• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Charlotta Larsson som Madame Butterfly lyfter föreställningen till oanade höjder

15 september, 2011 by Redaktionen

Foto: Markus Gårder

”Folkoperan är ett litet operahus med storslagna drömmar och visioner. Alltsedan starten 1976 har målet varit att förnya och locka ny publik till operakonsten genom att sätta dramat i centrum.”

Så står det i programbladet inför uppsättningen av ”Madame Butterfly” och igår kväll var jag på första premiären av Giacomo Puccini´s ”Madame Butterfly”,fast jag envisas med att kalla verket för ”Madama Butterfly”.

Detta är ett verk som gjorde jättefiasko vid premiären på ”La Scala” i Milano, men efter ett antal omarbetningar tillhör verket nu en av Puccini´s mest älskade operor.

Själv har jag sett verket ett tiotal ggr och senast var det nog på DKT i Köpenhamn och ännu tidigare såg jag Henry Akinas uppsättning på Malmö Opera, en uppsättning som ursprungligen hade sin premiär på Savonlinna Operafestival och nu kommer som en nypremiär på Malmö Opera under våren 2012.

Uppsättningen är en s.k. nyinstudering och som regissör har Folkoperan valt den tyske regissören Katarina Thoma som senast gjorde succé med Samuel Barber´s ”Vanessa” på Malmö Opera.

Normalt eller vanligtvis gillar jag inte nyinstuderingar, eftersom jag föredrar att se uppsättningarna som kompositören och librettisten ursprungligen hade tänkt sig. Jag tillhör alltså den halva av publiken som uppskattar verken, som de alltid har spelats, men samtidigt är jag inte sämre karl än jag kan erkänna att ibland blir det ganska bra även med en nyinstudering.

Så var fallet igår kväll. Regissören Katharina Thoma och scenografen Julia Müer hade valt att förlägga handlingen till dagens Japan. Ett val som naturligtvis kan diskuteras, men efter att ha sett föreställningen känns det som ett ganska naturligt val.Det blir dock en annan uppsättning än åtminstone jag är van vid. Detta inte nödvändigtvis skrivet som ett negativt omdöme.

Huvudrollen sjöngs på första premiären av Charlotta Larsson och det kan utan tvekan konstateras att hon svarade för aftonens topprestation. Det var hon och Folkoperans kör och orkester som gjorde det.
Ivonne Fuchs som Suzuki och Anders Larsson som Sharpless svarade också för utmärkta prestationer och som jokern i leken betraktar jag Daniel Ralpsson som sjöng Goro´s parti.

Per Feltzin, Kulturnytt, Kulturnyheterna i SR skriver att Butterfly låter bra, men hörs dåligt och det är nog en ganska bra iakttagelse. Mitt intryck från första akten var att sångarna sas verkade sjunga för publiken på balkongen och mindre för oss på parketten. Helt säkert är i alla fall att jag fick anstränga mig för att höra sångarna, speciellt gällde detta i första akten. Detta var förmodligen en starkt bidragande orsak till att jag inte direkt noterade Pinkerton som sjöngs av den finske tenoren Christian Juslin, som någon stor Pinkerton-tenor.

Av dagens olika presskommentarer kan man också konstatera att de tyckte att det var en gripande föreställning, men det beror naturligtvis på hur man definierar begreppet gripande. Normalt brukar jag bli mycket gripen av verket men igår uteblev den känslan helt och hållet, åtminstone vad det gäller första akten.

En av mina operavänner tycks ha fångat stämningen bäst, enligt min uppfattning, genom att konstatera att framförandet var modernt, fulsnyggt, underbart och gripande.

Visst, slutet var en av de mest gripande slut som jag har sett överhuvudtaget, men det som för mig ändå var helt avgörande var kontrasten i en mer traditionell uppsättning och denna.Normalt fängslas man av de vackra kläderna och oftast en ljus och vacker scenografi; här var det lite mer just fulsnyggt och modernt. Det tar lite längre tid, än vanligt att smälta denna operaupplevelse och den helt avgörande orsaken till detta står med all sannolikhet att finna i just denna kontrast mellan den traditionella och en modern uppsättning.

