• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Glasvegas: Euphoric Heartbreak – hur kan bandet ligga bakom denna katastrof?

31 mars, 2011 by Redaktionen


Artist: Glasvegas
Titel: Euphoric Heartbreak
Betyg: 2
Utgivningsdatum: 2011-04-01

Det finns ohyggligt många alternativa rockband som släpper skivor där den röda tråden är hjärtesorg och som faktiskt går att lyssna på – Euphoric Heartbreak är tyvärr inte ett sådant album.

Smärta varvat med sorg varvat med panik som i sin tur varvas med någon slags lättnad. Själva musiken i sig känns platt samtidigt som den är känsloladdad. Låt nummer Lots Sometimes får ett stort minus. Den börjar lugnt men slutar i ett jobbigt musikaliskt kaos. Texten talar sitt tydliga språk, tyvärr lite för tydligt då ”I Think Of You Lots Sometimes” inte kommer att lämna mitt huvud de närmaste timmarna.
Skivans sista spår heter Change och jag kan inte annat än att hoppas på att Glasvegas nästa album förgylls med någorlunda lycka som gör att jag kan lyssna igenom alla spår mer än fyra gånger innan jag känner för att bryta ihop av medlidande.

Jag kan inte förmå mig själv att undra hur en person som skriver sådan här deppig musik faktiskt mår? Dåligt antagligen. Enligt min mening så ska man kunna sätta sig in i riktigt bra musik och verkligen fånga känslan som de förmedlar och det kan man visserligen med nästan varenda utav Glasvegas låtar – MEN… Vill jag ta till mig känslan som den här musiken förmedlar? Svar nej.

Det är sångaren James Allan, gitarristen Rab Allan, basisten Paul Donoghue och svenska trummisen Jonna Löfgren som ligger bakom denna katastrof. De tre förstnämnda startade upp bandet år 2003 och på sju år har de avverkat två stycken trummisar och är nu inne på sin tredje. Jonna tog plats bakom trummorna i December 2010. Hoppas att hon lyckas få in killarna på ett lyckligare spår tills nästa skivsläpp.

Läs även andra bloggares åsikter om Glasvegas, popmusik

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Glasvegas, Popmusik

Splittrad Raekwon bjuder på hitkavalkad

31 mars, 2011 by Redaktionen

Hiphopen är en kultur där endast det bästa är gott nog, att sampla innebär att ta ut det bästa av en låt för att återanvända just den delen. Den rappare som inte har ett flow eller rim som är intressanta faller platt till marken. Raekwons konsert på Kägelbanan visar upp just detta. Det är som två timmars best of Wu-Tang Clan. Publikfriande, visst, och responsen från publiken är total. Men vi är många som gärna hade sett Raekwon ge sina låtar lite längre tid, vi får bara brottstycken av klassiker som Shimmy Shimmy Ya, Protect Ya Neck och Can It All Be So Simple. Raekwon har så många ”favorite joints” han vill spela att han måste kapa ner dem till 90 sekunder och låta DJ Symphony avsluta alla med en återkommande explosion. Tempot är högt och det saktar egentligen bara ner när han gör en hyllning till Curtis Mayfield och konstaterar att hiphopen kommer från soulen. Just snygga soulsamplingar är ju något av Wu-Tang Clans signum och det är synd att dessa nyanser inte riktigt når fram i hitkavalkaden av partybangers.

Det är en radanmärkning, för en artist som får så många att tålmodigt vänta och sen oavbrutet stå och pumpa med armarna i luften i nästan två timmar en kväll mitt i veckan är en proffsunderhållare. En proffsunderhållare med en stor låtkatalog. Tyvärr får vi bara enstaka smakprov från senaste skivan Shaolin vs Wu-Tang, bland annat den på skiva något otympliga Rock ’N’ Roll, som gör sig aningen bättre live.

Raekwon har själv sagt att han inte har en aning om att han ska tillbaka till Stockholm i juni för en spelning med hela klanen. Men på sätt och vis kändes denna spelning som en uppvärmning för hela Wu-Tang Clan som spelar på Münchenbryggeriet den fjärde juni

Skriver mer om Raekwon på
http://torvind.se/?p=421 och http://torvind.se/?p=460

Läs även andra bloggares åsikter om Raekwo, hiphop, recension

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Hiphop, Raekwo, Recension

Blue Valentine

31 mars, 2011 by Redaktionen

Blue Valentine

Betyg 4

Premiär: 1/4

Regi: Derek Cianfrance

 

En film om kärlek. Hur den kan uppstå och hur den kan gå förlorad. Vi får följa känslokalla Cindy och den hunkiga Dean och deras kamp för att hålla kärlek vid liv. Ena stunden får vi se Deans desperata försök att ta upp kampen mot förlorad kärlek, för att i nästa stund se ut som att han ha gett upp den. Cindy å sin sida spjärnar emot på ett iskallt sätt och bristande kommunikation ger sig åter till synes som en bov i dramat. Eller har kärleken tagit slut?

Michelle Williams, som här spelar den till ytan känslokalla Cindy, gör ett kanonjobb. Hon lyckas på ett övertygande sätt att förmedla förnimmelsen av ett slags undertryckt hav av känslor som bara väntar på att få forsa fram. Vi får se några nedbrutna försök att hitta tillbaka och låta kärleken åter får gro, men allt som finns är en melankolisk verklighet i kalla miljöer, där allt inte går som man tänkt sig. Regissören Derek Cianfrance använder på ett snyggt sätt små, klaustrofobiska metallprydda rum, som ökar intensiteten mellan de båda huvudkaraktärerna än mer.

