Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

TV

Recension av tv-serie: Händelser vid vatten – kanske årets bästa svenska tv-serie

by

Händelser vid vatten
Betyg 4
Premiär på SVT Play 13 januari 2023
Regi Mikael Marcimain

Det kan vara årets bästa svenska tv-serie som redan nu, så här tidigt på året, haft premiär. Det är en djupgående thriller som är befriande ren från meningslös action, byggd på Kerstin Ekmans roman från 1993 och med en lång rad av Sveriges främsta skådespelare, såväl etablerade som Pernilla August, Erik Ehn och Rolf Lassgård som yngre som Alba August. Ännu en dotter till Pernilla August gör storstilad entré: Asta Kamma August.

Berättelsen går i två tidsspår, 1973 och 1991, och ofta är det två olika skådespelare som spelar samma karaktär med 18 års tidsskillnad. Pernilla August spelar Annie Raft i berättelsen från 1991 medan hennes dotter Asta Kamma August spelar Annie från 1973. Det fungerar väldigt bra med två olika personer i samma roll, fast under olika tidsperiod. Det är bättre än att sminka en person till annan ålder.

Berättelsen kretsar kring Annie som tillsammans med sin dotter Mia som råd midsommarafton 1973 är på väg till ett isolerat kollektiv, Stjärnbergskollektivet, långt ut på norrländsk landsbygd. Mia är utbildad lärare men har fått sparken från sitt jobb på folkhögskolan då hon varit tillsammans med en elev där. Eleven är en långhårig snygg ung man, Dan Uhlander. Nu är Annie på väg till kollektivet för att leva där med Dan och hon har sålt allt hon äger för sitt nya liv på kollektivet.

Under 1970-talet var olika kollektiv ganska vanliga. I efterskalven efter 1960-talets rebelliska anda var det många som ville leva mer kollektivt och komma bort från det kapitalistiska systemen. En del av dessa kollektiv byggde på religon, ibland kristna varianter och ibland med asiatiska religioner. Andra var med socialistiska. Stjärnbergskollektivet i tv-serien och romanen är ett kollektiv som bygger på idealism kring att leva nära naturen med vissa socialistiska inslag av självrannsakan inför gruppen.

Annie och Mia har blivit lovade att de ska bli hämtade av Dan. Men han dyker inte upp och till slut börjar Annie att ganska desperat bege sig på den flera timmars långa promenaden genom ödslig skog tillsammans med lilla Mia för att ta sig till kollektivet. På vägen dit hittar hon en ung man och kvinna som blivit ihjälhuggna i ett tält i en skogssluttning nära vattendraget. Detta mord, tältmorden vid Lobberån, blir aldrig löst och många av bygdens invånare har varit misstänkta och förhörd av polis i omgångar.

Visst är det en kriminalroman men det viktigaste är egentligen inte vem som mördat utan vad som ligger bakom och vad människor kan drivas till att göra. Det är en fascinerade och stark skildring som berättar om människor och känslor och vad som ligger under ytan.

Roller:
Annie Raft: Pernilla August
Annie 1973: Asta Kamma August
Birger Torbjörnsson: Rolf Lassgård
Birger 1973: Sven Boräng
Petrus: Magnus Krepper
Mia Raft: Alba August
Mia 1973: Alva Adermark
Johan Brandberg: Erik Ehn
Johan 1973: Liam Gabrielsson Lövbrand
Barbro Torbjörnsson: Liv Mjönes
Dan Uhlander 1973: Christian Fandango Sundgren
Ylja Happolati 1973: Alma Pöysti
Björne Brandberg: Jesper Sjölander
Åke Vemdahl 1973: Ulf Rönnerstrand
Gudrun: Cecilia Nilsson

Recension av tv-serie: Copenhagen Cowboy – en mardröm

by

Copenhagen Cowboy
Betyg 1
Premiär på Netflix 5 januari 2023
Skapad av Sara Isabella Jønsson Vedde och Nicolas Winding Refn

En serie för den som vill grotta ner sig i allt hemskt och vidrigt som tänkas kan: Zombier, vampyrer, människoätande grisar, våld i alla möjliga former. Allt som kan tänkas finnas i dina värsta mardrömmar finns med.

Det känns svårt att ge dåligt betyg till något som en grupp tv-serie-skapare lagt ner tid och kreativ energi på att skapa. Men för mig fungerar inte denna serie, jag mår illa när jag ser den. Men för den som vill grotta ned sig i äckliga, skrämmande saker kan det vara värd att ägna tid att se. Den är speciellt filmad också med många långsamma närbilder på människor och speciellt på Miu, kvinnan det handlar om. Den är filmad med många stilla bilder som kan förmedla tankar och känslor och framför allt skrämmer och ger oroskänslor. Vi anar hela tiden att något hemskt är på väg att ske. Jag har nog aldrig sett så många hemska människor av olika kön och olika kulturella bakgrunder som är vidriga, hemska.

