• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Trolljägaren – svårt att slita sig

29 juli, 2011 by Redaktionen

Titel: Trolljägaren
Betyg: 4
Släppt på dvd i Sverige i maj 2011

Sedan barnsben har man ständigt matats med historier om diverse läskiga varelser. Varulvar, häxor, zombies och inte minst vampyrer har i film efter film visats upp på löpande band i den ena fantastiska sagan efter den andra. Jag har själv alltid varit Team Troll så jag blev jublande lycklig när jag upptäckte norska filmen Trolljägaren, där norska troll fått stå i fokus.

Filmen är en fiktiv dokumentär om tre universitetsungdomar som ger sig ut i norska vildmarken för att leta efter en tjuvskytt som misstänks ligga bakom flera skjutna björnar. Ungdomarna hittar den mystiske mannen och börjar följa efter honom, ovetande om de äventyr de snart ska få uppleva. För Hans, som jägaren heter, är inte ute efter att skjuta björnar, han är på trolljakt.

Jag tycker att ”Trolljägaren” är en bra film, den blandar spänning och komik på ett sätt som gör att de blir svårt att slita sig, speciellt under trollscenerna med trollen som är fantastiskt coola. Norge har varit bra på att langa ut annorlunda filmer med roliga teman de senaste åren, som ”Död Snö”(2009) och ”Norweigan Ninja”(2010). I ”Trolljägaren” utnyttjar även norrmännen sitt fantastiskt vackra landskap, jag skulle inte bli fövånad om de faktiskt bodde troll där uppe. Små troll kanske, rumpnissar.
Den stora svagheten och anledningen till att det inte blir en femma är att det emellanåt blev lite väl stillsamt, lite väl mycket prat och lite för lite trollhunting. Men i det hela stora, åh vilken fin film. Rekomenderar den starkt till alla med lite humor och till alla som är trötta på glittrande vampyrer.

Onyanserat har också recenserat Trolljägaren och Film International.

Läs även andra bloggares åsikter om Norge, troll, Trolljägaren, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Norge, troll, Trolljägaren

Skivrecension: Thalamus – Subterfuge, det är bara att gratulera

29 juli, 2011 by Redaktionen

Artist: Thalamus
Titel: Subterfuge
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 14.09.2011

Thalamus är det nya bandet i vårt avlånga land när det gäller att ägna sig åt endast en sak: att bibehålla den ”gamla skolan” i replokalen och att helt enkelt föra det bästa från 70-talets ”Rock-era” vidare. Detta innebär episka distljud, funkiga gitarrriff och mer ”whiskeyvrål” än finsång från bandets medlemmar. Bandets gitarrist, sångare och även grundare heter Kjell Bergendahl och tanken med när Bergendahl startade projektet år 2006, var att skapa ett band som skulle fokusera sig på 70-tals rock med influenser från hårdrock och bluesen.

Det är bara att gratulera, för på det nysläppta albumet Subterfuge låter precis som det står på papperet. Albumets sound är ett resultat av passion för 1970-talets många musikaliska guldgruvor och många timmar i replokalen. Alla faktorer finns helt enkelt med, som utlovat. I albumets andra spår ”Bring down Mary” och även i det tredje spåret som heter ”When Goblins Cheer” finns typiska musikaliska faktorer, som bandet medvetet hämtat från deras favorit årtioende.

Jag vet inte om Kjell Bergendahl har gått in för det faktum att han ibland, låter som självaste Ozzy Osbourne under hans tid i Black Sabbath. Jag vet inte heller om jag är ensam, när jag tycker mig höra mer morderna influenser såsom Audioslave och svenska Mustasch i musiken. En annan lösning är att familjen som helt enkelt älskar samma sorts musik är stor, runt om i världen. I Subterfuges första spår, som är kallat ”Blues Mary” är bluesinfluenserna mycket påtagliga och under hela albumet följs vi med i en musikalisk resa tillbaks i tiden, där vi ges alla smultronställen som bandet under sina år hittat, när de lirat fram den bästa av musik från 1970-talet i sin egna musik. Jag skulle kunna se mig själv & (för att vara fördomsfull) ett hundratal öldrickande män med tatueringar, stå och njuta av att se Thalamus live, vilket jag verkligen hoppas på att få göra.

