• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Skivrecension: Nina Kinert – Red Leader Dream

10 november, 2010 by Redaktionen

Nina Kinert – Red Leader Dream
En intressant skiva, ganska lugn med inslag av ambience-sounds (tänk Enya). Man har antagit ett Star Wars-tema (som ett auditellt manus till en sjunde Star Wars-saga, kan man säga), möjligen för att locka en ny publik? Jag känner däremot inte riktigt någon vidare science fiction-känsla från skivan, och den kan till och med kännas lite uttråkande i längden, men fungerar helt okej en låt i taget.
Spår nummer två, ”Play The World” har en anstrykning av Lykke Li, och är ett av mina personliga favoritspår på skivan.
Just nu är Nina Kinert ute på Europaturné som hon avslutar i Stockholm på Debaser Medis den 18e Februari.

Läs även andra bloggares åsikter om Nina Kinert, recensioner, musik

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Musik, Nina Kinert, recensioner

Skivrecension: Versant – Heartbeats EP

10 november, 2010 by Redaktionen

Versant – Heartbeats EP:

Debut EP från ett Vänersborgs-baserat band. Sångerskan, Carah Faye Charnow, flyttade för ett par år sedan från USA där hon var med i Shiny toy guns. Ett band som lyckades utnyttja sina influenser från 80-talet till att skapa ny, modern och spännande musik.

Även Versant är influerade av 80-talet, men från dess tråkigare del med överlastade låtar. I några sekvenser hör man hur bra det kunde ha blivit med en mer vågad produktion. Nu verkar bandet satsa på USA-marknaden och kanske funkar det där, det låter påkostat och proffsigt.

Versant har flera bra låtar och en bra sångerska, Carahs röst påminner en aning om Maggie Reillys (minns Moonlight shadow). Även om skivan som helhet blir en besvikelse ska det bli intressant att följa bandets utveckling.

Läs även andra bloggares åsikter om Versant, recensioner, musik

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Musik, recensioner, Versant

John Hiatt på Nalen

10 november, 2010 by Rosemari Södergren

I februari såg jag John Hiatt på Cirkus, då spelade han tillsammans med Lyle Lovett (jag bloggade om det här). Det var en lugn och trivsam konsert. När John Hiatt nu kom tillbaka till en spelning i Stockholm redan samma år var det tillsammans med sitt turnerande band The Combo och då är det en helt annan spelning.
Det var bluesrockigt och fullt ös. I allra sista låten, bland extranumren rev han loss i klassikern ”Riding with the King” och det är så imponerande hur de alla gav järnet. Hur orkade trummisen fortsatta banka, banka, banka på trummorna. Det var som om ”Riding with the King” skulle hålla på för evigt. Och inte mig emot att fasta i en evighetsloop med dessa riviga gitarrer.
Näst sista låten var förresten mjuka klassikern ”Have a little faith in me”.

Temat för kvällen var definitivt bluesrock. Han blandade nya låtar, bland annat ”The Open Road” från senaste albumet, hans 19:e album som också heter ”The open road” och en del klassiker som en av favoriterna ”Perfectly Good guitar”. Men han körde inte bara hits utan det märktes att han spelar för att han älskar att stå på scenen.
Det kan vara en bekväm väg att åka på turné med en hitskavalkad för en artist som hängt med så länge och har radat upp en rad hits, men det skulle nog inte falla John Hiatt in. Här är det bluesrock som gäller, fullt ös.

Han strålade förresten och log med hela ansiktet och spelglädjen lyste ur ögonen.

Nalen fick beröm av honom, han småsnackade emellanåt mellan låtar utan att bli alltför långrandig. Han uppskattade de långa pelarna inne Nalen, det kändes som att vara i någon romersk lokal, menade han.

Och Nalen är en av de konsertlokaler i Stockholm jag ger högst betyg. Var man än står i lokalen känns det nog som att man är rätt nära artisten. Fast nu stod Kulturbloggen allra längst fram, så vi hade verkligen första parkett.
För övrigt gillar jag hans sköna skor, bruna gångskor som ser hur bekväma ut som helst. Det kan vara bra med sköna skor som fötterna mår bra i för den som ska orka riva loss på scenen i mer än två timmar.

John Hiatt visar att han är en mästare på både lågmälda stillsamma spår som det rockigt elektriska. Som en sntusiastisk låtskrivare och artist har hans kreativitet, intelligens och öppna attityd lett till sprudlande konstnärlig framgång. Hans gitarrspel präglas av glöd och passion och i många fall är tecterna både vackra och anmärkningsvärda och dräpande ironiska på samma gång.

