Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Petter Stjernstedt

Lyssna: Sabine Women – Drunk On Those Burning Fields

by

‘

Artist: Sabine Women
Album Drunk of Those Burning Fileds
Skivrelease Oktober 2021

The Cure-doftande Sabine Women släpper ny EP med stråkar och mungiga.

Det är tragik och mörka norrländska skogar. I Sabine Women gömmer sig ett mörker. Den sveper in oss och får en att maktlös falla ner till tjärnens absoluta botten, och där i korallernas boning kan ingen höra dig skrika. Drunk Of Those Bruning Fileds är ett smakprov på sångaren Jonatan Södergrens kommande skräckfilmsmusikal.

Efter 2019 års گربه är Sabine Women tillbaka med en minst lika The Cure-doftande postpunk med tematik kring ensamhet och utsatthet. Det nya är stråkarna och folkmusiken som skapar dynamik till alstret.

Cobra är för att använda sångarens egna ord en “tragisk triumf”, en snyfthistoria vars bärande idé kommer ifrån Martin Amis roman London Fields. Berättelsens protagonist är Nicola Six, en kvinna som kan se in framtiden och därmed förutsäger sin egen och andras död. Hon inleder tre förhållanden med tre olika män för att på så vis kunna se vem som är hennes mördare. Med skeva gitarrer och stråkar inkapslas känslan av sårbarhet och maktlöshet. Medverkar gör folkmusikern Johanna Karlsson och elektronika-projektet TVc med musikproducent Adam Odelfelt och Saga West, annars trummis i bandet Dolorez Haze. Låten spelades in i ett feministiskt kollektiv i Hälsingland.

Blessed virigin fortsätter The Cure-marineringen och tar oss med på ett fängslande drama där oskulden dansar tango med ännu en “Prince of the night”. Det är en i raden av män hon ska förglömma, radera ur sitt medvetande.  Här finns ett spöklikt sound, och en skevhet som ger rysningar på kroppen. På gitarr och mungigga hör vi proggbandet Västerbrokören.

Sabine Women är tvåmannabandet som blev till en man och som nu är en hybrid av samarbeten mellan Jonatan Södergren och  diverse artister och musiker från olika genrer som alla bidrar med sitt sound och sin musikaliska atmosfär. Sabine Women är väl värd sin lyssning, inte minns som en kittling inför den stundande skräckfilmmusikalen. Håll till godo!

Petter Stjernstedt

Recension av Tv-serie: Squid Game -koreanskt, bloddrypande Hungerspel som engagerar

by



Squid Game 

Betyg 4
Premiär på Netflix 17 september
Skapare Dong-hyuk Hwang
Medverkande Lee Jung-jae, Greg Chu, Stephen Fu

Som en sydkoreansk Hungespelen, med blod och naket som självklara element, där barnlekar görs om till mordisk teater med livet som insats.

Det är offer för systemet, utsatta skuldsatta och desperata. De är människor i nöd som gör allt som står i deras makt för att göra sig skuldfria. Notera: Absolut allt, något som utnyttjas till fullo av maskerade män i rött. Huvudpersonen Seong Gi-hun har skulder upp till knäna och som frånskild pappa med en tioårig dotter kämpar han för fullt med att få vardagen att gå runt.

Minsta chans till arbete tjabblar han bort och de få kronor han lyckas skrapa ihop går oavkortat till giriga våldsamma män i kostym som inte tvekar att höja skuldräntan för en desperat arbetslös utan rättigheter eller makt att förändra ett hopplöst läge. De är alla slavar under kapitalismens klor. Seong ser bara mörker på sin väg framåt, tills en dag då en inbjudan skjuts under dörrfarstun. Det blir början på ett mastigt äventyr, en lek på blodigt allvar där ens smarthet och styrka sätts på prov.

