• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Årets största operaupplevelse Richard Wagners ”Nibelungens ring”

1 februari, 2011 by Redaktionen


Årets största operaupplevelse Richard Wagners ”Nibelungens ring” under en vecka- på Wermlands Operan i Karlstad.

Nu är det klart alla bokningar av resor och hotell är nu klara inför årets största operaupplevelse Richard Wagners ”Nibelungens ring” med premiär på Wermlandsoperan i Karlstad i påskveckan och med första föreställning den 18 april.

Det kommer att bli fem veckor fyllda med Wagners helt fantastiska musik och jag tror faktiskt att jag skulle kunna se alla ”ringarna”, men tyvärr lägger det ekonomiska utrymmet vissa hinder i vägen och framförallt är det övernattningskostnaderna som spökar även om det finns möjlighet att köpa hotellpaket med bra rabatt.

Det blir säkert en alldeles speciell upplevelse att se verket i den nyrenoverade teatern och speciellt är jag nyfiken på hur man skall hantera uppsättningen med tanke på storleken av både salong och orkester, men jag litar både på dirigent orkester, regissör och framförallt det fina uppbådet av sångare, för rättvisans skull, ingen nämnd ingen glömd.

Vill du läsa mer om uppsättningen besök Wermlands Operans nya hemsida .

Där finns ett utmärkt handlingsreferat och bakgrund samt förklaringar, men också uppgifter om vem som sjunger de olika partierna.

Du kan också besöka min hemsida där du kan läsa mer om uppsättningarna från KO och Den Kongelige Opera i Köpenhamn.

Läs även andra bloggares åsikter om Wermlands Operan, Nibelungens ring, recension

Arkiverad under: Recension Taggad som: Nibelungens ring, Recension, Wermlands Operan

Från Göteborgs Filmfestival – Love like poison

1 februari, 2011 by Redaktionen

Love like poison
Betyg: 3

Anna (Clara Augarde) är hemma från internatet p.g.a. ett lov. Hon har just fått reda på att hennes pappa har lämnat dem. Kvar i huset är hennes något förkrossade mamma och hennes sjuke farfar. Mamma Jeanne (Lio) är kyrkan trogen och hon tyr sig till den lokala prästen. Anna, 14 år, ägnar delvis sitt lov åt att konformera sig och delvis åt att upptäcka sig själv och sin kropp. Hon träffar Pierre, en jämnårig kille som försöker ta henne med storm.

Love like poison är den franske regissören Katell Quillévérés långfilms debut och jag måste säga att hon har gjort ett klart godkänt arbete. Hon väver samman tre generationers lustar och fårhållningssätt till dem, om än med glimten i ögat när det gäller farfar Jeans (Michel Galabru), som är lite av filmens lutigkurre. Dock hålls han på jämn nivå och det största fokuset ligger på en osäker Anna som stundtals visar på en märlig relation till sin farfar.

Jag kan tycka att den var lite ljummen och man hade gärna fått dra ut lite mer på svängarna. Då tänker jag främst på de lite mindre rollerna, där jag tyckte mej se stor potential. Men en stor eloge till musiken i filmen. Jag tycker Katell vid flera tillfällen lyckas pricka med hjälp av den och det i samverkan med stora kyrksalar. Det är bland annat amerikansk folkmusik och även ett härligt litet uppträdande av den unge Pierre (Youen).

Relaterat: Mer från filmfestivalen.

Läs även andra bloggares åsikter om GIFF, Göteborg International Film Festival, film, filmfestivaler, Göteborg, recension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmfestivaler, Giff, Göteborg, Göteborg International Film Festival, Recension, Scen

Skivrecension: Jester – Strange Days

1 februari, 2011 by Redaktionen


Jester – Strange Days
Betyg: 2

Jester är Jonatan Lundberg med rötterna i Norrland, men där många andra grupper och artister spelar på detta norrlandsattribut så försöker Jester tvätta bort Deportees-stämpeln och göra något större. Frågan är om det verkligen är rätt val? Det är så lätt att hamna i skvalpopsträsket om man inte hittar sin nisch.

Jag har ingenting konkret att invända mot direkt när jag lyssnar på albumet men när jag ska försöka beskriva det i ord så är det klyschorna som ryker fram och det är väl ganska symptomatiskt för själva musiken också – jag saknar ett lyft. En förhöjning, något extra. En särprägel.

Vissa låtar glimrar trots det till lite extra, det första spåret Outerspace och tredje spåret Granted är båda bedårande på sitt egna vis och skulle mycket väl kunna göra sig rättvisa i valfri spotifylista för levandeljuskvällar. Jonatans röst är len, behaglig och i schack – på gränsen till smörtråkig men det får funka på något smått souligt sätt.

Låten Leave us alone kan tänkas komma att vevas på radio i framtiden om den blir upplockad. Kanske är jag lite bitter över att Jester inte lever upp till mina förhoppningar kring norrlandsmusiker, de som skämt bort oss med realism, excellent lyrik och skönsång med dialekt. Men det verkar som i aspirationen om något mer så hamnar Jester i ett mellanläge som kanske inte var helt avsiktligt. Det pampiga men tomma pianoplinkandet säger inget nytt och sentimentaliteten blir aldrig riktigt äkta. Jag misstänker att någonstans i jakten på perfektion så tappade man bort det viktigaste i musiken, nämligen känslan. Den äkta, råa känslan. Till dess att Jester finner den igen så är det lite schlagervibbar över allting.
Ge albumet och Jester en chans, det kan hända att det faller dig precis i smaken – om inte så har du bara missat en timme av ditt liv.