Alltså kan åtminstone jag konstatera att man i denna uppsättning har lyckats sätta dramat i centrum och förhoppningsfullt skall detta leda till att Folkoperan kan locka till sig nya grupper av besökare, vilket är alldeles utmärkt för operakonsten i sin helhet.

Produktionsteam
REGI Katharina Thoma
SVENSK ÖVERSÄTTNING Sven Nyblom, reviderad av Goran Gentele
MUSIKALISK LEDNING Per-Otto Johansson
DIRIGENTER Per-Otto Johansson/ Joakin Unander
SCENOGRAFI & KOSTYM Julia Müer
LJUS Olaf Winter
MASK & PERUK Theresia Frisk, Petra Göransson
ORKESTERARRANGEMANG Anders Högstedt

Medverkande 14/9
Madame Butterfly (Cio-Cio-San): Charlotta Larsson
Suzuki: Ivonne Fuchs
Pinkerton: Christian Juslin
Sharpless: Anders Larsson
Goro: Daniel Ralphsson
Bonzo: Anders Kjellstrand
Kate Pinkerton: Ulrika Nilsson
Yamadori: Eric Thorslund
Yakuside: John Haque
Kommissarien: Andreas Konvicka
Mor: Sara Radulovic
Moster: Anneli Leandoer
Kusin: Maria Mayer
Vigselförrättare: Jan Lekemark
Barnet: César Kylberg
Folkoperans kör & orkester

Vill du veta mer om föreställningen besök Folkoperans hemsida eller Mogens Operasidor

Recensioner
Orfevs uppfattning
Teatermagasinet
Kulturnytt
Karin Helander i SvD
Gunilla Brodrej i Expressen
Aftonbladets recension
DN:s recension

Arkiverad under: Recension Taggad som: Madame Butterfly

Jessika Falk – inte en av årets bästa skivor

14 september, 2011 by Redaktionen

Artist: Jessica Falk

Titel: The Nashville Sessions

Betyg: 1

Utgivningsdatum: 15 September

Jessika Falk är en tjej  från Sundsvall som i dagarna släpper sin debutskiva. På sin debut har hon haft privilegiet att jobba med otaliga countrylegender såsom Bobby Wood, Chip Young och Vip Vipperman som jobbat med artister som Elvis, Dolly Parton och Kenny Rogers. Det är stora namn med bra musik i bagaget, så min stora fråga är varför denna skiva faller så otroligt platt?

Låtarna är rent utsagt usla, jag känner absolut ingenting när jag lyssnar på dem, det är helt tomt. Texterna är krystade och klyschiga med titlar som ”Don’t give up” och ”My lovely angel”, efter två-tre lyssningar vrider sig hjärnan och jag bara måste slå av.

Jag älskar countrymusik, eller det som var country, den senaste tiden så har det blivit för mycket pop involverat. Men riktig tvättäkta Nashvillecountry är helt fantastiskt. Det är även väldigt amerikanskt och det känns fel när en svensk försöker sig på det, det blir inte samma sak, det finns inga riktiga coola countrygirls här, dansband har vi i Sverige och det är fint det med. Lägg på det halvtaskiga uttalet och floppen är total, det känns mer kareoka än musik som man ska ta seriöst.

Nej, detta var inte en bra skiva, jag är ledsen Jessika. Det finns säkert någonting annat som du är bra på men country är inte din grej. Det blir ett lågt betyg.

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner

Spy Kids 4D

14 september, 2011 by Redaktionen


Titel: Spy Kids 4D
Betyg: 3
Premiär: 16 september 2011

Efter att den illegala nedladdningen gjort sig allmänt accepterad bland gemene man i och med piratrörelsen fick inte bara filmåterförsäljare problem utan också biograferna. Hur skulle man locka folk som inte längre tycktes vilja betala för sig? Det var först när James Camerons ”Avatar” (2009) gick upp på biograferna som man insåg att receptet på framgång stavades 3D. Nu är visserligen inte den tekniken så ny som man vill få det till, men det var Cameron som gav tekniken återupprättelse och skapade en otrolig hype bland filmtittarna och lockade man ur hus för att få en glimt av ”framtiden”. Sedan dess har tekniken använts vid flertalet större och mindre filmer, både direkt vid filmning och pålagt i efterhand.