Med Squid Game ser vi hur icke-amerikanska serier idag från ingenstans kan via portaler som Netflix segla upp och bli de största hitar. Just nu ligger Squid Game på topp 1 på Netflix lista över mest sedda serier/filmer på streamingsajten. Det är inte svårt att förstå fascinationen. Spoiler-varning! Att ta etablerade Hungerspelet-konceptet där män och kvinnor tävlar mot varandra och låta barnlekar få vara det centrala stoffet är i sig ett mycket smart upplägg. Psykologin och de moraliska dilemman som uppstår. Band som binds för att sedan fullständigt krossas, kniven som ständigt huggs i ryggen på bästa vännen. Fängslande är Dong hyuk-Hwangs Bläckfiskspel, hans motsvarighet till den amerikanska Hungerspelen. Men Squid Game står stadigt på egna ben och överraskar ständigt i sitt berättande . Det är oförutsägbart, snyggt och mystiskt. Seriens politiska dimension som utgår från klass, pengar och ekonomiska hierarkier ger extra tyngd till berättelsen.

Lee Jung-jae som vår huvudman Seong är utmärkt i rollen. Han kan konsten att spela på mannens desperation och vilsenhet. Möjligen är karaktären i sin utformning väl änglalik och klipsk mot övriga i gänget. Oh Young-soo gestaltar med bravur Ill Nam, den gamle mannen. Ill Nam som spelar på sin sista vers vågar satsa allt då han inte har något att förlora. Hans rädsla och bräcklighet syns i varje sekvens där Oh Young-soos skapelse närvarar.

Jag hänförs av Bläckfiskens luriga spel ända fram till sluttampen. Förutsägbar och fantasilös är slutknorren på denna saga. Men det förtar inte den upplevelse som är Squid Game, årets stora TV-händelse. Trotsa dina fördomar om sydkoreansk vålds-romanisticism och galenpanna-tendenser och sträckse alla nio avsnitt redan ikväll. Tro mig – du kommer inte att ångra dig.





Petter Stjernstedt

Skivrecension: Anna Vild – Oväsen

by

Artist Anna Vild
Album Oväsen
Betyg 3
Release 9 september

Viskande, trollskt och poetiskt. Det är ekot av en verklig skald. Anna Vilds förhäxade brygd av skönsjungande folk och dynamisk pop förtäljer den största pandemin i svensk kvinnohistoria, häxprocesserna. En kraftfull berättelse som lämnar avtryck.

Hon är magiker utan krafter som förtrycks av sitt folk, kvinnan som sticker ut i mängden, tar för mycket plats och bryter mot strikta samhällsnormer. Häxan  är huvudpersonen i Annas maffiga musikaliska epos, diktboken och musikalbumet Oväsen där text och poesi blir till byggstenar i det flervåniga bygget.

På grund av stress och en allt för hård bransch bränner Anna ut sig. Något går snett och plötsligt sitter hon där i sin rullstol och kan knappt röra benen. Men när Anna börjar skriva texter och musik läker kroppen åter och idag behöver hon ingen rullstol eller kryckor. Hon är helad. Tur i oturen då Anna på soffkanten finner nya intressen. Djupare och djupare gräver hon sig ned i mytologi och svensk nordisk förhistoria. Oväsen är resultatet av 15 års studier med input från både folklivsforskare, författare, folklorister och jurister Det är en mustig berättelse med utgångspunkt från 1600-taletss Norden och häxbränningarna.
Som en tidsmaskin löper Oväsen från 1600-talets häxprocesser fram till dagens trollande incels. För att använda Annas egna ord är Oväsen – ” Som en väv där trådar ur fäbodväsendet, kulning, mytologi, folktradition och såväl manligt som kvinnligt sexuellt förtryck flätats samman – till en tes som kittlar den existentiella nyfikenheten.

En kvinna offrar sitt liv för att få vara annorlunda. Ett dåtida kvinnoförtryck som förklarades med svart magi hos “kvinnfolket”.
Anna är en verklig skald som leker fram orden. Likt ett rinnande vatten flödar poesin fram. Musikaliskt låter hon som Eva Dahlgren eller en tidig nedbantad Lena Philipsson utan upptempo-delen i superhitsen. Det trollska soundet förtrollad mig, drar in mig i Annas värld  där svalor kan tala och vargar ylar om natten. Naturen är besjälad och ständigt närvarande i texterna.

