• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Skivrecension: Swingfly med Awesomeness – An introduction to Swingfly

10 mars, 2011 by Redaktionen


Artist: Swingfly
Titel: Awesomeness – An introduction to Swingfly
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 2011-03-09

Det gäller att smida medan melodifestival-järnet är varmt. Efter den något oväntade men välförtjänta finalplatsen i årets festival kommer nu en snabbt ihopplockad samling. Sju av tio låtar fanns med på Swingflys album ’God bless the IRS’. En återutgåva med ’Me & my drum’ och andra singellåtar som bonus hade varit roligare, nya skivan klockar in på snåla 34 minuter.

Swingfly har varit aktiv som artist sedan 90-talet då han bland annat samarbetade med Christian Falk. Han blev känd för en större publik 2004 när hans karaktäristiska blandning av toast, rap och sång medverkade till att Teddybears ’Hey boy’ blev en stor hit.

2011 har börjat bra för Swingfly och hans bubblegumspoppiga elektrohiphop. Förutom finalplatsen i melodifestivalen ska ’ Somethings got me started’ vara med i ’Larry Crowne’, en film med Tom Hanks och Julia Roberts. Samma låt har även varit med i TV-serien ’One tree hill’. Just den låten sticker ut mest på skivan med sin mer råa, distade och – i sammanhanget – nästan avskalade refräng.
Swingflys melodier fastnar snabbt och han har en sångstil som känns genuint orginell, men ofta låter han andra ta över sången i refrängerna, med varierat resultat. Flera av låtarna börjar bra för att sedan i dränkas i lager av pålägg, antagligen av missriktade kommersiella skäl. Synd, eftersom ju ovan nämnda ’Somethings got me started’ funkade bra även kommersiellt.

Men det finns fler guldkorn på skivan, exempelvis ’Little did I know’ med hes refräng av Pauline – lite i samma stil som Jasmine Caras ’Try my love again’. Och eftersom det är starka låtar blir det alltid bra men exempelvis ’Winner’ – med gästsång av Ebbot – hade vunnit på en mer renodlad produktion i refrängen.

På lördag håller vi tummarna för Swingfly i melodifestivalens final, det kan bli ännu en skräll.

Läs även andra bloggares åsikter om Swingfly, skivnytt, musik, recension

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Musik, Recension, skivnytt, Swingfly

Skivrecension: Mariza med Fado Tradicional

10 mars, 2011 by Redaktionen

Artist: Mariza
Titel: Fado Tradicional
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 3 mars 2011

Min första Fadoartist var Amália Rodrigues, det var mer än 25 år sedan. Hon gav mig vibrationer och mersmak. Jag skaffade fler av hennes skivor (vinyl) och det blev min tröst att höra den sorgsna och ödesmättade musiken.

Nu har jag lyssnat på Mariza och hennes CD “Fado Tradicional”, gamla känslor väcktes till liv och jag tycker att hon känns som en värdig arvtagare.
Det som får Fado att gå på djupet, är den underton av sorg och smärta som vibrerar genom sångerskans röst. Mariza ger mig aha upplevelse och mersmak. Hon har röstens magiska klang och själen som är nödvändig för att det skall kännas äkta. Det är en viss sorg att inte förstå texterna, men i mitt fall lyssnar jag då mer intensivt på röst och känsla. Det finns också en annan styrka med Fado, tolkningarna är fria och vi behöver inte förstå utan bara njuta och lyssna.

Fado betyder öde och har sin tradition i de portugisiska hamnkvarteren. När de prostituerade ville uttrycka sina känslor sjöng de Fadosånger, ibland med texter som de själva hittade på.
En del kallar Fado för Portugals svar på blues och det kanske är en bra jämförelse. För Fado uttrycker exakt det den genuina bluesen gör, känslor, längtan och frustration. Det är kärlek, sviken kärlek, vardag helt enkelt musik om livet.
Lyssna med hjärtat och sinnet så kommer ni också att njuta av Fado.

