• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Bio: Hur många lingon finns det i världen

17 mars, 2011 by Redaktionen

Hur många lingon finns det i världen

Betyg 3

Premiär: 18/3 2011

Regi: Lena Koppel

 

Efter att åter ha misslyckats med ett jobb blir Alex utkastad av sin flickvän. Han bestämmer sig för att gå till arbetsförmedlingen och lyckas därigenom få ett jobb med en grupp utvecklingsstörda. Alex arbete går ut på att hjälpa den något trångsynte Hanna. Hon känner väl till vikten av rutin och hon gillar inte när Alex tar sig friheter och sätter idéer och drömmar i huvudet på gruppen Paradiset.

 

Filmen är en fri tolkning av historien om Glada Hudik-teatern och är en solskenskomedi utan dess like och som berör ett ämne som kan te sig lite känsligt. Lena Koppel tar inga chansningar och utan att trampa någon på tårna ges här en ganska ljummen berättelse.

 

Det är skådespelare från Glada Hudik-teatern som själva medverkar i filmen och med sin närvaro och sitt skådespel höjer de filmen. Att se den gravallvarlige Vanna Rosenberg försöka förklara den sociala vikten av att kunna knyta sina skosnören ger en skön känsla och sedan har man spätt på detta med ifrågasättande repliker från det övriga gänget i Paradiset. Däri ligger filmens komik.

 

Trots sina många klichéer får filmen en för mig något oväntad sväng och det är egentligen när man skalat bort skämten som filmen blir stark. Då får Glada Hudik skådespelarna för ett litet tag visa att de kan mer än humor.

 

Se Trailer

Arkiverad under: Filmrecension, Recension

Skivrecension: The Van Jets med Cat Fit Fury

17 mars, 2011 by Redaktionen


Artist: The Van Jets
Titel: Cat Fit Fury
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 2011-03-01

The Van Jets spelar en sorts frejdig gitarrpop som består av lika delar ungdomligt oförstånd, hitlistehunger och begåvning.

Gruppen kommer från Belgien och har haft flera listframgångar i hemmavid. Cat Fit Fury är deras album nummer två och är tänkt att bli det internationella genombrottet.

Låtmaterialet är ojämnt. Från den intensiva Comes The Crying – med kvidande sång och galet uppskruvade gitarrljud – till den monotona Matador, som får betraktas som ren utfyllnad. Frågan är om gruppen egentligen själva vet vad man vill göra för sorts musik – pop, punk eller rock ’n roll?

Gruppens eget svar är att man gör skitig och vacker garage-glamrock. Man säger att “violence and beauty, guitar riffs and great songs, the masculine and the feminine, all build up to produce The Van Jets unique chemistry.”

The Van Jets vill mycket, och det är inget snack om att här finns begåvning, men trots att man larmar och gör sig till så misslyckas man med att beröra på djupet. Musiken är på låtsas. En sorts legobits-rock.

Som en något äldre lyssnare vill jag tillsammans med Charles Bukowski ge The Van Jets några välmenande råd: Ät bara godis på lördagar, lyssna på era landsmän dEUS, och Portishead, och kanske rentav Beatles. Sov hela dagarna och klättra i träd på nätterna. Dansa magdans framför skära ljus. Bo i en tunna. Plantera tulpaner när det regnar. Gift er med en enbent kvinna och raka er med kniv. Och skär in era namn i hennes arm. Borsta tänderna med bensin.

Så kommer nästa album att bli riktigt bra.

Läs även andra bloggares åsikter om The Van Jets, hårdrock, skivrecension

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Hårdrock, skivrecension, The Van Jets

Danny Saucedo med In The Club, han borde kunna bättre

17 mars, 2011 by Redaktionen


Artist: Danny Saucedo
Album: In The Club
Betyg: 2
Utgivningsdatum: 2011-03-09

Med In The Club visar Danny att han kan klara sig förträffligt utan Erik och Mattias i E.M.D. och att hans röst är tillräckligt bra för att lämna något typ av avtryck på de som har sett Melodifestivalen 2011. Men om man ska se det från ett större perspektiv, når inte Danny upp till den nivån som krävs för att bli internationellt känd. Låttexterna är förutsägbara och det är ingenting nytt. Man tycks ha hört det här förut.

Musiken är en behaglig blandning av pop och housemusik som går förvånansvärt bra att lyssna på. Dock hör man inte så mycket av Dannys röst då den ofta försvinner bland den livliga housemusiken, vilket är synd för de gånger han går upp i falsett låter det riktigt fint.

Rap tillkommer i de flesta av låtarna på plattan. Ibland är rappen hans räddning som i ’Never Gonna Take Us Down’, då han medverkar med Swingfly, men i andra låtar, som ’In Love With A Lover’ när det är Danny själv som rappar, drar det ner hela låten.

Låten ’In The Club’ passar bättre live på Melodifestivalen där tittaren distraheras av danssteg. På albumet är det lättare för lyssnaren att lägga märke till den tunna, enformiga låttexten.

Den sista låten på albumet är en ballad, ’Cassandra’. Den lugnare låten gör Dannys röst starkare. En bra avslutning på en okej skiva.

Med albumet In The Club har Danny Saucedo gjort det som förväntats av honom. Skivan i sig är medelmåttig och lite pojkbandsaktig.