Miu är en kvinna har sålts som lyckobringande amulett under hela sitt liv och tar nu itu med att hämnas på alla som gjort henne eller andra kvinnor illa. Denna mystiska kvinna är mycket speciell och ser mer ut som en ung pojke, hon har androgyn utstrålning i hög grad.

Serier om att hämnas lockar mig inte så ofta, men den här är bland det mest obehagliga jag sett.
Efter att ha sålts som en mänsklig lyckoamulett under hela sitt liv vill denna kvinna med mystiska krafter hämnas på de som gjort henne illa.

Den som är ett stort fan av skräck och skrämmande saker håller säkert inte med mig i min bedömning. Jag kan dock uppskatta en del skräckfilmer, speciellt om jag tycker att de har ett budskap eller tema som säger mig något. För mig känns denna mer som ett pepprande av alla hemska och äckliga saker som tänkas kan. En riktig mardröm. Men en del uppskattar sådana mardrömmar. Så är det ju.

Recension av tv-serie: Kaleidoscope

by

Kaleidoscope
Betyg 3
Premiär på Netflix 1 januari 2023

En mästertjuv och hans liga planerar en storslagen och invecklad kupp värd sju miljarder dollar. Det är en historia vi hört i olika versioner tidigare. Och givetvis finns det stora utmaningar för gängets ledare. Dels är uppgiften oerhört komplicerad för det är världens säkraste system de ska ta sig igenom och dessutom finns det svek och girighet inom gruppen också.

Denna tv-serie är väldigt snyggt filmad. Ni vet, ett kalejdoskop där färgerna ändras om man skakar den och varje gång blir det en ny bild i kalejdoskopet. Varje avsnitt av de åtta avsnitten i serien har ett namn efter en färg och delvis bygger avsnittet på den färgen. Fast jag tycker ändå att det är mest på ytan. Det kunde gjorts mer av de olika färgerna, låtit oss tydligare följe olika karaktärer i varje avsnitt. Delvis får vi följa olika karaktärer men ändå är det ligans ledare vi får följa mest i alla fall.

Seriens ena fascinerande fördel är hur vi som tittare kan känna med tjuvarna och vilja att de ska lyckas. Att vi håller på den kriminella gruppen. Fast å andra sidan är ju de rika som de ska råna kriminella girigbukar bakom den fernissade elitistiska ytan. Det är en historia vi hört förr också. Hur de stora mäktiga rika ofta kan kännas som de verkliga bovarna.

Ligan och dess två ledare är väldigt smarta och noggranna men samtidigt har de några som är med i ligan som inte är att lita på. Hur kan de ens låta dem vara med? Det gör berättelsen lite svår att tro på.

Skådespelarna är bra, fast av och till klichéartat skildrade. Den är snyggt filmad och ihopklippta. Den är spännande även om jag efter ett par avsnitt redan var säker på vem som var den verkliga tjuven, vilket också visade sig vara rätt. Men den känns lite slarvigt hopklistrad mot slutet. Med ett bättre slut hade serien absolut fått ännu högra betyg.

Fast på ett sätt finns det inte något slut eftersom man kan välja att se avsnitten i vilken ordning man vill. Om man vill kan man se dem kronologiskt men man kan också hoppa i tiden den som man vill. Men jag rekommenderar att åtminstone se det som händer under kuppen och efteråt sist.

Recension av tv-serie: The Witcher: Blood Origin – som en ballad och en hyllning till kulturens kraft

by

The Witcher: Blood Origin
Betyg 3
Premiär på Netflix 25 december 2022
Regi Declan de Barra
Medverkande Sophia Brown, Laurence O’Fuarain, Michelle Yeoh, Mirren Mack, Lenny Henry, Jacob Collins Levy

En spännande fantasy om sex alver och en dvärg som gick samman för att besegra ett mäktigt rike, en diktatur som förtrycker alla folk och har ambitionen att erövra alla världar. Det är en berättelse som utspelar mer än tusen år före The Witcher och som förklarar bakgrunden till vem Geralt är. Men man behöver inte ha sett ett enda avsnitt av The Witcher eller läst böckerna för att hänga med i denna berättelse som utspelas i fyra avsnitt.

Det är en spännande berättelse om kulturens makt, om hur berättelser, ballader och musik kan förena ett folk och få dem att våga stå upp för sin frihet, för att våga utmana de mäktiga förtryckarna.

