• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: Doften av rosor – en stunds feelgood utan överraskningar

8 januari, 2022 by Birgitta Komaki

Doften av rosor
Betyg 2
Svensk biopremiär 7 december 2022
Regi Pierre Pinaud

Att komma in från en kall vinterdag till filmen Doften av rosor är som att förflyttas till en annan värld och en annan tid. En värld full av rosor på doftande fält. En odlare av den gamla sorten, som lever för sina rosor och vill utveckla nya arter. Men det är en verksamhet som står på ruinens brant när det gäller ekonomi.

Eve Vernet som spelas av Cathrine Frot är rosodlaren med det barska sättet och det stora hjärtat. Den dag hon tar emot tre arbetslösa praktikanter, helt utan vana, ändras hennes liv. De tre praktikanterna är först de mest schablonmässiga man kan se på film och svåra att tro på. Men när filmen fortsätter blir även de mer nyanserade. Här finns ingen illvilja eller risk för våld. Trots att den ena har ett register som ungdomsbrottsling blir han snart lugn och hederlig med lite kärlek och rosdoft. Catherine Frot är intagande i sin gestaltning av den bestämda Eve. Hon porträtterar en kvinna som är van att bestämma och van att klara sig själv. Ensam och stark men också egoistisk i sin ensamhet.

En gammaldags varm historia, som visar en verksamhet få känner till – rosodling. Med tävlingar mellan rosodlare och förädling av blommor gällande utseende och dofter har rosodling gamla traditioner. Filmen är ljudsatt med härliga franska chansons och visar vackra landskapsvyer. Med många fina franska skådespelare i alla roller en stunds feelgood utan överraskningar.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Bokrecension: Sluta aldrig fly av Harlan Coben – en riktigt bra deckare att läsa under jul- och nyårsledigheten

8 januari, 2022 by Rosemari Södergren

Sluta aldrig fly
Utgivningsdatum 2022-01-07
Förlag Bookmark Förlag
Översättare John-Henri Holmberg
Originaltitel Win
ISBN 9789189393110

Är det rätt att döda för att stoppa våldsamma människor? Är det moraliskt rätt att använda våld för att ta itu med män som misshandlar och begår övergrepp mot kvinnor? Det är ett tema som präglar lera tv-serier och böcker som Harlan Coben skrivit. Han är en författare vars spänningsromaner har sålt i över 75 miljoner exemplar, publi­cerats på 45 språk och toppat bästsäljarlistor världen över. Han är den första författaren som tilldelats samtliga av de tre litterära utmärkelserna Edgar Allen Poe Award, Antho­ny Award och Shamus Award. Han har slutit ett femårsavtal med streamingtjänsten Netlixk där 14 serier och filmer ingår. Han vet hur en spänningsroman ska konstrueras för att få läsaren att sluka texten och knappt kunna slita sig. Sluta aldrig fly är precis lika spännande som det mesta av vad Harlan Coben skriver.

Ett annat tema i denna spänningsroman är frågan om det finns en gräddfil för de rikaste och mäktigaste? En gräddfil som gör att den som är stenrik och mäktig kommer undan med mycket som mindre lyckligt lottade skulle bli dömda för? Huvudpersonen i denna spänningsroman Windsor Horne Lockwood III – eller Win, som han också kallas – är en man med omåttlig rikedom, oklanderlig stil och en benägenhet att ta lagen i egna händer. Win är stenrik och behöver inte utföra något arbete. Istället lägger han enorm energi och massor av tid på att träna kampsporter. Han är vältränad och lägger en hel del tid på att planera för hämnd på män som misshandlar kvinnor.

För mer än tjugo år sedan kidnappades hans lika stenrika kusin Patricia. Efter flera månader i fångenskap lyckades hon fly, men förövarna försvann utan ett spår. Tjugo år senare dyker i samband med ett mord spår upp som leder till såväl Win som Patricia, spår som dessutom är förknippade med en anarkistisk terroristgrupp.

