Susann var en av dem som hörde av sig till mig efter det att Upprättelseutredningen presenterades den 10 februari. Vi pratade kring det som hänt och Susann sa att hon tackat nej till att vara med i Utredningen om Vanvård. Hon hade skrivit en egen bok istället.
Nu har jag läst – en diktsamling – Akter – med torr text från social- och barnavårdsnämndernas journaler. Från sjukvården och polisen. Skarpt sammanfattat och komprimerat så att man känner myndighetens torra dammiga luft i näsborrarna.
Det är journalanteckningar från dagen då hon och systern föddes och 7 år framåt. Till leda läser vi att det nu är bra i familjen för att sedan läsa om nya omhändertaganden, sjukhusvård och myndighet.
Akter slutar när Susann är 7 år. (1967-74) Då har mamman ytterligare två barn med en man som misshandlat barnen men frias med stöd av ett läkarintyg om att barnen kunde gjort detta själva.
Boken är indelad i tre akter – ”Maria 1967-71”, ”Fadern 1967-71” och ”Maria 1971-74” där vi möter familjen genom de myndigheter och myndighetspersoner som de under den här tiden var i kontakt med: Socialförvaltningen i Malmö, Barnavårdsmannen, Kriminalpolisen, Hyllstofta Barnhem, Enebackens barnhem, Malmö allmänna sjukhus – Alkoholkliniken, Psykiatriska kliniken, övervakaren, Statens rättsläkarstation, Barnavårdsnämnden.
Susann beskriver det som att bearbeta sin barndom. Ja pennan är ett vapen och oerhört effektfullt när det används rätt. I det här fallet känns det inte bara effektfullt utan trots byråkratspråket och de små mellanspelen med korta egna återgivningar som oerhört knivskarpt. Det går in och skär i kroppen och jag ställer frågan?
“Varför lät samhället det fortgå och varför lyssnade man inte på barnen. Såg signalerna – sängvätning, nagelbitning, oro, distanslöshet återfinns i journalerna, men barnen hämtas hem – “mamman mår bättre”.
Vanvård av svenska barn omfattade kanske 20 000 eller mer eller något mindre. Vanvård av barn förekommer idag antalet inte kartlagt. I Upprättelseutredningen skrivs b.la att man måste lyssna på Barnen och se barnens behov. Jag hoppas det blir så. Jag hoppas att barn inte längre blir lockbeten i omöjliga familjekonstellationer men att varje omhändertaganden präglas av rättssäkerhet,
“Akter” är utgiven på ett internetförlag. Det har chans att nå många, men jag skulle också önska att istället för alla kändisutgivningar på traditionella bokförlag, att den här formen av levande liv-berättelser fick ett större utrymme.
Idag för att de traditionella bokförlagen skall ge ut måste man vara någon innan. Skådespelare, konstnär, politiker eller såpaaktör. Kvaliteé och budskap är inte det viktiga utan bara namnet säljer. Obehaglig likhet med kvällspressens syn på nyheter.
Susann Wilhelmsson är 43 år, poet och läser till skrivpedagog och bor i Malmö. Är publicerad med dikter i bl.a. Glänta och Tidningen Kulturen.
Akter av Susann Wilhelmsson
– En dokumentär diktsamling