Min favoritlåt på skivan “Om vindarna” berättar med poetisk och musikalisk träffsäkerhet om svalaronas  lovsång, där Anna kryptiskt utan pekpinnar pekar ut naturens vishet och kvinnors jakt efter sanning i ett samhälle med patriarkal förordning.

Men Oväsen är inte utan skavanker. Alla låtar på skivan är långt ifrån lika skarpa och melodiskt meddragande som ovannämda. Och visst finns känslan av visst generiskt-cubase sound. Men det förtar inte känslan av en välsmakande helhet.
Oväsen är en musikalisk resa du sent ska glömma.

Nydanande pop med jojken som rättesnöre

by

Pressbild Sara Ajnnak

Sara Ajnnak
Album Homo Sapiens and My People
Betyg 4
Svensk skivrelease 27 augusti

Om förtrycket som går i arv och skallar som mäts i diameter, en efter en.
”Homo Sapiens and My people” är en viktig skiva om en historisk skyms för Sverige. Men framförallt är det ett glimmande popalbum med Ajnnak vid frontlinjen. Med jojken som huvudinstrument förnyar hon genren ,samtidigt bibehåller det samiska arvet.

Redan 2019 uppmärksammades Sara Ajnnak för Grammisnominerade skivan “Gullldailit can you hear me”. “Homo Sapiens And My People” är en tidsmaskin, en återblick till det gamla, om rasbiologi, om skalar som mäts i omkrets och samer som mobbas ut och tvingas gå i specialskola. Ajnnak, denna förkämpe för allas lika värde, tar oss med på en svindlande, musikalisk resa där jojken är röda tråden, limmet som håller bygget samman. Symbolen för friheten och antitesen till förtrycket mot ett folk och vårt eget ursprung.

Med “Homo Sapiens And My People” tar Ajnnak den samiska folkmusiken vidare in i en modern samtid. Det är popifierat och nydanande. Med jojken som rättesnöre förnyar hon genren och skapar smattrande klubbhits för dansgolvet. Samtidigt för hon det samiska arvet vidare. Vi hör orientaliska stränginstrument, synt och piano. Men huvudinstrument är jojken. Saras vackra stämma ekar bland bergen. Den väves snyggt samman med den episka orkestreringen.

Historien och dess djupa sår finns ständigt närvarande. Det handlar om systerskap och antirasism, om jordsystrarna som går samman i kampen om rättvisa och lika behandling. I ”Earth Sister” samlar hon sina medsystrar för att gå upp till kamp. Hon sjunger – “Sisters from the north, sisters from the south”. I ”Rebels of Equality” går hon demonstrationståg och skyltar om en bättre framtid – “Democracy everyone deserves a space to take place and speak”.

“Homo Sapiens And My People” är i sitt omfång en episk historia. ”Sagka” är jojk i filmisk dräkt där bergens snöiga toppar visar sig och de eviga skogsmarkerna glimmar i solljuset. Vykortsvackert helt klart. Medans ”Generations” är en upphottad samifierad popdänga á la Sofia Jannok. Ajnnak är ett fullblodsproffs som framför varje ton med bravur och precision.

“Homo Sapiens and My people” är en viktig skiva om en historisk skyms för Sverige. En blodig historia paketerad som episk film där kraften från urskogen suger musten ur motståndaren och slukar honom hel.

Petter Stjernstedt

Titta: Beyonce – Otherside

by

Beyonces nya singel Otherside är en vacker och sorgsen serenad över kärlekens bräcklighet. I en soldrypande, grönskande Amazonas-djungel står en vitklädd Beyonce och sjunger ut hela registeret. En förtvivlad mamma lämnar sitt barn i en korg vid bäckens myning. Berättelsen påminner om Mowgli. Vi följer korgens färd genom stormande vatten och livsfarliga vattenfall. Djungeln vaknar till liv när infödingarna känner vittring av den nya individen. Otherside målar vackra bilder över de stora vidderna, mahognyskogarna och de vitmålade människorna med blomster runt huvudknopen välkomnar spädbarnet till djungellivet. Otherside är som tagen ur sagornas värld. Black is King var Beyonces senaste filmprojekt, en timmes lång musikvideo om djungelns lag och människan och naturen i symbios. Se den på Disney Plus.