• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Svensk, svenskare … Ett reportage om Sverigedemokraterna

9 december, 2010 by Redaktionen

Från och med den 19 september 2010 har Sverige fått ett nytt riksdagsparti, Sverigedemokraterna, ett nationalistiskt parti som är motståndare till mångkultur, ett parti som skiljer sig från den bild som getts av mitt eget parti – Socialdemokraterna. I boken Svensk, svenskare… Ett reportage om Sverigedemokraterna (Optimal förlag), skriven av journalisterna Annika Hamrud och Elisabet Qvarford, får jag till mig denna andra bild.
Bilden av Sverigedemokraterna av i dag och bilden av Sverigedemokraterna från gårdagen skiljer sig åt. Gårdagens bild är bilden av skinnskallar, nynazister och knäppgökar, med engagemang i Bevara Sverige Svenskt (BSS), med koppling till personer i vit maktrörelsen och förintelseförnekare.
Sverigedemokraterna får komma till tals samtidigt som kritiken finns. Rasismen och nazismen är bortstädad. Röstsiffrorna i riksdagsvalet talar sitt tydliga språk: 5,7 procent röstade för SD, vilket motsvarade 300 000 röster. Självkritik och reflektion infinner sig. Den nya bilden av Sverigedemokraterna är ett parti vars politik är att ta på största allvar. När de bjuder upp till dans i kulturhistoriska föreningen Gimle så kommer schottisen ursprungligen från Böhmen. När det äts kåldolmar så tänker jag på Karl XII och hans sejour i Turkiet hos sultanen.
Bokens omslag är mest glädjande: designgruppen Fuldesign har skapat hijaben (slöjan) till Sverigedräkten. Det är verkligen en ansträngning att göra Sverigedräkten tillgänglig för svenska muslimska kvinnor. Sverigedräkten skapades för 100 år sedan för kvinnor utan folkdräkt från egen socken.

För en politiskt intresserad person är boken en guldgruva, för mig som gräsrotspolitiker är boken ett snäpp högre. Det är en ovanlig, intressant bok på trehundratrettio sidor som analyserar och beskriver ett parti på frammarsch med ett porträttgalleri över ledarskiktet – tiotalet yngre män – fotfolk, medlemmar, sympatisörer. Personporträtten från Sverige; från Sölvesborg i syd, Gävle i nord, Stockholm i öster, Göteborg i väster; visar att folk känt sig svikna, att Sverigedemokraterna gett dem ett erkännande. Samtidigt skrämmer det att få en inblick i vad partiföreträdarna – ett toppstyrt ledarskikt – är kapabla att göra om de får mer inflytande. Bara det att göra undantag i lagen om anställningsskydd (LAS) från två till fem undantag eller att sänka straffmyndighetsåldern från 15 till 12 år är tvivelaktigt. Vid 12 års ålder har barn inte hunnit uppnå sin emotionella förmåga. För mig framstår det som tvivelaktigt främst på grund av detta.
Jag fick följa författarna och deras resa genom Sverige under valrörelsen 2010 med Sverigedemokratiska representanter: partiledaren Jimmie Åkesson som har en av Fogelströms Stockholmsböcker på nattduksbordet men definitivt inte Jan Guillous svenskfientliga Arnböcker, partisekreteraren Björn Söder som efter valet blir gruppledare för SD:s riksdagsgrupp, ”trubaduren” Linus Bylund som tack vare revyrätten får lov att ändra i texten till ”Flickan och Kråkan” och slipper bli stämd av Mikael Wiehe, pressekreteraren som är oseriös och inkompetent när han inte lämnar sina kontaktuppgifter till en mediarepresentant, lokale ordföranden Mikael Jansson, Göteborg, som blir bänkgranne (riksdagen) med Shadiye Heydari (s), Göteborg, och som inte vill hälsa, Mattias Karlsson och Erik Almqvist (ungdomförbundets ordförande) som har startat kulturföreningen Gimle (världen efter Ragnarök) för att på något sätt bevara gamla traditioner och det svenska kulturarvet. Samme Erik Almqvist, som Jimmie Åkesson förklarade som ”ungdomligt oförstånd” (Erik Almqvist är 27 år) när Erik gjorde hotfulla uttalanden om att idka våld mot Åsa Linderborg, Aftonbladets kulturredaktör, inför prinsessbröllopet.
Bland Sverigedemokraterna, majoriteten är män, finns avhoppade kristdemokrater, moderater, socialdemokrater, nydemokrater. Medlemmar är även första och andra generationens invandrare. Representerade yrkesbeteckningar är präst, personlig assistent, Volvoarbetare, behandlingsassistent, kanslist, tidigare riksdagsledamöter, regionfullmäktigeledamöter.

