• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Skivrecension: Kurt Vile: Smoke Ring for My Halo

17 februari, 2011 by Redaktionen


Artist: Kurt Vile
Titel: Smoke Ring for My Halo
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 8 mars

Philadelphiasonen Kurt Vile är en artist gjord att tycka om. Det är lite svårt att förhålla sig kritiskt till en artist som en gång blivit jämförd med Leonard Cohen, Tom Petty, Psychic TV och Animal Collective i en och samma recension. Man skulle kanske kunna ha invändningen att han i så fall saknar originalitet – men det vore inte heller sant. Kurt Vile är helt enkelt oerhört bra. En multitalang, snäppet mer begåvad än alla andra.

Efter att ha smugit runt i det hemmagjorda lo fi-landskapet under större delen av 00-talet – där han gjorde hemmagjorda CD-R-inspelningar som blev två fullängdsskivor på mer eller mindre obskyra skivbolag – exploderade han på bolaget Matador i 2009 års album Childish Prodigy. Det var inte en fantastisk skiva för att den på något sätt var nyskapande, utan för att den kändes det. Med ett grundläggande stilideal hos Lou Reed och Velvet Underground byggde han där upp en stor målning av allsköns skrammel och skrot, där det ena inslaget var lika oväntat – men satt lika självklart – som det andra. När jag första gången hörde övergången mellan den sju minuter långa neopostpunkorgien Freak Train och den lågmält svävande, fingerplockande balladen Blackberry Song fick jag märkliga små rysningar i bröstkorgen som jag sällan får av ny musik, ens om den är bra.

Smoke Ring for My Halo är andra skivan på Matador och den är kanske inte riktigt lika lysande som Childish Prodigy – även om jag reserverar mig för framtida lyssningar – men den är minst lika rolig att lyssna på. Den här gången har Vile, via Sonic Youth-producenten John Agnello, tagit på sig lite mer av en tvångströja och stramat åt låtarna så att dom inte kan flyga iväg riktigt hur som helst. Det finns inga gigantiska explosioner av reverbekon och distade gitarrer, som senast, utan produktionen verkar vilja koncentrera låtarna ner till någon slags minsta gemensamma nämnare. Det har resulterat i en mer återhållsam, på sätt och vis lugnare, skiva som bjuder in lyssnaren mer öppet, framförallt till texterna som på Childish Prodigy ibland tenderade att försvinna in i såväl gitarrskrammel som Viles egna vrål.

Nu hör man en mer tydlig berättare i Kurt Vile. Det är kanske ingen slump att skivan redan i början presenterar honom mer naken än tidigare – den vackra inledningslåten Baby’s Arms är en kärlekssång som är så omedelbar att jag nästan hoppade till när skivan startade. På Childish Prodigy, för att ge en kontrast, var inledningslåten det grovhuggna rockdånet Hunchback. Då hoppade jag till av naturliga orsaker – det LÄT – men nu lyckas Vile helt och hållet vända på sin multibegåvade pannkaka och jag är lika överraskad som då. ”I will never ever, ever be alone, because it’s all in my baby’s hands /…/ except for her, there’s just nothing to latch on to” sjunger han, klart och tydligt, och det är så pass rörande att jag vill springa ut och köpa choklad och rosor till Den Där Någon Som Måste Finnas Där Ute Någonstans. Att hela låten kan härledas, som via pipeline, direkt ner till Nick Cave gör det inte sämre utan, märkligt nog, nästan ännu bättre. Vile slänger med sina lån och hyllningar så självklart, och med sådan elegans, att man låter honom göra det utan att gnälla.

Det är just den där förbluffande, mer eller mindre akustiska, enkelheten som gör Smoke Ring for My Halo så oemotståndlig. Samma omedelbara färgstyrka som i Baby’s Arm hittar man i låtar som indie-catchiga Jesus Fever, den lysande vemodiga Peeping Tomboy (där rader som ”I wanna give up but I can’t lie down” känns som omedelbara små klassiker) och handen-utanför-bilfönstret-flyktiga In My Time. Idén bakom produktionen på skivan verkar att köra på två spår – dels detta lågmält romantiska popspår, och dels ett mer suggestivt, mörkare rockgroove, där man känner igen Vile från sist. Man kan tycka att albumets bromsklossar är dom låtar som mest lunkar på, lite grann som ett mer urvattnat Black Rebel Motorcycle Club, och mest blir väsande mantran över en ljudmatta. Men vid omlyssningar så sitter dom snart där dom ska också – On Tour låter som bakgrundsmusik till en knarkig rock ’n roll-film och den lite lätt drogpåverkade Runner Up och Society is a Friend är, vid närmare inspektion, faktiskt rena rama punken. Och man måste gilla Puppet to the Man, där Vile – med en självironi som ligger på metanivå – levererar en av dom mest briljanta Velvet Underground-pastischerna jag någonsin hört.