Men när TV-försäljare redan nu återigen hotar biografernas särställning i samhället genom att sälja tv-apparater med såväl HD-upplösning som 3D-teknik inbyggd (plus att spelkonsoler som Playstation 3 och Xbox 360 också använder tekniken) fortsätter man att leta efter sätt att göra sig unik på. Och inom filmindustrin verkar 4D vara lösningen; dock inte som en förlängning utav filmupplevelsen eller en riktig ny dimension utan mer en gimmick som att stolarna skakar. Eller som i det här fallet: ett luktkort man skrapar på vid anvisning och sedan känner samma lukter som de i filmen. Problemet är bara att det skapar en ohållbar distans mellan tittaren och den faktiskt filmupplevelsen, speciellt som filmen riktar sig främst till mindre barn och risken för missad visuell kontakt är än större än hos en vuxnare publik.

Även om 3D-tekniken i stort sett också är en billig gimmick används den ändå väl i den här filmen, låter oss betrakta datoranimerade specialmenyer utanför skärmen, närmare oss, och mycket utav specialeffekterna lär imponera på de mindre. Men det är först och främst inte den klassiska hjältesagan som står i fokus här, utan det fina budskapet i att allting blir lättare att ta itu med om man står enad som en familj. I en tid då TV-serier som Sex and the City och vissa billiga typer utav filmer utan någon som helst verkningsgrad propagerar för den fria människan står man här mer för den klassiska familjemodellen där mamma, pappa, barn per se betyder lycka och framgång. Budskapet är tydligt för att framgå till sin mindre målgrupp, och ger en sundare bild redan från början. Vilket kan vara viktigt i en tid då ingenting förutom mobiler och laptops verkar betyda någonting på riktigt.

Som spänningsfilm, speciellt för dem som sett alla tidigare filmer och gillat dem, fungerar den också riktigt hyggligt. Handlingen är inget extraordinärt, men ändå välbalanserad skurkjagande och familjefilm som känns sådär charmigt otrolig och även om några skämt känns lite överansträngda (speciellt i början utav filmen) blir man sällan alltför fånig för barnens skull. För inte ens slutet, där den omedvetne hjälten blir den störste utav dem alla, blir to much utan skapar en äldre igenkänningsfaktor få andra filmer slänger sig med idag; den där fadersgestalten som faktiskt finns där för en och betyder någonting. En vardagshjälte att se upp till, precis som alla kärleksfulla föräldrar är.

Arkiverad under: Filmrecension, Recension

Friends With Benefits – uttjatat recept och patetiskt

14 september, 2011 by Redaktionen

Titel: Friends With Benefits
Betyg: 0
Premiär: 16 september 2011

Begreppet ”Friends With Benefits” är knappast ny inom filmindustrin; senast var det filmen ”No Strings Attached” från i år med Natalie Portman (som antagligen bara medverkade i den smörjan för att inte påvisa någon hybris efter mästerverket ”Black Swan”) men ändå får man för sig att marknaden för dessa så kallade romantiska komedier inte är mättad. Men hur många gånger kan man se en film där två vänner vill slippa allt strul och därefter bestämmer sig för att bara ha sex utan känslor inblandade och fortfarande skratta? Receptet är uttjatat och maträtten sönderbränd, men ändå fortsätter folk beställa in och betalar för sig.

Uppmärksamma läsare noterar betyget noll till den här filmen, och utan att veta om vi på Kulturbloggen ens använder oss utav den siffran för att bedöma filmer tänker jag ändå dela ut det betyget. Så att folk ska slippa ta del utav denna smörja (en gång till) och förhoppningsvis tvinga fram något slags nytänkande inom filmindustrin innan man matförgiftar någon. Det behövs.

