• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Recension av Idol-Lars första album: Lars Eriksson – Rust & Golden Dust

8 februari, 2011 by Redaktionen


Lars Eriksson – Rust & Golden Dust
Betyg: 3

Det förefaller ganska tydligt att om man vill ha en karriär som musikartistisr, så äratt vinna tävlingen ett veritabelt självmord. Om man däremot vill få en skjuts i karriären så kan ett deltagande vara en värd investering. Lars Eriksson som var med på programmets femte säsong gjorde den kalkylen, men gjorde sig då också kontroversiell. Han skälldes ut av låtskrivaren Desmond Child och gjorde en så kallad kupp när han plojade sig igenom Det börjar verka kärlek under schlagerveckan. Det var uppenbart att favoriten bland alla indietjejer inte befann sig i sitt rätta element och åkte ut.

Andre Bagge stod dock för sitt ord och gav Lars den skiva som han hade lovat honom under den första auditionen. Resultatet är Rust & Golden Lust, en platta i sann Bob Dylan och Neil Young-anda. Han sjunger med den sedvanliga gällheten i rösten som tycks vara föreskriven för manliga singer-songwriters. Han låter lite uttråkad, vilket är konstigt eftersom han själv har skrivit texterna.

Men egentligen har han inte så mycket att skämmas för. Som låtskrivare är han ändå fullt duglig och kanske han till nästa installation vågar rida på den nya vågen av låtskrivande på svenska?

Relaterat: Smålandsposten

Läs även andra bloggares åsikter om Idol-Lars, recensioner, musik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Idol-Lars, Musik, recensioner

Skivrecension: Seefeel – Seefeel

8 februari, 2011 by Redaktionen

Betyg: 3

Seefeel är ett band som bildades på tidigt 90-tal som gör experimentell musik. 1996 upphörde bandets produktion och låg nere tills de släppte en omarbetad version av sitt debutalbum Quique år 2008. De har fått delvis nya medlemmar och det har blivit en nystart för bandet, den nya konstellationens första fullängdare är alltså också bandets första på 14 år och finns ute nu, den heter helt enkelt Seefeel.

Spåren är:
1. O-One One
2. Dead Guitars
3. Step Up
4. Faults
5. Gzaug
6. Rip-Run
7. Making
8. Step Down
9. Airless
10. Aug30
11. Sway

När jag i inledningen nämnde experimentell musik var det på fullaste allvar. Seefeel kombinerar ett stundtals rockigt gitarrsound med en stor portion electronica och svävar stundtals ut i rena noisekonstruktioner och blir nästan meditativa. Jag tänker på grupper som SPK, Einsturzende Neubauten, Download och Sonic Youth när jag hör musiken. Om de grupperna klingar bekant får du en uppfattning om vad som väntar, det osar öht ganska mycket industrigenre över skivan och det är inget man bara sätter på som lite bakgrundsmusik.

Det är alltså inte speciellt lättlyssnat men det finns ändå lite poppigare (jag använder termen löst) spår som t.ex. Making som lättar upp stämningen lite.


Poppigare, om ni förstår.

Svårlyssnat men intressant alltså och rekommenderas egentligen bara för de som vet med sig att de gillar lite svårare musik.

Seefeel turnerar under året men når tyvärr inte Sverige som det ser ut just nu. Mer info om turnén finns på skivbolaget Warps sida om släppet.

Bästa låt: Rip-Run

Arkiverad under: Musik, Recension

PJ Harvey – Let England Shake

7 februari, 2011 by Jonatan Södergren

Artist: PJ Harvey
Titel: Let England Shake
Betyg: 5
Utgivningdatum: 15 februari

På sin nya skiva Let England Shake känns det som att PJ Harvey utforskar Kate Bush-inspirerade musikaliska territorier. Såväl ljudbilden som texterna för en tillbaka till England, och nostalgin i den nästintill romantiska längtan till en tid som flytt gör det här till hennes kanske mest känslosamma verk hittills.

I The Last Living Rose lyckas hon direkt sätta tonen för resten av skivan:

Goddam’ Europeans!
Take me back to beautiful England

Även om vissa låtar, som In the Dark Places, är direkta med skräniga gitarrer så känns helheten mer tillbakadragen, komplex och tematisk än på hennes tidigare skivor – det är snarare än fortsättning på White Chalk från 2007.

För mig är den drömlika atmosfären, lyssna exempelvis på Written on the Forehead, som delvis beror på hennes användande av autoharp skivans höjdpunkt.

På ett kreativt plan är Let England Shake ett excentriskt mästerverk samtidigt som förtvivlan i hennes röst är omöjlig att ta miste på. Det är på grund av denna ärligheten vi älskar henne.

Hela skivan går att lyssna på här.

Bästa spår: Written on the Forehead

Så här har Pitchfork och Expressen skrivit om skivan.

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Let England Shake, PJ Harvey

Recension av biografin ”Hunter: Hunter S Thompsons vilda och sällsamma leverne”

7 februari, 2011 by Redaktionen

Att skriva en recension om biografin över idolen Hunter S. Thompsons vilda och sällsamma leverne, i briljant svensk språkdräkt av Per Stern, är en sällsamt utmanande uppgift då jag både är hopplöst subjektiv
och samtidigt osäker på var jag ska börja. En metarecension trogen gonzostilen, skriven under valfritt rus hade säkerligen försett mig med spetsade infallsvinklar, men det låter sig inte riktigt göras en torrlagd måndag som den här.

Ett annat alternativ är att kliva i de galoscher – eller, om vi ska lyda Doktor Thompsons ordination, stilettklackar – författaren E. Jean Carroll ställer fram och konstatera att igenkänningsfaktorn är pinsamt hög.