Relaterat:
Betyg 2 i Göteborgsposten
Fler recensioner samlade hos Kritiker.se

Läs även andra bloggares åsikter om Danny Saucedo, skivrecension, musik, skivnytt

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Danny Saucedo, Musik, skivnytt, skivrecension

Gullinkväll på Fasching

17 mars, 2011 by Redaktionen

Svenska jazzlegender återförenas.
Bengt Hallberg (piano), Jan Allan (trumpet), Georg Riedel.(bas), Gunnel Mauritzson (sång).
En nostalgisk, lite vemodig magisk kväll.
Kvällen inleddes med stycken av Lars Gullin. Jan Allan framförde Tunnelbanesången. En underfundig närmast sakral spelning.
En tolkning av ”Decent Eyes ” framkallar en rysning hos publiken.

Bengt Hallberg, Jazzens grand old man i Sverige inleder en härlig ”Tea for two” på flygeln. Han fortsätter med George Gershwins ”But not for me.”
Man känner jazzhistorien susa genom lokalen. Fräsch musik med 70 år på nacken. Det märks att Hallberg är synnerligen efterlängtad på scen efter en längre tids frånvaro från offentligheten. Han är avslappnad och trivs i gemenskapen med kollegorna.

Jan Allan trakterar trumpeten försiktigt och sensibelt, Georg Riedel hanterar basen med stor kärlek och Gunnel Mauritzson sjunger finstämt. Liksom Gullin härstammar hon också från Gotland.
De etablerade musikerna får assistens av en ung, lovande gitarrist från musikhögskolan,
Daniel Svensson. Ung men ändå fullvuxen. Han har Jan Allan som mentor.

Jan Allan erhöll ett av 2011 års stipendier ur Bert Lewins Stiftelse för jazzmusik . 2006 donerade Bert Levin 3 miljoner kronor till en stiftelse, som under en tioårsperiod ska dela ut årliga stipendier och bidrag till musiker och arrangörer inom jazzområdet.
Blommor och ovationer av publiken.
Lite mellanprat om hur man komponerade dansmusik som ingen kunde dansa till. Publiken smålog.
Den nostalgiska kvällen avslutades med Gullins kompositioner. En jazzens resa bakåt i tiden.
En härlig musikalisk resa.
Text och foto
Hans Ernst



Läs även andra bloggares åsikter om Gullin, Fasching, konserter, jazz, recensioner, musik

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Fasching, Gullin, Jazz, Konserter, Musik, recensioner

Skivrecension: Richard Lindgren med Memento – Best of + rare and unreleased tracks 1994-2010

17 mars, 2011 by Redaktionen


Artist: Richard Lindgren
Titel: Memento – Best of + rare and unreleased tracks 1994-2010
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 7 april 2011

Det är lite hest. Smak av Leonard Cohenpoesi. Mycket Bob Dylansinspiration. Det är en känsla av ödesmättad undergångsstämning. Han är totalt eller nästan helt okänd för publiken norr om Skåne. Men han, Richard Lindgren är en mycket speciell sångare, med mycket speciella texter och ett framförande som skapar närvaro och för oss in i hans tankevärld. Det berör och man glömmer inte efter att ha hört honom en gång.
Nu släpper Richard Lindgren och skivbolaget Rootsy, en samlingsbox på tre CD-skivor med spår från 1994 – 2010. 46 inspelningar varav 22 tidigare inte getts ut.

Richard Lindgren är i första hand en scenartist. Det är hans närvaro och suggestiva stil som fångar publiken och det var det som gjorde mig till fan. 1996 gjorde han sitt debutalbum – live i studion, utgett med egna medel. 1997 gjorde han några inspelningar med producenten Martin Hennel. Påstås vara det bästa han gett ut, men det blev bara demos.
Martin Hennel har bl.a arbetat med Wilmer X och står bakom flera av Hoola Bandolas och Mikael Wiehes framgångar.
Richard hörde jag första gången med Mary Gauthier (am singsongwriter) på Scalateatern i Stockholm, 15 minuter med Richard kändes mycket kort och det fanns en kännsla av mersmak. Han förtjänade mer än att bara vara support. Richard är en av Mary Gauthiers stora favoriter den som hon alltid vill ha med sig på turneerna i Sverige.
Det är också Mary som skrivit förordet till Memento (återblickar) där hon bla skriver “det sägs att det inte finns en mer ärlig man än en döende och Richard Lindgrens sång och texter får mig att tänka på en döende man. En man som inte har något att förlora. Han sjunger naket och äkta, skapar intimitet och ger en känsla av att han anförtror sitt hjärtas innersta tankar just bara till mig.”
Jag instämmer i Marys ord, han utelämnar sig själv, sitt sökande, minnen från resor och händelser, bitar ur barndom och uppväxt. Inte alltid ett lätt liv att hantera men där musiken är livlinan. Jag vet bara en svensk artist till som sjunger sig in i hjärtat och ger sig själv fullt ut, Toni Holgersson. Jag skulle önska att Tonis texter fanns på engelska, fler borde få en chans att ta del av honom.
Richard Lindgren sjunger uteslutande på engelska, han gör det lika naturligt som skånskan som klingar när han pratar på scenen. Kanske är det så att just smärtan och vemodet inte skulle nå fram annars. Och vem vet, kanske inte heller Tonis innerlighet fungera på engelska.
Mary Gauthier “ when Richard sings “Baby I don´t belong in this world anymore” I feel it too. He is speaking my own life to me.”
Jag kan bara instämma.

Läs även andra bloggares åsikter om Richard Lindgren, musik, skivrecension

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Musik, Richard Lindgren, skivrecension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1393
  • Sida 1394
  • Sida 1395
  • Sida 1396
  • Sida 1397
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in