Win måste utreda och undersöka fallet, vilket han gör utan att samarbeta med polis, förstås. Han tvingas ta till konventionella metoder. Harlan Coben beskriver denna person på ett sätt så att det känns som om Coben hyllar karaktären. Win är kall, vältränad och i stort sett ganska känslolös. Eller är han? Det rör sig en del under ytan. Jag vet inte hur jag ska tolka hur Coben beskriver Win. Är Win en slags hjälte som egentligen skippar mer rättvisa än det amerikanska systemet? Kanske Coben vill få oss att tänka efter. Är det rätt att de allra rikaste kan leva utanför lagen?

Denna spänningsroman är i vilket fall som helst fartfylld och underhållande och den sätter igång en hel del funderingar också. För mig var det en riktigt bra deckare att läsa under jul- och nyårsledigheten.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt

Dansrecension: In a cage of light – berör och tjusar

6 januari, 2022 by Pernilla Wiechel

In a cage of light
Koreografi och regi Charlotta Öfverholm och Jordi Cortes
Medverkande Charlotta Öfverholm , Jordi Cortes, Tobias Hallgren,
Lauri Antila
Musiker o kompositör Lauri Antila
Ljusdesign Tobias Hallgren
Regiöga Carina Nildalen
Trapets Jacob Westin
Mask Catharina Lundin
Kostymdesign Maria Lundqvist
Originalidé för kostym Linda Öhrn
Orionteatern, spelperiod 5 – 9 jan

Förfilm Checking out
Koreografi, regi och manus Charlotta Öfverholm
Filmfoto och redigering Anders J. Larsson
Originalidé för scen Charlotta Öfverholm och Elle Kunnos de Voss
Medverkande Magnus Krepper, Elena Fokina, Tobias Hallgren, James Friedman, Lauri Antila, Charlotta Öfverholm, Jan Alpsjö, Lars Hällegård, Elna Fagerberg, Anita Berger, Eva Broms

Hur övergår en dansare från tryggheten i scenljuset till ett vanligt liv? När strålkastarna släcks, vad finns därute? Hur delas livet med kära vännen och vad blir man för varandra? Frank Sinatras ”That´s life” dånar ut i teaterlokalen och plötsligt faller trapetskonstnären handfallet bakåt ut i mörkret. I den humoristiska, vackra, men också existentiellt smärtsamma dansföreställningen undersöker dansarna Charlotta Öfverholm och Jordi Cortes frågor om tillit, kroppens begränsningar och livets mening. På scenen är också Lauri Antila med själfullt spel på basfiol emellan nostalgiskt utvalda musikstycken. Det kreativa och talande scenarbetet får också hjälp av Tobias Hallgren i denna poetiska kvartett på scenen.

Öfverholm som också varit verksam i New York har i 30 år skapat produktioner som turnerat världen över. 2015 startade hon projektet Age on Stage som uppträder internationellt i syftet att ifrågasätta normer. Här ingår även workshops för danssugna 65+are. Stockholmspubliken kunde också nyligen se henne uttrycksfullt dansa i Alexander Ekmans föreställning Kuckel 2. Öfverholm och Cortes som både är dansare och koreografer har tillammans ingått i kompaniet DV8 Physical theatre i London.

Kvällens föreställning inleds av den surrealistiska dansfilmen Checking out. I den mustiga berättelsen – som sker i en hotellmiljö med drag av karneval – hör vi ledorden upprepas: ”You can check out anytime, but you can never leave”. Allt från kroppslig lust, slagsmål, spänning, till en stillsam sista måltid följd av explosiv eld sätter vidden i kvällens tema.

Att se äldre personer uttrycka människans alla sidor känns befriande och verkligt efterlängtat. Att bli speglad med livets spår i kropp och själ, känns som att tina upp, eller komma ut ur en bubbla. Det är som att bli väckt ur en falsk mediedvala. Dansen blir angelägen och direkt knuten till oss som ser på. In a cage of light med sin inramande förfilm är i sin ärlighet, något av det friskaste jag sett framföras på scenen på länge.