Som bäst fungerar dock denna skiva i titelspåret, där alla element sammanspelar. Inte nog med att låten är rörande redan på text och melodi-front, den är sådär oförutsägbart spännande att lyssna på också. Skivans själ återfinns ganska bra i titeln, som talar egentligen sitt ganska tydliga språk – En rökring till min gloria. Jo det är väldigt ”coolt”, och Kurt Vile tar förmodligen på sig en och annan pose mer än vad som kanske anses klädsamt. Men vadå. Det har han ju rätt till. Det har man alltid när man är snäppet mer begåvad än alla andra.

Läs även andra bloggares åsikter om Kurt Vile, musik, skivnytt, recension, singer/songwriter

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Kurt Vile, Musik, Recension, singer/songwriter, skivnytt

Diktsamlingen Akter avslöjar socialnämnden och barnavårdsnämderna

17 februari, 2011 by Redaktionen

Susann var en av dem som hörde av sig till mig efter det att Upprättelseutredningen presenterades den 10 februari. Vi pratade kring det som hänt och Susann sa att hon tackat nej till att vara med i Utredningen om Vanvård. Hon hade skrivit en egen bok istället.

Nu har jag läst – en diktsamling – Akter – med torr text från social- och barnavårdsnämndernas journaler. Från sjukvården och polisen. Skarpt sammanfattat och komprimerat så att man känner myndighetens torra dammiga luft i näsborrarna.

Det är journalanteckningar från dagen då hon och systern föddes och 7 år framåt. Till leda läser vi att det nu är bra i familjen för att sedan läsa om nya omhändertaganden, sjukhusvård och myndighet.

Akter slutar när Susann är 7 år. (1967-74) Då har mamman ytterligare två barn med en man som misshandlat barnen men frias med stöd av ett läkarintyg om att barnen kunde gjort detta själva.

Boken är indelad i tre akter – ”Maria 1967-71”, ”Fadern 1967-71” och ”Maria 1971-74” där vi möter familjen genom de myndigheter och myndighetspersoner som de under den här tiden var i kontakt med: Socialförvaltningen i Malmö, Barnavårdsmannen, Kriminalpolisen, Hyllstofta Barnhem, Enebackens barnhem, Malmö allmänna sjukhus – Alkoholkliniken, Psykiatriska kliniken, övervakaren, Statens rättsläkarstation, Barnavårdsnämnden.

Susann beskriver det som att bearbeta sin barndom. Ja pennan är ett vapen och oerhört effektfullt när det används rätt. I det här fallet känns det inte bara effektfullt utan trots byråkratspråket och de små mellanspelen med korta egna återgivningar som oerhört knivskarpt. Det går in och skär i kroppen och jag ställer frågan?

“Varför lät samhället det fortgå och varför lyssnade man inte på barnen. Såg signalerna – sängvätning, nagelbitning, oro, distanslöshet återfinns i journalerna, men barnen hämtas hem – “mamman mår bättre”.

Vanvård av svenska barn omfattade kanske 20 000 eller mer eller något mindre. Vanvård av barn förekommer idag antalet inte kartlagt. I Upprättelseutredningen skrivs b.la att man måste lyssna på Barnen och se barnens behov. Jag hoppas det blir så. Jag hoppas att barn inte längre blir lockbeten i omöjliga familjekonstellationer men att varje omhändertaganden präglas av rättssäkerhet,

“Akter” är utgiven på ett internetförlag. Det har chans att nå många, men jag skulle också önska att istället för alla kändisutgivningar på traditionella bokförlag, att den här formen av levande liv-berättelser fick ett större utrymme.

Idag för att de traditionella bokförlagen skall ge ut måste man vara någon innan. Skådespelare, konstnär, politiker eller såpaaktör. Kvaliteé och budskap är inte det viktiga utan bara namnet säljer. Obehaglig likhet med kvällspressens syn på nyheter.

Susann Wilhelmsson är 43 år, poet och läser till skrivpedagog och bor i Malmö. Är publicerad med dikter i bl.a. Glänta och Tidningen Kulturen.

Akter av Susann Wilhelmsson

– En dokumentär diktsamling

PuPills ebokförlag

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

Skivrecension: Before the Dawn: Deathstar Rising

17 februari, 2011 by Redaktionen

Artist: Before the Dawn
Titel: Deathstar Rising
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 25 februari 2011

Finnarna är bra på modern metal, gärna med goth inslag, och Deathstar Rising från Before the Dawn är ett bra bevis på att det också levereras med kvalitet. Jag tillhör dem som tycker att growl ska brukas med måtta och här tycker jag att man hittat en bra balans.
Kombinationen growl och en ren röst på refrängen är kanske inte direkt originell, men det fungerar. För att kategoriseras som Melodic Death Metal så är skivan tämligen lättlyssnad och det är bara att konstatera att Tuomas Saukkonen är en begåvad låtskrivare. Det blir antagligen även denna gång blir ett besök på någon Finsk topplista.
Faktiskt blev jag såld redan på det två första spåren. The First Snow som är ett kort intro, typisk hårdrocks akustiskt, lite progressivt men utan överdrifter. Vackert. Följande spår, Winter Within, sätter sen en bra nivå på albumet och fick i alla fall mig att hänga kvar. Kvaliteten på följande spår är också konsistent och hög utan att för den delen bjuda på några direkta överraskningar. För den yngre publiken så var min 13-åriga son, Niklas, överens med mig om betyget 4/5.