Många avhopp sker från partiet, under mandatperioden 2006-2010 står stolar tomma i 44 kommuner, en tredjedel av Sverigedemokraternas representanter har lämnat sina uppdrag. Bland avhopparna finns det de som gått över till Nationaldemokraterna, som brutit sig ur Sverigedemokraterna. Det finns misstro mot massmedia och mediaovana nämns som anledning till inställda intervjuer. Partiprofilen blir ansiktslyft och ”paketeras om”. Rasistiska tillmälen tystas ned. Filmning fortsätter för att ”luften är fri”. Beklämmande är när polishundar skäller och en liten flicka gråter hysteriskt.
Samtidigt som Sverigedemokraternas väljare är negativt inställda till hbt-personer (källa: SOM-institutets chef) flörtas det med hbtrörelsen. Enligt en SCB-undersökning har Sverigedemokratiska väljare konservativa arbetarvärderingar. De engagerar sig i frågor kring familjens ställning, lag och ordning, svenska värden och liknar kristdemokraterna. SD-väljare är inte mer kristna än andra. EU-motståndet är kompakt.
Enligt United Minds väljarundersökning tillhör partiets nytillkomna väljare följande grupper: 1) Den traditionelle arbetarklassmannen: kärnväljaren från gruppen stark arbetaridentitet utan jobb, en väljare som har svårt för Mona Sahlin, 2) Den missnöjde läraren med traditionella, borgerliga värderingar: om att läraryrket förr var något fint och inriktat på att förmedla kunskaper medan nu försöker hålla ordning i klassrummet och tycker att lärarstatusen gått förlorad, 3) Kvinnan i vården: ofta en ensamstående mamma som sett sitt barn bli bestulet på sin mobiltelefon av ungdomsgrupper.
Under Almedalsveckan som besöks av cirka 12 000 personer tog SD emot bloggaren (Jihad Watch) och katoliken Robert Spencer, som efter sitt föredrag får ta emot en ask islamofobil av Unga Muslimer (Spencer anser att islam är djävulen) och visar upp ett kroppsspråk av härskartekniker när Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson försöker intervjua honom.
När ungdomsordföranden för RFSL Ungdom, Värmland, blev mordhotad, och Karlstad kommunstyrelse gjorde ett uttalande för Värmland Pride var SD det enda partiet som inte skrev under. En lokal SD:are, Tommy Hansson, sa att bögar sprider hiv, att hbtrörelsen förträngt aidshotet, att skulden ligger på Jonas Gardell, Mark Levengood och Eva Dahlgren och gjorde ett osmakligt skämt om designen Sighsten Herrgård (SH dog 1987). Jimmie Åkesson fick Rosa Tisteln (RFSL – Riksförbundet för Sexuellt Likaberättigande) 2010 för att ha ställt grupp mot grupp; hbt mot muslimer.
Sverigedemokraterna är i denna bok, i intervju efter intervju, ett parti att ta på allvar. Gruppvåldtäkter nämns emellanåt. Tänk då på Fogelströms Stockholmssvit, andra delen; ”Barn av sin tid”; om Bergsprängarens dotter ”Gullspira”. Lösningen är inte att osynliggöra Sverigedemokraterna och deras världsbild. De kan bemötas med argument och kunskap. De ska inte underskattas eller överskattas. Nu har tjugo personer tagit säte i Sveriges riksdag med allt vad det innebär. De får höga löner och övernattningslägenheter. Samtidigt finns ärrade personer ute i landet och ska hantera kontrasterna. Det återstår att se om dansen blir omtyckt, i Stockholm som ute i landet.

Länkar
TCO-tidningen
Aftonbladet
Iakttagaren
Torbjörn Jerlerup
Dagens Nyheter
Meny
Jocke Larsson

Citat:
Det är ett gediget stycke journalistiskt hantverk...
Lars Linder i DN den 24 november 2010

Svensk, svenskare. .. Ett reportage om Sverigedemokraterna
Annika Hamrud, Elisabet Qvarford
ISBN-13:978-91-7241-213-2
ISBN-10: 9172412135

Läs även andra bloggares åsikter om sverigedemokraterna, svenska, bok, recension, politik, samhälle

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bok, Politik, Recension, samhälle, svenska, sverigedemokraterna

Intervju med Kreator under ThrashFest

9 december, 2010 by Jonatan Södergren

Som en cirkus för alla som gillar thrash metal. Suicide Angels, Death Angel, Exodus och Kreator hade nämligen enats för en massiv och högljudd kväll på Debaser Medis i Stockholm.

Inför konserten fick Kulturbloggen bland annat träffa Miland Petrozza som är sångare och var med och grundade det tyska bandet Kreator

Han berättade att deras senaste Sverigebesök var under utomhusfestivalen Metaltown i somras men att han egentligen, som den här kvällen, föredrar att spela som huvudakt.

På deras senaste skiva är det mesta utom sången och vissa melodier inspelat live.

”Vi spelade in skivan med en producent som vanligtvis inte spelar in metal, utan mer traditionell rock, och han hade sina egna visioner. Han trodde på ögonblickets magi och ville fånga stämningen i bandet i ett speciellt ögonblick. Även om det var en intressant erfarenhet är jag osäker på om jag skulle vilja göra det igen – det var kanske för mycket jobb för någonting som egentligen inte är nödvändigt.

