Artist: Richard Lindgren
Titel: Memento – Best of + rare and unreleased tracks 1994-2010
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 7 april 2011
Det är lite hest. Smak av Leonard Cohenpoesi. Mycket Bob Dylansinspiration. Det är en känsla av ödesmättad undergångsstämning. Han är totalt eller nästan helt okänd för publiken norr om Skåne. Men han, Richard Lindgren är en mycket speciell sångare, med mycket speciella texter och ett framförande som skapar närvaro och för oss in i hans tankevärld. Det berör och man glömmer inte efter att ha hört honom en gång.
Nu släpper Richard Lindgren och skivbolaget Rootsy, en samlingsbox på tre CD-skivor med spår från 1994 – 2010. 46 inspelningar varav 22 tidigare inte getts ut.
Richard Lindgren är i första hand en scenartist. Det är hans närvaro och suggestiva stil som fångar publiken och det var det som gjorde mig till fan. 1996 gjorde han sitt debutalbum – live i studion, utgett med egna medel. 1997 gjorde han några inspelningar med producenten Martin Hennel. Påstås vara det bästa han gett ut, men det blev bara demos.
Martin Hennel har bl.a arbetat med Wilmer X och står bakom flera av Hoola Bandolas och Mikael Wiehes framgångar.
Richard hörde jag första gången med Mary Gauthier (am singsongwriter) på Scalateatern i Stockholm, 15 minuter med Richard kändes mycket kort och det fanns en kännsla av mersmak. Han förtjänade mer än att bara vara support. Richard är en av Mary Gauthiers stora favoriter den som hon alltid vill ha med sig på turneerna i Sverige.
Det är också Mary som skrivit förordet till Memento (återblickar) där hon bla skriver “det sägs att det inte finns en mer ärlig man än en döende och Richard Lindgrens sång och texter får mig att tänka på en döende man. En man som inte har något att förlora. Han sjunger naket och äkta, skapar intimitet och ger en känsla av att han anförtror sitt hjärtas innersta tankar just bara till mig.”
Jag instämmer i Marys ord, han utelämnar sig själv, sitt sökande, minnen från resor och händelser, bitar ur barndom och uppväxt. Inte alltid ett lätt liv att hantera men där musiken är livlinan. Jag vet bara en svensk artist till som sjunger sig in i hjärtat och ger sig själv fullt ut, Toni Holgersson. Jag skulle önska att Tonis texter fanns på engelska, fler borde få en chans att ta del av honom.
Richard Lindgren sjunger uteslutande på engelska, han gör det lika naturligt som skånskan som klingar när han pratar på scenen. Kanske är det så att just smärtan och vemodet inte skulle nå fram annars. Och vem vet, kanske inte heller Tonis innerlighet fungera på engelska.
Mary Gauthier “ when Richard sings “Baby I don´t belong in this world anymore” I feel it too. He is speaking my own life to me.”
Jag kan bara instämma.
Läs även andra bloggares åsikter om Richard Lindgren, musik, skivrecension