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Hårdrock, metal, Musik, Recension

Bio: Sanctum

17 februari, 2011 by Redaktionen

Sanctum
Betyg 2
Premiär: 18 feb
Regissör: Alister Grierson

Ett gäng grottdykare befinner sig djupt nere i ett grottsystem när oturen slår till. Ett oväder tvingar dem till att ta sig längre och längre in i grottan. Till grottrum där ingen människa tidigare har satt sin fot och samarbete är ett måste för att överleva.

Filmen är en bra bioupplevelse. Man har lyckats bra med 3D-bitarna vilket än så länge gör sig bäst på bio. James Cameron har fått den stora äran att agera lockbete, men har ”bara” fungerat som producent och har alltså varken skrivit den eller regisserat den.

Problemet är att när man är i en grotta är man ganska begränsad rent händelsemässigt och då gäller det att man kan konsten att få berättelsen att flyta. Att den sedan även ska vara baserad på verkliga händelser gör begränsningen än mer snäv. Tyvärr lyckas man inte riktigt med detta och den är väldigt förutsägbar.

Till råga på det använder man sig av typiska stereotyper som en efter en infriar vad man kan förvänta sig och jag har svårt för Richard Roxburghs agerande som den stränge och något missnöjda fadern, som med en överdrivet tillgjord röst, fattar de svåraste besluten utan att röra en min. Sedan att han och hans son Joshs (Rhys Wakefield) , relation tar en vändning är inte heller något direkt omvälvande.  På allt detta en kvinna (Alice Parkinson) som sinkar dem. Som sagt; ganska förutsägbar.

http://www.youtube.com/watch?v=jaZHjv3ASfw

Arkiverad under: Filmrecension, Recension

I’m not here – Mavado som försvann

16 februari, 2011 by Redaktionen

En av Jamaicas största artister på besök.

Det är intressant att Göta Källare själva poängterar att man måste vara där vid 20.00. Ok, jag och fotografen kommer till stället och möts av den något förvirrade personalen som inte vet vare sig ut eller in. Det är inte speciellt farligt egentligen att man blir försenad, det brukar vara tidsspill på de flesta konserter som jag har varit på. Men man blir fundersam när ingen blir insläppt på utsatt tid och att de inte kan säga vare sig den nya öppningstiden eller om de säljer biljetter vid dörren som utlovat. Det är synd, för Göta Källare är i min mening en underskattad lokal.

Dansgolvet var fullt av folk som skakade loss i bästa dance hallstil.

Vi blir insläppta ca 20.30 i en nästan tom lokal. Folk började samlas i lokalen runt 21.30 och dansgolven fyllas runt 22.00.

Klockan 22.45, påannonsarar Dogge den första artisten upp på scen. Det är den svenske artisten Joey Fever som gör ett bra ”old school” framträdande. Med några favoriter plus eget material. Vissa delar av publiken var inte lika roade som buar ut både Dogge och Joey, oförtjänt tycker jag. Det är en kort spelning som är över på en kvart.

MC Dogge Doggelito gjorde ett bra jobb med att presentera första akten.
Joey Fever bjöd på trallvänlig och mysig Lovers rock, inklusive hans hit "Tell It To My Heart".

Klockan 23.45 har huvudakten Mavado inte gått upp på scen. Eftersom jag stod bredvid honom och såg att han var vid god vigör var det lite underligt att han inte redan hade börjat.

Om förköp kostade 340 SEK plus avgift, och 400 SEK vid dörren kan man fråga sig varför man inte får valuta för pengarna. Jag har varit på bättre organiserade konserter än det här. Att tvingas vänta först att komma in och sedan mer än 3 timmar för att få se artisten i fråga är rent ut sagt dåligt.

Jag förstår att dancehall är en liten subgenre i Sverige men, man gör det inte lättare för sig när man behandlar sin publik på detta sätt. Jag och fotografen går 23.50. Utan att vi hör att Mavado har behagat sig att ställa sig på scen.

Enligt de foton jag har sett stod han slutligen på scen, vid vilken tid framgår dock inte.

Göta Källares hemsida hittar du här

Skawars – ett svenskt Reggae/Dancehall community

Lyssna på Joey Fever här

Foto på Mavado slutligen uppträdande här

Andra som skrivit om konserten DN


Foto: Jessika Ahlström

Läs även andra bloggares åsikter om konsert, Mavado, dancehall, musik

Arkiverad under: Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1409
  • Sida 1410
  • Sida 1411
  • Sida 1412
  • Sida 1413
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in