Efter att ha haft en hel rad av framgångsrika och kritikerrosade album under 70- och 80-talet så klev Hiatt ner från scen några år för att reda ut en del privata intressen. Hans definitiva comeback kom med albumet ”Bring the family” som släpptes 1987 där bl a Ryland ”Ry” Cooder och Nick Lowe medverkar som blev en stor hit hos både kritiker och fans. Sedan dess har han släppt album med jämna mellanrum, turnerat och ået igen byggt upp en trogen publik och fanskara.

I mars i år släppte den legendariska låtskrivaren sitt 19:e album ”The open road”. Uppbackad av hans turnerande band The Combo som består av Kenny Blevins på trummor, Patrick O´Hearn på bas och Doug Lancio på gitarr innehåller skivan låtar inspirerade av vägen genom livet och den 9 november får vi se John Hiatt & The Combo på Nalens stora scen.

The Combo består av Kenny Blevins på trummor, Patrick O´Hearn på bas och Doug Lancio på gitarr.

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om John Hiatt, Nalen, blues, rock, recensioner

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: blues, John Hiatt, Nalen, recensioner, rock

Elektrotango i Filadelfiakyrkan med Gotan Project

8 november, 2010 by Redaktionen


Tango 3.0 är Gotan Projects senaste album och namnet på den världsturné som bandet befinner sig på just nu. I fredags spelade dom i Filadelfiakyrkan i Stockholm. En flygel, dragspel, akustisk gitarr, fiol, trumpet och sång utgör basen och står för de traditionella argentinska tangotonerna, i bakgrunden, två syntar, ett wii-spel och två farbröder som ramar in tango med eletroniska rytmer, ljud och samplingar.

Både publik och artister verkar till en början lite stela i den fina Filadefiakyrkan där konserten med electrotangobandet Gotan Project hålls. Det är inte förrän bandet själva uppmanar oss stela svenskar att släppa loss och stå upp och dansa som den artiga publiken kommer igång. Sen är det dans och sväng resten av konserten. Till och med några blyga tangodansare vågar sig upp på golvet nedanför scenen.

Det är bra. Det är snyggt. Det är vackert. Det är svårt att sitta still. Men det som lyfter hela konserten ett snäpp över det vanliga är den liderlige dragspelaren och hans instrument. Han gör hela föreställningar med sitt dragspel som spelar fantastiska melodier ackompanjerade av moderna beats och syntar.

Lyssna på Tango 3.0 på Spotify.

Arkiverad under: Recension

Skivrecension: The Gaslamp Killer – Death Gate EP

7 november, 2010 by Redaktionen

William Bensussen kallar sig The Gaslamp Killer och är en d-j och producent verksam i Los Angeles. Death Gate EP innehåller fem spår om sammanlagt sexton minuter, mättade med ljudeffekter, samplingar, rytmer och syntjlud. Eller som det står i pressmeddelandet: off-kliter sequence of percussion with the analog wail of synthetic horn stabs… På några av låtarna finns även sång.

Death Gate handlar enligt The Gaslamp Killer om ”att utforska landskapen mellan liv och död, och de skakande inre resor som väntar oss där”.

Går man ut med en så ambitiös programförklaring gäller det givetvis att leverera. Dessvärre är det bara att konstatera att The Gaslamp Killer tagit sig vatten över huvudet. Det här är inte en skildring av skakande resor mellan liv och död. Det är Musse Pigg som försökt göra musik till en skräckfilm med Kalle Anka i huvudrollen. Jultomten skrämmer mer än det här.

Samtidigt som jag lyssnar på denna EP nås jag av nyheten att Throbbing Gristle har splittrats. Genesis P. Orridge har mitt under pågående turné lämnat bandet och åkt hem till New York. Throbbing Gristle är ett band som har presterat något av den mest skräckinjagande musik som skapats på vår hemplanet. I jämförelse med detta band framstår The Gaslamp Killer som en kissenödig gymnasieelev.

För rättvisans skull måste dock sägas att EP,n inte är helt utan poänger – den sex minuter långa Shattering Inner Journeys skapar suggestiv stämning med analoga syntljud, snygg bas och fina melodislingor.

Men som helhet är detta tämligen intetsägande.

Läs om progressiv, symfonisk och experimentell rock på recensentens blogg: Universum Noll.

The Gaslamp Killer Homepage

The Gaslamp Killer Myspace

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1448
  • Sida 1449
  • Sida 1450
  • Sida 1451
  • Sida 1452
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in