I likhet med E. Jean Carrolls alter ego Laetitia Snap, nedrigt förförd och fängslad i Hunters avloppsbrunn, kommenderad att ikläda sig inte bara diverse ekivoka utstyrslar utan även rollen som hans ofrivilliga levnadstecknare, har även jag umgåtts med blandmissbrukare på mer eller mindre rumsrena plan, bländad av deras utstrålning och helt ur stånd att begripa varifrån allt vansinne haft sitt ursprung. Ornitologen Laetitia Snap, vars ärende på Hunters gård är att skriva ett reportage om hans påfåglar, iakttar honom bland annat när han med en jaktkniv sprättar upp plastpåse efter plastpåse för att slicka dem rena och konstaterar att han måste ha en mexikansk bagare till älskare som förser honom med mexikanska bröllopskakor, varav endast florsockret kvarstår i påsarna.

Det är svårt att inte älska en bra dåre och det brukar sägas att i krig och kärlek vet man inte alla gånger vad man kan råka ut för. I fröken Tishys fall är det lite av varje. Ett citat som väl skildrar hennes utsatthet för Doktorns lynne levererar hon från den inredda avloppsbrunn som är hennes arbetsplats när hon rannsakar sig själv var
dokumenten Hunter faxat till henne kan ha tagit vägen:

”Vad nu? Jag har tappat bort ett stycke – kan jag ha satt mig på det i min skrevlösa utstyrsel och slukat det utan att jag märkte det när herr Bradley dök upp så chockartat?”

Herr Bradley är alltså Ed Bradley från CBS 60 minutes som i egenskap av nära vän till Hunter besöker gården och lyfter på locket till avloppsbrunnen för att sedan konstatera att det är ett fint exemplar han har där nere.

Laetitia Snap talar i samma oskyldigt naiva och förnärmade ton direkt till Läsaren när hon redogör för vad Doktorn utsatt henne för – det är omöjligt att avgöra vilka passager som faktiskt är tagna ur verkligheten och vilka som enbart berikar läsupplevelsen med fantastiska scenarier klädda i avundsvärda meningskonstruktioner – och varvar deras vanvettiga eskapader med vittnesmål från bland andra hans vänner och kollegor. Vid ett tillfälle sammanfattar hon ganska träffsäkert Doktorns liv som en enda lång dionysisk ritual.

I de biografiska kapitlen är vi genom ögonvittnesberättelser inbjudna att följa med Hunter S. Thompson på hans uppdrag över hela världen. Visste du till exempel att Rolling Stone skickade honom att skriva ett
reportage om ödesmatchen mellan George Foreman och Muhammad Ali? Tyvärr drabbades Hunter av ett av sina hjärnsläpp och vittnesmålen från andra journalister, däribland Norman Mailer, skvallrar om vad Hunter gjorde istället.

Intervjuerna med Hunter själv ger en inblick i hur det tär på en människa att ständigt leva upp till myten om sin egen person och hur han plågas av att ständigt sakna något och att inga droger i världen skänker samma tillfredsställelse som att sätta sig ner att skriva, samtidigt som han lider av periodisk skrivkramp som han i en hopplöst nedåtgående spiral försöker bota med droger.

Hunter: Hunter S. Thompsons vilda och sällsamma leverne
Författare: E Jean Carroll
ISBN: 9789185000869
Förlag: Vertigo Förlag
Originaltitel: Hunter: The Strange and Svavage Life of Hunter S. Thompson
Medarbetare: Johansson, Carl (form)
Översättare: Per Stern

Relaterat: Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om Hunter S. Thompson, biografi, recension, böcker

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Biografi, Böcker, Hunter S. Thompson, Recension

Skivrecension: Dunderpatrullen – Analoga stereoider

7 februari, 2011 by Redaktionen

Betyg: 3+

Sedan Slagsmålsklubben slog igenom och gjorde bitpop mer accepterat och populärt har flera svenska band vandrat i deras fotspår.

Dunderpatrullen är klart influerad av Slagsmålsklubben och har en självklar glimt i ögat till musiken. Även låtnamnen håller sig någorlunda inom ramarna för subkulturen, kutymen är att namnen ska vara lite tokroliga:

1. Duns Duns Duns – Intro
2. Blip Blop a Lula
3. Falling for you
4. Pingvinpalatset
5. Touch Fuzzy, Get Dizzy
6. Mint
7. Crush Burn Repeat
8. Machine Respawn
9. Ultima
10. Taekwondo Princess
11. Pompadour
12. Gamarna
13. Maverick Mayhem
14. Softworld

Det som väntar lyssnaren är alltså elektronisk musik som passar bra på fester och festivaler, skapad mestadels med retroljud. De som växte upp med hemdatorn Commodore 64 och lärde sig älska dess distinkta ljudchip, kallat SID, kommer känna igen mycket av ljuden som används och det är ju för övrigt en av bitpopens mest kända signaturer.

Som fan av Slagmålsklubben eller bitpop i allmänhet är det svårt att inte gilla Dunderpatrullen – sköna melodier, retrovibbar och en ambition att få folk att dansa är helt enkelt tilltalande. En given festplatta.

Jag hoppas verkligen att det inte dröjer tre år till nästa release från dem.

Dunderpatrullen finns på såväl Spotify som Analoga Stereoider - Dunderpatrullen och de har även en hemsida.

Bästa låt: Taekwondo Princess

Arkiverad under: Musik, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1414
  • Sida 1415
  • Sida 1416
  • Sida 1417
  • Sida 1418
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in