Musiken är som gjord för att spelas live och om bandet ser till att komma ut i världen och höras, vet jag att ni kommer lyckas. Dessutom tror jag att det skulle vara ett riktigt jävla drag faktiskt, när Thalamus spelar live. Lycka till gubbar.

Läs även andra bloggares åsikter om Thalamus, skivrecension, hårdrock, rockmusik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Hårdrock, Rockmusik, skivrecension, Thalamus

John Grisham visar i Bekännelsen de strukturer som gör mord utfört av staten (=dödsstraff) möjlig

29 juli, 2011 by Rosemari Södergren

För varje oskyldig som skickas till fängelse så finns det en skyldig som klarar sig undan. Det är budskapet från John Grishams senaste bok – Bekännelsen – som översatts och getts ut på svenska. Fast romanen sätter fingret på mycket mer kring dödsstraffet och visar på hur ett land som anser sig vara civiliserat inte borde använda sig av dödsstraff.

Romanen eller thrillern handlar om prästen Keith Shroeder som en dag får ett oväntat besök av Travis Boyette som är en nyligen villkorligt frisläppts sexförbrytare. Prästen är i övre trettioårsåldern, gift och har tre söner och han har egentligen aldrig varit särskilt politiskt intresserad och inte satt in sin tro i något samhällssammanhang.

Sexförbrytaren Travis Boyette berättar att han har en svår cancer och har bara några månader kvar att leva och han vill ställa till rätta några saker i sitt liv, framför allt vill han göra något för att hindra att en oskyldig avrättas för ett sexmord som han själv, Travis Boyette, utfört.

En ung cheerleader våldtogs och mördades i den lilla staden Sloane i östra Texas nio år tidigare och en ung svart fotbollsstjärna har blivit oskyldigt dömd och väntar nu på sin avrättning om fyra dagar.

Det blir en olidlig kamp med tiden och prästen Keith Schroeder försöker få med sig sexförbrytaren och stoppa avrättningen. Det är ingen lätt uppgift, starka krafter inom polis och åklagarmyndigheter och inom politiken vill absolut inte att det ska visa sig att de dömt fel person. En del är så korrumperade att de hellre avrättar fel person är erkänner att de gjort fel.

John Grisham, född 8 februari 1955 i Jonesboro, Arkansas, tog examen som jurist 1981 och var under tio år verksam som sådan i Southaven. Hans böcker tar ofta avstamp från juridikens värld. Flera av hans romaner eller thrillers har blivit enorma succéer och sju av böckerna har filmatiserats.

Första boken, Juryn, kom ut i USA 1988 men det var med den andra, Firman, som succén var ett faktum. Sedan dess har namnet John Grisham varit synonymt med den juridiska thrillern och han har sålt fler än 235 miljoner böcker och översatts till ett trettiotal språk.

Som med alla så produktiva författare är produktionen givetvis ojämn. Med Bekännelsen har John Grisham gjort en av sina bästa spänningsromaner på länge, tycker jag. Jag blir så fängslad av det som händer att jag inte vill länga boken ifrån mig och det händer flera överraskande vändningar. Boken och händelserna är inte förutsägbara och människorna är skildrade med träffsäkerhet. Skildringarna av karaktärerna är väl inte romanens största styrka, men handlingen är trovärdig och de strukturer i samhället som gör det möjligt med mord utfört av staten (=dödsstraff) kläs av och blir tydliga.

På bokförlagets hemsida står det om boken:

1998 våldtog och ströp Travis Boyette en omtyckt cheerleader i östra Texas. Han grävde ner hennes kropp så att den aldrig skulle hittas, sedan följde han fascinerat hur polisen och åklagaren häktade och dömde Donté Drumm, en ung fotbollsstjärna, till döden.
Nu, nio år senare, har Travis frisläppts i Kansas för ett annat brott – och Donté har fyra dagar kvar till sin avrättning.
Travis lider av en dödlig hjärntumör och för första gången i sitt liv bestämmer han sig för att göra något etiskt rätt, nämligen syndabekänna.
Men hur kan en skyldig man övertyga advokater, domare och politiker att de är på väg att avrätta en oskyldig man?

