med fallet med morden på Lukes familj och Luke. Aaron och Luke var ett sammansvetsat gäng på fyra med tjejerna Elli och Gretchen. I filmen får vi omväxlande följa Aarons utredning av den nya fallet och minnesbilder av vad som hände mellan de fyra ungdomarna tjugo år tidigare.

Som i alla bra kriminalhistorier skildrar berättelsen mycket mer än själva brottet och dess lösning. Handlingen skildrar hur människor agerar, hur människor tänker och handlar. Aaron pendlar mellan att tro på att Luke dödade sin familj och att misstänka andra för att ha begått mord. Han följer olika trådar. En av filmens styrkor är att det som sker går i eftertänksam takt. Det är skönt med omväxling till actionladdade kriminalserier. Det är som att klimatet och torkan påverkar också handlingen, att också handlingen går på sparlåga. Det är snyggt och effektivt att film och berätta i eftertänksam takt.

Filmen är absolut sevärd, betyg 3 betyder att det är en bra film. Att den inte får ännu högre betyg beror mest på att den aldrig kröp under huden på mig, den berörde mig aldrig särskilt även om den var intressant. Huvudrolls-innehavaren Eric Bana som spelar Aaron är lite för stel i sina uttryck för att riktigt få mig att bli engagerad.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Recension av tv-serie: The White Lotus

24 augusti, 2021 by Rosemari Södergren

The White Lotus
Betyg 4
Alla sex avsnitt från säsong 1 finns på HBO Norden från 13 augusti 2021

The White Lotus är en helt fantastiskt välgjord absurd skildring av kolonialismen, i symbolisk form skildrad genom stenrika vita amerikaner som lägger sin semestervistelse på ett hotell i Hawaii. En rakt-på-beskrivning av de vita privilegierade med alla sina nojor.

Tv-serien är unik, jag har inte sett någon liknande serie som varit lika välgjord. Den är en slags komedi men samtidigt ett drama och en bakvänd kriminalhistoria och framför allt en underbar träffsäker skildring av hur dessa stenrika vita amerikaner ljuger för allt och alla och mest av allt för sig själva. Den visar temat direkt då hotellpersonal står uppradade och välkomnar den nya gruppen av gäster och en av kvinnorna i personal, som är från ortsbefolkningen, är höggravid men inte vågat berätta det för hotellets manager av rädsla för att förlora jobbet – och hon föder på hotellgolvet.

Den ena karaktären mer egotrippad än den andra. Den stenrika kvinnan som gjort en förmögenhet på kvinnokampen men som inte tänker på sin man förrän han ingriper med våld i en våldsam situation. Pappan som bara tänker på sig själv och när han ska göra något med sin son blir det helt på pappas villkor, de ska göra det pappan skulle tyckt vara kul när han själv var tonåring. Dessutom när pappan vill stärka bilden av sig som en modern man berättar han saker för sonen som sonen inte alls vill veta. Där finns den stenrika småfeta kvinnan som rest till Hawaii för att slänga sin mammas aska i havet och som gått på alla alternativa behandlingar som finns. Hon är helt innesluten i sin egobubbla, till och med när hon tror att hon vill hjälpa en av de lokala kvinnorna att starta eget företag, så är det ändå bara för att stärka sitt eget ego.

Serien börjar med att vi får veta att under vistelsen på hotellet kommer ett mord att ske. Det spännande blir då att försöka lista ut vem som blir mördad och vem som är mördaren. Också där gör seriens skapare en tvist som stryker under temat.

De sex avsnitten är precis perfekt format. Men det är en avslutat berättelse och när nu besked kommer att en säsong två kommer skriker jag: NEJ. Det kan aldrig fungera och bli lika bra. Aldrig någonsin kan det bli lika bra.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV

Ystad Sweden Jazzfestival 2021 del 4 – Next Generation

23 augusti, 2021 by Mats Hallberg

Tilda Björnberg – foto Anna Rylander

Under dagtid anordnades under YSJF evenemang utomhus med rubriken NEXT GENERATION. Sympatiskt nog konserter med fri entré där nyfikna kunde droppa in på Morten Café. Först till kvarn gällde. Lyckligtvis lagom soligt väder, så gott som fullsatt flera gånger och oklanderligt ljud. Egentligen orättvist att ta sig an projektet med sedvanligt kritikeröra Dels hann jag bara vid ett tillfälle höra alla toner ( behövde tajma snabb cykelfärd till konsert på Ystad Saltsjöbad), dels rör det sig om unga löften som går eller nyss gått på musiklinjer på folkhögskolor (Fridhem och Skurup mest förekommande). och i några fall utbildats på musikhögskolor. Vill ändå i välvillig anda förmedla mina reflektioner från drygt tre halvtimmars exponering på innergården. Kan tilläggas att den generösa festivalen arrangerade flera program riktade mot specifika målgrupper såsom barn och fyra äldreboenden Utgår från att detta var uppskattade inslag.