Parallellt får vi följa historien om hur de några år tidigare träffades. Ungdomens någorlunda glada dagar. Här diskuteras klasiska frågor om hur man vet om ens partner är den rätta. Givetvis finns här rutinerade rävar inom området som försöker svara så gott de kan utan att ge allt för raka svar. Även här finns en tydlig underton av ett mörker. Utan att någon i själva verket säger något om det så vilar det ett obehag över Cindys familj. Hennes pappa har tyranniska drag som förvisso fysiskt visar sig vid något tillfälle, men annars är det bara god kemi genom kalla blickar som bygger den tryckta stämningen inom familjen.

Kärlek är alltså återigen temat för en film. För att lyckas behövs en schyst berättelse samt ett kunnande i att berätta den. Derek Cianfrance lyckas med små avgörande medel, konsten att förmedla en besk kärlekshistoria som utspelar sig under några få avgörande dagar, men som lämnar spår resten av livet. Det här är en film om två känslolösa människor som väcker starka känslor inom mig. Äntligen en film som behandlar ämnet kärlek på ett realistiskt sätt.

Arkiverad under: Filmrecension, Recension

Skivrecension: Roger Karlsson med In i äventyrets vilda labyrint

31 mars, 2011 by Redaktionen


Artist: Roger Karlsson
Titel: In i äventyrets vilda labyrint
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 5 april 2011

In i äventyrets vilda labyrint är en otroligt bra skiva. “Djävla stad” en stark kritik mot ett Stockholm som blir alltmer själslöst, men också om rot- och historielösheten och var en av de låtar jag fastnade för. Roger Karlssons nya CD är i mitt tycke hans absolut bästa. Den är genomtänkt och musikaliskt väldigt spännande. Titeln ger musiken rättvisa, det är verkligen en labyrint av musikmix från den lugna Djävla stad till det mer rockiga nästan dansanta. Med andra ord det finns lite för var och en på Rogers skiva.
Roger Karlsson är ett barn av punken, men hans nya CD är långt ifrån det jag skulle kalla punk, däremot tar han en given plats på vishimlen, eller som han helst vill deffiniera det Vispop. Kanske är Vispop den nya generationens sätt att hantera vistraditionen och i så fall bådar det gott. Gärna mer Roger Karlsson och andra som vågar utmana den traditionella visan. Det kanske också är förutsättningen att svensk vistradition skall leva vidare.

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner

Fotbollens sista proletärer

30 mars, 2011 by Redaktionen

Fotbollens sista proletärer

Betyg 4

Premiär 2/4 2011

Regi: Carl Pontus Hjorthén och Martin Jönsson

 

”För mej är fotboll kultur. Det är den största teatern i världen”

– Anders Bernmar

Göteborg tidigt 80-tal. På dagarna jobbade de som rörmokare, kockar och fritidsledare. På eftermiddagarna snörade de på sig fotbollskorna, tog på sig benskydden och tränade och med IFK Göteborgs a-trupp. En a-trupp som mer än väl förstått vikten av samarbete. Under 80 minuter får vi här med hjälp av gamla video- och radioklipp samt nya intervjuer, följa lagets mirakulösa resa från division 2 till Europamästare. Man mötte stora klubbar med mycket pengar och många proffs där ingen behövde köra truck på förmiddag när man skulle möta FC Barcelona på kvällen.

 

Det luktar socialdemokrati lång väg. Redan när jag första gången läste titeln kunde jag känna arbetarrörelsens hjärta åter slå ett slag. Filmen är en dokumentär som på ett klassiskt och välvårdat sätt bygger upp en berättelse som är nog så fantastisk i sig själv. De båda regissörerna, Carl Pontus Hjorthén och Martin Jönsson, har här skapat en film som på ett oroväckande sätt känns högst aktuellt i dagens samhällsklimat. Detta görs med stor noggrannhet och ett stort hjärta samt med en fingertoppskänsla för vad som är relevant.

På ett snyggt sätt vävs fotbollen samman med samhället och omvärlden. De spelare som medverkar i filmen talar ofta i intervjuerna om sammanhållning och vikten av att ingen ska känna sig utanför eller behöva skämmas för de jobb de har. De glorifierar sina arbeten och jag njuter när de talar om solidaritet och jämställdhet. På toppen av allt detta har man även med Olof Palme som talar om den svenska modellen och betydelsen av att inkludera alla. ”Vi spelade vänster fotboll” konstaterar Ruben Svensson i en intervju.

Musiken är specialskriven av Ian Persson (Soundtrack of our Lives). Den känns rätt i tiden när den på ett rytmiskt pumpande sätt levereras tillsammans med fotbollsspelare som i sitt anletes svett jobbar mot alla odds mot ett gemensamt mål.

Jag kan starkt rekommendera filmen. Mitt fotbollsintresse är ganska begränsat och jag är inget IFK fan, men filmen värmer mig med sitt sätt att berätta en redan fantastisk berättelse. Att få en liten inblick i deras liv tillsammans ger mig en slags glädje. Kanske är det våren. Kanske är det solidariteten. En stark 4.

Se Trailer.

Arkiverad under: Filmrecension, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1385
  • Sida 1386
  • Sida 1387
  • Sida 1388
  • Sida 1389
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in