Rättegångsdramats stora mästare John Grisham är tillbaka – och det med besked!

Titel: Bekännelsen
Originaltitel: The Confession
Författare: John Grisham
Översättare: Ulf Gyllenhak
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN10: 9100126365
ISBN13: 9789100126360

Läs även andra bloggares åsikter om John Grisham, Bekännelsen, dödsstraff, thrillers, bokrecension

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bekännelsen, Bokrecension, dödsstraff, John Grisham, Thrillers

Flickan från ingenstans av Justin Cronin

28 juli, 2011 by Redaktionen

Det här är en mastig kloss på 907 sidor och den har hållit mig trollbunden i två veckor nu. På omslaget stod det att den påminner om Stephen Kings Pestens tid och jag håller verkligen med. Skillnaden är att Flickan från ingenstans är första delen i en trilogi. Nästa del kommer ut nästa år och jag längtar verkligen. Men jag tycker den påminner också väldigt mycket om Guillermo del Toro och Chuck Hogans vampyrtrilogi om Släktet. I den serien har två av tre delar kommit ut. Den sista, The night eternal, kommer att komma ut i höst och det är ytterligare en sak att se fram emot.

Men för att återgå till Flickan från ingenstans, så kan den bäst beskrivas som ett postapokalyptiskt verk. Det börjar i Iowa, där Amy som är Flickan från ingenstans, föds av en ensamstående 19-årig flicka som jobbar som servitris. Det kanske inte är det mest lysande och tyvärr inte ett unikt sätt att starta livet på. Men Amy är speciell och kommer att betyda mycket för mänsklighetens överlevnad. Som läsare så förstår vi att det är nutid som handlingen tar plats i, plus minus något år. Det nämns aldrig ett specifikt årtal men min gissning är att själva ”katastrofen” som inträffar händer 2016 eftersom det omnämns lite flyktigt på några ställen. Livet börjar inte bra för Amy, när hon är 6 år lämnar hennes mamma henne hos några nunnor och går mot ett okänt och förmodligen mycket olyckligt öde. Syster Lacey tar sig genast an flickan men ödet vill igen något helt annat. Ett statligt projekt, som utför märkliga medicinska experiment och som tidigare enbart testat på dödsdömda fångar, begär plötsligt att Amy ska bli deras nästa försöksperson. Amy, ett ensamt barn utan någon levande släkting, ska föras till forskningsanläggningen av två FBI agenter. Men ödet tar igen sina egna vägar och den stora katastrofen inträffar som tar död på större delen av USA’s (och förmodligen hela världens) befolkning.

Det här är själva utgångspunkten i Flickan från ingenstans. Handlingen och boken är enorm liksom persongalleriet. Jag visste inte först att detta var första delen av en trilogi och när jag märkte att jag bara hade några sidor kvar och det fanns mycket kvar av storyn så fick jag lite panik. När jag hade läst ut den och insåg att hela boken kunde ses som en början så fick jag lite panik och var tvungen att googla för att se om det kommer någon fortsättning. Tack och lov så gör det, det. Men visst är detta ett gott omdöme för en bok? När man inser att man verkligen vill veta vad som händer härnäst, när man verkligen börjar bry sig om huvudpersonerna.

När det handlar om trilogier så tycker jag att det är svårt att betrakta dem som individuella verk innan själva trilogin är färdig, utgiven och läst. Många håller säkert inte med om det men det är min personliga uppfattning. Det är skillnad med bokserier, som t ex böckerna om Harry Hole eller Erika i Fjällbacka. De är ju fristående även om böckerna i serien handlar om samma personer. En trilogi som Flickan från ingenstans, eller varför inte Ringen trilogin, hör ju samman med varandra på ett helt annat sätt. Liksom Frodo kämpar sig mot Mordor genom de tre böckerna så kommer serien om Amy (förmodligen) gå igenom hennes kamp för människans överlevnad. Böckerna blir alltså inte kompletta utan varandra.

Själva stilen i boken är mycket varierande. Från e-postkonversationer, till dagböcker och vanligt prosaberättande ur olika karaktärers perspektiv. Personligen tycker jag om den här blandningen av stilar. Främst i en sådan här tegelsten till bok eftersom det helt enkelt ”livar” upp lite.

