• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: Laurent Garnier: Off the Record – en njutning med musiken och rytmen

26 januari, 2022 by Rosemari Södergren

Filmrecension: Laurent Garnier: Off the Record
Betyg 4
Svensk biopremiär 28 januari 2022
Regi Gabin Rivoire

Filmtiteln har en medryckande underrubrik: Passionen hos en sann pionjär inom house och techno.
Det är en bra beskrivning av filmen. För den som är inne på house och techno är detta en fantastisk kärleksförklaring till både Laurent Garnier och musiken. Vi får en berättelse om hur musikstilen föddes runt om i olika länder och vi får en berättelse om vad den betytt för många rent politiskt.

Men också för oss som inte är stora fans av musikstilen ger denna dokumentär insyn och förståelse för musik och samhället.

Filmmakaren Gabin Rivoire har med sin kamera följt den franske house- och technopionjären Laurent Garnier på vägarna under flera års tid. Laurent Garnier berättar om sin barndom och ungdom och hur han hamnade inom house och techno. Det är ett fascinerande porträtt av en man som lever för och genom musiken och som gärna ger stöd åt andra, både unga och etablerade. Det jag också fascineras av är Laurent Garniers ödmjuka utstrålning och att han betonar att livet är mer än house och techno. Han betonar att för honom är det superviktigt att ha annat i sitt liv också. House och techno och att dansa hela natten är inte det enda i livet. Det är viktigt att kunna laga mat åt sin familj, att umgås och vara när familj och vänner.

Dokumentären är inte bara Laurent Garniers historia. Hela rave- och EDM-kulturens framväxt från 1980-talet till idag skildras och filmen är en hyllning till gemenskapen och livsglädjen som musiken och dansen ger.

House och techno och ravenätterna har inte vuxit fram utan motstånd. I en del länder har det funnits starkt motstånd från myndigheter och musiken har beskyllt för att ge skador på öron och att musikrörelsen är tätt sammanfogat med droger, ecstasy i synnerhet. När det gäller detta tycker jag dokumentären sticker huvudet i sanden och liksom döljer dessa problem. Musik på hög volym ger skador i hörseln på många. Det gäller förstås inte bara house och techno, det gäller i lika hög grad rock- och popmusik på hög volym och med mycket bas. Att ecstasy flödar i många rave-sammanhang är väl inte någon hemlighet. Jag hade nog önskat att dokumentären var lite ärligare på den punkten.

Även för mig som inte lyssnat så mycket på house och techno är filmen en njutning. Musiken, rytmen och berättelsen om hur en musikstil kunde växa fram som en motståndsrörelse och en dag bli så accepterad att symfoniorkestrar kan spela dess musik – det är en berättelse om rörelser i samhället. Det är en inspirerande film och tiden bara flög iväg.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Skivrecension: Dan Anderssons Svart som ballader med Carl Norén

22 januari, 2022 by Rosemari Södergren

Artist Carl Norén
Titel Svart som ballader
Betyg 3
Release 21 januari 2022

Så vackert, så starkt. Carl Norén med ett förflutet i Sugarplum Fairy har tonsatt dikter av den legendariska svenska poeten Dan Andersson.

Dan Andersson var en poet som kunde förmedla starka känslor i sin poesi. Han föddes 1888 i Skattlösberg, Grangärde socken (i nuvarande Ludvika kommun), Dalarna, och gick ur tiden död 16 september 1920 i Stockholm. Även om Dan Andersson räknas till proletärförfattarna är hans diktning inte begränsad till denna genre. Wikipedia berättar att skrev han under pseudonymen Black Jim. I synnerhet i tidningen Ny Tid, Göteborg, 1917–1918 kallade han sig så. Han översätte bland andra Rudyard Kipling och använde sig sedan ofta i sin diktning av dennes balladrytmer.

I ett pressmeddelande om albumet berättas att bandmedlemmen Kristian Gidlunds bortgång var tung att bära för bandet. Sugarplum Fairy ligger i träda och under eget namn har Carl Noréns utgivning varit sparsmakad.
Carl Norén berättar:
– Det var tio år sedan jag släppte min senaste skiva. Hela hav har flutit under broarna sedan dess. Efter att Kristian gick bort stannade jag av i mitt musicerande. Jag hade svårt att finna någon mening i att fortsätta skriva musik. Vi hade förlorat vår vän och det kändes som om vår resa var slut.

Det skulle dröja till våren 2020 innan hans skaparlust kom tillbaka. Det blev en helt ny musikalisk stig han trädde in på då har isolerade sig med sin familj i en stuga i Dalarna. Bland inspelningar i en mobiltelefon hittade han tolkningar av dikter av Dan Andersson.