Det också en skildring av hur de som griper makten alltid drivs av egennytta och deras styre blir för aldrig med dig något positivt för de maktlösa och nedtryckta. Hur fina ord den som griper makten än må använda för att beskriva sitt syfte är en diktatur ändå alltid en diktatur som bara gynnar de mäktigaste. Det har vi sett i människans historia, oavsett om det är en diktatur som kallar sig vänster eller höger så är resultatet alltid det samma när folket stängt ute från möjlighet att påverka makten. Det är likadant i alvernas rike.

Det är mycket alver på flera håll nu, i flera serier. Men till skillnad från Sagan om riken-berättelserna är alver inte denna tv-serie inte bara goda och spröda varelser utan kan vara lika egennyttiga och giriga och obevekliga som människor i vår verkliga historia. Liksom människor kan skapa nazism och andra förtryckande system som i Iran kan alver skapa lika stor terror och ofrihet.

Serien är en miniserie medfyra avsnitt vilket är positivt. Det är alldeles för många serier som drar ut på handlingen mer än vad som är kvalitetsmässigt. Det märks hur många serieskapare vill mjölka ut så mycket som möjligt genom att göra många avsitt. Fyra avsnitt är ett bra format för denna berättelse som blir som en ballad. Serien hade nog fått ännu högre betyg om inte varit något för många blodiga scener. Det är en vacker, spännande, äventyrsberättelse som utspelas i alvernas värld, en berättelse som blir som en ballad.

Filmrecension: Beck – Dödsfällan – en perfekt deckare att starta en långhelg med tv-serier

by

Beck – Dödsfällan
Betyg 4
Premiär på C More 25 december 2022
Regi Niklas Ohlson
Medverkande Peter Haber, Jennie Silfverhjelm, Valter Skarsgård, Anna Asp, Måns Nathanaelson, Elmira Arikan, Jonas Karlsson, Martin Wallström, Rebecka Hemse, Ingvar Hirdwall

Om man, som jag, gillar Beckfilmerna och deras speciella atmosfär är denna film nummer 47 i serien efterlängtad. Jag hade planerat sedan länge att se den direkt då den släpptes på C More på juldagens morgon och jag blev inte besviken. Det är en riktigt bra film i den delen av serien där Beck spelas av Peter Haber. Den yngre Beck, det vill säga Vilhelm Beck (dotterson till Martin Beck) spelas av Valter Skarsgård, som är perfekt i den rollen.

Filmen kretsar kring Vilhelm som nu blivit polisaspirant och på sitt första uppdrag tillsammans med sin handledare hittar han en 17-årig pojke då de kallas ut för att kolla upp ett inbrott.

Denna film, nummer 47 i Beckserien, är typisk Beck-film som skildrar människor som är utsatta i samhället och vi kommer nära poliserna i Becks team plus Valter och hans handledare, som är patrullerande poliser. Vi förstår deras känslor och vi känner med dem och hur maktlösa de kan känna sig.

Valter Skarsgård är en så duktig skådespelare, jag förmodar att han kommer att ta ännu mer plats i kommande Beckfilmer. Det är nog svårt att avsluta serien nu när den är inne i ett vinnande flöde.

En viktig del i filmen är de olika karaktärerna i Becks team och deras personliga utveckling, deras liv och motgångar och medgångar i livet, både inom jobbet och privatlivet.

Som alltid finns det en udd av samhällskritik från vänsterhåll i filmen. Vi får se hur de svagaste i samhället blir utnyttjade av de mäktigaste och det är tydligt hur eliten håller varandra bakom ryggen. Däremot finns det inget av ett av dagens stora problem i samhället: de unga människor i konkurrerande gäng i förorten som skjuter ihjäl varandra. Där finns inget om de krafter som ligger när lastbilar med stora stenar körs ut i förväg före upploppen då ungdomar och andra i en del förorter attackerar polis och ambulanser. Jag funderar lite på varför filmskaparna undviker detta problem. Det kan vara för att de som ligger bakom att elda på stenkastningen inte är den traditionella svenska eliten. Jag vet inte, förstås. Fast det kanske finns andra filmskapare som kommer att skildra detta samhällsproblem.

Beck – Dödsfällan är en bra film i serien och Peter Haber och Valter Skarsgård bär sina roller så bra liksom hela gänget kring Martin Beck. Martin Wallström har vuxit in i rollen som den tuffe polisen som fått ersätta Mikael Persbrandts Gunvald-karaktär. Jennie Silfverhjelm är bättre då det inte är fokus på hennes karaktärs kärleksproblem och Måns Nathanaelsons roll som Oskar Bergman går inte att låta bli att älska. Beck – Dödsfällan är en perfekt början på en tv-serie-helg.