När vi startade gick vi fortfarande i skolan och var inte medvetna om att det vi gjorde var någonting nyskapande. Vi var helt enkelt uttråkade på kvällarna och försökte göra någonting kreativt istället för att bara sitta hemma.”

Han beskrev även Kreators syn på låtskrivande:

”Det får inte kännas forcerat och det är viktigt att behålla den känslomässiga biten. Musik är ett sätt att kommunicera med människor och om du inte längre rör folks hjärtan finns det inte någon mening med att skriva musik. Fast nu har vi varit med såpass länge att vi skulle kunna göra en popskiva och det skulle fortfarande låta som oss.”

Kreator har fortfarande 24 shower kvar på sin nuvarande turné men efter det är planen att repa låtar för en kommande platta. Petrozza berättade att han redan hade några idéer och att skivan förhoppningsvis släpps någon gång under 2012.

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Kreator, TrashFest

Skivrecension: Liz Janes – Say goodbye

8 december, 2010 by Redaktionen

Liz Janes har släppt sin första skiva på fem år, det är Say goodbye som både är vemodig, soulig och berörande. Liz Janes har en väldigt vacker och ganska säregen röst som inte behöver så mycket ackompanjemang och ibland blir det nästan a capella. Som i Up from down, ett av skivans bästa spår där Liz Janes röst verkligen går genom huden.

Up from down inleder andra halvan av skivan som också är den bästa, de fem första låtarna klingar ibland likadant som den förra och ingen står riktigt ut ur mängden utan spelar mest blygt för sig själv i bakgrunden. Who will take care är undantaget och låter både soulig och jazzig på samma gång.

Men vackert är det ändå, de bästa låtarna är Trees, som också är enda låten med en lite gladare ton, och avslutande Time & Space som är en lågmäld och mycket vacker historia.

Här är info från skivbolaget.
Recension på dagens skiva

Läs även andra bloggares åsikter om Liz Janes, skivor, musik, skivrecension, recension

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Liz Janes, Musik, Recension, skivrecension, Skivrecensioner

Skivrecension: Daft Punk – TRON: Legacy OST

8 december, 2010 by Redaktionen

Många i min ålder (jag är 70-talist) växte upp med nördiga filmer som TRON (1982), WarGames (1983) och Det Svarta Hålet (1979).

WarGames fick en (riktigt usel) uppföljare häromåret, en remake på Det Svarta Hålet har diskuterats  i flera år och när nu TRON sent omsider får en uppföljare i TRON: Legacy som har premiär om ett par dagar är det franska electronica-bandet Daft Punk som står för filmmusiken.


TRON:Legacy:s trailer för dem som mot förmodan missat den.

Daft Punk slog igenom med buller och bång med låten Around the world 1997 men anses allmänt ha varit i en formsvacka de senaste åren, det var faktiskt hela 5 år sedan Daft Punk kom med ett fullängdsalbum i eget namn och inte ens det var speciellt bejublat.

Men nu är de tillbaka och det med besked. Det är ömsom symfoniskt, pampigt och elektroniskt. På sina ställen är det tyvärr i det närmaste banal filmmusik men när det låter som bäst – och det gör det när elektroniken får ta över stråkorkesterns uppgift – är det tydligt att bandet hittat tillbaka och de känns angelägna igen.

Jag misstänker att albumet kommer växa med tiden, inte minst när man sett filmen.

Bästa låt: Derezzed
Se mer om Daft Punk på deras myspacesida och lyssna på skivan på Spotify.

Soundtracket finns även recenserat på Svenska Dagbladet.

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner

Skivrecension: Sleeping Dervish – the water scared

8 december, 2010 by Redaktionen

Någonstans mellan collegerock och manchesterpop hittar man Sleeping Dervish och deras EP ”the water scared”. Gruppen består av de tre medlemmarna Gustaf Classon, Vanja Hadzic och Andreas Hosio som kommer från olika delar av Sverige.

Det låter tajt och välpolerat och hade jag inte läst om det i presskitet hade jag inte gissat att den delvis kom till i Gustafs föräldrars garage. Det låter helt enkelt välproducerat och vilket spår som helst hade kunnat passera i vilken amerikansk ungdomsfilm/serie som helst utan att någon skulle höja på ögonbrynen.

EP:n ”the water scared” innehåller 6 spår:
cover your tracks
son of a trader
the water scared
i!
are we done?
everything is sound

EP:n (och äldre släpp) kan avlyssnas på Spotify.

Om man jämför senaste EP:n med Sleeping Dervishs äldre låtar hör man klart att bandet mognat och utvecklats positivt.

Bästa låt: everything is sound

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: sleeping dervsh

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1438
  • Sida 1439
  • Sida 1440
  • Sida 1441
  • Sida 1442
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in