– Hela min idé om mig själv som skapande artist hade passerats och lagts åt sidan när jag började med att tolka Dan Andersson. Jag hittade två inspelningar på min telefon från tiden då mina barn var små, två dikter. När pandemin slog till så isolerade vi oss i en liten stuga i Dalarna. Där hade jag en gammal gitarr som jag köpt på någon loppis i Sundsvall för evigheter sedan. Jag började spela mer och sjunga visor, covers, för mina barn. På något vis började jag upptäcka musik igen, från samma håll som jag gjorde det när jag var ung. Lite som när man satt och bläddrade i vispopböcker för att lära sig en låts uppbyggnad, berättar Carl Norén.

Detta förde med sig att Carl Norén plockade fram en antologi bestående av Dan Anderssons texter och påbörjade ett omfattande arbete med att tonsätta de tryckta orden.

Dan Andersson har mycket mörker i sina dikter och då Carl Norén upplevt en stor sorg efter Gidlund kan han förvalta dessa känslor. Men jag känner att Carl Norén verkar något låst vid diktens äldre form. Jag tror några av dikterna mycket väl skulle fungera med ett mer poppigt anslag. Nu blir de tonsatta dikterna lite för lika varandra. Det är absolut godkänt men som helhet tror jag albumet skulle vinna på att ”gamla” Sugarplum Fairy fanns med.

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner, Toppnytt

Filmrecension: Into The Storm – ger hopp och inspiration

21 januari, 2022 by Rosemari Södergren

Into the Storm
Betyg 4
Svensk biopremiär 21 januari 2022
Filmen går upp på fysiska biografer men finns också att se online
Regi Adam Brown

En vacker och fantastisk film om en ung surfare. Det är en dokumentär om den peruanske surfaren Jhonny Guerrero som tagit sig till världstoppen i surfning trots att han fått kämpa i ett underläge som hade knäckt många.

För den som älskar surflivet är detta en film som måstes ses, men också för sådana som jag som aldrig surfat är det en underbar film. Jag blir så imponerade av dessa surfare som behärskar vind och hav. Jag är mållös av beundran av hur orädda de är och hur de kan ta sig fram på en liten surfbräda i vågor som är flera gånger högre än de själva.

Jhonny Guerrero är uppväxt i ett fattigt område där kriminalitet är den vanligaste karriären för ungdomar. Hans pappa sitter i fängelse, dömd till ett långt straff efter att ha deltagit i ett rån. Hans mamma som födde Jhonny Guerrero då hon var 16 år har ett litet barn till. Jhonny Guerrero drömmer om att kunna försörja sin mamma. Som åttaåring hittar han en trasig surfbräda och han fixar den och börjar lära sig själv att surfa. Han upptäcker att han älskar att vara i havet och att surfa. Han har en otrolig talang.

Denna dokumentär handlar om mycket mer än Jhonnys dröm och hur han kämpar. Den handlar lika mycket om att han får människor som tror på honom även när han strular till det. Han
år stort stöd av människor engagerade i surfvärlden. Då han blir beskjuten på öppen gata får han bo i en familj i ett tryggare område det par år.

Det är fascinerande och inspirerande att se det stöd en ung kille får men också att se den kärlek han har till sin familj och det område där han är uppväxt. Trots att det finns mycket skräp och kriminalitet är det i det område han har sina rötter.

Majoriteten av världens framstående surfare kommer från välbärgade familjer. Att någon från ett fattigt utanförskaps-område kan nå dit är inte bara ett föredöme för andra unga utan lika mycket ett exempel för vuxna att ta till sig: att genom att ge stöd och hopp åt unga kan deras liv förändras.

Det är starkt av både Jhonny Guerrero och hans anhöriga att ställa upp på att bli filmade så nära. Visst finns det mycket jag undrar över och skulle vilja veta mer om, men alla måste ha ett privat område i livet dit inte ens dokumentärfilmare för komma. Vi får träffa Jhonny Guerrero redan som 14-åring och sedan får vi följa honom fram till 18-årsåldern då han tog en femte plats på junior-VM. Jag undrar lite hur han kunde bli inspelad redan som 14-åring. Att dokumentärfilmare redan då följde honom är spännande.

Filmdistributören skriver om filmen: Into the Storm är en odyssé över liv, utanförskap och pånyttfödelse – om människan i stormen och stormen i människan. En surfdokumentär som tar sig in i hjärtat.

Jag kan bara hålla med. Denna dokumentär gör mig glad i hjärtat.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Dokumentär, Filmrecension, Jhonny Guerrero, Surfdokumentär

Filmrecension: Costa Brava, Libanon

20 januari, 2022 by Birgitta Komaki

Costa Brava, Libanon
Betyg 3
Svensk premiär 21 januari 2022
Regi Mounia Aki

Familjen Badre har lämnat Beirut för livet på landet. I åtta år har de levt långt från stadens föroreningar och korruptionen i staden. I de vackra bergen och dalgångarna har de levt ett harmoniskt liv i samklang med varandra och naturen. En dag reser sig en stor staty över dalen. Staten har bestämt att där skall bli en jättelik soptipp och återvinningsstation. Lastbilar med Beiruts sopor körs in och bildar snart ett berg av sopor. Av återvinning syns inget när plastpåsarna eldas. Livet förändras och också familjens relationer. Alla greppar den nya situationen på olika sätt och rollerna ändras.