Så vad säger ni? Är ni nyfikna på Flickan från ingenstans?

Flickan från ingenstans
Originaltitel: The Passage
Författare: Justin Cronin
Översättare: Jimmy Hofsö
Förlag: Nordstedts
ISBN: 9789113019376

Fler som recenserat denna bok:
Mina boktips och Annikas litteratur- och kulturblogg och Bokboxen.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bokrecension

Exit Through The Gift Shop, en film om en viktig debatt, om konst och gatukonst

28 juli, 2011 by Redaktionen

Titel: Exit Through The Gift Shop
Betyg: 4
Svensk premiär: 18 mars 2011

När den, fullt förståeligt, anonyme gatukonstnären Banksy helt plötsligt väljer att medverka i en dokumentär är det direkt omöjligt att ignorera. Hans motiv engagerar människor över hela världen och är ständigt aktuell, inte enbart för konstintresserade utan även människor som annars aldrig varit på ett galleri eller ens tänkt över konstbegreppets medvetandegörande. Vilket gör honom till en av vår tids kanske viktigaste konstnärer.

När den franska filmaren Thierry ”Mr. Brainwash” Guetta börjar göra filmen om Banksy handlar det mycket om att vara mitt i smeten, dokumentera tillvägagångssätt och jobbprocesser. Vilket såklart är intressant för oss tittare. Men då Thierry visar sig vara en väldigt medioker filmmakare tar istället Banksy över och gör en film om honom. Perspektiv vänds och helt plötsligt har vi en film om inte bara street art-scenen (där bland annat svenska Konstfack-skandalisten NUG och franska Space Invader är involverade) utan även om Mr. Brainwash som utnyttjar sin nyfunna vänskap hos Banksy för att själv slå igenom som konstnär. Det blir mer än en dokumentär, snarare en krönika om hur konstvärlden fungerar. Mr. Brainwash fullkomligt tiltar och förvandlar sig själv till en freakshow utan dess like; rakt tvärtemot all den anonymitet och internitet Banksy och resten utav street art-scenen står för.

Nu när denna eminenta film också har haft Blu-ray och DVD-premiär i Sverige är det tråkigt att se hur man knappt säljer den specialutgåva som pressats för fullt i Storbritannien. Den utgåvan innehåller nämligen mer än vad den vanliga utgåvan gör, som sig bör. Som bland annat några vykort med Banksy-motiv på, ett par ”2D-glasögon” och klistermärken.

Dessa specialtillbehör är inte bara möjligheter att engagera sig och sprida det budskap Banksy själv försöker injiciera i samhället utan även en ironisk blinkning till hela filmbranschen. Till att börja med har man gjort en smärtsamt rolig parafras på filmbolaget ”Paramount Pictures” med sitt egna ”Paranoid Pictures” som för tankarna till en bakåtsträvande filmindustri som vägrar förnya sig utan istället försvårar uppspelning utav en köpt film för konsumenterna när man lägger in en massa skydd och ser varje betalande kund som en eventuell brottsling som måste varnas för det brott som vi idag kallar piratkopiering. Vidare är det lätt att se ”2D-glasögonen” som en lupp där man synar den återupptäcka 3D-vågen med glasögon och effekter som knappt tillför någonting till filmmediet. Oerhört aktuellt! Precis som den sista biten, med vykorten och klistermärken, mervärdet i en produkt. För när såväl film, spel och musikindustrin krisar har det mesta pekat på att det som lockar kunder är just mervärde, limiterade kringprodukter som höjer värdet på ens produkt. Vilket Banksy förstått mer än de flesta andra inom filmindustrin. Och synd nog missar de flesta inom Sveriges gränser dessa viktiga aspekter utav filmsläppet.

Boken finns recenserad också hos Film International.

Läs även andra bloggares åsikter om dokumentär, mockumentary, Banksy, film, filmrecension, konst, gatukonst, klotter, graffiti

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Banksy, Dokumentär, Filmrecension, mockumentary, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1337
  • Sida 1338
  • Sida 1339
  • Sida 1340
  • Sida 1341
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in