Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Jonatan Södergren

Filmrecension: Bullet Train – En tågresa som får både Tarantino och Thomas the Tank Engine att blekna i jämförelse

by

Bullet Train
Betyg 4
Svensk biopremiär 5 augusti 2022
Regi David Leitch

Bullet Train är baserad på boken av Kōtarō Isaka från 2010. Jag har inte läst förlagan, men på förhand hade jag förväntat mig att den skulle vara i stil med traditionella japanska deckare som The Tokyo Zodiac Murder, The Honjin Murders eller The Decagon House House Murders. Men jag blir snart varse om att Bullet Train är mer av en mörk komedi i stil med Tarantino eller Cohen-bröderna.

I huvudrollen som “Ladybug”, en otursförföljd småtjuv som går i terapi och precis har upptäckt zen, ser vi Brad Pitt. Jag tycker han gör rollen med en stor nypa charm. Han får hoppa in i ett uppdrag att stjäla en resväska på Shinkansen, ett snabbtåg som går från Tokyo till Kyoto. Det visar sig att tåget är späckat med en mordisk ensemble yakuzas och lönnmördare. Däribland de charmiga brittiska “tvillingarna” Lemon och Tangerine, varav den ena är besatt av Thomas the Tank Engine.

Filmen är strax över två timmar lång men är förvånansvärt underhållande, åtminstone i jämförelse med andra filmer inom genren. Det rör sig mellan slasher, komedi och action. Själva handlingen är chockerande simpel och det bjuds inte på särskilt många twister, men karaktärerna bär mer eller mindre hela filmen på egen hand med sin kemi och humor. Bullet Train kommer knappast gå till filmhistorien som ett mästerverk men den bjuder på högintensiv underhållning och kan mycket väl bli en kultfilm.

“Mer taggade än någonsin” — intervju med Lollapalooza

by

Idag, 1 juli 2022, går tre-dagarsfestivalen Lollapalooza av stapeln på Gärdet i Stockholm. Kulturbloggen har mejlat med Alexander Kihlström från festivalledningen.

Vad är nytt sedan förra festivalen?
– Vi har bland annat lagt till en ny scen – The Circus! Där är det mycket fokus på up-and-coming artister och nästa stjärnskott, blandat med några etablerade namn. Utöver det så är allt lite större och lite mäktigare. Men jag tror att man behöver komma till området för att förstå vad jag menar!

Hur har uppehållet under pandemin påverkat festivalen?
– Framför allt så tror jag att det är fansen som saknat att gå på konserter och festivaler. Och vi har ju stått redo i startgroparna nu i tre år sedan första festivalen på Gärdet. Om något så är väl alla mer taggade än någonsin nu!

“Över 80 artister på 5 scener är klart unikt i Sverige.
Och att vi lyckats få en sådan bredd över alla tre dagar känns otroligt kul!”

Line-upen stoltserar med giganter som Post Malone, Lorde och Pearl Jam för att nämna några. Hur har ni tänkt när det gäller artisterna i år?
– Över 80 artister på 5 scener är klart unikt i Sverige. Och att vi lyckats få en sådan bredd över alla tre dagar känns otroligt kul! Det finns både nya spännande namn blandat med etablerade – svenskt som utländskt.

Vilken eller vilka artister är du själv mest peppad på att se?
– Oj bra fråga. Jag har velat se Pearl Jam live så länge som jag kan minnas, så den känns given. Men annars har jag några personliga favoriter som jag kan rekommendera i IDLES (söndag), Jack Harlow (fredag) och Glass Animals (lördag) – som var otroligt bra på Glastonbury häromdagen. Sen så klart några av våra otroliga headliners: Veronica Maggio på hemmaplan? Oslagbart. Post Malone med nytt album? Peppen!

Är det någon artist lite längre ner affischen som du vill lyfta fram?
– Utöver tidigare nämnda så slår jag gärna ett slag för alla svenska akter – och alla som kör på The Circus. Gå in där och njut av atmosfären. Där vill jag ändå lyfta Hannes som släppte den otroliga låten ”Stockholmsvy” nyligen!

Med Dua Lipa igår och Harry Styles idag känns Lollapalooza som en fantastisk avslutning för vad vi kanske kan kalla Stockholms Popvecka. Är det något ni förhållit er till?
– Man har inte blivit bortskämd med sådana här veckor de senaste åren. Känns superkul att kunna avsluta på topp med en internationell festival i världsklass!

Kan du berätta lite om festivalområdet, de olika scenerna och andra roliga saker som händer där utöver musiken? Något du är extra stolt över?
– Vi har våra fem scener: Tower Stage, Bay Stage, Park Stage, Perry’s Stage och The Circus. En del känns igen – men en del är nytt. Rekommenderar att man kollar in några artister på varje scen varje dag. Det blir helt olika upplevelser kan jag lova! Men utöver musiken vill jag ändå lyfta fram Kidzapalooza. Ett område för barn och familjer där man kan komma ner i varv lite och fokus är på barnen. Det blir sång, dans och upplevelser. Lek och skoj men också lugn och ro. Superhärligt om man går med sina barn!