Ett sorgligt framtidsperspektiv som redan är aktuellt på många platser. Medan processen med soporna tar mycket plats är personerna svagt beskrivna. Jag saknar känslan för dem. De skildras med sina handlingar men blir ändå anonyma. En djupare och mer inträngande bild av familjemedlemmarna hade gjort filmen intressantare. Nu blir filmen lite för grund och oengagerande efter halva tiden trots ett viktigt ämne.

Filmen är Libanons bidrag till Oscars 2022.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Julsånger görs inbjudande med innovativt förhållningssätt – The World Of Christmas Carols av Kroke

19 januari, 2022 by Mats Hallberg

omslag Robert Bubel

KROKE

The World Of Christmas Carols

3

Inspelning, mix och master av Dariusz Grela i Krakow Polen 2020-2021

Producerad av Kroke & Dariusz Grela

Egen utgivning (ZAIKS/ GEMA)

48:01

Releasedatum: 3/12 2021

Krakow i Polen heter på jiddisch Kroke. Trion består av Tomasz Kukurba på huvudsakligen viola, Jerzy Bawol på dragspel samt Tomasz Lato på kontrabas. De träffades under tiden de studerade på Musikakademin i staden. Produktionstakten har varit hög. Sedan trion bildades tidigt 90-tal har de släppt fjorton plattor, varav minst en liveskiva. Man ska ha varit flitiga gäster i Sverige på folkmusikevenemang och dito festivaler, såsom Urkult och Umeå folkmusikfestival. Ska erkänna att jag, mig veterligen inte lyssnat på dem tidigare. Kroke kombinerar flera genrer i vilka de experimenterar med jazziga inslag och kontemporär musik. Även om etniska jultematiken hämtats specifikt från europeiska länder, blandar gruppen influenser friskt från hela världen.

Vi förses med elva julsånger som ofta bara betecknas trad., fast exempelvis Bach, Gounod och Ruben Liljefors förekommer som identifierade tonsättare. Musiken är till övervägande del instrumental. Önskas kör eller vokalensemble hänvisas till andra utgivningar, även om Kukurba stundtals sjunger ordlöst samt att tre personer levererar fin bakgrundssång i rumänskt alster (Asta-i-seara de Cracium/ This is Christmas Eve)

The World Of Christmas Carols innehåller oupphörligen accentuerade rytmer, vilket uppskattas. Syftet med skivan är att lansera en okonventionell ingång till julsånger, en på det hela taget framgångsrik föresats. Åtskilliga gånger låter det inte heller som typisk julmusik, varför ett antal låtar på albumet funkar att lyssna på utanför säsong. Multiinstrumentalisten Kukurba spelar också percussion och på tre spår förekommer extra slagverk av Slawek Berny. I spansk vaggvisa spelar producenten, tillika ljudteknikern, Dariusz Grela tvättbräda. Tomasz Kukurba trakterar också violin, flöjter, mun-percussion.

foto Jacek Dylag

Personliga avtrycket går igen som en röd tråd, i likhet med en effektfull dynamik som fångats utsökt av allt-i-allon Dariusz Grela. Om vartannat är skivan betagande eller livfullt rytmiserad med improvisatoriska tillägg. Tilltalas av åtskilliga arr vilka gjorts av Kroke tillsammans med producenten. Vidare ansvarar den sistnämnde för stråkarrangemang.

Hur angenämt kluriga arrangemangen kan te sig, exemplifieras väl av irländsk vaggvisa (Seán Òg Ó Tuama) respektive klassisk fransk komposition från 1600-talet av Charles Gounod. Trions ursprung i klezmermusik går inte att ta miste på. Är den bakgrund och det fundament som Kroke bygger vidare på i olika riktningar. Framgår med önskvärd tydlighet att herrarna är urskickliga i ett vägvinnande koncept.

Naturligtvis hörs ett par psalmer, varav Stille Nacht, Heilige Nacht enbart känns igen i sitt tema. En absolut höjdpunkt är den spanska vaggvisan A la Naninta Nana, vars smått sentimentala fas raffinerat övergår i exalterad stämning. Att jag nöjer mig med 3+ beror främst på att stråkinstrument dominerar i egenskap av anförare av melodier. För ovana öron blir soundet stundtals alltför gnissligt. Dragspel jämte rytmsektion borde ha givits större utrymme på en skiva som definitivt attraherar emellanåt.

Arkiverad under: Skivrecensioner

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 417
  • Sida 418
  • Sida 419
  • Sida 420
  • Sida 421
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in