Helsingborgs Dagblad har också recenserat.

Läs även andra bloggares åsikter om recension, skivnytt, Jester, popmusik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Jester, Popmusik, Recension, skivnytt

Revolutionen på 4.000 meters höjd

31 januari, 2011 by Rosemari Södergren

Bolivias president, Evo Morales, är historisk på många sätt. Han är Bolivias 80:e president och är ledare för det socialistiska partiet MAS (Movimiento al socialismo).

Det som gör honom mycket annorlunda är att han leder en lös sammanslutning av kokaodlande bönder från landets ursprungsbefolkning som motsätter sig försöken från Bolivias och USA:s regeringar att utrota kokaodlingen.
Morales är den förste presidenten av indianskt (aymaraindian) ursprung i Bolivia, där folkmajoriteten tillhör ursprungsbefolkningar. Morales är dessutom den första presidenten i boliviansk historia som fått mer än 50 procent av rösterna i ett val.

Evo Morales leder Bolivia på en för landet ny väg. Bolivia har sedan västvärlden kom dit varit ett land med stora klyftor där ursprungsbefolkningen behandlats illa och inte haft samma rättigheter som andra grupper i samhället.
Vinsterna på naturrikedomar som naturgas har gått till utländska företag och Bolivias befolkning har inte haft någon glädje av vinsterna. Evo Morales styre siktar på att bygga ett nytt Bolivia, fritt från den rasism som genomsyrat samhället ända sedan koloniseringen.

Leandro Schclared Mulinari är journalist och arbetade i Bolivia 2008-2009 och har nu gett ut boken ”Revolutionen på 4.000 meters höjd” som ger en ordentlig bakgrund till vad som händer i Bolivia under Evo Morales.

I boken analyserar Leandro Schclarek Mulinari den bolivianska revolutionens specifika karaktär, dess möjligheter och begränsningar. Många har fascinerats av hur Bolivias folk gjort motstånd mot nyliberalismen och USA-imperialismen. För vänsteraktivister och sociala rörelser över hela världen visar Bolivia att det går att förändra samhället även om man har mäktiga motståndare.

Ett citat från Evo Morales säger ganska mycket:
Vi vill bara leva gott, inte bättre. Att leva bättre innebär att exploatera; bättre innebär att utarma, att stjäla. Att leva gott är att leva i brödraskap.

Frågan är hur länge hans radikalisering av Bolivia kommer att få fortsätta utan att USA lägger sig i? Att inte sträva efter att leva bättre, att vara nöjd med att leva gott, står ju i motsats till hela den västerländska välfärdsideologin som bygger på att utvecklingen ska ske i rasande fart.

Det märks att bokens författare kan mycket om Bolivia. Det är otäckt vad lite vi får höra om Bolivia i svenska medier och jag uppskattar att lära mig mer om den bolivianska samhällsutvecklingen genom boken.

Delar av boken var lite tröga att läsa, när de blev lite väl redovisande. Men det är sådant som det kan vara bra att veta var jag kan hitta uppgifterna, om jag behöver dem senare. För mig, som svensk, har jag förstås svårt att uppskatta de mest kollektiva dragen i Evo Morales politiska rörelse, men jag fick en insyn i vad som händer i Bolivia och en förståelse för varför.

Revolutionen på 4.000 meters höjd
Författare: Leandro Schclarek Mulinar
Murbruks förlag
ISBN: 978-91-979072-1-7

Relaterat: Bokens blogg.

Läs även andra bloggares åsikter om Bolivia, recension, faktabok, politik, Evo Morales

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bolivia, Evo Morales, faktabok, Politik, Recension

Från Göteborgs Filmfestival: Recension av Udaan

31 januari, 2011 by Redaktionen


Udaan
Betyg: 4

Efter att ha smugit ut för att gå på bio med sina vänner blir Rohan (Rajat Barmecha) 16 år relegerad och tvingas flytta från internatet. Hem till sin familj. Familjen består av fadern (Ronit Roy), en man vars vardag delvis består av att jobba på industri samt att kontrollera den lilla familjen, bl.a. genom att bestämma vad Rohan ska bli. Rohan å sin sida vill inte läsa till ingenjör, utan han vill bli författare. Faderns ord är lag och han krossar snabbt Rohans drömmar, som tvingas in i en vuxenroll han inte vill ha.

Det här är en film som berör. Filmen berättas från A till B, alltså inget nytt under solen på den fronten. Men den berättelse som utspelas däremellan är otroligt fin. Vikramaditya Motwane lyckas här att förmedla sympati genom enkla medel. Mycket hänger i luften och man liksom vet vad som händer under detta tack, även om det dröjer en bit in i filmen innan man får det bekräftat. Rajat tolkar faderskaraktären på ett otroligt sätt vilket höjer mycket.
Det jag kan sakna är kvinnorna. De är på gränsen till obefintliga och jag tycker att det är tråkigt att de få som är med inte får större plats. Detta höjer visserligen kemin mellan lillebrodern och huvudpersonen, men man hade nog utan problem gett dem mer plats. Detta är en film jag starkt kan rekommendera.

Mer från Göteborg International Film Festival:
Göteborgsposten 1 och Göteborgsposten 2.

Läs även andra bloggares åsikter om GIFF, film, filmfestival, Göteborg International Film Festival, recensioner

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmfestival, Giff, Göteborg International Film Festival, recensioner, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1419
  • Sida 1420
  • Sida 1421
  • Sida 1422
  • Sida 1423
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in