Vad tycker du utgör ett ultimat festivalområde?
– Svårt att säga men jag tycker att Gärdet är ett perfekt område för festival. Det är stort, öppet och i centrala Stockholm – men ändå en egen oas. Jag tycker också att själva området är fantastiskt med scener, matområden (kolla in både Kullen och Dalen!), partners och roliga grejer som händer över hela ytan. Jag tycker också att all utsmyckning och alla våra härliga karaktärer som dyker upp på området är något alldeles extra. Ni förstår vad jag menar när ni kommer dit!

“Årets Lolla är riktigt drömmig.”

Hur skulle din drömfestival se ut? Inga hinder!
– Supersvårt! Men jag tycker att årets Lolla är riktigt drömmig. Och vi hoppas väl på att fortsätta på det spåret framöver också!

Hur ser det ut med mat- och dryck? Är ni förberedda på eventuella köer? Vilken mat ska en inte missa under festivalen?
– Vi har ett helt stort matprogram som vi släppte häromveckan: Lolla Eats. Man kan kolla in hela programmet på www.lollastockholm.com/lolla-eats. Över 40 restauranger och food trucks över hela området med allt från Wine & Dine till fantastisk snabbmat. Vi har Beer Fest som jag verkligen kan rekommendera, för alla oss som älskar öl så har våra partners Spendrups gjort något alldeles speciellt i år!

Jobbar ni med några etiska frågor? Tänker exempelvis på miljö, återvinning och könsfördelning mellan artisterna?
– Vi är extremt måna om att jobba med att återvinna och att minska på all sorts svinn på festivalområdet. Vi ställer höga krav på oss själva men också på våra leverantörer och partners om hur vi jobbar på plats för att ta hand om den vackra plats vi är på.

Kommer en märka av samarbetet med olika varumärkena på festivalen?
– Vi är extremt glada att kunna samarbeta med festivalälskande partners som Spendrups, H&M, Coca-Cola, VISA, ELON och Samsung. Det är tack vare våra fantastiska partners som vi får möjlighet att genomföra denna fantastiska festival. Och vi märker också hur de verkligen gör något alldeles speciellt för Lolla. Allt från dryck och smoothies när man är som varmast till roliga aktiveringar, tävlingar och fantastiska utsikter mot våra två största scener.

Popaganda: Dagsrapport dag 1: Jens Lekman, Little Dragon och Slowdive

by

Popagandas första dag går i höstens tecken. Inte bara är det duggregnet och den överhängande känslan av att sommaren är över som bidrar till det, utan även spelschemat känns välkurerat, från Pale Honeys hypnoyiska post-punk till Slowdives sällsynt lyckade återkomst, till den höstlika kulissen.

Dagen börjar med att Jens Lekman plikttroget inviger den stockholmska poppfesten inför de allra tidigaste besökarna varpå Pale Honey, som på scen är utökat till en trio, sveper in publiken i suggestiva melodier och ett närmast hypnotiskt driv. De tillhör helt klart landets mest intressanta gitarrdrivna band och duggregnet utgör en perfekt inramning för deras psykedeliska, Warpaint-doftande post-punk.

Little Dragon utgör ett välkommet undantag när de injicerar en välbehövlig dos elektrifierad funk mitt i allt sommarregn, och med en lika dansant som smittsam show som, visserligen kanske når sitt klimax relativt tidigt in i setet med Ritual Union, får de flesta läppar att le.

Därefter kliver Slowdive på den lilla scenen och inleder med en majestätisk version av Slomo som transcenderar det redan sällsynt lyckade comeback-albumet. Det är inte bara deras gamla material som har åldrats likt ett fint vin utan deras nya låtar med låtar som No Longer Making Time och Sugar for the Pill
– känns precis lika vitala som något de gjort tidigare och utgör ett utsökt komplement till hits som Alison , When the Sun Hits samt svansången Golden Hair vilken avslutar min första dag av årets Popaganda så storslaget som det bara går.

Way Out West: St. Vincent på scen Azalea – ibland mer som en konstinstallation än en rockkonsert

by

Foto: Peter Birgerstam

St. Vincent, Azalea
8 augusti 2018
Betyg: 4

Mitt i en oas av sponsorer, Oatly-tält och Klarna-torn kliver hon upp på Azaleascenen; Annie Clark som med sitt femtegiv Masseduction stod för ett av förra årets starkast lysande album – och på scen tycks hon bara ha vuxit till sig och fått en ännu mer självklar rockstjärnepondus.

I publiken viskas det om stormen med klass 2-varning som ska dra in över Göteborg imorgon, men som än så länge känns ganska avlägsen, för här och nu är vädret allt annat än stormigt. Åtminstone tills St. Vincent börjar riva av den enda efter den andra låten från hela sin katalog. Såväl Cheerleader som Digital Witness är så mycket mer elektrifierande funkiga än jag minns dem men det är just helheten med de nya låtarna som skapar en ram.