foto Anna Rylander

Trion TRE ÖAR kände jag till redan på förhand då jag recenserat deras skissartade, intressanta skivdebut tidigare i år. De består av Sebastian Persson på gitarr, basisten Erik Grönnesby och bakom trummorna sitter Arild Wahl. Persson komponerar och färgar följaktligen trions särpräglade sound. Man sticker ut genom sin passion för atmosfäriska landskap utan pulserande rytm. Sålunda heter debuten Tone Poem. Spelningen begynner på ett djärvt sätt med vinande ton, drömskt ackordspel och soft komp. Tidvis registreras doser av olika grad av intensitet i titlar som All About My Love och Be Silent. Överlag hörs eftertänksam mollbetonad musik. I längden tämligen stillastående sound, även om det glimtar till emellanåt med uppiggande harmonier. Hade önskat mer nerv i vad som liknar ett pågående utforskande av klanger och stämningsmättade bilder. Gitarristen vars främsta förebild är Jakon Bro, ser till att Tre Öar utmanar lyssnarens sensitivitet. Risktagandet och den okonventionella inriktningen hedrar dem, även om framförandet blev relativt introvert. Att skapa, meditativa, alternativt expanderande tillstånd är deras grej; snarare än ett tilltal baserat på slagkraftiga låtar.

foto Anna Rylander

Medlemmarna i KRISTOFFER SJÖSTRÖM TRIO är bandledaren på elbas, Tilda Björnberg på keyboard samt Hampus Petersson på trummor. Man bildades i höstas på Musikhögskolan i Malmö. Visar sig att Sjöström kommer från en musicerande familj. Trion bejakar ett öppet tonspråk där behaglig klang prioriteras. Fann lovande ansatser hos duktiga musiker i vad jag förmodar är original, men de unga musikerna verkar inte ha hittat sin nisch. Än så länge saknas önskvärd musikalisk utstrålning och melodier att ta med sig hem. Sjöström hade vunnit på att försöka skapa kontakt med åhörarna genom att presentera musiken. Var överhuvudtaget slående att Next Generation-akter jag bevistade, inte bemödade sig mer om att kommunicera med oss lyssnare. Om jag lite förmätet får utdela ett råd: berörda borde åtgärda denna brist.

Tredje låten har ett suggestivt tema som känns bekant. Frambringas på klaviaturen av Tilda Björnberg från Laholm. Foto på henne frontar mitt svep eftersom hon röjer sin uppenbara talang i åtskilliga fina soloinpass. I viss mån utseendemässigt och absolut på konstnärliga grunder kan likheter spåras till Anna Gréta Sigurardottir . Vad månde bliva?

foto Harri Paavolainen

WALLANDER KVINTETT bildades ifjol på S.T Sigfrids folkhögskola. Sättningen är Erik Adner Wallander (keyboard/ piano), Axel Schubert (gitarr), Mauritz Lindström (altsaxofon), Alice Castell (elbas), samt William Hector Friman (trummor). De pendlar mellan lugna och ösiga originallåtar. Man börjar soft och försiktigt i en slags cool jazz-attityd. Altsaxen banar väg i melodin. Alster från ep:n Villovägar levereras, alster skrivna av bandledaren. Volym- och tempomässigt kännetecknas deras fullsatta gig av dess behärskade, nedtonade profil. Ett sympatiskt drag!

foto Harri Paavolainen

I mina anteckningar har jag undrat om musiken gör tillräckligt avtryck. Uppstår tillräckligt lockande konturer? Mitt svar landar i att ibland hakar melodierna tag i mig, fast hade standards inkluderats hade det gynnat repertoaren. Måste vara knepigt att utveckla låtskrivarådran, hitta fram till sådant som urskiljer från andra aspirerande grupper i samma sits. Helt plötsligt händer något oförutsägbart i form av ett skrynkligt utfall med trumslagaren i centrum. Vidare märks trevliga slingor och en lyriskt svävande, lång sista låt. Bortom utmärks också av distinkta solon på gitarr och trummor.

Alicia Lindberg – foto Anna Rylander

Missade konserten med Alicia Lindberg Kvintett (skivaktuella i höst med en mix av jazz och vispop). Hon får illustrera mina avslutande rader om sista kvällens JAM, ett jam ämnat för de hårt slitande volontärerna. Hade fått inbjudan av en artist som aldrig dök upp. På jammet uppstod som sig bör ett gemensamt givande och tagande mellan potentiella framtidsnamn och etablerade stjärnor. Alltid en pirrande känsla att på ett par meters avstånd bevittna en oplanerad jamsession när vokalister och musiker enas spontant kring tonarter och val av låt (vanligtvis standards).