Arkiverad under: Dans, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Dans, Orionteatern

Filmrecension: Isolation – engagerande om livet under pandemin

6 januari, 2022 by Rosemari Södergren

Isolation
Betyg 4
Svensk biopremiär 14 januari 2022
Regi Olivier Guerpillon, Michele Placido, Jaco Van Dormael,
Julia von Heinz, Michael Winterbottom

Är du trött på pandemin? Jag blev överraskad över att en film om livet under pandemin kunde kännas så engagerande.

Jag skulle tro att de flesta av oss längtar till en tid då vi inte behöver hålla distans eller följa restriktioner utan kan leva som vi gjorde före pandemin. Att en del lever utan att ta hänsyn till restriktioner eller smittan, är ett ämne jag inte orkar ta upp. Att människor totalt struntar i omgivningen, struntar i att de som tillhör en riskgrupp kan bli svårt sjuka, det för sorgligt. Att stora grupper inte kan ta hänsyn utan endast ser sitt liv och frihet som viktigare än allt annat.

Trots att jag, liksom säkert de flesta, är trött på pandemin var den här filmen, blev jag positivt överraskad av att jag tyckte om den här filmen, som består av fem kortfilmer som skildrar livet under pandemin att göra på olika sätt. Ja förmodligen är det rätt bra att bearbeta det vi går och gått igenom genom att få se skilda aspekter på hur pandemin påverkat människor och livet i olika länder och samhällen.

Fem regissörer från fem länder har gjort var sin kortfilm. De fem länderna är Italien, Belgien, Storbritannien, Tyskland och Sverige. Den svenska berättelsen är en träffsäker skildring av de svenska myndigheternas och regeringens förvirring och svårigheter med att agera. Det svenska bidraget, regisserat av Olivier Guerpillon (in/ut), kastar kritiska ögon på Sverige i segmentet ”Frihet Jämlikhet Immunitet” som är en humoristisk uppgörelse med den svenska strategin som mynnar ut i en reflektion om etik, moral, frihet och identitet.

Men inte bara Sverige har haft misslyckanden. I Belgien förstördes miljoner munskydd och andningsskydd på myndigheternas order.

Den tyska berättelsen skulle kunna utvecklas till en egen långfilm. Den skildrar en kvinna vars far dör av hjärtattack under inledningen av pandemin. Vi får se hur restriktioner i Tyskland sätter pinnar i vägen för begravning och annat – men det fascinerande är vad kvinnan hittade om sin pappa. På hans dator hittade hon filmer och inloggningar till en grupp för homosexuella män. Hon fick på så sätt lära känna något om sin pappa som han hade dolt för både henne och övriga familjen och släkten.

I den brittiska kortfilmen tar Michael Winterbottom (Storbritannien, The Trip, 24h Party People, A Mighty Heart, The Road to Guantanamo) ett mer politiskt perspektiv och följer en ensamstående flyktingmammas isolering. Det blir rätt absurt när vi ser flyktingmamman sitta i det lilla rum där hon lever med sin son och ser på TV där brittiska ministrar talar till det brittiska folket om att stå ut ett tag med isolering när flyktingar i stort sett lever isolerat i åratal. Som flykting får denna kvinna inte jobba eller studera och hon får leva på under existensminimum. Jag får ont i magen när jag tänker på att de som valt att inte vaccinera sig engagerar sig i att tusentals skickar protest mot vaccinpass till Justitiekanslern i Sverige – bara för att de vill kunna gå på teater utan att visa vaccinpass. Hur själviska och egofixerade är inte så många medborgare i europeiska länder? Vem av dessa skulle vilja byta med flyktingmamman som levt i åratal utan att få lov att jobba?

I den italienska kortfilmen promenerar Michele Placido (Bläckfisken, Romanzo Criminale) på nästan folktomma gator i Rom, Florens och Milano under pågående nedstängning och dokumenterar nedsänkningen med kameran på sin telefon. Vi får se påven tala på ett torg helt rensat på folk. Lite lustigt att se Michele Placido med munskydd som han ofta bara har över munnen och inte över näsan.