Vi vet sedan länge att vänner inte kan ha sexuellt umgänge utan att bli kära och få problem, vi kan redan alla skämten och orkar inte skratta åt dem mer. Att man dessutom har mage att låta sina rollkaraktärer sitta och vara ironisk över klichéer från ”romantiska komedier” och samtidigt använda sig av dem alla själv känns inte speciellt självmedvetet eller ens lite roligt. Snarare tvärtom: bara så otroligt sorgligt och patetiskt! Det är som att man har botemedlet mot cancer men kluddar över det med något uselt skämt som ingen någonsin kommer bry sig om det allra minsta.

Försöket till familjedrama är faktiskt minst lika halvhjärtat det, och då talar vi ändå om ett hjärta som slutat att slagit för länge sedan. Och här sparkar man ändå på de som ligger ned, ungefär som relikens lidande över tidens rand inte vore tillräckligt. Man misslyckas helt med skildringen utav en skör fader och hans familj som lämnas i kölvattnet och får göra sitt bästa för att ta hand om sin älskade. Detta stora tema förminskas så allvarligt att självmordsstatistik framstår som stand up-komik.

Ända sedan den succé till Facebook-skildringen gick upp på biodukarna runtom i världen har också ett missförstånd spridit sig likt pesten: att Justin Timberlake är en bra skådespelare som måste vara med i varje storsatsning som kan tänkas spela in pengarna igen. Det är han inte. Visst kan han framstå som en hygglig kille på film, men någon storartad porträttör är han absolut inte. Inte ens över medelstrecket. Istället borde han återgå till att spela in pop-album och injicera energi på dansgolven istället. Det är han däremot lite bättre på, faktiskt helt okej skulle jag vilja påstå.

Trots hela denna lista över problematik denna film dras med, stannar det inte där. Visst hade det räckt gott och väl så, men tydligen ville manusförfattarna ge oss än fler anledningar att hata dem. Man presenterar nämligen lösa trådar, som ger en aningar, utan att någonsin reda ut dem. Man kanske trodde att man undvek några slags kliché-fällor i och med detta, men faktum är att man bara låter publiken lukta sig till denna unkna kliché utan att någonsin visa oss liket och verkligen gå till botten med det hela. Vilket gör att allt det trasiga framstår som en mer halvfärdigt och ogenomtänkt. Ungefär som om någonting annat skvallrar om någon som helst kreativitet eller tankeverksamhet …

Läs även andra bloggares åsikter om Friends With Benefits, film, filmrecension

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Friends With Benefits, Scen

Sabaton: World war live – Battle of the Baltic Sea: hade nog varit bättre om de väntat några år

13 september, 2011 by Redaktionen

Band: Sabaton
Titel: World war live – Battle of the Baltic Sea
Betyg: 2
Utgivningsdatum: 24 september 2011

Sabatons nya album är nästan en och en halv timme långt och som titeln antyder är World war live ett livealbum. Ofta kanske de brukar släppas med mer än fem studioalbum i bagaget men World war live är ändå en ganska bra samling. Jag gillar inledningen The march to war som är ett bra och spänningsskapande intro men följande Ghost Division kunde flyttats, eller tagits bort helt, för den är i ärlighetens namn inte så fängslande. Följande låtar – Uprising, Aces in Exile och Cliffs of Gallipoli är mycket bättre.

Det är en del mellansnack mellan låtarna och det är ju förstås helt okej om man verkligen har någonting att säga men slumpmässiga ”Hej, här är vi och den här låten ska vi spela” tycker jag kan klippas bort på en live-CD för de är mest roliga om man är där.

Mest kraft finns bakom den härliga Wolfpack i mitten på skivan. Flera bra framföranden sticker ut men ganska mycket låter också som utfyllnad och är ganska slätstruket. Jag hade hellre sett att Sabaton väntat några år med en liveskiva och haft bättre material och fler turnéer att välja mellan.

Läs även andra bloggares åsikter om Sabaton, recension, hårdrock, musik

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Hårdrock, Musik, Recension, Sabaton

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1322
  • Sida 1323
  • Sida 1324
  • Sida 1325
  • Sida 1326
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in