Två stjärnor som var rejält uppvärmda efter att ha konserterat tidigare under aftonen var Rosalia De Souza och röstakrobaten Andreas Schaerer. Antagligen utmattade Jan Lundgren bidrog förnämligt innan krafterna tröt. Greg Earle(?) från Kanada tog hand om i princip alla basgångar. Två försigkomna ynglingar, särskilt den som tog plats först, skötte trummandet med ackuratess. Inspirerade solon levererades på tenorsax och av ovan nämnde Sebastian Persson på elgitarr, vars spel nu förändrats till öppnare, licks-baserad stil. Stimulerande att höra! Vi fick därtill njuta av triss i skönsjungande tjejer, varav en (för att knyta ihop säcken) var just Alicia Lindberg. Hon tolkade Honeysuckle Rose med bravur. Väninnan Stella Gustin (sjungit med Magnus Lindgren) visade också framfötterna vokalt. Gavs eminenta prov på charmerande säkerhet, vilket innebär att ni gör klokt i att framledes ha uppsikt över dessa talangfulla representanter ur en kommande generation.

Arkiverad under: Musik, Recension

Recension av tv-serie: McCartney 3,2,1 – en underbar resa bland minnen

22 augusti, 2021 by Rosemari Södergren

McCartney 3,2,1
Betyg 4
Premiär på Disney+ 25 augusti 2021
Regi Zachary Heinzerling

Tänk att få sitta och lyssna på när Beatles-legendaren Paul McCartney samtalar och sjunger och spelar musik tillsammans med den berömda musikproducenten Rick Rubin. I sex avsnitt. Det är helt fantastiskt, underbart.

Denna dokumentär-serie med sex avsnitt känns så avslappnad, så nära. Det känns som att jag är inbjuden och finns där i studion och hör dem samtala. Paul McCartney berättar om sin uppväxt, i en trygg familj där hans pappa brukade samla släkt vänner för att sjunga runt pianot där fadern spelade. När Paul växte upp fick han börja spela pianot till de sjungande vännerna och grannarna.

Paul McCartney berättar om vänskapen med de andra i Beatles och hur de som tonåringar gick på bio tillsammans och liftade tillsammans. Han berättar hur de lärde varandra nya ackord.

Det är en underbar serie med mycket musik också. Paul McCartney berättar om flera av sångerna, hur de kom till. Varför de fastnade för viss text och viss rytm och hur de valde ackord. Serien är en guldgruva för alla som är älskar popmusik. För oss som är uppväxta med The Beatles är denna tv-serie en nostalgisk underbar resa i våra minnen.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Beatles, Disney+, Musikdokumentär, Paul McCartney, Recension av tv-serie

Filmrecension: Supernova

21 augusti, 2021 by Rosemari Södergren

Supernova
Betyg 3
Svensk biopremiär 3 september 2021
Regi och manus Harry Macqueen
I rollerna Colin Firth, Stanley Tucci, Pippa Haywood, Peter MacQueen, James Dreyfus, Ian Drysdale, Sarah Woodward

Colin Firth och Stanley Tucci, två av mina absoluta favoritskådespelare i en roadmovie med många närbilder där dessa två får använda sin starka utstrålning. Det är en högtidsstund att få njuta av dessa två skådespelare och fantastiska lantliga vilande vildmarksmiljöer i en film som är en timme och 35 minuter. Men det är ändå en berättelse som skulle fungera mycket bättre som teater.

Filmens största behållning är dialogen och samspelet mellan Sam (Colin Firth) och Tusker (Stanley Tucci). De spelar ett medelålders par som hållit ihop i tjugo år. Sam är musiker och Tusker är författare. Nu vet de båda att de är på väg mot slutet av sin relation då Tusker drabbats av en demenssjukdom, trots att han inte är så gammal.

De har gett sig av på en slags sista semester tillsammans i en husbil och med deras fina trogna hund. Tusker pendlar, som demenssjuka gör mellan stunder av förvirring och stunder av klarhet. När han är klar är han slagfärdig och skarp, helt underbar.

Tusker har medvetet glömt att ta med sin medicin. Ganska snart förstår vi att Tusker är mer medveten om vad han drabbats av och hur illa det är än vad Sam förstår. Sam intalar sig själv att det är bättre än det är.

Det är en stark film. Men att den inte får lika högt betyg av mig som The Father med Anthony Hopkins som precis gått upp på svenska biografer beror bland annat på att Supernova är mer teater än film och den lämnar inte utrymme för några stora överraskningar. Den är mer enbart tung.

Ett pressmeddelande berättar att regissören och manusförfattaren Harry Macqueen inspirerades till Supernova när han själv fick uppleva hur en närstående person drabbades av demens. Han berättar också att anledningen till att han valde att låta det medelålders paret vara två män säger han:
– Jag tecknar ett porträtt av ett moget förhållande mellan två personer som nått en viss ålder i livet. Det ser man inte ofta på film, oavsett personernas kön. Och att båda är män påverkar inte handlingen på något sätt, vilket kändes originellt. LGBTQ+filmer tenderar ju att handla om de tidigare åren, som är mer intensiva och dramatiska. Det här är en helt annan berättelse.

Ja, det är precis som regissören säger. Nu utspelar sig handlingen om två män men det kunde lika gärna varit en man och en kvinna eller två kvinnor. Det är ett steg framåt när det gäller synen på vad relationer är. Det är en av filmens styrkor att den skildrar deras förhållande så naturligt som vilket par som helst, oavsett kön.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 457
  • Sida 458
  • Sida 459
  • Sida 460
  • Sida 461
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in