Denna film är väl värd att se. De fem regissörerna har lyft fram berättelser och tankar med sin personliga syn på denna speciella tid och någon specifik situation som pandemin orsakade. Här lyfts människorna bakom det ständiga statistikflödet fram i personliga historier och porträtt av olika sätt att hantera livet under en pandemi.

Isolation hade premiär på filmfestivalen i Venedig 2021 i sektionen Giornate degli autori, där regissörerna belönades kollektivt med Priset för Inkludering (Premio dell’inclusione) som tidigare gått till bl a Frederick Wiseman, Raymond Depardon och Liliana Cavani.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Luzzu – välgjord, stark ögonöppnare

6 januari, 2022 by Rosemari Södergren


Luzzu
Betyg 4
Svensk biopremiär 14 januari 2022
Regi Alex Camilleri
Medverkande Jesmark Scicluna, Michela Farrugia, David Scicluna

En välgjord och stark film om att bryta en tradition som följt släkt och familj i flera generationer. En berättelse som känns oerhört äkta om att bryta sig loss för att gå sin egen väg men inte med glädje utan detta val är påtvingat på grund av klimatförändringar. Denna berörande film handlar om Jesmark, en ung man och nybliven pappa på Malta som hankar sig fram genom fiske med en liten båt på Malta. Ett fiske som blir allt svårare att försörja sig själv och en familj på och dessutom ger EU bidrag till fiskare som ställer undan sin båt.

Luzzu är namnet på de färgglada småbåtar som många maltesiska fiskare äger och vårdar ömt. Dessa båtar är vackra att se och många som varit på Malta har säkert sett dessa båtar som guppar vid fiskarnas hamn.

Jesmark har otur. Båten som han ärvt av sin pappa och som funnit i deras släkt sedan hans farfars far måste repareras och då får Jesmark fiska tillsammans med en vän i dennes båt. Fisket är redan dåligt och när de ska dela på en miniskörd blir det ännu värre. Ovanpå de behöver hans lilla son, som är en baby, sjukvård som kostar. Jesmark försöker desperat sälja de få fiskarna och upptäcker då att det finns restauranger och fiskbutiker som köper in fisk som är förbjuden att fiska, som svärdfisken. För att kunna försörja sin familj tar han sig in i den maltesiska fiskeindustrins undre värld för att få livet att gå runt.

Filmen är vacker och känns äkta. Ett starks skäl är förstås att många av rollerna görs av amatörskådespelare. I den här filmen blir det ett stort plus. Att komma nära deras liv är fascinerande och intressant. Jag, liksom många i Sverige, lever oerhört mer individuellt och har inga yrken som går i arm i familjen. I vårt samhälle hyllas sedan många decennier individen. Redan från barnsben får alla barn i Sverige itutat i sig att de ska hitta sin väg i livet, de ska hitta sin framgång. Jag kände att jag kom nära Jesmark och hans vänner och familj och det är viktigt att få en inblick i andra sätt att leva än det svenska individfixerade perspektivet.

Ett pressmeddelande berättar om filmen:
Den debuterande regissören Alex Camilleris val att engagera amatörskådespelare till kärnan av skådespelartruppen ger en naturtrogen inblick i den maltesiska samtiden då flera av rollerna spelas av fiskare som till vardags lever delar av de liv som filmen berör. Luzzu är den första maltesiska långfilmen någonsin att tävla på en internationell filmfestival och är en innerlig historia om förlusten av identitet kopplade till tradition och en reflektion över klimatförändringarnas konsekvenser. Filmen hade världspremiär på årets Sundance Film Festival där huvudrollsinnehavaren Jesmark Scicluna tog hem priset för bästa skådespelare.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 420
  • Sida 421
  • Sida 422
  • Sida 423
  • Sida 424
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in