Relaterat: Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om Mariza, Fado, skivnytt, recension, musik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner

Banglatown – seriebok som tar mig in i myllret och och låter mig känna dofterna i östra London

9 mars, 2011 by Rosemari Södergren

Banglatown är ett område i östra delen London där många människor från Bangladesh flyttade in. Brick Lane är huvudgatan kring vilken Banglatown vuxit upp. Det är ganska schabbigt och en hel del droger och kriminalitet som härskar där, samt currydoften som hänger djupt över allt.
Området har en egen webbplats.
Numera är området kring Brick Lane känt som Banglatown också känt för sina många artister, konstnärer och matställen. Sedan slutet av 1990-talet har flera av Londons mest kända nattklubbar funnits på Brick Lane, i synnerhet 93 Feet East och The Vibe Bar, som båda två finns på det gamla bryggeriområdet The Old Truman Brewery. Old Truman Brewery rymmer numera dessutom kontor och en inomhusmarknad.

Banglatown av Daniela Wilks är en berättelse om en svensk 23-årig kvinna som flyttar till London för att studera psykologi på Londons universitet och får tag på en lägenhet i Banglatown. Med färgstarka bilder med pratbubblor får vi följa hennes öden och äventyr i mer eller mindre skabbiga lägenheter med kackerlackor som springer runt, med pojkvänner, på barer och nattklubbar, på besök hos mormor i Scarborough.

Att komma från det trygga livet hemma i Sverige till misär, fattigdom, kriminalitet och droger i London är omtumlande. Huvudpersonen känner sig osäker på vem hon själv är, känner att hon är för präktig och att hon är löjlig om hon tackar nej till droger som erbjuds. Åren som ung vuxen kan vara tunga, det kan vara svårt att hitta styrkan i sig själv.

Daniela Wilks berättar på ett ärligt sätt hur det kan vara. Det blir speciellt när berättelsen sker lika mycket med bilderna. Miljöerna i London och människorna berättade med hennes sätt att bildsätta förstärker och fördjupar berättelsen. Det känns som att vara där, jag kommer så nära. Bilderna är teckningar, inte fotografier. Kanske blir det desto starkare, för det är färger och det detaljer i bilderna som gör närvarokänslan blir starkare.

Nu vill jag helt enkelt hitta fler serieböcker av Daniela Wilks.

Uppgifter om boken och om Daniels Wilks från en bokbutik på webben:

Denna bok med inslag av självbiografi handlar om huvudpersonens liv mellan 23 och 27. Hon känner sig ännu inte vuxen men ändå inte som en tonåring och är osäker på hur man tar hand om sig själv men vill helst inte be om hjälp utifrån. Huvudpersonen är också i en ålder då hon är nyfiken på allt och öppen även för sådant som hon inte skulle befattat sig med i sitt normala sammanhang i Sverige.

Historien beskriver vad som händer med henne när hon lämnar sitt trygga sammanhang i Sverige, då hon flyttar till östra London för att studera. Hon bor i ett oroligt område där fattigdomen är stor och denna oro och de otäcka sakerna som händer i området präglar henne och hotar ibland att förgöra henne.

Relationer till nya vänner och pojkvänner är det centrala i denna unga kvinnas liv och därför upplever hon också några av sina lyckligaste stunder under den tid då vi får följa henne.

Daniela Wilks är 28 år gammal och har studerat psykologi i London och Köpenhamn. Hon kommer ursprungligen från en mindre ort i Västmanland men bor sedan gymnasieåldern i Stockholm. Danielas serier berättar om sorgliga händelser och skamsköljningar med humor eftersom ”det deppiga och roliga hänger ihop”. Hennes serier är influerade av den amerikanska serieskaparen Aline Kominsky Crumb och liknas ibland också vid Mats Jonssons självbiografiska serier. Förutom Kominsky Crumb är Danielas idoler konstnären Peter Doig och socialpsykolog och sociolog Johan Asplund vilket på något sätt hoppas ska genomsyra hennes serier.