Även visuellt, för scenen tillsammans med hennes aura gör att det ibland känns mer som en konstinstallation än en rockkonsert, trots att hon antagligen är kvällens enda artist med egen signaturgitarr och knappast räds att gå loss på den.

Som festivalspelning är det en underhållande timma även om känslan är att det skulle kunna göra sig ännu bättre i en mörk klubblokal i höst.

Pierce Brosnan om Mamma Mia: “Bland det mest oförglömliga jag varit med om i hela mitt liv”

by

När uppföljaren till framgångssagan Mamma Mia! först kom på tal var tanken att göra en prequel, berättar producenten Judy Craymer under en presskonferens på Grand Hotel i Stockholm. Hon menar att karaktärerna bar på så rika bakgrundshistorier som du bara vill veta mer om; samtidigt var det omöjligt att göra något utan originalskådespelarna med bland andra Amanda Seyfried, Pierce Brosnan och Stellan Skarsgård i ledande roller. Resultatet blev lite som Gudfadern del II där vi förflyttas framåt och bakåt i tiden.

– Det var mer som stod på spel den här gången, fortsätter Craymer. Eftersom den första blev en sådan succé. Jag tror varken jag, Björn eller Benny var säkra på om vi någonsin skulle kunna göra om det. Eftersom ettan blev så älskad över hela världen var det så mycket som stod på spel, så det krävdes någonting alldeles extra för en uppföljare ens skulle komma på tal.

Beskedet om ABBAs återkomst slog ner som en blixt i klar himmel tidigare i år, men vi får vänta ett tag till på de nya låtarna då de enligt Benny Andersson varken har en koppling till eller har påverkat inspelningen av filmen över huvud taget. Däremot är det bara tre låtar från den första filmen som är med även denna gång.

– Det går inte att göra Mamma Mia! utan att ha med Mamma Mia!, förklarar filmens regissör Ol Parker. Och det är brottsligt att inte spela Dancing Queen varje gång du får chansen.

–  Det var trixigt att få in Waterloo som sett till berättelsen är den mest abstrakta låten, tillägger Craymer. Men du lyckades till och med klämma in Fernando.

Till skillnad från förra filmen påpekar Björn Ulvaeus att vissa låttexter nu skrivits om för att passa bättre in i filmens narrativ. Han syftar på I’ve Been Waiting For You och My Love, My Life; två låtar som kanske inte är de kändaste numren hos gemene man men som nu alltså inte bara kommer i ny tappning men också med bitvis ny text.

– Jag älskar Ols manus, fortsätter Ulvaues. Särskilt hans lösning för slutscenen. Så jag var tvungen att skriva något som helt och håller klickade med var som hände på scen.

Dessutom gör både Björn och Benny små cameos i filmen. Ulvaues spelar en filosofiprofessor medan Andersson ”bara är pianisten”. Men du såg till att vi spelade i rätt tonart under Our Last Summer, flikar Craymer in. Så du gick verkligen in i din roll.

ABBA är ett fenomen som sprider glädje och förenar generationer. Amanda Seyfried, som i filmen spelar den nu gravida Sophie, berättar att hon själv upptäckte ABBA genom sin pappas samlingsskivor där ABBA var flitigt förekommande. Att hon får sitta här nu känns nästan för bra för att vara sant.

Som den yngre versionen av Meryl Streeps karaktär, och Seyfrieds mor i filmen, ser vi Lily James som förklarar att ABBA alltid har funnits med henne. Hon minns inte när hon först hörde dem, de har alltid varit en del av henne.

Vad är det då som gör Mamma Mia!-filmerna så speciella? Enligt Pierce Brosnan, som likt Stellan Skarsgård och Colin Firth spelar en av Seyfrieds potentiella pappor, är det vänskaperna de skapat.

– Tio år har gått så fort, förklarar han. Det här är en unik film för mig. Jag värdesätter dem verkligen, både på grund av vänskapen till alla som är med och musiken i sig; texterna är poesi; de har fängslat så många generationer av män, kvinnor och familjer. Jag kan inte nog säga hur mycket jag uppskattar att spela Sam och alla ögonblick med Amanda. Jag måste även säga att se Cher gå upp på scen och sjunga Super Trouper är bland det mest oförglömliga jag varit med om i hela mitt liv. Jag hade faktiskt en dag ledigt och tog min mamma på lunch. Vid tolvtiden ringde de och ville ha mig tillbaka i studion. Jag tog med henne och sade att vi fick se vad som händer. Vad som hände var att Cher sjung Super Trouper på scen. Alla hade med sig sin mamma eller sin pappa eller sin pojkvän eller sin flickvän. Det blir inte bättre än så. Att sitta i vänners sällskap och se filmhistoria skrivas är någonting jag hoppas bära med mig länge.

Foto: BeA Nilsson

Filmen ”Mamma Mia! Here We Go Again” har svensk biopremiär onsdag 18 juli 2018.

Filmklipp från presskonferensen: