Petter Stjernstedt

Så nu äntligen börjar den drygt tvååriga pandemin gå mot sitt slut. Mycket har förändrats i hur vi jobbar, hur vi hälsar och bemöter varandra, hur vi ser på sjukdom. Att stanna hemma från jobbet när man är sjuk är idag jämfört med tidigare en självklarhet. Frågan är vad vi behåller post-covid och vad vi tar med oss från denna historiska period ur mänsklighetens tidevarv.

I rapporten Lifestyle after lockdown lyfter ett gäng finska forskare de förändringar som vi människor tar med oss efter att covid-19 slutat klassas som samhällsfarlig sjukdom. Rapporten är från förra året men få förändringar kan skönjas från november 2021 vågar jag påstå. Mycket kan kopplas till klimatförändringarna och hur pandemin blir en generalrepetition inför det stundande hotet.

I rapporten blottläggs hur attityder, beteenden och värderingar förändrats hos invånarna i en medelstor finsk stad. Jag lyfter tre punkter ur rapporten.

1.Här finns förutsättningar för en övergång till ett mer hållbart liv både inom arbetsliv och på hemmafront.

Egen analys: Pandemin har visat att vi kan kollektivt anpassa oss i och med en större förändring. Vanor har brutits vilket ger utrymme för adaption.

2. Människor håller på att omdefiniera om vad det innebär att ha ett gott liv.

Egen analys: Många stockholmare flyttar från storstan för att kunna jobba hemifrån och samtidigt ha nära koppling till naturen. Det nya sätt att arbeta på har gjort det möjligt för oss att kunna få mer tid över till fritid.

3. Det finns en tydlig efterfrågan på att kunna göra förändringar för ett mer hållbart och godare liv.

Enligt rapporten halkar företag efter att kunna anpassa sig till denna efterfrågan.

Jag tror det är en tidsfråga innan fler företag öppnar upp för möjligheterna och möjliggör arbete hemifrån och tillgodoser andra önskemål. Det är nu vi kan ställa krav på arbetsgivaren för ett godare liv. För efterfrågan bara ökar vågar jag påstå.

Efter denna pandemi kommer vi att se på arbetet på ett nytt vis, kanske att vi vill gå ner i arbetstid eller ta vissa möten hemifrån. På så vis kan vi kombinera utomhusliv, fritid och arbete.

Vi kommer flera av oss sluta att hälsa på samma sätt som jag gjort tidigare. Vissa kommer återgå till handskakning, medan vissa kommer att avstå vid exempelvis möte med främlingar. Och vi kommer att stanna hemma när vi är sjuka. Detta kommer att rädda liv.

Vad pandemin har visat är hur benägna vi faktiskt är som människor att kollektivt anpassa oss och ta ansvar i en förändringarnas tid. Detta lyfter forskarna i rapporten som en viktigt slutsats.

Visst har de funnits de som slarvat. Men generellt är jag otroligt imponerad över svenska invånares insatser för att underlätta för vården och minska på smittspridning.

Jag känner ett visst försiktigt hopp inför en kommande och pågående förändring, en omställning som kommer innebära stora uppoffringar och anpassningar hos oss människor. Politiker verkar inte förstå vad en omställning innebär för hela vårt samhälle ( Det tyder den enasida debatten från måndags på då  frågan om kärnkraft eller inte var det enda som diskuterades). Men med tiden kommer även de att tvingas haja och greppa hela bilden ( Vi behöver äta mindre kött, mindre bilåkning, mindre flyg och så vidare).

Covid har visat hur vackert och betydelsefullt det är att vi kan samarbeta kring ett större projekt. Den stora utmaningen är fortfarande framför oss. Nu gäller det att att hålla i och hålla ut, som Tegnell skulle uttrycka det, i flera år framåt. Viruset är kvar för att stanna men klimatförändringarna kan vi stoppa. Nu gäller det att vara modiga och ta lärdomar från denna historiska period som äntligen är bakom oss. För vi har bara en planet och den ska vi värna om såsom vi värnar om våra äldre.

Petter Stjernstedt