Titel: Banglatown
av Daniela Wilks
ISBN: 9789186003753
Förlag: Kartago Förlag

Läs även andra bloggares åsikter om London, serier, Banglatown, recension

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Banglatown, London, Recension, Serier

Skivrecension: Zero Illusions med Oblivion

8 mars, 2011 by Redaktionen


Artist: Zero Illusions
Titel: Oblivion
Betyg: 3
Utgivningsdatum: Mars 4

Alla skidåkare som valde att ha Zero Illusions nya album Oblivion i lurarna under årets Vasalopp gjorde helt rätt. Denna platta vibrerar av en så uppfriskande energi att man känner att även nio mil på skidor blir en enkel match.

Den som haft förmånen att se Zero Illusions live (till exempel på Sweden Rock eller Metal Town) vet att det här är ett band som ger allt på scenen. Och när jag lyssnar på Oblivion, som är bandets tredje släpp, börjar jag leta efter närmaste konsertkalender för att ta reda på var och när bandet spelar live.

För även om det här är en underhållande platta som helt saknar dödkött eller fyllnadsmaterial så är det i en livemiljö inför en besatt publik som bandets musik gör sig allra bäst.

Zero Illusions har fått hjälp i studion av Andy LaRocque (King Diamond, Evergrey mfl.). Vilket har resulterat i elva låtar som väller fram med en högst påtaligt kraft. Kvartetten behärskar hårdrockshantverket till fullo. Man vet hur ett inledande riff skall låta, hur ett gitarrsolo piskas fram och när baskaggarna skall jobba dubbla skift. Man stoppar också här och där in inte alls oävna melodier.

Det jag saknar är den där riktigt egna och personliga låten, som bara Zero Illusions skulle kunna göra. Den låt som skulle få plattan att höja sig över mängden av liknande produktioner.

I väntan på den kanske Zero Illusions skulle göra en udda tolkning av någon inte allt för uttjatad hårdrocksklassiker. Förslagsvis Blue Öyster Cults Stariway To The Stars.

Zero Illusions – Oblivion Scandinavian Tour 2011:

4/3 – Club Lorient, Linköping
5/3 – Backstage Rockbar, Trollhättan
11/3 – Pub Anchor, Stockholm
15/3 – Live Interview @ Radio Nemis
18/3 – Henriksberg Top Floor, Göteborg
8/4 – Backyard, Nässjö

Zero Illusions hemsida

Läs mer om progressiv metall och relaterade genrer på min blogg Universum Noll.

Läs även andra bloggares åsikter om Zero Illusions, hårdrock, recension

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Hårdrock, Recension, Zero Ilussions

Skivrecension: Evergrey med Glorious Collision

8 mars, 2011 by Redaktionen


Band: Evergrey
Titel: Glorious Collision
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 23 februari 2011

När besvikelsen efter ”Monday Morning Apocalypse” urartade totalt då Evergrey släppte ”Torn”, fanns inte mycket hopp kvar. Som tur är verkar bandet ha återfått lite förnuft och ”Glorious Collision” är äntligen ett steg i rätt riktning. Den är långt ifrån perfekt, men oerhört mycket bättre än Torn.

Efter att den största delen av bandet lämnade har Englund och Zander själva fått stå för hela musikskapandet, och därmed blir deras egna personliga avtryck i musiken mycket tydligare. Låtarna har bra variation, men trots stora förbättringar sänker låtar som första singeln, Wrong och Frozen ner skivans snittbetyg för mycket.

Så även om du inte borde förvänta dig en ny ”The Inner Circle”, verkar det som om Evergrey äntligen har kommit ur sin (två album långa) formsvacka. Med rätt inställning blir den här skivan underhållande och man kan faktiskt njuta av den.
Albumet växer för varje lyssning och för att uppleva den mörka känslan den gömmer krävs en viss sinnesstämning.

Evergrey lyckas också med en till bedrift i samband med skivan, den har nämligen det sämsta albumomslaget i bandets historia.

Läs även andra bloggares åsikter om hårdrock, Evergrey, recension, skivrecension, musik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Evergrey, Hårdrock, Musik, Recension, skivrecension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1398
  • Sida 1399
  • Sida 1400
  • Sida 1401
  • Sida 1402
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in